Vi skulle aldrig kalla oss höger eller använda begreppet höger i positiv bemärkelse.

Vi skulle aldrig kalla oss höger eller använda begreppet höger i positiv bemärkelse. Skälen till detta vilar på både ideologiska och livsåskådningsmässiga grunder.

En central svaghet hos den politiska högern ligger i dess grundläggande ambition att agera som en bevarande kraft snarare än en nyskapande sådan. Genom att primärt inta en försvarsposition gentemot det bestående riskerar högerpolitiken att framstå som reaktiv och defensiv. Detta skapar en politisk hållning som saknar framåtrörelse och som därför har svårt att väcka brett engagemang, i synnerhet hos en yngre generation som söker visioner och samhällsförändring.

Vidare vilar en stor del av högerns ideologiska grund på upprätthållandet av etablerade privilegier, ekonomiskt kapital och traditionella värdesystem. En politisk position som i huvudsak kretsar kring att försvara materiella tillgångar blir dock per definition sårbar, eftersom ekonomiska resurser är föränderliga och kan gå förlorade. Samtidigt kännetecknas högern av ett starkt och återkommande vurmande för kristendomen och dess kulturella arv. För den som inte delar en kristen tro eller identitet framstår denna värdegrund som främmande, vilket gör det meningslöst att söka politisk tillhörighet i en rörelse som sätter kristna traditioner i centrum.

Därtill uppstår en tydlig ideologisk motsägelse i det faktum att en rörelse med målsättningen att bevara ändå tvingas till kontinuerlig anpassning. I takt med att samhället genomgår strukturella och värderingsmässiga skiften förskjuts också gränserna för vad som betraktas som högerpolitik. Det som en gång utgjorde högerns kärnfrågor överges över tid till förmån för nya positioner, vilket innebär att det som definierades som höger igår inte längre gör det idag.

Som hedningar med ambitionen att bygga något nytt utifrån inspiration från det förkristna samhället blir begreppet höger därför helt oförenligt med vår hållning. Trots att vår andliga tradition har gamla rötter är vår målsättning nyskapande och framåtblickande, inte ett defensivt förvaltande av det etablerade. Kombinationen av högerns försiktiga reträtt, försvaret av kapital och den kristna betoningen gör att en sådan politisk etikett framstår som både svag och främmande.

Ideella Kulturföreningen

Den hemliga drycken i djupet: Saga och Sophia som visdomens ansikten

Den hemliga drycken i djupet: Saga och Sophia som visdomens ansikten

I den västerländska religionshistorien framstår ofta den fornnordiska mytologin och Medelhavsvärldens tidiga gnosticism som två helt skilda världar. Den ena förknippas med krigare, årstider och naturens krafter, medan den andra ses som en mystiktradition på jakt efter hemlig insikt.

Men bilden av ett helt isolerat Norden är förlegad. Under 200- och 300-talen tjänstgjorde tusentals skandinaver som legosoldater i det romerska imperiets gränsarméer. Romarriket var vid den här tiden en religiös smältdegel där olika former av kristendom, som arianismen, levde sida vid sida med gnostiska strömningar och österländska mysteriereligioner. Att skandinaver påverkades av exempelvis Mithraskulten och andra antika mysterier ses idag som en historisk realitet.

När man mot den bakgrunden skrapar på ytan i de fornnordiska källorna framträder motiv som ligger förvånansvärt nära det gnostiska tankegodset. En av de mest slående parallellerna finns i den gåtfulla bilden av hur Oden drar sig undan världens larm för att i stillhet dricka mjöd med gudinnan Saga. Det är en scen som bär tydliga drag av den gnostiska relationen till Sophia, den gudomliga Visheten.

Sökkvabäck som en fristad bortom den materiella världen

I eddadikten Grímnismál beskrivs en plats som skiljer sig markant från de bullriga gästabuden i Valhall:

”Sökkvabäck heter den fjärde, där svala böljor brusa över. Där dricka Oden och Saga alla dagar glada ur gyllene kärl.”

Namnet Sökkvabäck betyder de sjunkande bäckarna eller djupets bäckar. I både nordisk mytologi och antik mystik är djupt, strömmande vatten en klassisk symbol för det fördolda, det undermedvetna och uråldrigt minne.

