Det sista häxbålet 1874

Det sista häxbålet 1874

Den rättshistoriska händelsen i den mexikanska flickan San Juan de Jacobo i delstaten Sinaloa våren 1874 utgör ett säreget exempel på kollisionen mellan lokal sedvanerätt och den framväxande moderna nationalstatens juridiska ramverk. Till skillnad från merparten av historiska lynchningar och utomrättsliga våldshandlingar mot misstänkta trollkunniga var exekutionen av Diega Lugo och hennes son Geronimo Porres inte resultatet av en okontrollerad folkmassa. Processen drevs i stället i form av en institutionaliserad och byråkratisk handling under ledning av den lokale domaren J. Moreno, som efteråt upprättade en officiell tjänsterapport till distriktets prefekt i övertygelsen om att han upprätthållit allmän ordning och lag. Denna händelse genererade omfattande men ofta felaktig rapportering i samtida internationell press och belyser det djupa rätthistoriska gap som existerade mellan den mexikanska centralregeringens sekulära lagstiftning och den juridiska praktiken på landsbygden under det sena 1800-talet.

Bakgrunden till rättsprocessen initierades då den lokale skräddaren Silvestre Zacarías insjuknade i en långvarig och svårförklarlig sjukdom som inte svarade på tillgängliga medicinska kurer. I brist på vetenskapliga förklaringar spreds en lokal övertygelse i samhället om att Zacarías utsatts för brujería, vilket i den mexikanska folktron avser skadlig svart magi. Misstankarna riktades mot Diega Lugo och hennes son Geronimo Porres, vilka formellt anklagades för att medvetet ha åsamkat skräddaren den dödliga afflictionen genom övernaturliga metoder. Den lokale domaren Moreno valde att ignorera den federala straffbalken och upprättade i stället en summarisk lokal tribunal för att pröva anklagelserna på plats i byn.

Rättsprocessen kulminerade i ett empiriskt bevistest vilket övervakades av domstolen och verkställdes av en lokal medborgare vid namn Porres. Testet gick ut på datidens maner att den dödssjuke Silvestre Zacarías tvingades inta tre klunkar vigvatten inför de samlade byborna. När drycken omedelbart framkallade kraftiga kräkningar och den sjuke kastade upp främmande element i form av tygbitar och hårtussar tolkades detta av tribunalen som ett obestridligt och materiellt bevis på extern magisk påverkan. På grundval av detta bevistest avkunnade domare Moreno en fällande dom för mord genom häxeri och dömde de anklagade till döden genom bränning på bål.

Exekutionen verkställdes lördagen den 4 april 1874 då Diega Lugo och Geronimo Porres binds vid pålar och brändes levande i anslutning till sina bostäder i utkanten av samhället, där myndigheterna samtidigt förstörde de ockulta föremål och amuletter som beslagtagits i de dömdas hem. Tidiga internationella telegram, däribland i nordamerikansk press, rapporterade felaktigt att fyra personer avrättats vilket berodde på en missuppfattning av namnen i domarens efterföljande rapport där ytterligare fängslade personer nämndes. Det unika med fallet i Sinaloa var domare Morenos fullständiga avsaknad av medvetenhet om att han brutit mot nationens lagar, vilket demonstrerades när han i sin formella tjänsterapport till distriktsprefekten stolt redogjorde för att han rannsakat och bränt två trollkarlar.

När den officiella rapporten nådde den federala regeringen i Mexico City och publicerades i statliga organ som El Diario Oficial reagerade centralmakten med omedelbara repressiva åtgärder mot de lokala ämbetsmännen. Eftersom häxeri och trolldom helt saknade juridisk existens i Mexikos progressiva strafflagstiftning betraktades handlingen av de federala domstolarna som ett planerat och överlagt massmord. Centralregeringen sände militära trupper till Sinaloa för att återupprätta den federala suveräniteten, arresterade domare Moreno samt de medborgare som assisterat vid bålet, och dömde därefter de ansvariga till långvariga fängelsestraff för att statuera ett exempel mot lokal vidskeplighet. Händelsen i San Juan de Jacobo har i den rättshistoriska forskningen därmed kommit att betraktas som en av de absolut sista dokumenterade häxprocesserna i västvärlden som genomfördes i form av en officiell, lokalrättslig domstolsförhandling.

Referenser

Tryckta källor
Holmberg Nils (red) Igår, idag, i morgon , vår värld genom två sekel 1800-2000 del I 1973.

Internet
https://ccel.org/s/schaff/encyc12/htm/iii.xii.lxxvi.htm
https://cronicadetorreon.blogspot.com/2008/07/quema-de-brujas.html
https://en.wikipedia.org/wiki/Witchcraft_in_Latin_America
https://en.wikisource.org/wiki/Page:Encyclop
https://epa.oszk.hu/05700/05704/01621/pdf/EPA05704_neues_pester_journal_1877_303.pdf
%C3%A6dia_Britannica,_Ninth_Edition,_v._16.djvu/233
https://hndm.iib.unam.mx/consulta/publicacion/descarga/558a36de7d1ed64f16cf65f9
https://www.newmexicomagazine.org/blog/post/true-witch-tales-new-mexico/
https://newspaperarchive.com/philadelphia-inquirer-may-25-1874-p-4/
https://www.nytimes.com/1874/05/25/archives/mexico-four-witches-burned-in-sinaloa-the-alcaldes-report-of-the.html

Heimdall och Agni: Likheter mellan en nordisk och en indisk gud

Heimdall och Agni: Likheter mellan en nordisk och en indisk gud
Kan en lysande väktare vid nordens frostiga himlar och en flammande eldgud i det forntida Indien vara avlägsna släktingar? Inom den komparativa religionsforskningen är svaret ja. Många framstående mytologer har pekat på slående likheter mellan den nordiske guden Heimdall och den vediske guden Agni. Dessa likheter förklaras bäst med att båda gestalterna har utvecklats ur en gemensam urindoeuropeisk mytologi. När folken splittrades och vandrade åt olika håll bar de med sig samma berättelser som sedan formades av nya miljöer.

