Attentatet mot Norrskensflamman 1940

Natten till den 3 mars 1940 skakades Luleå av en kraftig explosion som ödelade kvarteret där den kommunistiska tidningen Norrskensflamman hade sin redaktion, sitt tryckeri och sina personalbostäder. Under det finska vinterkriget rådde en hätsk stämning mot svenska kommunister, och en grupp män bestämde sig för att tysta tidningen genom ett sprängattentat. Planen var att förstöra tryckpressarna, men resultatet blev en våldsam eldsvåda som krävde fem människoliv.

Bland de omkomna fanns familjen Hellberg, bestående av ekonomichefen Artur Hellberg (1903–1940), hans hustru Alice Hellberg (1905–1940) samt deras två barn, Sven (1927–1940) och Maj (1931–1940), som var tolv respektive åtta år gamla. Det femte offret var den unge journalisten Germund Svedman (1910–1940). Branden spred sig så snabbt att de som befann sig i de övre våningsplanen aldrig hann ta sig ut i säkerhet.

Utredningen avslöjade att de skyldiga var personer med höga poster i samhället som ansåg sig handla i fosterlandets intresse. Som huvudmän och organisatörer dömdes stadsfiskalen Ebbe Hallberg (1894–1955) och kaptenen Uno Svanbom (1900–1983) till livstids straffarbete. Vid deras sida fanns militärerna Hjalmar Nilsson (1903–1981), Tage Palm (1907–1985) och Gunnar Kanth (1912–1996), som samtliga dömdes till sex års straffarbete. Även journalisten Erik Hedenström (1904–1976) från Norrbottens-Kuriren och den värnpliktige Sven Grönberg (1917–1995) dömdes till två års straffarbete för sin inblandning.

Trots att dådet resulterade i fem dödsfall dömdes ingen för mord, utan förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse blev den centrala punkten i rättegången. Det rättsliga efterspelet präglades av tidens politiska klimat, vilket ledde till att samtliga dömda benådades inom några år. De sista av de inblandade släpptes under 1940-talets senare hälft och kunde därefter återgå till sina civila liv. Händelsen kvarstår i svensk historia som ett av de allvarligaste politiska terrordåden på svensk mark.

https://www.luleabiennial.se/sv/journalen/nr-1/attentatet-mot-norrskensflamman
https://sv.wikipedia.org/wiki/Attentatet_mot_Norrskensflamman
https://www.sydsvenskan.se/kultur-and-nojen/attentatet-mot-norrskensflamman-den-varsta-terrorhandlingen-i-sveriges-moderna-historia/#:~:text=Attentatet%20mot%20Norrskensflamman%20den%20v%C3%A4rsta%20terrorhandlingen%20i%20Sveriges%20moderna%20historia%20%E2%80%93%20Sydsvenskan.

Bild kommer från Wikipedia och visar skadegörelsen dagen efter.

En hand i käften (dikt om Tyr)

En hand i käften,
Fenrisulven biter till,
Modets dyra pris.
Gud av ting och lag,
Rättvisa med svärd i hand,
Stridens vise man.
Givmild offerdöd,
Banden knyts av svek och mod,
Ordning kräver blod.

Bakom de hårda orden: Bröllopsritualen som avväpnade en gud

Förord
Vid en första anblick ser sagan om Frej och Gerd ut som en maktlysten guds övergrepp på en försvarslös jättinna. Men skrapar man på ytan av den eddans dikten Skirnismál framträder ett sofistikerat rituellt spel. Det är en berättelse om hur man ”spelar svår” för att trissa upp priset, och hur en kvinna genom en strategisk kapitulation lyckas avväpna en av mytologins mäktigaste krigare.

Ritualen: Att sälja sig dyrt
I den fornnordiska världen var ett frieri inte en romantisk impuls, utan en juridisk och social förhandling. Att Gerd till en början nekar både guldäpplen och den magiska ringen Draupner är ingen slump. Genom att spela motvillig tvingar hon friaren (via ombudet Skirner) att bekänna färg. Hon visar att hennes ätts ära inte är till salu för småpengar.

