Den 30 april 2026 är det åttio år sedan hans majestät konungen föddes. föreningen uppmärksammar detta och sänder honom en hyllning. Men denna gest vill vi även låta meddela att vi är en förening som faktiskt har statslojalitet. Ja vi kan kritisera mycket i det svenska samhället men även den svenska staten kan få kritik men bara för att vi ofta har vad många anser radikala åsikter, vi vill ju hedna Sverige och omvärlden så är vi för den skull inte rabulister och bombkastare. Monarkin vi har går ytterst tillbaka till hednisk tid och det säg ju att de första sveakungarna var ättlingar till guden Frej ch hans maka Gerd. Sålunda är om än aldrig så litet vårt statsskick i grund och botten hedniskt.
När april övergår i maj vibrerar den europeiska jorden av traditioner som är betydligt äldre än dagens gränser. Men firandet handlar om mer än bara blommor och eldar eftersom det har sin grund i solens eviga cykel.
Den magiska mittpunkten
Datumet för vårt vårfirande är ingen slump. Astronomiskt sett infaller månadsskiftet april och maj nästan exakt mitt emellan vårdagjämningen och sommarsolståndet. Inom de gamla kalendrarna kallades dessa för årstidernas mittpunkter. Det är nu som naturens tillväxt verkligen exploderar och ljuset tar ett definitivt grepp om dygnet. För våra förfäder var detta den verkliga tröskeln till sommarhalvåret.
Det är viktigt att minnas att alla dessa traditioner går tillbaka till förkristen tid. Långt före dagens religioner och gränser firade människan dessa riter som en nödvändig hyllning till naturens makter och solens återkomst. Eldarna, blommorna och sångerna är ekon från en tid då vår överlevnad var helt beroende av jordens fruktbarhet och ljusets seger över mörkret.
Eldar och körsång i Norden
I Sverige och Finland firar vi Valborgsmässoafton för att hälsa våren välkommen och symboliskt skrämma bort vintern. Traditionen med stora majbrasor har gamla rötter och förr tändes eldarna för att skydda boskapen mot rovdjur och övernaturliga väsen när de släpptes ut på bete. Idag samlas vi istället kring elden för att lyssna på manskörer som sjunger klassiska vårsånger. I studentstäder som Uppsala och Lund är firandet särskilt intensivt med mösspåtagning och picknickar som markerar slutet på den mörka vinterterminen. I Danmark och Norge är firandet mindre fokuserat på just denna kväll men glädjen över ljusets återkomst är densamma i hela Norden.
Beltane: Eldens natt (Skottland och Irland)
För de gamla kelterna var Beltane en av de viktigaste brytpunkterna. Den markerade sommarhalvårets början. Man tände stora eldar som ansågs ha renande krafter. Boskapen drevs mellan två eldar för att skyddas mot sjukdomar innan de släpptes ut på sommarbete. Än idag tänds elden på Calton Hill i Edinburgh där hundratals utklädda firar eldens och solens återkomst i en vild dans.
Walpurgisnacht och Häxbränning (Tyskland och Tjeckien)
I Centraleuropa handlar natten till 1 maj om kampen mot de mörka krafterna som dröjer sig kvar efter vintern. I Tyskland säger legenden att häxorna samlas på berget Brocken i Harz den 30 april. För att skrämma bort dem tändes stora eldar och man förde så mycket oväsen som möjligt. Idag lever detta kvar som Walpurgisnacht där man dansar in våren i skydd av flammorna. I Tjeckien kallas traditionen Pálení čarodějnic vilket betyder häxbränning. Man bränner dockor gjorda av halm och trasor på stora bål för att symboliskt ta död på vintern och bereda plats för sommarens ljus.
Vesnianky och magisk dagg (Ukraina)
I Ukraina möts våren med uråldriga rituella sånger som kallas Vesnianky. Dessa sånger sjöngs förr uppe på kullar för att kalla på solen och väcka jorden till liv. Man firar naturens uppvaknande genom att baka bröd formade som lärkor och använda videkvistar som symboler för livskraft. En särskilt viktig tidpunkt infaller vid månadsskiftet och fram till början av maj då man tror att daggen har läkande krafter. Genom att tvätta ansiktet i morgondaggen säkrade man hälsa och skönhet för det kommande året.