Sett i ljuset av antika mysterietraditioner fungerar Sökkvabäck som en andlig sfär av ljus och fullkomlighet, avskild från den kaotiska, materiella världen. Oden, som annars ständigt vandrar i världen och förbereder sig för Ragnaröks undergång, kliver här in i ett tidlöst tillstånd. Det är inte en plats för yttre strid, utan för inre kontemplation.

Saga och Sophia som den kvinnliga visdomsprincipen

Vem är då Saga? Hennes namn är besläktat med verbet se och substantivet saga. Hon är gudinnan för minne, historia och djup insikt, den som ser allt. Många forskare menar att hon kan vara en aspekt av Odens hustru Frigg, just i rollen som den allvetande vishetsgudinnan.

I den gnostiska idévärlden spelar Sophia, vars namn är grekiska för visdom, en helt central roll. Sophia representerar den kvinnliga aspekten av det gudomliga och bär på den sanna insikten. Precis som Saga vakar över minnet och det som varit, fungerar Sophia i gnostisk tro som en andlig vägvisare som hjälper den sökande själen att minnas sitt sanna, gudomliga ursprung bortom den materiella världens glömska.

Mjödet i gyllene kärl som gnosis

Det mest symbolladdade inslaget i Grímnismál är att Oden och Saga dricker alla dagar glada ur gyllene kärl. I den nordiska mytologin är drycken som Oden söker aldrig bara en vanlig rusdryck. Det är skaldemjödet Odrörer, den som väcker sinnet, eller vattnet ur Mimers brunn.

Att dricka denna dryck är att ta emot gnosis, vilket är en direkt, upplevd och förvandlande insikt i tillvarons hemligheter.

Inom både antika mysteriereligioner, gnosticismen och den senare västerländska esoterismen används drycken i det gyllene kärlet som en återkommande metafor för andligt uppvaknande. Drycken är den livgivande kunskapen som befriar anden från okunnighetens sömn. Guldet symboliserar det oförstörbara, rena och gudomliga tillståndet bortom det förgängliga köttet. Glädjen speglar i sin tur den andliga frihet och frid som uppstår när själen återförenas med sin källa.

Den heliga föreningen

Inom gnostisk mystik beskrivs det högsta andliga målet ofta genom bilden av det heliga bröllopet eller brudkammaren. Det handlar om en inre förening mellan den sökande anden och den himmelska visdomen Sophia. När denna förening sker blir människan hel och upplyst.

Scenen i Sökkvabäck rymmer samma arketypiska mönster. Oden, den manlige sökaren som offrat sitt öga och hängt sig själv i världsträdet Yggdrasil för att vinna kunskap, sitter här i daglig gemenskap med den kvinnliga Visheten. Det är ett tidlöst möte mellan viljan att söka och själva insikten.

En bro mellan två världar

Det handlar naturligtvis inte om att skandinaver satt och läste gnostiska skrifter från Medelhavsområdet. Istället rörde sig berättelser, ritualer och religiösa symboler längs handelsvägarna och med hemvändande soldater, där de smälte samman med den inhemska nordiska mytvärlden.

Bilden av Oden och Saga i Sökkvabäck visar att den fornnordiska religionen var en del av ett större europeiskt idéutbyte. Bakom myten om det gyllene hornet i djupets bäckar döljer sig samma urgamla längtan som drev antikens mystiker. Det är en längtan efter att dra sig undan världens brus, möta den eviga Visheten och dricka av den kunskap som skänker verklig klarsyn.

The Western world should start a war against Russia!

The Western world should start a war against Russia to show its solidarity with Ukraine.

Західний світ має розпочати війну проти Росії, щоб продемонструвати свою солідарність з Україною.

西方世界应该对俄罗斯发动战争,以示对乌克兰的声援

Le monde occidental devrait déclarer la guerre à la Russie pour montrer sa solidarité avec l’Ukraine.

Västvärlden borde starta krig mot Ryssland för att visa sin solidaritet med Ukraina.

Färdernas förebild

Färdernas förebild

I Sången om Skirner visar Njord oro för sin son Frej, I Loketrätan när Loke verbalt angriper såväl Freja som Frej ger Njord honom svar på tal Vidare så är Njord med och letar efter Loke när han ska gripas. Njord är verkligen en god fader.

Njord framstår tydligt som en ovanligt närvarande och beskyddande fadersgestalt i de fornnordiska källorna. Till skillnad från Oden, som ofta agerar mer distanserat eller beräknande mot sina söner, präglas Njords relation till sina barn Frej och Freja av direkt omsorg och lojalitet. Alla fäder borde ha Njord som förebild.