De hårda orden som täckmantel
De brutala förbannelser som Skirner vräker ur sig fungerar i detta sammanhang som en rituell teater. För Gerd blir de ”hårda orden” en nödvändig utväg. Genom att framstå som tvingad av mäktiga gudamakters hot kan hon ge efter utan att förlora sin värdighet eller framstå som illojal mot sin egen släkt, jättarna. Det är en form av strategisk kapitulation; hon säger ja, men bara inför ett hot som ingen kan motstå.

Den ultimata avväpningen
Det mest intressanta i maktbalansen är dock priset Frej tvingas betala. För att få Gerd måste guden ge bort sitt magiska svärd – det vapen som kämpar på egen hand.
Mannen visar sin duglighet: Han offrar sin säkerhet och sin identitet som krigare för alliansen.
Kvinnan tar makten: När Gerd slutligen bjuder på det ”rimkalla mjödet” är det hon som sätter villkoren för mötet i lunden Barre. Hon går in i äktenskapet med vetskapen om att hon har neutraliserat asarnas främsta försvar.

Slutsats: Vem vann egentligen?
Sagan om Frej och Gerd är en påminnelse om att makt inte alltid handlar om vem som skriker högst eller håller i svärdet. Genom att navigera skickligt i det rituella manöverutrymmet lyckas Gerd vända ett underläge till en position där hon bestämmer villkoren. Hon blir inte bara en hustru; hon blir den som avväpnar en gud och säkrar sin plats i historien som den som satte priset för högt för att Frej skulle kunna överleva Ragnarök. Frej frå vänta nio nätter på henen låter hårt om det är en kärleskkrank gud hon får issat ordrt Frej suckar i dikten avslutning inte av lättnad utan av begär.

Reflektion: Den tysta maktens mönster
Gerd är inte ett isolerat exempel. När vi granskar de nordiska myterna och sagorna ser vi gång på gång kvinnor som navigerar i stränga manssamhällen genom att använda just detta manöverutrymme. Från Skade, som själv väljer sin make genom att bara se deras fötter och därmed kräver sin rätt efter sin fars död, till Frigg, som genom list får hela universum att svära eder för att skydda hennes son.
Detta perspektiv förändrar vår syn på historien. Det visar att även i kulturer med strikta könsroller fanns det en sofistikerad förståelse för balans. Genom att ”spela motvillig” och trissa upp priset skapade kvinnorna en tröskel som mannen var tvungen att kliva över.

Det jämställda förhållandet uppstod inte genom lagstadgad rättvisa, utan genom en rituell maktkamp där kvinnan såg till att mannen var tvungen att offra något av sitt eget – sitt guld, sin stolthet eller som i Frejs fall, sitt främsta vapen. Gerd påminner oss om att den som verkar vara föremål för förhandlingen ofta är den som i slutändan håller i taktpinnen. Genom att låta sig ”tvingas” såg hon till att hon gick in i gudaätten som en segrare, inte som en krigsfånge.

Slutsats: Myten som spegel av verklig makt
Gerds agerande i Skírnismál är ingen litterär slump, utan en spegling av den starka status som fria kvinnor besatt i det fornnordiska samhället. Genom att granska de juridiska ramarna ser vi att kvinnan inte var ett passivt bihang; hon var en rättslig person med arvsrätt och rätt till skilsmässa, vilket gav henne ett reellt ”nej” vid förhandlingsbordet.