De levande majstängerna (Baltikum och Polen)
I de baltiska länderna har firandet starka kopplingar till naturens beskyddare och trädens livskraft. I Litauen och Estland har man historiskt vördat björken. Den 1 maj smyckas hemmen med grönt ris för att bjuda in växtligheten. Vid kusterna tänds eldar som en sista hälsning till den mörka vinterns isar.
Solens och blommornas återkomst (Portugal och Spanien)
Längst i söder firar man solens gång genom blomning snarare än eld. I Portugal är natten till 1 maj känd som Maias natten. För att skydda sig mot missväxt och onda krafter hänger man gula kvastginstblommor på dörrarna. Det är en tyst och vacker rit som markerar att solen nu står tillräckligt högt för att välsigna jorden. I byar i Kastilien i Spanien reser man El Mayo som är en hög trädstam som sträcker sig mot skyn. Det är en urgammal fruktbarhetssymbol som markerar att vi nu har lämnat mörkret bakom oss och går mot årets ljusaste tid.
En gemensam rot
Oavsett om det kallas Valborg, Beltane eller Vesnianky är grunden densamma. Människan firar att vi befinner oss på den gyllene medelvägen mellan dagjämning och solstånd. Det är en tid för rening genom eld, skydd genom växter och ett kollektivt jubel över att livet återvänder.
Hela Europa firar: När våren tämjer mörkret När april övergår i maj vibrerar den europeiska jorden av traditioner som är betydligt äldre än dagens gränser. Men firandet handlar om mer än bara blommor och eldar eftersom det har sin grund i solens eviga cykel.
Den magiska mittpunkten Datumet för vårt vårfirande är ingen slump. Astronomiskt sett infaller månadsskiftet april och maj nästan exakt mitt emellan vårdagjämningen och sommarsolståndet. Inom de gamla kalendrarna kallades dessa för årstidernas mittpunkter. Det är nu som naturens tillväxt verkligen exploderar och ljuset tar ett definitivt grepp om dygnet. För våra förfäder var detta den verkliga tröskeln till sommarhalvåret.
Det är viktigt att minnas att alla dessa traditioner går tillbaka till förkristen tid. Långt före dagens religioner och gränser firade människan dessa riter som en nödvändig hyllning till naturens makter och solens återkomst. Eldarna, blommorna och sångerna är ekon från en tid då vår överlevnad var helt beroende av jordens fruktbarhet och ljusets seger över mörkret.
Eldar och körsång i Norden I Sverige och Finland firar vi Valborgsmässoafton för att hälsa våren välkommen och symboliskt skrämma bort vintern. Traditionen med stora majbrasor har gamla rötter och förr tändes eldarna för att skydda boskapen mot rovdjur och övernaturliga väsen när de släpptes ut på bete. Idag samlas vi istället kring elden för att lyssna på manskörer som sjunger klassiska vårsånger. I studentstäder som Uppsala och Lund är firandet särskilt intensivt med mösspåtagning och picknickar som markerar slutet på den mörka vinterterminen. I Danmark och Norge är firandet mindre fokuserat på just denna kväll men glädjen över ljusets återkomst är densamma i hela Norden.
Beltane: Eldens natt (Skottland och Irland) För de gamla kelterna var Beltane en av de viktigaste brytpunkterna. Den markerade sommarhalvårets början. Man tände stora eldar som ansågs ha renande krafter. Boskapen drevs mellan två eldar för att skyddas mot sjukdomar innan de släpptes ut på sommarbete. Än idag tänds elden på Calton Hill i Edinburgh där hundratals utklädda firar eldens och solens återkomst i en vild dans.
Walpurgisnacht och Häxbränning (Tyskland och Tjeckien) I Centraleuropa handlar natten till 1 maj om kampen mot de mörka krafterna som dröjer sig kvar efter vintern. I Tyskland säger legenden att häxorna samlas på berget Brocken i Harz den 30 april. För att skrämma bort dem tändes stora eldar och man förde så mycket oväsen som möjligt. Idag lever detta kvar som Walpurgisnacht där man dansar in våren i skydd av flammorna. I Tjeckien kallas traditionen Pálení čarodějnic vilket betyder häxbränning. Man bränner dockor gjorda av halm och trasor på stora bål för att symboliskt ta död på vintern och bereda plats för sommarens ljus.
