Fotbollskriget

Fotbollskriget, även känt under namnet hundratimmarskriget, utgjorde en intensiv och kortvarig militär konflikt mellan grannländerna El Salvador och Honduras under juli månad år 1969. Konfliktens populärhistoriska namn härrör från det faktum att de diplomatiska förbindelserna bröt samman i direkt anslutning till tre laddade kvalmatcher inför världsmästerskapet i fotboll år 1970. De underliggande orsakerna till krigsutbrottet var dock av djupt demografisk, socioekonomisk och politisk natur snarare än idrottslig.

Den primära orsaken för konflikten låg i en långvarig och omfattande migration av salvadoranska medborgare till Honduras. Omkring trehundratusen bönder från det tätbefolkade El Salvador hade sökt sig över gränsen för att finna odlingsbar mark och försörjning. Under det sena 1960-talet förändrades situationen drastiskt när regimen i Honduras genomförde en omfattande jordreform som ledde till expropriering av de salvadoranska migranternas egendom och efterföljande massutvisningar. Detta orsakade en akut humanitär kris i El Salvador, vars regering ställdes inför en enorm våg av återvändande och djupt missnöjda medborgare. Samtidigt präglades relationen av gamla, olösta gränstvister och båda ländernas militärregimer utnyttjade den växande nationalismen för att avleda uppmärksamheten från interna politiska problem.

När landslagen möttes i juni 1969 i en serie avgörande kvalmatcher eskalerade situationen i takt med att pressen i båda länderna piskade upp en fientlig stämning. Det rapporterades om omfattande trakasserier mot gästande supportrar och spelare i både Tegucigalpa och San Salvador. Efter en tredje och avgörande match på neutral mark i Mexiko City, vilken El Salvador vann efter förlängning, bröt Honduras de diplomatiska förbindelserna mellan länderna. Nationaliseringen och förföljelsen av salvadoraner i Honduras tilltog därefter ytterligare i intensitet.

Det militära anfallet inleddes den fjortonde juli när El Salvadors flygvapen bombade strategiska mål i Honduras, varpå marktrupper ryckte fram över gränsen. Kriget kännetecknas militärhistoriskt av att det var den sista väpnade konflikten där propellerdrivna jaktflygplan från andra världskrigets era möttes i direkta luftstrider. Striderna avbröts efter ungefär etthundra timmar sedan De amerikanska staternas organisation intervenerat och förhandlat fram ett eldupphör, vilket ledde till att El Salvador slutligen drog tillbaka sina styrkor i början av augusti. Trots den korta tidsperioden beräknas kriget ha skördat flera tusen civila och militära offer samt drivit tiotusentals människor på flykt, och ett formellt fredsavtal mellan länderna undertecknades först elva år senare.

Fidel Sánchez Hernández president för El Salvador då kriget utkämpades,

Oswaldo López Arellano Honduras president.

Referenser

Bilder kommer från Wikipedia den fria encyklopedin

https://www.bbc.com/news/world-latin-america-48673853
https://blog.svd.se/historia/2013/09/30/fotbollskriget/
https://en.wikipedia.org/wiki/Fidel_S%C3%A1nchez_Hern%C3%A1ndez
https://en.wikipedia.org/wiki/Football_War
https://es.wikipedia.org/wiki/Guerra_del_F%C3%BAtbol
https://en.wikipedia.org/wiki/Oswaldo_L%C3%B3pez_Arellano
https://listor.se/varlden/historiens-kortaste-krig/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/fotbollskriget
https://popularhistoria.se/civilisationer/sydamerika/fotbollskriget-1969
https://popularhistoria.se/krig/konstiga-krig-genom-tiderna
https://sv.wikipedia.org/wiki/Fotbollskriget
https://tidningensyre.se/2026/04-januari-2026/kritiken-sverige-borde-tydligare-fordoma-usas-agerande-i-venezuela/

Smärtans konung

Går genom skymningens lunder
en ensam, en främmande,
mantlad i gråaste vind.
Ögat som slocknat i brunnens djup
ser vad stjärnorna dölja,
ser vad natten i tystnad föder.

