Särk av, kostym på eller dags för asatron att lämna vikingamarknaden

Många av dagens nyhedningar betonar att deras tro är levande och anpassad till 2020-talet. Gudarna möter oss här och nu, sägs det. Men om asatron verkligen är en modern religion, varför utövas den då så ofta iklädd linnetunika på en medeltidsmarknad? Det är dags att ställa frågan om inte en modern tro borde speglas i ett modernt yttre.

Den som besöker ett svenskt blot idag, oavsett om det arrangeras av Samfundet Forn Sed eller Nordiska Asa-samfundet, möts ofta av en slående estetik. Det är historiska mönster, läderremmar, handsydda särkar och torshammare i grovt smide. För den utomstående är gränsen mellan religiöst allvar och historiskt rollspel, eller lajv, ofta hårfin.

Detta skapar en märklig paradox. Teologiskt hävdar rörelsen att Oden, Tor och Freja inte är museiföremål. De är tidlösa makter som råder över vår högteknologiska värld precis lika mycket som de rådde över förkristna bondesamhällen. Men om gudarna har tagit steget in i vår tid, varför vägrar de troende att göra desamma? Att mentalt och kulturellt fly tillbaka till vikingatiden varje gång det vankas högtid rimmar illa med idén om en levande religion.

Om syftet med ett blot är att träda ut ur vardagen och visa gudarna vördnad, borde vi titta på hur vi faktiskt visar respekt i det moderna samhället. När vi går på bröllop, begravningar eller stora banketter klär vi inte ut oss till bönder från 900-talet. Vi klär upp oss i det finaste vårt eget samhälle har att erbjuda, vilket innebär kostym, kavaj eller högtidsdräkt.

Tänk om den hedniska sfären vågade ta detta logiska steg. Föreställ dig ett blotlag som samlas i skogen eller i en rituell lokal. Deltagarna är uppklädda i stilrena, moderna finkläder. Kontrasten skulle bli enorm och effekten omedelbar. Det skulle signalera till både deltagare och omgivning att detta inte är en historisk maskerad eller en eskapistisk helgaktivitet. Det är en seriös, modern andlighet.

För att bevara det sakrala och rituella behöver vi inte klä alla i vikingakläder. Det räcker, precis som i många andra världsreligioner, att den som håller i blotet, alltså goden eller gydjan, bär en specifik dräkt.

Detta ser vi tydliga paralleller till i kristendomen, där prästen bär mässhake över sina vanliga kläder under gudstjänsten, eller i rättssalen där domaren bär kåpa. Det markerar rituell funktion och ämbete, medan församlingen visar sin respekt genom att helt enkelt vara välklädda i sin tids kläder.

Faktum är att denna idé inte är helt ny. På Island, hos Ásatrúarfélagið, är det sedan länge vanligt att man gifter sig eller blotar i sina vanliga finkläder eller i den isländska nationaldräkten. De har insett att gudarna möter dem i deras egen tid, som de är.

Det är självklart att ett sådant här förslag väcker starka känslor och möter motstånd. Många hantverkare och traditionalister inom den hedniska sfären kommer att ta illa upp. De har lagt ner otaliga timmar på att sy sina egna historiska plagg med tidstypiska metoder. För dem är skapandet av dräkten en viktig del av andligheten och ett sätt att aktivt ära förfäderna. Att då föreslå en modern kostym kan uppfattas som att man vill tvinga in en fri andlighet i det gråa, själlösa och kapitalistiska vardagssamhället.

Men låt oss vara tydliga. Den som absolut vill bära sin järnåldersdräkt på blotet ska naturligtvis få göra det. Varsågod, det finns inget förbud mot historiska kläder. Men det handlar om något djupare än personlig smak. Det handlar om hur rörelsen vill uppfattas och vilken väg den vill välja för framtiden.

Det finns en avgörande fråga som alla nyhedningar förr eller senare måste ställa sig. Vill man vara en erkänd, modern religion eller vill man förbli en nischad subkultur? Så länge rörelsen klamrar sig fast vid vikingamarknadernas estetik kommer allmänheten att se asatron som en form av eskapism, en mysig hobby för helgerna där man klär ut sig för att fly undan verkligheten. Om asatron menar allvar med att gudarna är levande krafter här och nu, då måste man också våga visa det i sitt yttre. Genom att byta ut särken mot kostymen tar man steget från rollspel till genuint, samtida religiöst allvar.

Konstnärer del XXXVII: Jan de Baen

Jan de Baen föddes den 20 februari 1633 i Haarlem under den holländska stormaktstiden. Hans tidiga liv präglades av tragedi då han blev föräldralös vid tre års ålder. Han togs om hand av sin morbror, konstnären Hinderk Pyman i Emden, som gav honom hans första lektioner i teckning och måleri. För att förfina sin talang flyttade han senare till Amsterdam, där han mellan 1645 och 1648 gick i lära hos den framstående porträttmålaren Jacob Adriaensz Backer.