De unika mödrarna och födelsen
Ett av de mest specifika argumenten för ett släktskap är gudarnas onaturliga födelse. Heimdall är känd i den nordiska mytologin för att ha fötts av nio mödrar som alla var systrar. Agni beskrivs i de indiska vedaskrifterna på ett liknande sätt som en gud med flera mödrar. Han sägs ofta ha fötts av två mödrar, vilket syftar på de två träpinnar som gnids mot varandra för att tända en eld. I andra hymner har han tio mödrar, vilket tolkas som handens tio fingrar som skapar elden. Motivets kärna är densamma: en gudom som föds av en hel grupp av systrar.

Den ständigt vakande väktaren
Både Heimdall och Agni har rollen som den perfekta och outtröttliga väktaren. Heimdall bor vid himlens rand där han vaktar bron Bifrost mot jättarna. Han har övermänskliga sinnen, behöver mindre sömn än en fågel och ser lika bra dag som natt. Agni är i egenskap av elden den som vakar över människornas hem, härden, samt offerplatsen. I Rigveda beskrivs Agni som guden som aldrig sover. Han lyser upp mörkret för att hålla demoner och onda makter borta från både människor och gudar.

Människornas stamfader och samhällsbyggare
En annan viktig parallell är gudarnas relation till det mänskliga samhällets struktur. I eddadikten Rigstula, Rígsþula vandrar Heimdall under namnet Rig mellan olika mänskliga hushåll. Genom sina besök avlar han de tre samhällsklasserna: trälar, bönder och jarlar. Agni kallas i indisk tradition för den raske vandraren som besöker människornas boningar. Han fungerar som en länk mellan människor och gudar, och han är nära sammankopplad med upprätthållandet av det kosmiska och sociala kastsystemet i Indien. Båda gudarna ses alltså som mänsklighetens fäder och arkitekterna bakom samhällets ordning.

Det gyllene ljuset
Slutligen delar gudarna visuella och etymologiska drag kopplade till ljus och glans. Heimdall kallas för den vite asen och hans tänder är av rent guld, vilket gör att han lyser. Hans namn kan uttydas som den som lyser över världen. Agni beskrivs i de indiska hymnerna med epitet som den gyllene eller den guldtandade. I Agnis fall är detta en direkt metafor för eldens flammor och gnistor, medan det hos Heimdall har blivit ett mer abstrakt kännetecken för hans lysande väsen.

Två grenar från samma rot
Heimdall och Agni visar hur en och samma urgamla gudomliga gestalt kan utvecklas i två helt olika riktningar. I det varma Indien behöll guden sin konkreta koppling till den fysiska elden och offerbålet. I det kalla Norden bleknade eldens konkreta funktion bort, och guden renodlades istället till att bli den kosmiska gränsvaktaren. Spåren av deras gemensamma ursprung går dock inte att ta miste på. De är två unika transformationer av samma förhistoriska arv.

Heimdall avbildad på Gosforth Cross.

Agni avbildad på en målning från 1700 talet.

Referenser

Bilder kommer från Wikipedia.

Tryckta källor
Rydberg Viktor Undersökningar i germanisk mythologi I-II 1886 & 889.

Internet
https://www.academia.edu/120226194/Epithets_of_the_Indo_European_Fire_god_s_
https://en.wikipedia.org/wiki/Heimdall
https://mytarkivet.se/nordisk-mytologi/heimdall
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/agni
https://norsespirit.com/blogs/mythology/heimdall?srsltid=AfmBOoqkjkT0EfCuir_pi4S0xlHOxXCdjxSj8t7DIyenUeC-B9z6Vg0i
https://sv.wikipedia.org/wiki/Agni
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vedisk_religion

Den vite guden tror på heteronormen!

Heimdall den vie asen förknippas md regnbågen som är en symbol för perfektion och harmoni. Men idag besudlas regnbågen som symbol. Asatron säg ju allt som oftast vara en naturreligion. Men i naturen är sexualiteten till för reproduktion och överlevnad. Loke som aldrig tvekar att utmana och provocera har inga betänkligheter eller moraliska spärrar att klä sig i kvinnokläder eller ens byta kön är Heimdalls fiende. Men Heimdall är den av gudarna som står Freja, den heterosexuella kärlekens asynja närmast och alltid är redo att försvara henne. Den vite guden tror på heteronormen. Vi anser vi har rätt att säga ifrån när vår religiösa symbol, regnbågen besudlas. Vi anser att vår religion skymfas i dagens Sverige!

Ideella Kulturföreningen

Den vite guden, den vite asen ses här med regnbågen i bakgrunden. En symbol som idag skymfas.

Skördemånaden 2026

Skördemånaden 2026

Gammalnordiska kalendern säger skördemånaden men ironisk nog så gav de krsitna oss en hednisk månad ty augusti är uppkallad efter den förste kejsaren, nämligen Augustus som avled lämpligt nog den 19 augusti år 14 ayps. Han blev som så många andra romare upphöjd i god demokratisk ordning av senaten till gud. Som de polyteister vi är ifrågasätter vi inte att han är en gud. Tvärtom, ju fler desto bättre. Ju fler desto bättre ja, vill vi skörda framgång måste vi oavbrutet verka för hedendomens återkomst.