Den 31/12 är den sista dagen på året enligt den gregorianska kalendern.
Den som har namnsdag på årets sista dag är Sylvester. Påven Sylvester I avled detta datum år 335.

De kristna gillade inte nyårsfirande men kom sedan på att man kunde fira till minne av att Jesus blev omskuren vid denna tid. Han hade ju fötts den 25 och då borde han vid nyår som alla judiska gossar omskäras. Det är det väl ingen som firar idag.

Årets första dag helgade romarna år guden Janus. Denne gud som avbildas med två ansikten som ser åt två håll ser in i både det gamla som det nya. Januari är uppkallad efter Janus.
Thor asaguden gav namnet åt thormånaden som infaller ungefär vid samma tid.

I äldre tider i Sverige uppmärksammades nyår men inte lika mycket som idag. Man festade men åt samma mat som under julen. Nuförtiden så är måltiden på nyårsafton den mest ”lyxiga” under julhelgen. Då julmat ofta är traditionell så tillåts nyårsmaten vara modern. Det finns dock ett visst traditionstänkande, hummer och champagne förknippas med nyårsfest.

I äldre tider var dock nyår en tid då det ansågs lämpligt att se in i framtiden.
Man kunde stöpa i bly. Värma upp bly och sedan hälla det i vatten för att sedan försöka sia framtiden genom att se vilken form blyet tagit.
Årsgång har också förekommit. Den som ska gå årsgång skulle gå en viss runda och besöka tre eller sju kyrkor. Under färden skulle man inte tala med någon eller låta sig störas av något. Man skulle även vara utvilad och förbered.
Såg gångaren liktåg under färden eller hörde hammarslag betydde detta att någon skulle dö. Hördes det ljud av liar som slog i sten kunde det tyda på missväxt. Var ljudet mer som om lien gick genom sädesfält tydde detta istället på god skörd.
Dock gällde det att se upp. Gloson ett av den nordiska folktrons elakaste och om man får vara lite lustig grymtaste väsen var ute och försökte ibland skada årsgångaren. Hur? Jo genom att försöka sprätta upp personen i fråga med sina vassa ryggborst. Borsten vässade gloson på kyrkogårdsmurar och gravstenar. En del har i gloson se en kvarleva av gudens Frejs galt Gyllensborste eller Gullinburste.

Andra sätt att spå har varit att äta salt gröt för att se vem man ska få som äktenskapspartner. Gröten ska leda till törst. Den tillkommande skulle då visa sig och får man förmoda bjuda på något att dricka.
Att lägga ut grötklickar på golvet och ge dessa namn efter sädeslag och låta hunden äta upp dem har också förekommit. Detta kan ju förebud om hur skörden ska gå och kanske även vad man ska så.

Om man får pengar på nyårsdagen är det ett gott tecken. Får man utgifter är det ett dåligt. Att äta ett äpple som det första man äter på det nya året och helst då på fastande mage ska öka möjligheten att bli rik.

Att skjuta in året har förekommit men nu är dt mest fyrverkerier som används. Sedan att vid tolvslaget hoppa från en stol för att på så sätt ”hoppa in” det nya året är nog på utdödende.

I äldre tider var en del oroliga för att världen skulle gå under vid nyår. Och man skulle avvakta en timmer eller så efter tolvslaget innan man kunde fira. Andra har dock levt och roat sig och fört oväsen för att skrämma bort alla dåliga väsen och onda andar som kan vara ute vid nyåret.
Kanske har tanken varit också att om året börjar bra blir det ett bra år spelat in.

Borgarskapet i städerna började på 1800-talet anordna så kallade sylvesterbaler. Dessa ersattes till en del av maskeradbaler. Och det passar ju bra då julen varit en tid med utklädningar vid såväl lusse som julafton och trettonhelgen.