Digte: Harald i Offerlunden

Harald i Offerlunden

Klar er Nattens Stiernehvælving.
Höitidsfulde Midnatsscene!
Veemodsfuld og tavs jeg vanker
mellem Herthas Alterstene.

Poplen vifter! blide Kiöling
giennem Skovens Mörke luner.
Röd henstraaler fulde Maane
paa de halvudslukte Runer.

Oltids underlige Minde!1
du mit Hierte giennemtrænger.
Hvad I var, I elskte Steder!
Ak det er I ikke længer.

Her hvor Odin de tilbade
Glemsel ruger, Qvæget græsser.
Hvor de hvæssed Offerkniven
Meiersken nu Leen hvæsser.

Her hvor Hiertet helligt brændte
nu kun mine Suk opstige.
I forsvandt, I skiönne Dage!
Dödt er Fantasiens Rige.

Intet luer, intet hæver,
alt er koldt, fornuftigt, öde!
Fyldt med Oldtids store Minder,
vanker jeg som mellem Döde.

O at hist paa Alterstenen
end jeg saae den röde Lue,
som med Folkets varme Bönner
hvirvlede til Himlens Bue!

O at i den haarde Brynie
mine Sukke kunde stige
i en Kreds af fromme Kiemper
op til den Uendelige!

Sandser gav han os den Vise,
da Fornuften han nedsendte,
da han gav os tænksom Kulde
Ild han i vort Hierte tændte!

Odin! Freya! kom tilbage,
lad mig ikke her allene.
See jeg synker ned med Andagt,
hen for Eders Alterstene!2

Uglen skreg og Hanen galte
ildröd brændte Maanens Flade.3
Jorden bæved og der drypped
Blod af Espens hvide Blade.

Altrets gamle Stene rasle,
Maanen brat sin Straale mangler;
og en Beenrad op af Iorden
langsomt hæver sig og rangler!

Med en sönderslagen Pande
staaer han der med Knokler hvide,
og en gammel rusten Daggert
sidder i hans venstre Side.

Önsker du dig, unge Daare,
i den grumme Tid tilbage,
da man offred kold sin Broder,
dövende hans bange Klage?

Her i Lundens skumle Skygger
nedrandt mine sidste Taarer,
her paa disse Alterstene
sprudled Blod af mine Aarer!

Blodbestænkte Offerpræster
grumt min Pande sönderknuste,
joge Dolken i mit Hierte,
vildt af Raserie beruste.

Skoven hyled, Hanen galte
under Altret sank den Döde.
Af sin Afmagt Harald vaagned
i den friske Morgenröde!

Blomsten aabner sig saa venlig
Duggen ned ad Espen glider,
Harald gyser ved sin Dröm —
önsker dog de gamle Tider!

(Adam Oehlenschläger)

Hedershedningen Adam Oehlenschläger

Hedershedningen Adam Oehlenschläger

Adam Oehlenschläger ska han räknas som hedershedning? Ja det tycker vi nog kan kan få göra. Den gode dansken född 14 november 1779 i Köpenhamn säsg ju var den som förde in romantiken i den danska litteraturen. Men även för att han tidigt intresserade sig för det fornnordiska. Bland han verk kan nämnas följande:

Guldhornene. En banbrytande dikt inspirerad av stölden av de fornnordiska guldhornen, som markerar romantikens genombrott i Danmark publicerad redan 1802.

Hakon Jarl. En historisk tragedi från 1807 hämtad ur den fornnordiska sagovärlden som befäste hans ställning som dramatiker.

Nordens guder. Ett stort episkt diktverk från 1819 som återberättar berättelserna ur den nordiska mytologin.

Men framförallt som den som skrev texten till Danmarks nationalsång ”Der er et yndigt land” där man sjunger om Frejas sal.

Adam Oehlenschläger gjorde med andra ord mycket för att återupptäcka och popularisera den förkristna tiden gudar och gudinnor.

Vidare ska det sägas han blev professor, hyllades stort inte bara i Danmark utan även i Norge och Sverige. Esaias Tegnér lagerkransade honom vid ett skandinaviskt möte 1829 men också att han gifte sig och fick fyra barn. Oehlenschläger avled i januari 1850.

Bildkälla: Wikipedia