28 juli 1914 förklarade dubbelmonarkin Österike-Ungern Serbien krig. En månad efter att den österrikiske tronföljaren mörats av serber inleddes den konflikt som ledde till det första världskriget. Inom några dagar var alla Europas stormakter med i kriget och tillslut var nästan alla länder i världen med i konflikten. Första världskriget kostade minst 10 miljoner människolivet.
Ideella Kulturföreningen minns dagen och hedrar de som stupade i kriget.

Sveriges förhoppningsvis sista krig inleddes 26 juli 1814. Här kommer en liten redogörels om detta krig som ledde till att svenskarna fick in Norge i en union som bestod till 1905.

26-29 juli inleddes kampanjen mot Norge då svenska flottan under Karl XIII invaderade Hvaleröarna. Karl XIII var sedan 1810 svårt slagrörd och hade gjort adoptivsonen Karl Johan till regent. Men som gammal amiral ville han vara med vid flottan. Karl XIII, en av de mest okända kungarna i svensk historia blev Sveriges sista krigakung! Johan Puke var dock den som var den verklige befälhavaren.
Den 29 juli kom det till strid och tre svenskar miste livet. Norrmännen gjorde motstånd för att befolkningen skulle hinna evakueras.

Karl Johan var den verklige befälhavaren över de svenska styrkorna och den kan tilläggas att sonen Oscar senare Oscar I var med som löjtnant och var då kriget varade 15 år.

På land gick det hårdare till. Svenska styrkor gick över gränsen från Värmland och Bohuslän.
1-4 augusti belägrades Fredrikstad som gav sig. Fredrikstens fästning belägrades också men erövrades aldrig. Kommendanten Ohme fick efter kriget hjältestatus hos många norrmän. Karl XII stupade vid Fredriksten 96 år tidigare.

Vid Lier kom det till strid 2 augusti. Svenskarna rykte framåt men stoppades av norrmännen som byggt skansar och hade artilleri. Få norrmän stupade men över 30 svenskar stupade. Tre dagar senare utkämpades slaget vid Matrand, åter segrade norrmännen under befäl av Andreas Samuel Krebs. Generalmajor Gahns styrkor retirerade över gränsen.

Längre söderut vid Langnes skans besegrade överste Hegerman en svensk styrka under general von Vegesack. Denna strid var den största under kriget. 2000 norrmän mot 3000 svenskar. Även här segrade norrmännen.

Sista striden stod norr om Fredrikstad, den 14 augusti samma dag som kriget tog slut. Här vid Kjölbergs bro stupade tre svenskar, den siste svensk som dött i krig var en indelt soldat från Bohuslän. Ett landskap som tidigare varit norskt!

14 augusti undertecknades konventionen i Moss som gjorde att striderna slutade. Kristian Fredrik, norrmännens kung sedan 17 maj lämnade landet och Karl XIII blev unionskung på hösten. I Norge kallades han Karl II.

Svenska trupperna uppgick vid krigets början av 45 523 man. Omkring 400-500 stupade. Norrmännens här bestod som mest av 30 000. Sverige hade även politiskt stöd av Storbritannien och Ryssland medans norrmännen var ensamma. Svenska armén var även bättre övad och erfaren än den norska. Trots att svenskarna segrade gick inte norrmännen lottlösa. Norge blev ett eget kungarike med egen författning i union med Sverige och inte en del av ett svenskt rike.

Två tappra westrogother begav sig till Kålland och Kållandsö i Lidköpings kommun i Västergötland för att besöka Läckö slott. Läckö är mest förknippat med att rikskansler Magnus Gabriele De la Gardie var innehavare av slottet 1652-1681. Han lät bygga om slottet till det barockslott det är än idag. Läckö anlades dock redan 1298 av Brynolf Algotsson som var biskop i Skara. Men av det medeltida slottet finns inte mycket synligt ovan jord.
Årligen anordnas utställningar på slottet med olika teman. På 1990 talet började man dock allt mer att lyfta fram själva slottet. Många utställningar genomåren har nog varit bra men de skulle lika gärna kunna hållas på annan ort än i ett barockslott.

Första stoppet på resan var vid Siggestenen någon kilometer rån slottet. Siggestenen är en runsten och det kan sägas att vid Kålland och Kållandsö finns många fornfynd, det är i dessa trakter man hittat de kända bronsålderssköldarna som nu finns på Västergötlands museum.

I år och åren framåt var dessvärre många föremål på restaurering, målningar, möbler och mycket annat, vilket gjorde att slottet var något tomt. Årets utställning ”steg för steg” har som tema vandringar och pilgrimsfärder. Kanske intressant på sitt sätt, men om man ställer gamla skor i en hylla i ett slott då anser man inte att slottet har ett egenvärde utan bara är en lokal vilken som helst. För Läckö är en barockpärla med få motsvarigheter i Sverige.
En liten mindre utställning fanns också, en stenkonstnär från Kinnekulle, en bildkonstnär från Norge och några andra ställde ut. Men även de kunde lika gärna vara i någon kommunal kulturlokal. Enda undantaget var den utställning som fanns som visade Gunnar Brusewitz teckningar och illustrationer.
Hade gott och väl räckt med Brusewitz som faktiskt visat förut på slottet.
Vill man åka till Läckö kan man gott vänta några år tills många av föremålen kommer tillbaka samt hoppas att utställarna inriktar sig mer på utställningar som kan referera till slottet.

Efter Läckö besöktes fiskeläget Spiken som ligger några kilometer bort. Spiken har dessvärre förlorat lite av sin charm då man byggt ut allt mer. Mer resturanger och större parkeringar men charmen har tappats en del. Spiken hade förut som specialitet rök sik. Många av fiskarna har rökt fisk och främst då sik. Men siken i Vänern är sedan några år förbjuden att äta då människor i sin enfald och dumhet släppt ut gifter. Nu fanns det dock en hel del rökt sik att köpa, men då den kommer från andra vatten än Vänern så blev det ingen sik för föreningens utsända.
Även här kan man vänta några år till siken blir tillåten att äta igen. Om den nu i dessa miljöförstöringensdagar någonsin blir det.

Nittonde juli 2014 fick IKF 6000 besök på sin blogg. Tack alla som tittat in!