Ingen jublande harpa,
intet dånande mjöd
tröstar den Eviges panna.
Tungt rider tanken, korparnas vinge
slår mot den bleknande himmelens rand.
Allt är försakelse,
allt är den ensammes karga frid.

Smärtans konung,
vishetens bittra väktare,
du som gav ljuset för att se i mörkret,
stilla förbyts din storm till höst,
till ett ord som tiger,
till en sång som dör.

Tyr är vår ledstjärna

Om idealet sänks till vad som är enkelt, rimligt och mänskligt uppnåeligt stannar också vår utveckling där. Ett absolut ideal pressar människor att göra mer än vad de trodde var möjligt, även om de aldrig når ända fram. Meningen med idealet är inte tat nå det utan sträva efter det.

Ett sätt att se på det är att jämföra idealet med polstjärnan och sjöfararen. En sjöfarare förväntar sig aldrig att faktiskt segla hela vägen fram till stjärnan och landa på den. Men genom att titta på den vet sjöfararen exakt i vilken riktning skeppet ska styras.

”Tir är en stjärna; den håller tro väl med furstar; alltid är den på sin resa över nattens dimmor och sviker aldrig.”

Citatet kommer från Det anglosaxiska runpoemet, ofta kallat The Anglo-Saxon Rune Poem eller The Old English Rune Poem.

Tyr är en modig gud hans mod sträcker sig så långt att han är bered att offra sin hand för att fjättra Fenris. Tyr är ett bra ideal om man vill utveckla sitt mod. Ingen lär bli lika modig som Tyr, men man lär ändå vinna mycket att ha honom som led eller ska vi säga polstjärna.

”Min födelse och min död, det är hela min historia. Mellan min vagga och min grav finns bara ett stort noll.”

Napoleon II Fransk kejsare och österrikisk hertig

Den exegetiska kompromissen: Hur samtida teologi maskerar forntida brutalitet

När moderna religiösa apologeter konfronteras med de mest kompromisslösa och brutala passagerna i Gamla testamentet, såsom påbjudna steningar, kollektiv bestraffning och rituell renhetslagstiftning, aktiveras omedelbart ett omfattande hermeneutiskt maskineri. Både inom judisk tradition och kristen teologi har det utvecklats sofistikerade tolkningsmodeller som syftar till att neutralisera texternas explicita våld och primitiva civilrättsliga principer. Vid en kritisk, akademisk granskning framstår dessa systematiska omtolkningar emellertid inte som intellektuell ärlighet, utan snarare som teologiska efterhandskonstruktioner utformade för att rädda uråldriga urkunder från total moralisk anakronism.

Inom den judiska traditionen har denna neutralisering historiskt skett genom införandet av den muntliga torahn och Talmud. Genom att etablera nästintill ouppnåeliga beviskrav i det antika domstolsväsendet, och genom att omdefiniera lex talionis (öga för öga) till ekonomisk kompensation, har de rabbinska auktoriteterna i praktiken lagt en juridisk ridå framför textens bokstavliga innebörd. Den samtida förklaringen att lagens mest drakoniska straff är permanent pausade i väntan på en eskatologisk återupprättelse av templet fungerar i praktiken som en intellektuell nödbroms. Det är ett cirkelresonemang där texten påstås vara perfekt och absolut, samtidigt som man konstruerar interna regler som gör det teologiskt förbjudet att faktiskt tillämpa den.

Kristen teologi tillämpar en annan, men strukturellt likartad, metod för att hantera samma problemkomplex. Genom att introducera doktrinen om det nya förbundet och hävda att Jesus genom sin död uppfyllde och därmed avvecklade den mosaiska lagen, skapas en bekväm historisk och moralisk demarkationslinje. Gamla testamentets lagbok transformeras till en historisk fond, vars brutalitet kan avfärdas som ett passerat stadium i mänsklighetens andliga utveckling. Denna dikotomiska uppdelning mellan det gamla och det nya förbundet döljer den inneboende motsägelsen i att hävda kontinuitet med en gudom vars tidigare lagstiftade moral nu betraktas som alltför barbarisk för att praktiseras.

