DEN STACKARS ANNA, eller MOLL-TONER från NORRLAND.

DEN STACKARS ANNA, eller MOLL-TONER från NORRLAND.


            Vårvindar friska
            Leka och hviska,
Lunderna kring, likt älskande par.
            Strömmarne ila,
            Finna ej hvila
Förr’n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjerta, klaga! — O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör,
            Strömkarlen spelar,
            Sorgerna delar
      Vakan kring berg och dal.

            Hjertat vill brista —
            Ack! när den sista
Gången jag hörde kärlekens röst:
            Afskedets plåga,
            Ögonens låga,
Mun emot mun vid klappande bröst.
Fjälldalen stod i blomstrande skrud,
Trasten slog drill på drill för sin brud;
            Strömkarlen spelte,
            Sorgerna delte,
      Suckande, berg och dal.

            Natten så fager,
            Ljus som en dager,
Göt öfver skog och bölja sin glans.

            Elfvornas vingar
            Glänsande ringar
Slöto kring ängens tufva i dans.
Suckande hjertan, suckande lund,
Smekande ord och saligt förbund!
            Strömkarlen spelte,
            Sorgerna delte
      Vakan kring berg och dal.

            Ack, att vid polen
            Midsommarsolen
Tusende år bortsofvit så sällt!
            Hastigt hvem kallar?
            Krigsbudet skallar
Fjerran ifrån: ”Till vapen!” så gällt.
Nu var ej tid hos flickan att bo,
Löftet han gaf om kärlek och tro;
            Strömkarlen spelte,
            Sorgerna delte,
      Suckande, berg och dal.

            Hurtigt på slätten,
            Med bajonetten,
Snabb som en ren, han ilade ned;
            Der, ibland fanor,
            Flygande svanor,
Klingande spel, i blixtrande led,
Rak som en tall, han höjde sig opp,
Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.
            Strömkarlen spelte,
            Sorgerna delte,
      Suckande, berg och dal.

            Snart han marchera’ —
            Kom aldrig mera
Åter till hemmets brudliga tjäll.
            När af min Modig
            Vålnaden blodig
Sväfvar på vesterns rodnande fjäll,
Klaga, mitt hjerta, klaga! — O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör:
            Strömkarlen spelar,
            Sorgerna delar
      Vakan kring berg och dal.

(Julia Nyberg)

Dikt: April

April

Och solen lyser den ena dagen
så lovande varmt och skönt.
Och i den knoppande hasselhagen
börjar fornan skifta i grönt.
Och sippan slår ut
och dricker av ljuset så livsbetagen
och tror att vintern är slut.
Solen skiner och strålarna värma,
och skälvande dallrar luftens flor
över slättens vindlande å,
som sorlar bred och stor.
Myggor dansa och fjärilar svärma,
och en bofink flyger med fjun och strå
från och till.
Spovarnas flöjtspel hörs då och då,
och lärkorna slå.
Vinden är still.
Himmelen är blå.
Det är april.

Nästa dag går nordan vred
och vräker snöregn och hagel ned
ur molnens bukiga skålar –
släcker solskenets strålar
och gnyr och vrålar
på vintersed
och flåsar och skakar träden.
Då sveper sippan förskräckt
allt tätare om sig sin gråverksdräkt –
då tystna spovarnas kväden –
då domnar lärkans drill.
Men nästa dag är allt förbytt,
och solen skiner på nytt.
Det är april.

Du underbara och trolska månad,
som sveper din brokigt skiftande spånad
av mörker och ljus kring en yrvaken jord!
Hur du lockar och drager
mig bort från böckernas dammiga ord
ut i din spelande dager!
En sjuttonårig och stridbar tös,
en ung valkyria tycks du mig vara.
Och en glimt i blicken av stålgrå fara
blir stundom spord –
helst när du skrattar och slår dig lös.
Dina flygande lockar lysa som gull,
och din barm står av savtidens längtan full,
men du vet ej än vad du vill.
Du älskar striden för stridens skull,
förbryllande april!

