Inlägg 600 år 2022 eller tack för i år!

Men detta inlägg som blir numer 600 så tackar Ideella Kulturföreningen och dess domän Ideell Kulturkamp för sig. Det blev vare sig det värsta eller sämsta året i föreningens historia. Vi är nöjda med vår insats. Sju personer har deltagit med arbetet av domänen och vi önskar alla hedningar en god fortsättning på Jolners stora högtid julen samt ett gott nytt år. Vi får hoppas att nästa år blir bättre än det som varit. Må asynjan Siv le åt er och välsigna er hedningar!

Må Siv vara med er intill ragnarök och i tillvaron efter. Hell Siv!

Några rader om asatron nyårsafton 2022

Sakta men säker som när solen återkommer vid vintersolståndet har asatron ökat. Inga skandaler och bråk har dess anhängare begått och vi får hoppas att de motstridiga viljorna inser att vi inte vinner på tjafs och bråk. Vår tid kommer, men då måste vi också vara förnuftiga och hålla sams. Tiderna är svåra. Krig, pandemier och mycket annat. Men vid asarna vi ska uthärda och bygga nytt. Framtiden är hednisk!

Henrik Andersson

Konstnärer del XXXIV Fredrik Wohlfahrt

Konstnärer del XXXIV: Fredrik Wohlfahrt

Fredrik Wohlfahrt, föddes i Göteborg 1837. Fadern Wilhelm Wohlfahrt var konstnär och dennes far hade varit grosshandlare. Vi får förmoda att sonen inte hade särskilt svårt att övertala fadern att gå i dennes fotspår.

Unge Wohlfahrt reste till konstakademin i Tyska Düsseldorf 1856 återkom till Sverige efter femton år men gav sig sedan åter ut och studerade i Frankrike. Hemkommen 1873 fick han anställning som lärare vid Göteborgs musei rit- och målarskola allmänt kallat Valand. Fredrik Wohlfahrt var påverkad av landskapsmåleri men också motiv från allmogens liv och det är där han börjar måla tomtar. De grå tomtarna från folkton får i Wolfharts värld röda luvor och en av hans elever Jenny Nyström utvecklade dessa tomtar som nu är en del av vårt julfirande.

Wohlfahrt själv gifte sig och fick en dotter som även hon målade. Han avled 1909 i staden som sett honom födas. Han borde nog uppmärksammas mer och inte bara för att han inspirerade Nyström. Nedan följer några tomtemotiv samt några andra verk av konstnären.

Berömda clowner del IV: Charlie Rivel

Berömda clowner del IV: Charlie Rivel

Vår avslutande del i serien berömda clowner har en svensk anknytning. Clownen som det ska berättas om var mycket populär hos oss, ja så populär att konungen belönade honom med Nordstjärneorden. En av hans söner flyttade även till Sverige.

Men vi tar det från början en trapetsartist från Spanien möte en fransyska som var akrobat och det gick som det gick, de gifte sig och skaffade barn och det var nog ganska naturligt att de tre sönerna började uppträda i manegen de med. Charlie Rivel som egentligen hette Josep Andreu i Lasserre föddes 1896 i april. Redan som treåring var han med i manegen förta gången. Den lille skulle uppträtt som tyngdlyftare! I tonåren tog han sitt artistnamn som tycks vara inspirerat av Charlie Chaplin. Bröderna var först kan man beskriva som komiska akrobater och det dröjde innan Charlie Rivel som vi får kalla honom utvecklade sin mer kända clownperson. En clown med en platt, närmast fyrkantig röd näsa, morotsfärgat hår men skallig på själva hjässan, det var förstås en peruk samt mycket röd och vit smink i ansiktet. Samt förstås den långa röda tröjan. Stora clownskor ingick förstås. En vanlig replik eller utrop när han uppträde var ”Akrobat Oh!” Ofta sagt när något dramatisk skulle ske. Rivel fick faktisk ensamrätt på detta uttryck.

Charlie var nog den bäste och mest populäre av bröderna och det gav upphov till en del konflikter inom familjen. Charlie Rivel slutade arbeta med sina bröder, hade en del andra partners men började istället turnera med sin fru och senare barn när dessa vuxit till sig. Fyra barn blev det mellan 1921-1927. På äldre dagar gifte han om sig efter några år son änkeman. Charlie Rivel utvecklade sedan sin karaktär ytterligare. Ofta uppträde han endast med en gitarr och en stol, kanske inspirerad av Grock? Uppträdandena var många och turnéer blev det i flera länder. Sverige besöktes bland annat. Tyskland var dock det land där den rödklädde clownen uppträdde mest och hade en stor publik och inkomst även om han ägde ett hus utanför Paris. Karriären fortsatte i Tyskland även när kriget bröt ut. Det framkom på senare år att clownen sände ett gratulationstelegram till Adolf Hitler under kriget när denne fyllde år. När kriget närmade sig sitt slut reste Charlie Rivel via Skandinavien hem till sin bostad i Frankrike. Det dröjde några år innan han lyckades göra comeback på grund av sin hållning under kriget. Karriären tog fart igen såväl i Tyskland som Skandinavien. Sverige var landet som nog låg bäst till hos Rivel. Han uppträdde ofta i Sverige och när han gjorde sitt sista framträdande som skedde på Gröna lund fick han av konungen Nordstjärneorden. Utmärkelsen Årets Charlie Svenska cirkusakademin hederspris är uppkallad efter honom. 1983 den 26 juli avled Rivel i en ålder av 87 år.

Referenser

Myggans Nöjeslexikon del 12

https://an.wikipedia.org/wiki/Charlie_Rivel

https://en.wikipedia.org/wiki/Charlie_Rivel

https://sv.wikipedia.org/wiki/Charlie_Rivel

Charlie, René, and Polo Andreu-Rivels 1925.

Charlie Rivel

Rivel något av de sisat åren.

Tänkvärda ord av Rudolf Kjellén

”Antag å andra sidan, att hela svenska nationen bleve fördriven eller utrotad av en fiende, så att Sveriges land finge bära en ny nation – skulle man då kunna säga, att det var Sveriges röst som hördes uppifrån halvön? Naturen funnes kvar och vore väl sig lik, men den hade fått ett nytt människomaterial att inverka på; fosterlandets andra element, folkanlaget, vore borta, det nödvändiga sambandet mellan folk och land hade blivit upplöst på andra sättet. Sverige kan lika så litet leva med ett nytt folk inom sina gamla gränser som med ett nytt territorium åt det gamla folket. Dess begrepp är alltid åt en sida etnografiskt tillika.”

Rudolf Kjellén, professor i statskunskap

Dikt: En nyårslåt

En nyårslåt

En var har sin sorg
och jag har min sorg,
och varje år har sin ynkedom.
Av mask, som frätte,
och regn, som vätte,
och sol, som stack, blev vår lada tom.
Men var ej ledsen, min flicka lilla,
det skall väl en gång bli väl igen
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!

Och gården brände
och lyckan rände
till skogs och där har hon glömt sig kvar.
Och nöd är bitter
och ingen gitter
att hjälpa stackarn, som intet har.
Men strunt i svälten, min flicka lilla,
vi få väl börja på nytt igen,
till nästa nyår, till nästa nyår,
till nästa nyår, min lilla vän!

(Gustaf Fröding)