Ur ett sekulärt och religionskritiskt perspektiv kollapsar båda dessa system under tyngden av sitt eget hyckleri. Att hävda att en text är helig, evig och dikterad av en oföränderlig kosmisk moral, för att i nästa sekund använda sofistikerad semantisk akrobatik för att slippa implementera dess kärninnehåll, blottar en fundamental kognitiv dissonans. Både judiska och kristna samfund har i realiteten tvingats kapitulera inför den sekulära humanismens och upplysningstidens moraliska framsteg. Istället för att erkänna att forntida texter speglar forntida människors primitiva normer, väljer de troende att upprätthålla en illusion av biblisk auktoritet genom att ständigt flytta målstolparna för vad texten anses betyda.

Slutsatsen blir att varken den judiska pauseringen av lagen eller den kristna annulleringen av den vilar på en genuin texttrohet. Det rör sig om en pragmatisk självbevarelsedrift förklädd till djup filosofi. Ingen av dessa grupper önskar i realiteten leva under Gamla testamentets juridiska realitet, eftersom dess implementering i ett modernt samhälle oundvikligen skulle resultera i en totalitär och inhuman teokrati. Genom att vägra erkänna detta glapp mellan bekännelse och praktik reduceras de teologiska försvarslinjerna till vad som i akademiska termer bäst kan beskrivas som ett intellektuellt skenmanöver, och i folkmun som ren humbug.

Magne mäktig

Magne mäktig as
tapper gud
ärver med brodern
Vigners vapen.
Få lär våga utmana dem
i Balder rike.

Resetips: Överhogdals forngård

Överhogdals forngård är ett museum i Överhogdal i Härjedalen i Jämtlands län. Musseet fokuserar på de världsberömda och tusen år gamla Överhogdalsbonaderna. Museet drivs av det lokala byalaget och berättar historien om hur dessa vikingatida textilier hittades i en gammal bod bredvid Överhogdals kyrka år 1909. Eftersom originalbonaderna förvaras i säkert förvar på länsmuseet Jamtli i Östersund visar detta museum en exakt fullskalig kopia av de historiska vävnaderna. Besökare kan här lära sig om det osannolika fyndet, materialen, de sällsynta växtfärgerna och de gåtfulla figurerna samt motiven på bonaderna.

Museet har gratis entré och håller främst öppet under våren och sommarsäsongen. På gården finns även ett café som serverar smörgåsar, fika och våfflor med hjortronsylt samt en lekpark med figurer inspirerade av bonadernas motiv för barnfamiljer. Museet ligger på adressen Överhogdal 312 i Ytterhogdal.

Kopior av de berömda bonaderna.

Rekonstruktion hur bonaderna tillverkades.

https://overhogdal.se/Turist-Besokare/Forngarden/forngarden.html

Pil på bågen

En pil på bågen
skidor på fötter,
Ull är guden
för lyckad jakt.

Oden, Ville och Ve skapade människorna. De skapad Ask och Embla, man och kvinna. De skapade människan två kön. Eftersom gudarna vill att människan och många andra arter ska ha kön så borde vi rent teologiskt se könsroller som något positivt. Ja alla könsroller är väl int så bra mycket dumma roller kommer ju från monoteismen. Men rent principiellt borde kön och könsroller ses som positivt. Att utmana och förneka kön och könsroller borde vara bland det mest ohedniska som finns.

Nu kommer några dragandens med argument att Oden utmanar könsroller. Sant men i sin strävan efter att bli den mäktigaste och visaste guden var och är han bered att göra uppoffringar. Är priset för kunskap att bete sig omanligt så är det ett pris han betalar. Men han väl att märka han bytte aldrig kön. Oden kan skifta form men kön byter han aldrig.