Vesnianky och magisk dagg (Ukraina) I Ukraina möts våren med uråldriga rituella sånger som kallas Vesnianky. Dessa sånger sjöngs förr uppe på kullar för att kalla på solen och väcka jorden till liv. Man firar naturens uppvaknande genom att baka bröd formade som lärkor och använda videkvistar som symboler för livskraft. En särskilt viktig tidpunkt infaller vid månadsskiftet och fram till början av maj då man tror att daggen har läkande krafter. Genom att tvätta ansiktet i morgondaggen säkrade man hälsa och skönhet för det kommande året.
De levande majstängerna (Baltikum och Polen) I de baltiska länderna har firandet starka kopplingar till naturens beskyddare och trädens livskraft. I Litauen och Estland har man historiskt vördat björken. Den 1 maj smyckas hemmen med grönt ris för att bjuda in växtligheten. Vid kusterna tänds eldar som en sista hälsning till den mörka vinterns isar.
Solens och blommornas återkomst (Portugal och Spanien) Längst i söder firar man solens gång genom blomning snarare än eld. I Portugal är natten till 1 maj känd som Maias natten. För att skydda sig mot missväxt och onda krafter hänger man gula kvastginstblommor på dörrarna. Det är en tyst och vacker rit som markerar att solen nu står tillräckligt högt för att välsigna jorden. I byar i Kastilien i Spanien reser man El Mayo som är en hög trädstam som sträcker sig mot skyn. Det är en urgammal fruktbarhetssymbol som markerar att vi nu har lämnat mörkret bakom oss och går mot årets ljusaste tid.
En gemensam rot Oavsett om det kallas Valborg, Beltane eller Vesnianky är grunden densamma. Människan firar att vi befinner oss på den gyllene medelvägen mellan dagjämning och solstånd. Det är en tid för rening genom eld, skydd genom växter och ett kollektivt jubel över att livet återvänder.
Oden skådar mot himlens brand, med Gungnir stadigt i sin hand. Fimbulvintern har lagt sitt flor, nu vaknar vreden där jättar bor. Han förkunnar med röst så dov och klar: ”Sista striden, Ragnarök, är här.”
I Valhalls salar hörs vapengny, när enhärjarna reser sig mot en blodröd sky. Från bänkar och bord de kliver fram, fria från fruktan, fria från skam. De svär sin trohet till tidernas slut, medan tidens timglas rinner ut.
”Vi följer dig, fader, dit du går, genom eld och aska, genom djupa sår.” De vet att ödet i väven är lagt, att ingen kan fly undan mörkrets makt. De ska alla falla, de ska alla dö, likt vissnat gräs under vinterns snö.
Men blicken är fast och ryggen rak, under Odens korpars svarta tak. Guden befaller, och hären lyder, medan Vigrids fält mot undergång sjuder. De följer sin Herre, sin kung och sin gud, när världen förgås i krigets skrud.
Många hedningar firar månadsskiftet mellan den fjärde och den femte månaden. Givetvis så kunde de kristna inte undgå att försöka överta denna tradition men nu är hedendomen tillbaka. Så fira, skratta och sjöng hedningar!
Gerd är asynjan vi uppmärksammar lite extra i vår sänd gärna henne en tanke nu när v firar våren!
Muspelheim: Ulls ”far”? I den nordiska religionn ofta kallad asatro beskrivs Ull konsekvent som son till Siv och styvson till Tor. Men vem som är hans biologiska far har i århundraden år varit höljt i dunkel. Genom att titta på naturkrafterna bakom namnen framträder en logisk bild: Ull är inte son till en person, utan till den kosmiska elden i som fanns redan i urtiden.
Guden som skingrar molnen Namnet Ull betyder bokstavligen glans eller härlighet. Han är känd som bågskyttets och skidåkningens gud, bosatt i idegransdalarna, Ydalir. Men i ett land som Norden, präglat av mörker och växlingar mellan regn och sol, har Ull en djupare funktion. Han är gestalten som kliver fram när åskguden Tor gjort sitt. När regnet upphör och molnen skingras är det Ulls strålar som får den blöta jorden Siv att glittra likt guld.
Från Glen till Ull: Solstrålen som pil Många har förbisett kopplingen mellan Ull och solgudinnans make, Glen. Namnet Glen betyder också ljusglimt eller glans. Om man ser Sol som kusk och Glen som själva himlakroppen, den fysiska solen, blir Ull den naturliga förlängningen. En solstråle är i mytologisk mening en salva pilar som skjuts ner från himlavalvet. Ull, den gudomliga bågskytten, är alltså solens strålande verkan på jorden. Han är mellanhanden som ser till att Sivs guldhår, skörden, får den energi den behöver för att mogna.
