En insändare i Skaraborgsbygden: Den siste hjältekonungen

Den siste hjältekonungen

För 300 år sedan stupade Sveriges siste hjältekonung. Ja jag skriver hjälte och inte krigarkung. Såväl Gustav III som Karl XIII lede under sin regenttid trupper i strid.

Alla gillar nu inte hjältekungar, många tongivande krafter i samhället anser att man, trots att vi lever i en våldsam tid samt att vi människor är en art som löser i princip alla våra konflikter med våld eller hot om våld att man, helst ska vara pacifist.

Men låt oss kalla Karl XII, Carolus Rex för hjälte. Han slogs för det han trodde var rätt. Han offrade allt, både sig själv och andra. Man ska inte glömma att han inte begärde mer av andra än av sig själv. Han stred i främsta linjen och tog konsekvensen av det. Han stupade på sin post.

Till de historielösa ska nämnas att krigarkungen aldrig startade krig. Danskar, ryssar, polacker och sachsare startade krig mot Sverige sedan utökades fienderna med Preussen och Hannover. Karl krigade i 18 år. Kanske gjorde han fel och misstag men han försökte.

Att slåss för det man anser är rätt samt stå för detta är värt att hylla. Många kommer nu att uppmärksamma dagen en del kommer hylla och andra klandra. Alla använder den döde konungen för sina ideal och syften. Här är ingen bättre än den andre. Men visst kan man tycka att de som ser positivt på kungen kan denna dag få företräde.

Vila i frid!

Henrik Andersson

Hjältemodets lön är döden, trehundra år sedan Karl XII stupade!

För trehundra år sedan stupade Karl XII vid Fredrikstens fästning i Norge. Ett skott träffade den svenske kungen i huvudet då han inspekterade en skyttegrav. Döden var omedelbar. Med kungens död avslutades en artonårig krigarbana. Kung Karl hade stridit mot danskar, polacker, sachsare, ryssar, hannoveranare och preussare. Även en kort konflikt med det Osmanska riket hade utkämpats, den så kallade kalabaliken i Bender. Av de tjugoen år Karl XI son var regent var det krig i arton. Tre år skulle kriget fortsätta efter Karl XII död.

Karl XII stred för det han trodde var rätt, han tvekade inte och han var bered att offra allt, ja till och med sitt liv för att Sverige skulle vara inte bara en fri nation utan en stormakt. Men ödet var inte gunstigt. Några verkligt bra allierade lyckades Sverige aldrig få och fienderna var för många.

Att slåss för det man tror är rätt är värt respekt. Är man bered att riskera sitt eget liv samt inte kräva mer av andra än vad man kräver av sig själv är också värt aktning. Karl var en hjälte, men hjältemodets lön är döden. Men döden kan göra en människa ännu större än livet. Den döde kan inspirera kommande släkten och de kan in sin tur utföra ännu större hjältedåd!

Vila i frid hjältekonung! Döden gjorde dig bara större! IKF minns och hedrar den siste stormaktskungen!

Poem: Hail Sinthgunt

Hail Sinthgunt

Hail Sinthgunt, She who walks between darkness and light.
Hail Sinthgunt, who dances boldly in the places where manifestation began.
Hail Sinthgunt, Mighty Maga, wise in the ways of incantation and power.
Hail Sinthgunt, Daughter of Mundilfari, Gleaming Jewel in the House of Time.
Hail Sinthgunt, Rider of the Cosmos, who knots the ends of time back upon the threads of their beginnings.
Hail Sinthgunt, Cunning Healer, skilled in the ways of mending and restoration.
Hail Sinthgunt, fierce Warrior, first in battle, leading the charge.
Hail Sinthgunt, Companion of Nott, friend of Dagr, guardian of the house of the sky.
Hail Sinthgunt, Shining Star, holder of many secrets.
Hail Sinthgunt, Sister of Mani, glittering blade to Her brother’s gentle might.
Hail Sinthgunt, Sunna’s Sibling, Shadow to the Day-rider’s light.
Hail Sinthgunt, wisest of teachers, patient instructor, please bless me tonight.

(Sophie Oberlander)

Idioten fick skylla sig själv!

Idioten fick skylla sig själv!

Sentineleserna på ön Norra Sentinel som slog ihjäl den kristne idioten John Allen Chau gjorde det enda rätta. Kommer det en kristen fridstörare som vill förstöra folk sätt att leva och tänka så ha ihjäl dem bara. John Allen Chau kunde ju faktiskt ta död på hela befolkningen då han kunde ha fört med sig för befolkningen helt okända bakterier och virus. De indiska myndigheterna har i åratal försökt hindra folk från att störa sentineleserna men det brydde sig den arrogante missionären inte om. Nu fick han vad han förtjänade. I sin fanatism att sprida sin inskränkta religions lära tog John Allen Chau ingen som helst hänsyn till att ett helt folk och en hel kultur kan utplånas. John Allen Chau har sig själv att skylla!

Dessa män gjorde det enda rätta, ha ihjäl inskränktare, ha ihjäl missionärer som kommer i Jesu namn!

