Jägaren är vinterns kung.
Skidor glider fram
genom skogens vita snö
Ull är kylans drott.
Jägaren är vinterns kung.
Bågen spänns
pilen träffar mål.
Ull ser allt.
Jägaren är vinterns kung.
Andrew Mountbatten-Windsor har den 19 februari fråntagits sin norska utmärkelse Sant Olovs ordern. Vi är nog de första i Sverige som nämner detta och det är ju bra att denne före detta prins mister denna förnäma utmärkelse som instiftades av den svensk-norske kungen Oscar I.

Skurkar ska inte ha vare sig ordnar eller medaljer.
Jeffrey Epstein skrivs det mycket om. Men denne otrevlige individ var av en monoteistisk tro kallad judeomen. hade han varit muslim hade vi sagt det, hade han varit kristen hade vi nämnt det. Men nu riskerar vi åtalas för hets mot folkgrupp: vi säger att han var jude. Jeffrey Epsteins religionstillhörighet var judendomen. Nu skriker en del antesmit och hat men det kan väl inte vara hat att nämna vilken religion en skurk tillhör?
Vi är skeptiska mot alla öknens religioner oavsett om det är judendomen, kristendomen eller islam. Att inte nämna Epsteins religionstillhörighet i större utsträckning än vad man gör tycker föreningen är felaktigt.
IKF
Den gamla goda tiden
Stjärnorna tindrade tysta för hundrade
år tillbaka och skogen sov.
Forsen dånade, hjulen dundrade,
gnistorna sprakade,
marken skakade,
hammaren dunkade tung och dov.
Bälgen blåste och blästern ljungade,
kvävande hetta ur ässjorna slog,
svettiga sotiga smederna slungade
släggan mot stängerna,
nöpo med tängerna,
formade järnet till harv och plog.
”De giva oss slagg för malm
och spark för vårt släp och slit,
de tröska oss ut som halm
och läska oss sen med sprit.
Min käring har svälten knäckt,
min dotter är brukets skarn,
förvaltaren själv är släkt
med stackarens första barn.
Han eldar oss helvetet hett
med rapp och med knytnävsslag,
han får allt ett vitglött spett
i nacken en vacker dag!”
Forsen dånade, hammaren stampade
överdundrande knotets röst,
ingen hörde ett knyst från de trampade,
skinnade, plundrade
ännu i hundrade
år av förtvivlan och brännvinströst.
(Gustaf Fröding)
Sverige var ett fattigt land när katolikerna styrde inte nog med att man hade en massa helgdagar till helgon i tid och otid man skulle fasat också och kraftlösa blev folk. men sedan insåg man detta trams inte kunde fortsätta man slutade med helgon och fasat och så arbetade man på och så blev svenskarna rikare och lyckligare. Man blir vare sig rik eller lycklig av att fasta!
Vi frågade AI om den kunde ge oss recept på gammal traditionell semla eller ska vi säga hetvägg? Detta blev svaret men ingen har provat.
Den Kungliga Hetväggen (Hela receptet)
Varför spinnrocken måste stå stilla: Fettisdagens glömda förbud
Inom svensk och nordeuropeisk folktro har förbudet mot att spinna och ibland även andra roterande arbeten varit starkt kopplat till tider då de övernaturliga krafterna var som mest aktiva. Vid jul gällde det särskilt men ofta vid andra dagar och högtider som vårfrudagen, trefaldighet, midsommar allhelgonahelgen men även fastlagen främst då fettisdagen.
Spinningen är ju en roterande rörelse den roterar framåt och bakåt och detta att den ”stör” tidens gång gör att den kan ses som farlig. Det lilla påverkar det stora, så kallad sympatetisk magi handlar om detta att då spinnande kan påverka ofta på ett negativt sätt. Måhända det kanske går tillbaka till hednisk tid att försöka påverka ödet nornornas spinnande kan vara farligt.
Förbudet vid fastlagen gällde främst följande:
Linets växtkraft. Om man spann på fettisdagen ansågs linet ”snärja sig” och växa krokigt. För en bonde var linet en av de viktigaste grödorna, och att riskera årets skörd genom att spinna var otänkbart.
Vargens härjningar. En av de mest spridda rädslorna var att spinnande skulle locka vargen till gården. Man menade att vargen skulle börja springa i cirklar kring fårfållan, precis som spinnrockshjulet, och till slut riva djuren.
”Snurrsjukan”. Boskapen riskerade även att drabbas av den fruktade ”snurrsjukan” (en parasitär hjärnsjukdom) om man inte lät arbetet vila.
Särimner
I Valhalls salar, där mjödet flödar,
står Särimner redo för kämpars hunger.
Andrimner vid kittelns kant honom sjuder,
i Eldrimners djup han åter blir mättnad.
Var afton han slaktas av skärpta blad,
var morgon han reser sig, hel och glad.
En gåva till Einherjar från tidernas begynnelse,
det fläsk som aldrig sinar i gudarnas rike.
Fastlagen är ju de tre dagarna innan fastan. Men vi fastar inte så hela livet är en enda fastlag det vil säga fest!