När Gerd nekar Frejs första gåvor och tvingar fram extrema motprestationer, agerar hon precis som en kvinna från en mäktig ätt förväntades göra. Hon förvandlar ett potentiellt förtryck till ett politiskt avtal där hon kliver in i gudaätten med sina rättigheter intakta. Att hon ”avväpnar” Frej blir den ultimata symbolen för denna makt: hon byter inte bort sin frihet, hon uppgraderar sin position och ser till att mannen står kvar med tomma händer medan hon själv håller i gårdens (och mytens) osynliga nycklar. Det är i detta spänningsfält, mellan de hårda orden och det rituella mjödet, som vi finner den forntida kvinnans verkliga manöverutrymme. Hon var aldrig ett offer; hon var en arkitekt som byggde sin egen maktbas i ett system där bara den som satte ett högt pris blev respekterad.

Mycket elände händer i världen men vi kan inte vara med överallt vi fokuserar på Ukraina och man är ju sig själv närmast så står det i eddan och Ukraina med sin svenska minoritet är oss närmare än de andra oroshärdarna.

Ukrainska hedningar har en plats i våra hjärtan.

Röskvas lott

I bondens bo
bjöds asaguden gäst,
bockarna tvenne
i kitteln lades.
Men löftesbrott skedde,
en märgpipa brast,
för skadan som vållats
fick Röskva lämna gård och bo.

Från hemmet hon följde
den dundrade gud,
långt bort över marker
till jättars land.
Ej tröttnar hon någonsin,
ej klagan hon ger,
när hon vandrar i spåren
av Mjölnirs herre.

Där stigen är brant
och dimman ligger tät,
går mön jämte Tjalve
med stadiga kliv.
Hon tjänar i Bilskirnir,
i kraftgudens sal,
tills tidens ände
och makternas fall.

Må krigsguden vare sig vi kallar honom Mars, Ares eller Tyr bevara Sverige må inte vårt älskade fosterlands dras in i krig eller militära konflikter.

Germanerna och romarna dyrkade krigsguden som Mars Tingsus vi gör som de dyrkar guden oavsett hans namn.

Gerds val

I Gymers gårdar
såg guden en mö,
vars armar lyste
likt eld över hav.
Hela luften och vågen
av glans fylldes då,
när jättemön fager
skred fram ur sin sal.

Gåvor hon ratade,
ej äpplen av guld,
ej ringen som dröp
av dyraste malm.
Men för staven hon bävade,
för runornas makt,
tills hon lovade möte
i lunden Barre.

Nio nätter
är lång väntan för Frej,
innan fröet kan gro
i den frusna jord.
Nu sitter hon stolt
i vanaynglingens famn,
och värmer den mark
där förr isen låg.

Ja då har det blivit vår då fast nig börjar krigsguden Mars månad hårt med allt krigande. Vårmånaden tycks inte föra med sig mer än död i Ukraina, Iran, Palestina eller Sverige gängen ska väl skjuta bomba och mörda medan demokratiska makthavare pratar om hur naiv man har varit men Havamal säger ju att man inte ska var naiv utan ha en sund misstro som moralisk kompass. Nåd ska man aldrig ge makthavare som skyller på att de är naiva. Men var vid gott mod hedningar, än ståndar inte ragnarök.

Ostara vårgudinnan kommer trots allt skjutande och sprängande.

Skades färd

Från Tjatses hallar,
där nordanvinden viner,
skred jättemön fram
på skidor av trä.
Bågen hon spände,
mot bergens djur,
vildmarkens drottning,
i vintervit skrud.

Faderns hämnd
hon i Asgård krävde,
med brynja och hjälm
bland gudar hon stod.
Fötter hon valde,
vid havets strand,
fick Njord till make,
men längtade hem.

Nu jagar hon ensam
i frostbitna fjäll,
där vargarna ylar
vid isande bäck.
Stoltaste bruden,
av jättars ätt,
skidfarandets gudinna
i evig snö.

27 februari är isbjörnens dag. Isbjörnen är en symbol för Grönland och dess vapen är en isbjörn. Grönland är en del av Danmark.

Isbjörnen är hotad, Grönland är hotat.