Svante Grundberg är död

Svante Grundberg är död

Hur ska vi minnas Svante Grundberg? Som den ständigt filmande medresenären i Sällskapsresan? Som den tystlåtne och olycksdrabbade kanotisten i Göta kanal? Som den ringrostige tennisspelaren i Smash? Många minns honom nog kanske hellre i kultserien Nattsudd tillsammans med Björn Wallde där det röktes och pratades och kanske rentav dracks?

Grundberg föddes i november 1943. Sin första media roll gjordes 1978 och den sista 2017. Samma år var Svante Grundberg med och startade Radio Nattsudd 102,7.

Nu är han borta, förhoppningsvis i ett evigt nattsudd någonstans bortom stjärnorna.

Wallde och Grundberg i kultserien Nattsudd. Skål och vila i frid Svante Grundberg!

Livet är inte en gåva, livet är en plikt!

Hösten är nog den tid som lämpar sig bäst att tala och tänka på döden. Det blir ganska självklart. Naturen drar sig tillbaka och mörkret men också kylan kommer. De flesta, om inte alla kulturer har någon högtid vid hösten där man hyllar de döda. Men även vid våren borde man fundera över döden. Nu återkommer livet och det är ingen slump att många religioner som har temat ”gud som dör” men återuppstår låter detta ske just vid våren.

Asatro är en religion med många gudamakter. Men också en tro med många dödsriken. Valhall är det mest kända men även Freja, Geifon och Ran har sina ”dödsriken”. Dödsriket framför alla är dock Hel. Gudinnan Hels rike är dock ett mycket svårbeskrivet rike. Ömsom ett dimmornas värld där inget sker och allt är om inte farligt och skrämmande ändå kärvt och dystert. Ömsom är det ett riktigt trevligt ställe där folk träffar vänner och släktingar och berättelsen om sveakungen som gifter sig med gudinnan med samma namn som dödsriket visar väl så gott som något på att detta inte är en ort för evig pina och plåga.

Mest intressant är nog de få antydningar i eddan om att det finns återfödelse inom asatron. Sångerna om hjälten Helge där det nämns att man trodde på återfödelse säger det rent ut. Men som en översättning av eddan säger det är ”kärringsnack”. De som förvisso räddade mycket av eddorna och därmed den äldre tron levde i en tid då man antingen trodde på himmel och helvete. Reinkarnation var allt för magstarkt. Att återfödas låter måhända inte så farligt för en del. Men för de som levt ett ganska svårt och kärvt liv är det tröstlöst. Ska man uppleva allt svårt och tungt en gång till? Återfödelse problematiserar också världen. Goda hamnar i himlen och onda i helvetet. Bra gärningar belönas, onda bestraffas. Svart eller vitt inga gråskalor. Men vid reinkarnation blir det lite komplicerat. I eddan sägs det att de som avlider i Hel hamnar i Nifelhel. Men att död i dödsriket inom asatro är knappast att utplånas eller uppgås i något slags buddistiskt nirvana. Troligen är termen att dö i hel detsamma som återfödelse. När tvåminustal möts blir det plus.

Såväl odinister som gnostiska asatroende försöker dock undvika att färdas genom de olika världarna. De strävar uppåt. Målet är Odens och Frejas salar. Men i alla falla de sistnämnda inser nog att man får passera flera världar för att komma dit. Odinisterna satsar allt på ett kort, de ska till Valhall men bästa sättet är ju en ond bråd död.

Nu vid vårens definitiva intåg ska vi glädjas men också tänka en tanke vid döden. Men den hedniska döden är inte en monoteistisk skräckdöd. Var rädd för att dö, var inte rädd för att vara död! Livet är inte en gåva,. En gåva är en present som man kan ge bort eller sälja. Nej livet är en plikt. En plikt som måste skötas, en plikt som måste utföras.

Dikt: Bistå oss gudamoder!

Bistå oss gudamoder!
Balder var din son o Frigg.
Men du, Odens maka allas vår moder är.
Som god moder till oss alla Frigg, bistå oss.
Judarna hatar oss.
De kristna likaså.
Islams proselyter vill se oss alla döda.
Många hedningar kan och vill strida mot det dåliga.
Men alla hedningar är inte återfödda bärsärkar eller sköldmör.
Så mäktiga gudamoder, bistå oss när monoteismens faror lurar.
Frigg 2a

Monoteism = Terror i religiös förklädnad!

Mycket våld sker i monoteismens namn. Men vi ska tänka positivt. Detta våld kan gynna oss hedningar. Nästa gång någon anklagar oss hedningar oavsett vilken trosinriktning vi har så kan vi alltid påpeka alla de våldsdåd som sker i ”de tre riktiga” religionernas namn.

Ingen asatroende har sprängt sig själv och andra i bitar i terrordåd.

Ingen asatroende har korsfäst barn.

Ingen asatroende har gått in i en monoteistisk byggnad och skjutit folk med automatvapen.

Ingen asatroende har ringt på tidigt en morgon och frågar de som ligger och sover och frågar om det vet att gudarna älskar dem?

Vi kan gått slå oss för bröstet och säga vi är en riktig religion, medan de tre bara ska skämmas!

Monoteism = Terror i religiös förklädnad!

När jag hör ordet monoteism, då börjar jag kräkas!