I berättelsen om Tor som mister sin hammare då Trym stjäl den klär Tor ut sig till brud. Men väl att märka han byter inte kön. Han gör det även motvilligt. Men sedan när han återfår sin hammare så visar han en mycket maskulin sida då han dödar alla jättar han få tag i. Sedan må det också betänkas, vare sig Oden eller Tor är människor utan gudar. Gudar är som alla vet inte människor utan en helt annan sorts skapelse. Den ende som på allvar försöker utmana könsroller det är Loke. Han är som alla vet idag gudarnas fiende och man ska inte ha sina gudars fiende som norm eller ideal.

Asatron sägs ofta vara en naturreligion. Bar då ska vi leva efter naturen och dess lagar och inte utmana naturen. Bästa sättet att inte utmana naturen är u att hylla könsroller som något positivt!

John Grandell, mannen som skrev Ålänningens sång

John Grandell 1892–1960 var en svensk tjänsteman och poet vars litterära eftermäle främst vilar på författandet av texten till Ålänningens sång 1922. Trots verkets monumentala status inom åländsk kulturhistoria levde Grandell ett tillbakadraget privat- och yrkesliv i Stockholm, distanserad från den offentliga litterära arenan. John Grandell föddes och växte upp i Stockholm, men hans kulturella identitet präglades starkt av modern, Fransilia Persson, som var bördig från Åland. Det var genom moderns rötter som Grandell utvecklade en djup exilåländsk identitet och hembygdskänsla. Måhända påverkades han av moderns åländska arv då han var född utanför äktenskapet?

Inom den lokalhistoriska forskningen har relationen mellan mor och son lyfts fram som avgörande för hans kreativa gärning. Litteraturhistoriska undersökningar indikerar att texten till Ålänningens sång eventuellt har sitt ursprung i ett textutkast eller en dikt skriven av Fransilia Persson, vilken John Grandell därefter bearbetade och färdigställde.

Grandells yrkesliv var strikt borgerligt och skilt från hans litterära ambitioner. Han var under en betydande del av sin levnad anställd som kammarskrivare vid Stockholms elverk, en administrativ tjänst som krävde noggrannhet och struktur. Denna stabila socioekonomiska ställning tillät honom att behandla sitt skrivande som en rent privat sysselsättning. Han levde ett privatliv i huvudstaden och kanaliserade sitt sociala och kulturella engagemang genom hembygdsrörelsen, där han bland annat verkade som sekreterare och publicerade texter i tidskriften Hembygden.

Grandells litterära produktion efter 1920 flyttades från bokmediet till den periodiska pressen. Han engagerade sig djupt i Svenska Ungdomsringen för bygdekultur och tillträdde hösten 1923 posten som organisationens sekreterare. Hans huvudsakliga publicistiska plattform blev rörelsens tryckta huvudorgan, tidskriften Hembygden, där han under det sena 1920-talet verkade som redaktör och ansvarig utgivare. Genom denna position författade och redigerade han ett stort antal artiklar, recensioner och kulturhistoriska texter, vilket visar att han hade en väletablerad roll i det samtida svenska kulturlivet, om än utanför de traditionella skönlitterära förlagen.

Referenser
Bild kommer från Pinterest Visar Grandell på ett Luciafirande på 1950-talet på Åland.

Tryckta källor
Grönlund Ingmar & Lindholm Ingrid Fransilia och John Grandell 2000.
Åhlén Bengt (red) Svenskt författarlexikon, biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur del I 1942.

Internet
https://fi.wikipedia.org/wiki/Ahvenanmaalaisten_laulu
https://sverigekontakt.se/tidning/sk_2013_01.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85l%C3%A4nningens_s%C3%A5ng
https://www.uppslagsverket.fi/sv/view-170045-AalaenningensSaang