Med Bibeln i hand
Jimmie och Ebba med Bibeln i hand,
sökte Guds ljus över folk och land.
Sida för sida kom sanningen nära,
plötsligt slog gnistan till, de blev kära!
De strålade i kapp som ett helgonpar,
tills rösten från folket gav ett bistert svar:
”Ni är ju som tvillingar i politik och i stil,
att gifta sig då är väl helt imbecill?”
Kulturkristendomen uppfanns på 1700 talet.
Inledning
Begreppet kulturkristen har under de senaste åren blivit ett centralt verktyg för att beskriva svenskarnas relation till religion. Fenomenet att uppskatta kyrkans traditioner, arkitektur och musik utan att dela dess teologiska tro framställs ofta som modernt. Idéhistoriskt sträcker sig dock detta förhållningssätt till kristendomen tillbaka till 1700-talets upplysningstid.
Kulturkristendomens rötter och roll i det moderna Sverige
Under det senaste decenniet har Svenska kyrkan upplevt en tudelad utveckling. Samtidigt som det totala medlemsantalet sjunker till följd av demografiska förändringar, rapporterar kyrkan om ett högt antal aktiva inträden, fyllda kulturarrangemang och ett ökande intresse för kyrkorummet som en plats för stillhet. För att förklara denna dynamik pekar sociologer och teologer allt oftare på begreppet kulturkristendom. Det definieras som en identitet där individen värdesätter kristna riter, moraliske värdegrunder och kulturarv, men avstår från en personlig tro på Gud eller dogmatiska lärosatser.
Historisk bakgrund: Upplysningstidens arv
Även om ordet kulturkristen är relativt nytt, etablerades själva förhållningssättet under 1700-talets upplysningstid. När naturvetenskapliga upptäckter och rationalism vann mark bland Europas eliter, utmanades kyrkans traditionella världsbild. Mirakelberättelser och dogmer ifrågasattes med förnuftet som måttstock.
Samtidigt fanns en ovilja att helt kasta ut religionen. Upplysningens tänkare såg kristendomens moraliska system som en nödvändig garant för samhällsordningen. Inom deismen, en strömning som växte fram under denna epok, betraktades Gud som en skapare som inte längre ingrep i världens gång. Kyrkan behölls därmed som en institution för moralisk fostran, samhällsgemenskap och estetik. Skillnaden mot i dag var juridisk eftersom medborgarna i Sverige under 1700- och 1800-talen var enligt lag skyldiga att tillhöra statskyrkan, vilket dolde vidden av den begynnande sekulariseringen.
Den moderna definitionens framväxt
Att begreppet har fått fäste i det offentliga språket först under de senaste decennierna tillskrivs främst två stora samhällsförändringar.
Den första är den totala religionsfriheten och valfriheten. Sedan relationerna mellan Svenska kyrkan och staten ändrades år 2000 är medlemskapet helt frivilligt. När det krävs ett aktivt val, eller ett medvetet beslut att inte gå ur, uppstår ett behov av att kunna sätta ord på varför man tillhör ett trossamfund utan att vara troende. Den andra förändringen handlar om framväxten av ett pluralistiskt samhälle. I ett historiskt homogent Sverige behövde den kulturella identiteten sällan definieras. I dag, när det svenska samhället rymmer en mångfald av religioner och livsåskådningar, används kulturkristendomen som en markör för att definiera den egna bakgrunden och de värderingar man anser formar västerländska samhällen.
Spänningsfältet i dagens debatt
Kulturkristendomen placerar i dag Svenska kyrkan i en svår balansakt. Å ena sidan fungerar den som en bred folkkyrka som erbjuder uppskattade kulturarv i form av kyrkomusik, högtidsfiranden och historiska byggnader till en sekulär majoritetsbefolkning.
Å andra sidan skapar utvecklingen debatt. Inomkyrkligt finns diskussioner om huruvida fokus på kultur riskerar att försvaga kyrkans kärnuppdrag som trossamfund. Samtidigt har forskare noterat att den kulturkristna identiteten i den politiska debatten ibland används som en exkluderande markör för att dra gränser mot andra religioner, i synnerhet islam. Parallellt med detta syns en mindre men mätbar trend där främst unga sökande efterfrågar just den traditionella teologi och de fasta regler som kulturkristendomen valt bort.
Historien visar att spänningen mellan förnuftsbaserad distans och andligt engagemang inte är ny. Det som under upplysningen var en filosofisk nödvändighet för eliten har i det moderna och sekulariserade Sverige blivit en etablerad identitet för den breda allmänheten. Kulturkristendomens rötter sträcker sig tillbaka till 1700-talet, men som folklig identitet är den ett modernt fenomen.