Liksom vid jul har man gett gåvor. Då julklappar varit av mer skämtsam natur så har nyårsgåvor alltid varit av mer seriösart.
Att anlägga nyårsvisit på nyårsdagen har varit gammal sed och förekommer ännu på sina håll.

Vid nyår anger man ofta nyårslöfte. Det gjorde även våra hedniska förfäder. Män som ville utföra en bragd eller stordåd svor vid bragebägaren att utföra detta. Brage skaldekonstens gud togs då som vittne. Att göra något som självaste skaldeguden anser värt att besjunga det är inte dåligt. Men då måste man ju också se till att utföra det också.

Ha en gott nytt år!

30 december hölls några av föreningen medlemmar ett blot på Ekornavallen. Ekornavallen ligger vid Hornborga socken i Västergötland.
Ekornavallen är ett forntida gravfält med lämningar från stenålder till bronsålder. Flera gånggrifter finns på området.
Föreningen har varit här förut och hållit hedniska ceremonier.

Mjöd offrades och dracks till gudamakterna men också till de döda som vilar vid gravfältet.
God jul önskades de döda och seger och framgång till de levande.

I gamla tider var på runkalendern 28 december utmärkt med ett svärd.
Svärdet symboliserade ”menlösa barns dag.”

Kung Herodes skulle enligt legenden gett order att döda alla nyfödda gossebarn då han hört att en ny konung fötts.
Den grymme Herodes lär dock inte gjort detta i verkligheten. De flesta är numera överens om att Jesus knappast var född i december och en del menar på att ovannämnde Jesus aldrig funnits. Så inga barn mördades.
Lite korn av sanning finns dock. Herodes var en hårdförd makthavare och kom i bråk med medlemmar av sin familj. Troligen lät han avrätta några av sina släktingar och till och med två av sina söner.

I gamla tider sa man menlösa barns dag. Men språket förändras och menlös fick en annan klang. Och sedan några år skriver man istället värnlös.
Ganska menlöst att ändra namnet på en dag som dock vare sig i gamla eller ny tid haft någon större betydelse.

Hästar hade förr en viktig betydelse för folk. Det var riddjuret framför andra men även dragdjur.
I hednisk tid symboliserade hästar fruktbarhet. Hästkött åts men troligen bara under religiösa riter.
Hästkött ansågs av de kristna vara tabu och detta tabu höll i sig i Sverige till ungefär sekelskiftet då hästens betydelse i samhället minskat.
Idag uppmärksammar en del nyhedningar 26/12 till Frej, fruktbarhetsguden i nordisk mytologi annandag jul.

Annandag jul började förr ofta med att männen på gården gjorde rent hos hästarna. Det hade inte gjorts under de föregående dagarna för allt arbete skulle ligga nere under den viktigaste tiden under julfirandet.
Rengöringen i stallen började ibland med ett bösskott.
Det hände att spillning även kastades in hos folk man var ovän med och en och annan snål bonde kunde råka ut för denna ”sedvänja”.
På sina håll hände det dock att en del av lorten kastades ut på åkrar. Förvisso var det arbetsförbud under jul men denna julspillning kunde även ha extra kraft och se till att det växte bra.

Efter rengöring var det dags att få hästarna att röra på sig. Kappridning till kyrkor eller något som kanske var mer populärt till norr rinnande källor förekom. Fanns inte sådan källa att tillgå kunde det gå för sig att i källan lägga ner ett föremål av silver. Av detta magiska vatten skulle hästarna hålla sig friska.

Kapplöpningar förekom och det är troligt att det funnits i dessa en hednisk tradition. Hästkapplöpningar är känd sedan 11100-talet i Sverige, en tid då kristendomen inte helt vunnit över den gamla tron.

Det hände ibland att folk ”lånade” hästar att rida på. Och när det var dags att lämna tillbaks dessa kunde slagsmål utbryta. ägarna var såklart inte så glada i att andra red deras djur.

