Bokrecension: Högerhumor

Äntligen kommer en bokrecension. När föreningen tillkom var ju tanken att man skulle tipsa varandra om litteratur. På bloggen föreningen bedriver har det dock varit ont om den varan. Men här kommer nu en recension av den någorlunda nyutkomna boken Högerhumor!

Författaren är personen med skägg.

Kalle Lind hävdar att han skrivit boken Högerhumor just för att bevisa att den finns. Och det finns, såväl humor som höger. Det är nu inte någon ”skämtarnas bästa” utan svensk historia ur ett kulturperspektiv. Boken sträcker sig under en epok på nästan hundra år. Den börjar på 1920-talet och går fram till nutid. Från mellankrigstidens revykungar fram till tv serien Solsidan. Boken är 288 sidor, men det kunde nog bli 288 sidor till. Kapitlen är korta och man kan nog fråga sig hur mycket högerhumor var det som inte kom med? Mycket av skämtarna på dexter sida, en av herrarna som avhandlas i boken kallar sig just för Dexter, höger är ofta placerade i ett slags mittenfält. Höger om socialdemokraterna är i Linds bok höger, men i demokratins första årtionde, 1920 talet var liberalism sett som vänster, eller i alla fall mer vänster än höger. Den ”höger” som finns längre ut på kartan, den som inte är blå utan svart eller rentav brun är inte med.

Från revykungar, via som Kar de Mumma, Povel Ramel till Hagge Geigert, från journalister som Gits Olsson till Johan Hakelius. Från karikatyrritare till artister. Det är en ganska brokig skara som pressas in på höger/vänsterskalans ena sida. En del är rumsrena, Povel Ramel var väl mest opolitisk till mer kontroversiella som Eddie Meduza. Humorn från högern slåss mot vänstern, oftast då socialdemokraterna. Skatterna är det som retar de flesta, i andra rummet är det förmyndarmentaliteten. En del av personerna som står för högerhumorn verkar dock inte helt lätt kunna pressas in i högerfållan.  Är Totte Wallin så mycket höger? är Lennie Norman höger? Eller är det inte bara så att de måste platsa in på en av de två planhalvorna höger eller vänster. En och annan herre, det är mest herrar i boken är nog mest höger för att makthavarna i Sverige själva säger att de är vänster.

Mest herrar? Ja det är så, men det finns undantag, Anita Lindblom som verkar legat i något slags krig mot Gunnar Sträng, socialdemokraternas mångårige finansminister är med och inte att förglömma även Astrid Lindgren och några av damerna i helt apropå skymtar i maginalen. För just Stellan Sundahl och hans gäng räknas som höger. Det är Kryddan Pettersson utsminkad som dåvarande miljöminister Brigitta Dahl som är med på bokens omslag.

Boken kräver väl inga egentliga förkunskaper, det är dock bra att ha med lite vem som var vem av politikerna som hånas från högern samt rent allmän kunskap om Sverige främst från 1950-talet och framåt. Lind har med några rader i kapitlen som hjälper läsaren att friska uppminnet eller rentav få lite kunskaper. ”Not till den anekdotlystne” eller ”Not till den som inte kan sjuttiotalets fackliga frågor på sina fem” är några av de ganska flitig förekommande inpassen.

Boken är en ganska rolig sådan, det är ju humor som avhandlas, men också ett stycke svensk historia ur de som inte tyckte Tage Erlander var en landsfader eller att Palme var en bra statminister synvinkel.

Författare: Kalle Lind

Titel: Högerhumor, från revykungar till poddliberaler

Förlag Ordfront Galago

ISBN 978-91-7037-872-0

Armilustrium

I den gamla goda hedniska tiden hölls det den 19 oktober en högtid till guden Mars ära i Rom. Högtiden var för att markera att nu var vintern snart inne och den tid på året som militära aktiviteter utspelades på var till ända. Legionärerna i den romerska hären renade symboliskt sina vapen denna dag, trumpeter förkunnade att vapnen nu skulle in i förråden och djuroffer till Mars ära förrättades det prästerskap Mars hade så kallade salii spelade en viktig del i ceremonin. Bara några dagar innan hade en högtid till gudens ära hållits, den benämndes eguus october.

