Första svenska filmen med en kvinnlig regissör.
Kulturföreningen har sällan behandlat det kulturella fenomenet film, men nu blir det filmtajm!
27 april 1911 visades för första gången en svensk film gjord av en svenska. Filmen fick namnet: Stockholmsfrestelser eller Ett Norrlands-herrskaps äventyr i den Sköna synderskans stad. Filmens regissör var Anna Hofman-Uddgren. Hon spelade även en roll i filmen. Så filmen är även den första svenska film med kvinnlig regissör som också är med som skådespelare i sin egen film.
Speltiden var runt 35 minuter och var förstås stumfilm. I huvudrollerna sågs Oskar Textorius och Lia Norée. Dessa Thalias tjänare är nog inte så kända, men Gösta Ekman (den äldre) ska haft en mindre roll. Två scener klippte censuren. Otto Bökman hette mannen som skötte fotot och regissörens make skrev manuset.
Handlingen i filmen ska här avslöjas, för det är nog lite svårt att hitta filmen. Ja det är nog troligt att den helt förkommit.
Handling:
Den unge sågverksägaren Anders Person från Norrland har vunnit på lotteri och åker på nöjesresa till Stockholm med sin fru, Julia. De möts på Stockholms Central av Julias tant, fru Westergård.
På kvällen skall de gå och dansa på ”Pinet”. Fru Westergård tycker att Julias kläder är alldeles för omoderna. Hon tar med sig Julia på en shoppingrond till stadens främsta (i filmen namngivna) affärer. På Pinet blir Person snabbt förtjust i bostondansösen Lisa Eriksson. Han uppsöker henne och får hennes adress. En baron Ankarstråle har samtidigt blivit förälskad i Julia. Baronen kan inte glömma Julia, utan annonserar efter henne i DN. Samtidigt bjuder Person Lisa och hennes vänner på lunch på Lidingöbro värdshus.
Baronen får inget svar på sin annons. Han försöker igen. Den här gången med en belöning på 100 kr. Julia och fru Westergård kommer överens om att svara på skoj.
På Hasselbacken sitter baronen och går igenom alla svar han fått. Samtidigt är Julia med sällskap där på lunch.
Fru Westergård måste uppfylla sitt löfte och presentera Julia för baronen. Att baronen fastnat för Julias utseende beror på att han i henne igenkänt en gammal ungdomskärlek. Denna ungdomskärlek visar sig ha varit Julias mor.
Julia avvisar dock alla närmanden från baronens sida. Herr Person är trots detta ständigt ute och roar sig med Lisa. Baronen lyckas i maskopi med Lisa ta en komprometterande bild på dem båda tillsammans.
Detta blir droppen för Lisa. Hon rymmer med baronen, men för säkerhets skull tar hon fru Westergård med sig. Person tar upp jakten på dem i en bil. Vid Katrineholm hinner han ikapp. Det blir bråk mellan Person och baronen, varvid baronen drar fram en pistol. Person skyddas dock av Julia, som trots allt älskar sin man. Baronen får nöja sig med fru Westergård.
Filmen visades på Orientaliska teatern på Drottninggatan 31 i Stockholm. Filmen ska fått ganska bra recension.
Anna Hofman-Uddgren
Skvallret säger att Anna var en av kung Oscar II oäkta barn. Modern hette Emma Hammarström, senare gifte hon sig med en herre med efternamnet Hofman. Anna föddes 1868 och åkte till Paris som tonåring. Det verkar som kungen betalat för resa och utbildning. Efter fyra år i Frankrike kom hon hem och blev sångerska och skådespelerska. Uddman med förnamnet Gustaf blev vår sångerskas make, det var förresten han som skrev manus till filmen. Häst-Nisse eller som han kallades N. P Nilsson var en teater och biografdirektör som uppmanade Hofman-Uddgren att göra film. Och det var för honom vår kvinnliga regissör gjorde sina sex filmer. ¨När Häst-Nisse dog 1912, slutade Hofman-Uddgren regisera.
De sex filmerna:
Stockholmsfrestelser eller Ett Norrlands-herrskaps äventyr i den sköna synderskans stad (1911)
Stockholmsdamernas älskling (1911)
Blott en dröm (1911)
Systrarna (1912)
Fröken Julie (1912)
Fadren (1912)

Regissören Anna Hofman-Uddgren
Några av filmerna gjordes av August Strindbergs dramer och författaren hade gett paret tillåtelse att göra detta. Dramatikern ska ha sagt några ord som blivit smått klassiska; Var så god att kinematografera så mycket ni vill av min dramatik!”
Som skådespelerska fortsatte Anna och hon är nu mera kanske mest känd för att hon är den första som sjungit låten ”Fia Jansson från Söder”. Den första kvinnliga regissören i Sverige avled sommaren 1947.