Även Staffansridning ägde rum och männen sjöng Staffans visan. Staffan var den förste martyren och skötte om hästar åt judekungen Herodes som sägs dödat Staffan då han meddelade att en ny konung var född. I dag sjungs det om Staffan vid Lucia vilket ju är lite fel.

På kvällen var det ofta fest på annandag jul. De som sjungit under dagen hade ofta fått mat och dryck som tack och ungdomarna brukade samlas vid lekstugor.
Juldagen var förr en stillsam dag men det togs nu igen.

I Romariket århundradena innan kristendomen blev statsreligion var Sol invictus årets viktigaste högtid. Då inföll solståndet. Dagen firades den 25 december. Sol invictus , den obesegrade solen firades.

Senare tillkom ett annat firande av Sol invictus. Den ariske guden Mithra som omnämns hos både indier och perser och som fortfarande dyrkas av hinduer och parser kom till Rom. Kulten av Mithra blev snabbt populär och även kejsarna tog del av kulten.

Den viktigaste myten om Mithra är den när han dödar en tjur. Ur himmlestjuren kropp skapar han sedan världen.

Mithra var mycket populär hos legionärerna i den romerska hären. Flera av dessa var under romarrikets senare del germaner från norra delen av imperiet eller tom norr om gränsen.

Mithra dyrkades i samfund som hade heliga invigningar och hade flera grader, Sju var de vanligaste och graderna var korp, fördold, soldater, lejon, perser, sollöpare och fäder. Ännu idag talar man om ”sjunde himlen” som en plats för det högsta paradiset. Mihtrasdyrkare trodde på evigt liv och att de skulle förenas med sin gud i den högsta ljussfären.

Kristendomen såg i Mithra sin störste konkurrent och de både religionerna bekämpade varandra. När Jesus anhängare segrat tog de över 25 december och påstod att deras frälsare fötts denna dag. Innan hade de kristna varit ointresserade av att dyrka solståndet och sol invictus.

De germanska legionärerna tog till sig Mithra och såg i honom samma gud som Odin. Mihtraskulten inspirerade kulten av Oden. Mit-Othinus var namnet på denne frälsare. Oden var liksom Mithra krigarnas gud och de som stupade för honom kom till Valhall. Även Oden dyrkarna hade sina speciella krigare bärsärkarna. Oden dödar jätten Ymer detta kan jämföras med dödandet av himmelstjuren.

Hell Oden!
Ave Mihtras!

God jul önskar Ideella Kulturföreningen!

21 december brukar vara det datum vintersolståndet infaller. Nu är det den mörkaste tiden men nu ljusnar det snart. Vintersolståndet har varit uppmärksammat i många kulturer världen över. Troligen var det nu man i hednisktid hade det blot som kallades ”midvinterblot”. Många nyhedningar uppmärksammar dagen och hedrar Oden, Tor, Frej och de andra gudamakterna denna dag.

I äldre tider då den julianska kalendern gällde inföll vintersolståndet vid Lucia. Lucia eller lusse var då vid den tid då det var som mörkast och lucianatten ansåg vara årets mörkaste. Idag är ju Lucia en förfest till julen.

Fram till 1772 var vintersolståndet eller Tomasdagen helgdag. Men många helger försvann då myndigheterna ansåg det vara för många. Då blev dagen istället en marknadsdag på många håll. Så någon egentlig skillnad blev det nog inte för många. Särskilt inte om man tänker på att på tomasdagen då ska julölet avsmakas. ”Tomas fulltunna” kallades dagen ofta.

Men dagen hade också andra sidor. Man trodde att många farliga väsen var ute och for och själva tiden stod stilla. Förbud mot kringgärning det vill säga förbud mot cirkelrörelser har levt kvar långt in i vår tid. Dessa rörelser troddes påverka tiden och årsrytmen. Spinnrockar måste stå stilla nu och fram till tjugondag knut.