Pedofiler ska träffa homosexuella på internationellt möte i Sverige!

Pedofiler ska träffa homosexuella på internationellt möte i Sverige! Jo så lyder rubriken på artikeln ni läser. Ska vi förtydliga oss så betyder det att katoliker med påven i spetsen kommer och besöker svenska kyrkan. Mötet ska hållas i Lund. Katoliker och protestanter ska ligga (sic) i Lund och vänslas. Ja man blygs riktig över detta möte. Katolska kyrkan har många pedofiler i sina led och svenska kyrkan viger vad de själva kallar ”samkönade par”. Så att pedofiler ska träffa homosexuella är knappast en missvisande rubrik. Kristendomen har alltid varit sexualfientlig. Förr var det heterosexuella som levde i relationer utanför kyrkans kontroll som levde farligast, även om de till skillnad från nu också förföljde sodomiter och tidelagare. Det sistnämnda säger vi ingenting om men visst är det märkligt att kristendomen som förföljde homosexuella nu har ändrat inställning? Har Gud/Son/Heligande kommit ut ur den så kallade garderoben?

Fenrisulven ylar och Midgårdsormen väser. Vad är värst? Att monoteisterna bråkar eller att de är sams?

Denna artikel skrivs i skydd av religionsfriheten som är lagstadgad i Sverige. Vi i IKF diskuterar bara med folk som delar vår värdegrund.

Internmöte i gudinnan Skades stad.

17 oktober höll IKF ett internmöte i gudinnan Skades stad, Skövde betyder ju som alla vet ”Skadi vi”. Det som tog upp var bland annat vem som ska bli vice ordförande nästa år, föreningens målsättning, ny artikelserier på bloggen samt lite annat. Mötet som hölls på ett café slutade förstås med att deltagarna sände en tanke till Skade!

Om Skade är med oss, då får gärna Jahve vara emot oss!

Asatron levde vidare i sagorna: Jätten som byggmästare

Asatron försvann som religion, men överlevde i folkkulturen. Detta påstående får ses som sanning. Minnet av asagudarna levde kvar. Odens vilda jakt och Tors strider mot jättarna får vara två exempel. Men även i sagorna levde minne kvar av tiden innan munkar och präster kom med sina kors och rökelsekar.

Byggmästaren och hans hingst

Asarna fick besök av en man som lovade att bygga en mur runt Asgård som skydd mot jättarna. Om han lyckas bygga muren på en säsong vill han ha solen, månen och Freja som sin hustru. Gudarna tror inte att han ska klara av det och går med på hans krav. Mannen har sin häst hingsten Svadilfare till hjälp. Hingsten är otroligt duktig på att släpa fram byggmaterial och gudarna inser att byggmästaren kommer bli färdig i tid. Loke som syns vara den som varit för erbjudandet att byggmästaren ska få hjälp av sin hingst hotas av de andra gudarna. Lyckas han inte med det då kommer de bli arga på honom.

När arbetet med muren nästan är färdigt kommer ett sto och lurar bort Svadilfare trots sin herrs försök att stoppa hästen. Stoet är ingen annan än Loke som byt såväl skepnad som kön. Njord förebrår sedan Loke för att han fött barn, men det är en annan historia. Loke blir förälder till hästen Sleipner som har åtta ben och som blir Odens egen ridhäst.

Byggmästaren är förstås arg och menar på att gudarna lurat honom. Gudarna kallar på Tor som inte var med när avtalet gjordes. Tor förstår att mannen som byggt muren är en jätte och dräper honom.

Jätten Finn

Jättar sägs allmänt i folkkulturen avsky kyrkor. Men några jättar bygger faktiskt kyrkor. Den mest kände kyrkobyggaren av jättesläkt är Finn. Denne jätte var med och byggde Lunds domkyrka. Lite olika berättelser finns men i huvuddrag är sagan följande:

En domkyrka ska byggas, jätten kommer och erbjuder sig att bygga den. Han gör ett avtal med byggherren. Om kyrkan blir klar inom en vis tid då får jätten byggherren. Om byggherren innan bygget är färdigt listar ut vad jätten heter så behöver han inte betala med sitt liv. Tiden går, men strax innan domkyrkan är klar så hör byggherren jättens fru prata med sitt barn. Hon nämner makens namn som är Finn. Byggherren säger till jätten att han vet vad han heter och jätten förvandlas då till sten.