En fader av eld Om Ull är solstrålen och Glen är solskivan, var kommer de ifrån? Myterna förtäljer att solen skapades av gnistor från Muspelhem, den uråldriga eldens rike i söder. Här hittar vi den saknade pusselbiten. Muspelheim är den sanna källan. Ull är av eldsläkt. Han är en kosmisk kraft av värme och ljus som hör hemma i gudaätten via sin mor Siv. Att han beskrivs som en fantastisk skidåkare blir plötsligt logiskt. Som en varelse sprungen ur ur elden glider han friktionsfritt över Nordens kalla isar, en kraft från söder som gör vintern uthärdlig.
Ett gudomligt kretslopp Att myterna gjort honom till Tors styvson är ett sätt att väva samman universums krafter. Genom att knyta glansen Ull till åskans Tors familj beskriver myten ett fullständigt kretslopp. Elden från Muspelheim blir via Sol och Glen till strålar som i Tors sällskap ger liv åt jorden. I de hundratals svenska ortnamn som bär hans namn lever den gamla tron kvar. Där är han inte bara en styvson, han är den heliga strålen som ser till att sanningen kommer fram i ljuset och att livet återvänder efter stormen.
Hinder viker undan, Lofn tar udden av hatet, öppnar stängda vägar. Gudars lov hon utverkar, för de som förvägras, att dela säng och säte. Hjärtan som har skilts åt, finner åter friden, genom hennes vilja.
Att vinna ett rike: När bruden blir priset för landet Inom den nordiska traditionen är kärleken sällan bara en privatsak. Från asagudarnas glittrande salar till vikingatidens blodiga slagfält ser vi ett tydligt mönster: för att vinna den vackraste kvinnan måste mannen först erövra världen. Likheterna mellan fruktbarhetsguden Frej och Norges enare Harald Hårfager är slående och det är ingen slump.
Skönheten som drivkraft Både i myten om Frej och Gerd, och i historien om Harald och Gyda, börjar allt med en blick. Frej ser jättinnan Gerd från Odens högsäte och blir sjuk av längtan. Harald skickar sina sändebud till Gyda, men får nobben. Dessa kvinnor beskrivs inte bara som vackra; de är ”osedvanligt fagra”, men deras skönhet har ett pris. De är inga ”våp” som säljer sig billigt; de är maktspelare som kräver total hängivenhet.
Namnets makt: Gerd och Gyda Det är ingen tillfällighet att namnen liknar varandra. Namnet Gerd betyder bokstavligen ”inhägnad” eller ”gård”. Inom mytforskningen brukar man säga att Frejs frieri till Gerd är en symbol för hur plogen (guden) möter den vilda, orörda jorden (jättinnan). För att jorden ska blomstra måste den erövras.
När Gyda ger Harald kalla handen och kräver att han ska enas hela Norge innan hon vill ha honom, agerar hon precis som sin mytologiska föregångare. Hon blir personifikationen av det land han ännu inte äger. Att vinna bruden är detsamma som att vinna riket.
Priset för segern Båda männen tvingas till stora uppoffringar: Frej ger bort sitt magiska svärd, ett vapen som strider av sig självt. Det är en enorm risk som gör honom sårbar vid Ragnarök, men för honom är Gerd värd mer än hans egen säkerhet. Harald svär att inte klippa eller kamma sitt hår förrän Norge är hans. Han blir ”Lufa” (den rufsige) och lever i tio år av krig för att uppfylla Gydas krav.
Blodets band Kopplingen blir ännu starkare när vi ser till historien. Enligt Ynglingatal var Harald Hårfager ättling till just Frej. Genom att upprepa sin förfaders bedrift, att tämja en stolt och svårflörtad kvinna genom att erövra land, bevisade Harald sin gudomliga rätt att härska. I både myt och historia är budskapet tydligt: skönhet kommer inte gratis. Den kräver stordåd, tålamod och att man vågar satsa allt.
27 april 2026, 590 år har passerat sedan Engelbrekt Engelbrektsson mördades. Denna frihetens dag sänder vi en tanke till Ukraina där strider den för sin frihet. De blågula vare sig de är svenskar eller ukrainare vet at frihet är det bästa ting!
Ideell Kulturkamp 