Jag vill ut, jag vill med under skyarnas tåg.
På molnskuggans stig
vill jag följa dig
med oro och fröjd i min håg.
Jag vill ströva i markerna dagen lång
och rasta i skogens alkov.
Jag vill sova på åsen som fordom jag sov
och vakna vid orrspelet än en gång.

Jag vill njuta av de frusna lingonens must
och dricka mig styrka och levnadslust
som förr ur en vårkall våg.
Jag vill skåda en nejd,
som jag aldrig såg.
Jag vill vandra och drömma vilsen och vill
i din nyckfulla tumlande fejd,
blonda april!

(Olof Thunman)

Jesus inget föredöme alls!

Jesus inget föredöme alls!

En av de mest intressanta sakerna med kristendomen av idag är att all, ja alla förväntas tycka att Jesus är en bra förebild. Detta oavsett om de är troende kristna, kristna men mer sekulära eller ens ateister. Till och med en och annan hedning verkar vara av den åsikten. Jesus ska ha varit en stor tänkare, en som står på de svagas sida och en kämpe för rättvisa.

Men ärligt, vad gör denne Jesus från Nasaret fast han var född i Betlehem? Han vandrar runt med tolv lärjungar vara de flesta håller sig i bakgrunden. De verkar mest vara med i berättelsen för att de och därmed läsaren/åhöraren ska ha någon som kan hjälpa denne att förstå Jesus storhet. Ungefär som doktor Watson behövs för att folk ska förstå Sherlock Holmes tankar och slutsatser.

Jesus själv gör inte så mycket gott som man kan tycka han borde. Han väcker upp en person från de döda, inte alla som dör. Han går på fest och gör vatten till vin, inget originellt för det gör Bacchus också. Uppmanar Jesus till fylleri?

Intolerant är denne Jesus vars mor blev gravid på ett myskosätt som för tankarna till 1800-talet då pigor som blev å smällen skyllde faderskapet på kungen!  Följande ord som herr Mosesson för denne Moses ska ju stå som fader rent formellt. ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge” (Luk 14:26)

Mer elakhet kommer. En kvinna som inte tillhör samma folkslag som Jesus önskar få hjälp. Kvinnan har ett barn som är besatt av en demon. Jesus avvisar henne men sedan hon förödmjukat sig och gått med på att hon är en hund ja då blir barnet friskt. Tänk at gå till en psykolog och säga att man har ett barn som lider av svår depression och få svaret att ska man få hjälp då måste man kräla i stoftet och påstå att man är ett djur innan behandling kan ske?

Vidare bör nämnas att han döms till döden för att han går till anfall i staden Jerusalems tempel. Han slåss och bråkar. I dag hade han säkert dömts till vård, Pontus Pilatus inser att det är en dåre, men judarna som är mer intoleranta kräver att han ska avrättas. Kanske han ville bli avrättad, dårar är svåra att förstå?

Men för att avsluta. Det finns ingen god, snäll Jesus. Det finns bara en fanatisk monoteist som bråkar och hånar människor. Anser ni att Jesus är ett positivt föredöme, då behöver ni aldrig besöka Ideell Kulturkamp mer!

Henrik Andersson

Den som anser att denne Jesus är en förebild eller son till en gud eller rentav en gud. Lämna oss och kom aldrig igen!

IKF kommenterar präst som mördat sin fru!

Dansk präst åtalas för att ha mördat sin fru

En dansk präst åtalas för mord på sin hustru. Kvinnan försvann i oktober förra året från familjens hem i Frederikssund och har inte hittats sedan dess. Den 44-årige prästen sitter häktad sedan mitten av november, men nekar till brott.

Åtalet bygger på bevis som kommit fram under polisutredningen.

– I samband med den har jag funnit att det finns ett tillräckligt underlag för att be rätten att ta ställning till om han är skyldig till mord, säger åklagare Anne Mette Wedell Serup till nyhetsbyrån Ritzau.

Bland annat har det framkommit att prästen före hustruns försvinnande gjort internetsökningar på ord som havsdjup, oljefat och självmord. Polisen har också hittat kaustiksoda och saltsyra hos mannen.

(TT)

Ärligt talar så borde denna religion förbjudas. Kristendomen är bara elände och våld och kvinnohat i oskön förpackning!