Det som förenar sagorna

Jätte ska bygga stor byggnad. Jättens namn är delvis okänt. Vad jätten som byggde muren heter vet vi inte. I sagan om Finn är ju hemlighållandet av namnet en viktig beståndsdel. Jättarna misslyckas precis innan de blir färdiga. Jättarnas närstående råkar bli deras fall. Jättens häst kan inte motstå att springa efter ett sto. Finns fru råkar nämna sin makes namn.

Det som skiljer sagorna

Jätten som bygger åt asarna har en häst till hjälp. Det har inte domkyrkobyggaren. Finn har en familj och hans fru råkar nämna hans namn. Det har inte jätten som bygger åt asarna, han har en häst. Berättelsen inom asatron nämner att jätten vill ha gudinna Freja som lön. Någon liknande lön finns inte av förklarliga skäl i den kristna sagan.

Övrigt

Jätten Finn sägs stå staty i Lunds domkyrka. Några har påstått att det inte är jätten utan Simson som är en figur i den judisk-kristna mytologin. Denne rev ett tempel helgad åt guden Dagon. Men varför man skulle göra en staty av en som river ett tempel i kyrkan i Lund verkar underligt. I en version så är det kyrkan i Torstuna det handlar om. Namnet Tor passar på onekligen bra in i berättelsen. Ytterligare en annan är från Luleå och där krävde jätten som misslyckades med att bygga färdigt lönen sol och måne. I något fall ska jättens fru blivit så arg att hon kastat sten mot kyrkan, så kallade jättekast och sedan själv blivit till sten. Från Norge kommer en liknande sägen när det gäller Nidarosdomen och en del forskare har velat se likheter mellan berättelser som kommer från Irland.

Slutord

Båda berättelserna är i huvuddrag lika. Men det finns ingen berättelse i Bibeln som påminner om den om kyrkobyggandet. Berättelsen har rötterna i förkristentid, asatid och är ett bevis på att asatron överlevde i sagorna.

Jätten Finn i Lunds domkyrka.

Nu får ni faktiskt ta och hjälpa till!

I dagarna har Ideella Kulturföreningen som ligger bakom bloggen Ideell Kulturkamp betalat in årsavgiften till wordpress. Kostnaden blir omvandlat till svenska kronor omkring 960. Det är en ringa summa för en blogg som har så många besökare som ideell kulturkamp. Det är inte pengar vi talar om och den summa som betalats in är inget problem. Men nu får ni faktiskt ta och hjälpa till! Hur då? Jo uppmana vänner och bekanta att besöka bloggen. Göra reklam på social medier samt på alla möjliga sätt informera att bloggen finns. Referera gärna till ideell kulturkamp om ni skriver på internetforum eller gör skolarbeten. Låt världen veta att vi finns. Nu får ni faktiskt ta och hjälpa till!

October Equus

I den romerska religionen är den 15 oktober en högtidsdag. Då firas october equus. Festen var i äldre tider då tron på den gamla religionen var självklar en viktig fest. Festen syns dock ha firats mest i själva staden Rom.

Oktober förknippas med den högste guden Jupiter, men equus firades till Mars ära. Tiden runt 15 oktober är även slutet för jordbrukssäsongen i den gamla romerska kalendern men också en tid då krigs och militärtjänst tar slut för året. Såväl jordbruk som krig förknippas med Mars.

I Rom firades dagen med hästkapplöpningar. Vagnar med tvåspann tävlade vid Campus Martius och den häst i det vinnande ekipaget längst fram på högersidan offrades. Huvudet och svansen på hästen skars sedan av. Men först hade hästen dödats med ett spjut. Hästens huvud smyckades med en krans gjord av bröd.

Roms äldsta stadsdelar Subura och Sacra via började nu slåss om vem som skulle få tag i hästhuvudet. Den stadsdel som lyckades tog med sig huvudet som skulle skänka lycka över de som bodde där.