När Sunna blev Sunniva

När Sunna blev Sunniva

Sunniva

Norges enda kvinnliga helgon är Sunniva av Selja. Berättelsen om henne är att hon var en irisk kungadotter som prisades för sin skönhet och sin rikedom. Men en hednisk viking försökte gifta sig med henne. Hedningen ska hotat med att röva och skövla om inte Sunniva blev hans maka. Sunniva tog då och gav sig iväg. Tre skepp med män och kvinnor gav sig av. Inga åror, roder eller segel hade man för man lät den kristne guden styra skeppen.  Skeppen färdades mot norska kusten. Ett av fartygen hamnade på ön Kinn. De två andra med Sunniva ombord strandade på ön Selja. Ingen bodde på ön men där fanns bland annat får och getter. Befolkningen som bodde i närheten trodde det var tjuvar som anlänt och de gick till angrepp. Sunniva lät då be till sin gud att han skulle bistå dem och rädda dem för hedningarna. Så gjordes, den kristne guden lät stenar begrava Sunniva och hennes anhängare som gömts sig i en grotta. De dog allihop i stenraset.

Tiden gick. Men en dag tog två bönder, Tord Eigileivsson och Tord Jorunsson och landsteg på Selja. De såg då en starkt ljus som ledde dem till grottan och de hittade människoben som luktade gott. De berättade detta under för kung Olav Tryggvason som lät undersöka saken. Man hittade Sunnivas döda kropp men den döda så ut som om hon sov och spred likväl som de dödas ben en väldoft. Ett kloster byggdes på Selja medan Sunniva i sin tur begravdes i domkyrkan i Bergen. Helgnets attribut är ett klippblock eller bergsklippa men också att hon bär en gyllene krona. Sunnivas helgondag är den åttonde juli. Hon ska ha setts och dyrkats som helgon i både den katolska som den ortodoxa kristendomen. Helgonet dyrkades även i Sverige.

Sunna

Sunna eller Sol är en asynja och hon är vad hon heter solgudinnan. I sin gyllene vagn drar asynjan fram över himlavalvet. Hon jagas av vargen Skoll. Vargen hinner slutligen upp henne och slukar henne vid ragnarök. Men Sunna har då innan hon dödas fött en dotter med sin make Glen som återupptar moderns syssla i det kommande riket då Balder styr.

Det som förenar berättelserna

Både Sunna och Sunniva jagas och färdas i farkost. Sunna över den blå himlen och Sunniva över det blå havet. Men solen sägs stiga upp ur havet och i många kulturer har solen ansetts färdas i ett skepp. Skeppet är troligen en äldre konstruktion än vad vagnen är. Båda hinns upp av sina fiender. Skoll och hedningar. De hedniska elitkrigarna för var bärsärkar men också ulfhednar, de sistnämnda klädda i vargskinn. Såväl gudinnan som helgonet dör men återuppstår. Solgudinnan återkommer och lever vidare som sin dotter, jämför myten om Fågel Fenix som dör men återuppstår. Sunniva dör men återkommer och får nytt liv som helgon. Helgonet bär en gyllene krona. Guld har i alla tider varit symbol för solen och kronan kan ses som en slags solsymbol. Vidare ska sägas att de färdas i sällskap. Män och kvinnor i tre skepp i legenden om Sunniva. Sunna, Glen och dottern bildar även de ett tretal. Slutligen ska förstås nämnas att namnen är väldigt lika och har samma ursprung. Helgonets dag är mitt i sommaren en årstid som förknippas med solen.

Det som skiljer berättelserna

Solen går upp i öst och ner i väst. Helgonet flyr från Irland i väst och åker österut. Helgonet färdas på havet men gudinnan på himlen. Helgonet gifter sig aldrig och har inget barn det har däremot asynjan. Det doftar gott om de döda på ön men det finns ingen i myterna som nämner något sådant om Glens maka. Lite långsökt kan man däremot säga att det doftar gott på sommaren då blommor och andra växter står i sin fulla prakt. Helgonet förknippas med klippor, men det gör inte asynjan.

Övrigt

Sunniva låter inte som ett iriskt namn och troligen har helgonet aldrig existerat. Det faktum att man reser från Irland för att fly från vikingar och ger sig iväg till Norge får väl sägas vara ett talande exempel på utrycket ”ur askan i elden”. Man vet namnet på helgonet men inte på varifrån på Irland hon levde eller namn på andra personer förutom att man trott att hon haft en bror som dyrkats som helgon vid namn Albanus. Man har påstått att hon levt och verkat på 990-talet då Håkon Sigurdsson som var hedning styrde Norge. Odd Snorresson, en munk som levde i slutet av 1100-talet nämner Sunniva men det gör inte Snorre Sturlason. Legenden tros vara påverkad av den mer kända berättelsen om Ursula som för att slippa gifta sig med en hedning gav sig iväg med 11000 jungfrur på 11 skepp och som led martyrdöden då hon dödades av hunnerna.

Slutord

Det är troligen så att helgonet aldrig har funnits i verkligheten. Däremot så är likheterna i såväl namn som ramhandling om berättelserna om asynjan Sunna så lika att man gott kan säga att det är berättelsen om solgudinnan som getts en ny dräkt. Sunniva är Sunna ikläd kristen skepnad.

Helgonet som hon avbildas i Yttergrans kyrka.

Sol eller Sunna som en hedning i nutid ser henne.

SEX ÅR!

WordPress lät meddela idag att Ideell Kulturkamp nu funnits i sex år. Ja det började skrivas månaden därpå men ändå. Sex års hedniskt bloggande har vi hunnit med och vi hoppas kunna hålla på intill ragnarök!