Völvor och häxor, Oden och Djävulen, Valhall och Blåkulla. En berättelse om hur asatron levde kvar i kristen folktro.
Gudar som inte dyrkas blir demoner säger ett talesätt. Det stämmer, alla gudamakter som funnits i områden som monoteisterna tagit över förvandlas till onda makter, Satans redskap och annat otrevligt. Samtidigt så erkänns dessa dock ha någon slags form av existens. Minnen av det gamla lever kvar, men det omarbetas i en negativ kontext. Det som var bra blir dåligt, det som var fint blir fult.
Troligen är tron på häxor och deras resa till Blåkulla ett minne, ett eko från en hednisk tid.
I hednisk tid fanns det så kallade völvor. Völvorna var en slags spåkvinnor men hade även andra funktioner. En av de viktigaste dikterna i äldre eddan heter just völvans spådom. Till sin hjälp hade völvorna stavar, völvestavar har hittas på flera håll i norden. Dessa stavar har säkerligen legat bakom tron på häxornas mer berömda kvastar. Troligen har det funnits förställning om att dessa völvor och en del andra personer kunnat låta sina själar lämna kroppen och att de gett sig ut på resor i andevälden. Kroppen har varit kvar, men själen har tagit sig ut i världsaltet och besökt gudarna.
Ordet häxa är fornhögtyskans ”hagezussa”. Troligen betyder häxa den som rider på gärdsgårdsstör. En stör är ju inte detsamma som en stav men ändå finns det en viss likhet. Stören är ju också ett redskap som skiljer två världar, det som ska stängas ute och det som ska stängas inne. På ett andligt sätt rider völvan på sin stav. Troligen har man inte trott att detta skett bokstavligt.
Valkyriorna är ju som alla hedningar vet ute och rider. Ofta rider de hem till sin herr som är ingen mindre än Oden. Ofta har valkyriorna med sig själar av stupad krigare. Häxor har anklagats för att ta med sig barn till Blåkulla. De kristna ogillade Oden. Denne gud som sysslar med trolldom och död var de rädda för. Minnet av Oden som far omkring med sina valkyrior levde kvar som Odens jakt. Då var det farligt för de kristna att vistas ute. Blåkulla kallas platsen där häxorna möter sin herre. Där är det fest. I Valhall festas det.
Det är alltså troligt att bakom den kristna tron på häxor och resor till Blåkulla finns berättelser om völvor och valkyrior som tar själar till Oden.

Stav som völva använt.

Valkyrior och häxor rider med själar till sin herre. Oden eller Djävulen. Finns det ett samband?