Minnet av trojanska kriget tros även ha legat bakom denna högtid. Romarna ansåg själva att de härstammade från Troja. Hjälten Aeneas som för övrigt nämns i Iliaden flydde tog sig till italiska halvön. Aeneas blev sedan förfader till Romulus som grundade själva staden Rom. Hästen som offras ska då symbolisk representera den trojanska hästen.

Fyra dagar senare hölls ännu en fest till Mars ära, armilustrium. 27 februari och 14 mars hölls andra kapplöpningar med häst och vagn till Mars ära.

Mynt med Mars och en häst avbildad.

Se det med ett leende, räkmackans dag

Sedan 2009 har den 14 oktober varit räkmackans dag. Egentligen borde väl namnet vara räksmörgåsens dag. Dagen är troligen vald för att den inte krockar med någon annan dag. Räkmackan eller vad den nu ska benämnas kom till i slutet av 1800-talet. Troligen så är den inspirerad av danskt smørrebrød. Bröd med smör och eventuellt pålägg kommer av kravet att kunna ha tillgång till rejäl och mättande mat även när man är borta från hemmet vid exempelvis arbete eller annan tidskrävande aktivitet.

Men räkmackan är en svensk lyxversion av det danska smørrebrødet. Räkmackan kan placeras mellan lättare måltid i miljö som är elegantare än vardagen men inte lika exklusivt som finare middag. Ofta äts räkmackan av folk som reser och som vill unna sig något lite lyxigare än vanliga smörgåsar men som ändå inte vill ha en traditionell lunch eller middag. Det är faktiskt så att räkmackans dag började firas på Arlanda flygplats. Cirka 260 000 räkmackor går åt per år vid Arlanda. Dagen kom inte till för att få folk att äta mer räkmackor utan för att fira att de redan äter. Det är inte som exempelvis alla hjärtans dag där man nästintill hittade på en dag bara för att sälja mer blommor och konfekt. Vanför just då räkor? Räkor är ingenting man äter till vardagslag. Dels är det dyrt och dels är det inte speciellt mättande. Räkor är inte vardagsmat men heller inte extremt överflödigt, det är ”vardagslyx”.

Räkor, majonnäs, ägg, och citron är de traditionella ingredienserna. Ibland serveras räkmackan med salladsblad, kaviar och dill. Brödet kan variera men måste vara så rejält att det kan bära ett större antal räkor. Majonnäsen har också den egenskapen att den är lite klibbig. Med lite erfarenhet kan den person som tillverkar rätten bygga stora lager med räkor. Det är bara räkans stjärt som serveras på smörgåsen och den är förstås skalad. Räkan är tillagad genom kokning. Ingen speciell dryck finns till räkmackan. Kaffe, läskedryck, öl, vin och kanske rent av en snaps kan förekomma.

Mat är inte bara livsmedel, det är kultur. Matens betydelse för kulturen blir ofta väldigt tydligt när maten ger upphov till vissa uttryck eller idiom. Att ”glida in på en räkmacka” är ett sådant idiom. Det betyder att personen som ”glidit” har det synnerligen lätt i ett visst sammanhang, eller att personen åker snålskjuts på andras arbete. En skröna säger att begreppet kom från en arrangör av en stor skidtävling i Åre som ville ha mat efter att köket stängt och hovmästaren sagt nej till att servera. Skidarrangören lyckades övertala hovmästaren att servera en räkmacka. Hovmästaren ska dock som krav ställt att han fick åka först vid nästa veckas tävlingar. Arrangören lovade detta och hovmästaren gjorde vad han drömt om, han startade före världseliten. Åket blev väl inte så bra, men man hade glidit in på en räkmacka. Skrönans sanningshalt må någon annan undersöka.

Nobelpriset är inget nobelt pris, det har gått till en lortig gris!

Världen och kulturen är upp och ner…

Tjelvar och hans familj

Mellan 1986 och 1993 var 13 oktober hade Tjelvar namnsdag. Namnet har aldrig varit vanligt och är nu helt utgånget ur almanackan. Men nu ska vi skriva om den riktige Tjelvar.

Tjelvar är i Gutasagan den förste mannen på Gotland. Sägnen säger följande:

Gutland hitti fyrsti maþr þan sum þieluar hit. þa war gutland so eluist at þet daghum sanc Oc natum war uppj. En þann maþr quam fyrsti eldi a land Oc siþan sanc þet aldri.