De Baen etablerade sig snabbt som en av tidens mest eftertraktade porträttmålare, känd för sin förmåga att kombinera elegans med en smickrande men värdig återgivning av sina motiv. Hans rykte sträckte sig utanför Nederländernas gränser; han arbetade för Karl II av England under dennes landsflykt och reste senare till London på kungens inbjudan för att verka vid det engelska hovet. Trots de internationella framgångarna valde han att bosätta sig i Haag från 1660, där han blev den självklara målaren för den politiska och sociala eliten. 

Bland hans mest betydelsefulla beställare fanns Vilhelm III av Oranien och rådspensionären Johan de Witt. Ironiskt nog är de Baen idag kanske mest känd för en ovanligt makaber målning: Bröderna de Witts lik cirka 1672–1675. Verket skildrar de brutalt lynchade kropparna av de politiska ledarna Johan och Cornelis de Witt, en händelse som markerade ett mörkt kapitel i landets historia. Målningen finns idag på Rijksmuseum i Amsterdam. 

Jan de Baen avled i Haag i mars 1702, nära sin 69-årsdag. Han lämnade efter sig ett rikt konstnärligt arv och fungerade som lärare åt flera blivande konstnärer, däribland sin son Jacobus de Baen. Hans verk finns representerade på museer över hela världen, inklusive Nationalmuseum i Stockholm och National Portrait Gallery i London

Här visas någr av hans verk, ett självporträtt tillsamman med sin fru, magistraten i Haag, när Amsterdams stadshus brinner, några porträtt och den lite kusliga målningen av de mördade bröderna De Witt.

Om din bild av Röskva är påverkad av en dansk serietidning, då kanske du borde funderar på om du är hedning på riktigt eller bara tycker det är lite kul med fornnordisk mytologi och vikingalek?

Gråter för två

Nep gudarnas frände
delar deras glädje
men inte deras sorg,
nej Nannas far gråt
är värre än de flestas;
han gråter ju för två.

”När jag var liten bad jag till Gud varje kväll om en ny cykel. Sen insåg jag att Gud inte fungerar så, så jag stal en cykel och bad om förlåtelse istället.”

Emo Phillips, udda amerikansk komiker

Det finns en chans att Ukraina vinner kriget. Så fortsätt stödja till segern är vunnen.

11 340 gick med i svenska kyrkan mellan januari-juli 2026. Under samma period 1lämnade aktivt 12 590 medborgare detta samfund. Det som inte tas med i statistiken är de medlemmar som avlidit. Även om inträde och utträde är ganska jämna så är det ändå fler som lämnar än som går med.

Hembrännarvisan ”Ett recept”

Du tager en rentvättad glasdamejeanne med tjugofem liters rymd ungefär
Och pissljummet vatten direkt ifrån kran och strösocker från din affär
Ja sju kilo socker och ett paket jäst de renaste råvaror blir allra bäst
Så ställer du flaskan vid ditt element där jäser det bäst det är vittnat och känt.

Du fröjdas åt bubblor från glasrörets kolv det känns ingen lukt ifrån den
När flaskan har stått där i dagarna tolv slå i mera socker min vän
Ett kilo bör räcka och låt den sen va’ tills den slutar jäsa och då är den bra
Du tar en kastrull med ett lock som är tätt en muffskruv hos rörmokarn finner du lätt.

Ett mjukglödgat kopparrör av tre meters längd du fäster i locket så flink
Det böjs till en båge i luften svängd över diskbänken ner i en hink
I hinken skall röret va böjt i spiral som kyles av vatten så att den blir sval
Låt röret gå ut genom hinkbottnen sen och din apparat den är färdig min vän.

Nu tänder du på under din mackapär tills det blir 85 grader hett
Och då skall du se att det blir resultat det börjar att rinna så lätt
Du ser så högtidligt på röret av koppar och provsmakar värdigt kristallklara droppar
Till slut när det blott kommer vatten min vän slå i destillatet och kör om det igen.

Du får fyra liter med styrka som fem som filtreras i finmalet kol
Om den du så vill kan du smaksätta den eller drick som det är och säg skål
99 68 18 ringer du till och jag kommer dit med potatis och sill
Sen sätter vi vatten och socker och jäst och ser med förtröstan på nästa fest.

Men går du och köper systembolagssprit ja då må du gärna göra’t
Med kärlek och omsorg och andäktig flit jag trivs när jag själv får köra’t
Jag föredrar inte fabrikslagad mat jag får en liter för tre spänn ur min apparat
Vad vet du om det du från bolaget får jag vet att den snapsen är färsk som jag får

(Bengt Sändh)