Tomasdagen var också en dag för uppsägning. Skratt och gråt kunde nog höras. skratta gjorde de som drack julöl och de som fickveta att de minste sin bostad eller arbete de hade det nog så lagom roligt.

Man trodde också att råttor och löss kunde sägas upp denna dag. Genom att slå i väggar och sopa kunde man få iväg djuren till någon granne man inte tyckte om. Ibland bad man någon indelt soldat göra arbetet i tron att det skulle ge bättre effekt.

Vid Tomas eller vintersolståndet ansåg också att nu skulle alla förberdelser inför julen vara klara. Och dagen blev ju lite av festdag och har ibland kallats ”lilla julafton”.

Idag är det ett år sedan Ideella Kulturföreningens blogg började. Och mycket har hänt. Över 3350 besök på bloggen. Vi har fått igång ett informationsbrev som skickas ut regelbundet via e-post, men också någon gång via brev.

Vi har haft flera sammankomster i bland annat Uppland, Västmanland och Västergötland.

Och en skrift har föreningen gett ut. ”Jul och blotkalendern”.

Intresset ökade mer än vad vi vågade hoppas på.

Tack för ett bra år!

Henrik Andersson, ordförande

1483 i dagens Riddarholmen tryckte Johann Snell den första boken i Sverige. En tryckning av den kända  Dialogus Creaturum Moralizatus gjordes. Dailogus Creaturum Moralizatus eller på svenska Skapelsns sedlärande samtal handlar om djur, växter, himlakroppar och fabeldjur som för olika samtal om olika ting med en moralisk slutkläm. Året efter gjorde Johanns Snell ett annat känt arbete nämligen en tryckning av Uppsala stifts mässbok.

Johann Snell föddes i Einbeck i dagens Niedersachsen. Första gången han nämns är 1476. Senare flyttade han till Rostock och lärde sig trycka böcker. Efter sina studier startade Snell tryckeri i Lübeck men där fanns det redan en etablerad tryckerinäring så efter ett tag sökte han sig norrut. I Danmark närmare bestämt i Odense tryckte han 1482 den första boken De Obsidione et Bello Rhodino. Den handlar om johannitriddarnas kamp mot turkarna. Året efter tryckte Snell som redan har nämnts den första boken i Sverige.

Johann Snell återvände dock till Rostock och avled 1519.   

Vi tackar Johann Snell för hans kulturella insats på årsdagen av tryckningen av Dialogus Creaturum Moralizatus. Boken trycktes 1983 upp i faksimil.

I det gamla Rom firades från 217 f.kr en fest som hette Saturnalia. Festen var tillägnad den gåtfulle guden Saturnus. Saturnus var hos grekerna känd som Kronos. Denne Kronos var far till gudarna men hade fått veta att hans barn skulle bli mäktigare än han. Så han åt upp dem. Sonen Zeus lyckades undkomma och tvingade sin far att spy upp de barn han ätit. Zeus blev senare den högste guden.

Kronos/Saturnus blev senare en gud för såväl tiden om för skörden. Saturnalia firades som en skördefest och var från början en fest som hölls enligt julianska kalendern den 17 december. Festen blev trots ett visst motstånd från myndigheterna till slut en hel vecka och slutade den 23 december. Då övergick den till firande av solen sol invictus.

Saturnalia var en glad fest. Man åt och drack. Presenter utdelades och det fanns inslag av utklädning. Man vände även upp och ner på den sociala ordningen. Slavar blev för en tid herrar och herrar blev en tid slavar.

En modern människa av idag skulle inte ha något problem med att fira de fester som sedan kallats för saturnalier.

När kristendomen kom blev festen till Saturnus en del av det nya firandet. Vår jul är än idag påverkad av firandet av Saturnus.

Man har velat se att Saturnus är den samme som den nordiske guden Heimdall, också han en gåtfull gud, äldre än de andra gudarna.

Io Saturnalia!