Gutland hittade först den man som hette Tjelvar. Då var Gutland så bundet av mörka makter att det om dagen sjönk och om natten var uppe. Med denne man kom första elden till landet och sedan sjönk det aldrig.

Vidare berättas att Tjelvar hade en son som hette Havde. Vem modern är vet vi inte, men Havde gifte sig, bruden hette Vitastjerna. En natt drömde Vitastjerna att hon födde tre ormar. Havde tolkade drömmen så att hon skulle få tre söner. Havde namngav de ofödda sönerna Gute, Graip och Gunnfjaun hette sönerna. När Havde avled tog äldste sonen Gute över makten på ön som överhövding. Graip och Gunnjaun tog och styrde norra respektive södra ön. Indelningen kallades och gör väl än idag för tredingar. Gute har gett namnet till ön och dess folk. Gute ska föresten Tjelvars far hetat.

Graip varden av bröderna som dog först. Han ligger begravd i Garda. Yngste brodern avled i Arde. Ett gudahus byggdes över hans grav och när de kristna kom byggde de däröver en kyrka.

Vitastjerna har fått de lärde att tvista. Namnet låter som vit stjärna men andra har velat utläsa namnet till ” den allra visastes arvedotter”. De allra visaste är då ingen mindre än Oden. Men namnet Gute, såväl Tjelvars far som Havdes son bar namnet. Gaut är ett namn som Oden använder.

Andra har tolkat alla riktiga gutars anmodersnamn som så att det syftar på vitt hår. Och damerna på andra sidan Östersjön i Litauen ska ha varit kända för sitt mycket ljusa, nästan vita hår. Odens dotter eller bleka blondiner? Vem vet vad som ligger bakom namnet.

Men åter till Tjelvar. Namnet låter ganska likt namnet på Tors tjänare Tjalve. Och varför tog han eld med sig?

Kanske finns ledtrådarna och svaret på annat håll. När Island koloniserades skulle det nya landet få namn. Ja allt skulle namnges, och det berättas att folk gick runt med eld när så skedde. Man brände så att säga in namnet. Tjelvars eld ska varit minnet av en sed att ta nytt land i besiktning.

Men varför sänds då Tjalve på detta uppdrag? Det syns som de stora gudarna ofta sänder ut de gudamakter som har mindre rang att utföra deras vilja. Frigg sänder ut Fulla, Hlin och Gnå på uppdrag. En sägen som har viss likhet med den om Tjelvar är den att Oden sände ut Geifon för att skaffa nytt land. Hon åkte till svearna och lyckades plöja fram Själland ur svearnas land. Då kanske det inte är förvånade att Tor sänder ut sin tjänare Tjalve på uppdrag i Östersjön? Geifon tar sedan och gifter sig med den danske kungen, Tjelvar kommer till Gotland och ser till att ön slutar sjunka i havet och skaffar sedan en maka, fast vad hon heter vet vi dessvärre inte.

Tjalve spelar inte någon framträdande roll i eddorna, men han syns ha dyrkats som gud.          I Storbritannien har man hittat en sländtrissa där texten lyder: oþen.ok.einmtalr.ok.þalfa.þeir.ielba.þeruolflt.ok.kiriuesf vilket har tolkats bli på modern svenska: Oden och Heimdall och Tjalva, dem hjälper dig, Úlfljótr.

Tjelvar har en grav på Gotland han med. Tjelvars graven i Gothems socken strax söder om Slite står graven som är en 18 lång och 5 meter bred skeppsättning. Tjäldersviken ligger inte lång därifrån. Kom Tjelvar österifrån? Ja Tor brukar väl hålla till i öster, så det är möjligt.

Litteratur

Andersson H Våra gudamakter 2015.

Andersson K G Sägner från Gotland 1974.

Grannholm Tore Gutasagan 1992.

Ohlmarks Å 1 De isländska sagorna, första bandet 1975.

Söderberg B G Gotlands sällsamheter 1975.

Tjelvar

Bildsten från Gotland. En kvinnogestalt med tre ormar. Visst tänker man osökt på Vitastjerna när man ser stenen?

Tjelvars grav.