Slutord och sammanfattning
Historien visar att spänningen mellan förnuftsbaserad distans och andligt engagemang inte är ny. Det som under 1700-talets upplysningstid började som en filosofisk kompromiss för eliten, att behålla religionens moraliska ramverk men lämna dess teologiska dogmer – har i dagens sekulariserade Sverige blivit en etablerad identitet för den breda allmänheten. Även om själva begreppet ”kulturkristen” är modernt, formades det underliggande förhållningssättet under 1700-talet som en direkt följd av sekulariseringens tidiga rötter.
Referenser
https://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_Christians
https://www.izea.uni-halle.de/en/research/a-ideas-practices-institutions/1-cultural-patterns-of-the-enlightenment/secularization-a-cultural-pattern-of-the-enlightenment.html
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/upplysning-och-pietism-satte-igang-sekulariseringen-redan-pa-1700-talet
https://www.svd.se/a/WbLBEG/att-islam-inte-hor-hemma-har-inget-kristet-resonemang
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturkristen
https://www.tidskriftenikaros.fi/artikel/kristendom-nationalism-och-populism-i-norden
Fråga: Om ett religiöst samfund är benhård i politiken men relativa i teologin vad händer då?
var: När ett religiöst samfund blir hårt drivande i politiken men flexibelt (relativt) i sin teologi, sker vanligtvis en sekularisering inifrån där politisk ideologi ersätter den traditionella tron.
Här är de fyra tydligaste konsekvenserna av en sådan utveckling:
Muhammed hade när det gäller kvinnor ingen måtta,
Khadidja var en gammal tant , men Aisha hon var åtta.
Vi har i alla år ägnat oss åt folkbildning. Eftersom vi ägnar oss åt folkbildning tror vi det finns folk och därmed tror vi svenska folket finns. En grupp globalister och internationalister har inte velat tro att svenska folket finns. Men tack vare vår folkbildning så finns svenskarna.
I Njöruns mjuka famn
I nattens tysta timmar, då stjärnans ljus blir tänt,
är drömmarnas gudinna till jorden åter sänd.
Hon väver mjuka bilder ur skuggans tysta flor,
där friden och det vackra i nattens timmar bor.
När oron vill oss störa och hålla ögat väckt,
då sveper hon oss varsamt i kärleksfulla fläkt.
Hon jagar bort det tunga, hon skänker oss sin ro,
och bygger i vårt sinne en trygg och stilla bro.
Så slumra tryggt i natten, låt tanken flyga fri,
i Njöruns mjuka famn blir din sömn en melodi.
Hon ger oss goda drömmar att lugnt få sova till,
och vakar över jorden så länge natten vill.
Finns det sanning i sägnen om Blenda?
Berättelsen om den småländska hjältinnan Blenda har i århundraden fängslat människor och gett upphov till en rad stolta traditioner i folklandet Värend. Enligt sägnen samlade Blenda bygdens kvinnor när männen var iväg på krigståg för att lura den invaderande danska hären i ett bakhåll. Genom att bjuda fienden på ett överdådigt gästabud på Bråvalla hed i Småland såg kvinnorna till att danskarna drack sig berusade, varpå de snabbt och skoningslöst höggs ner. Historiker är idag helt eniga om att denna specifika händelse och personen Blenda är fiktiva skapelser utan historisk förankring. Ändå vore det felaktigt att avfärda sägnen som en ren lögn, eftersom den vilar på en mycket verklig grund av historiska sanningar, sena kristningsprocesser och unika förkristna traditioner.
Sägnens sanna kärna handlar inte om en enskild kvinna, utan om den unika rättsliga och sociala status som kvinnorna i Värend faktiskt åtnjöt under medeltiden. I dessa småländska härader runt Växjö hade kvinnor lika arvsrätt som sina bröder, en progressiv lagstiftning som skilde sig markant från resten av Sverige där systrar endast ärvde hälften så mycket som bröder. Värendskvinnorna hade dessutom den unika rätten att rida till kyrkan på sin bröllopsdag till dånet av pukor och trummor, klädda i militär stridsutrustning. När dessa urgamla sedvänjor behövde förklaras och försvaras i efterhand, föddes berättelsen om Blenda som en heroisk förklaring till varför just dessa kvinnor förtjänade sina unika privilegier.
För att förstå varför just Småland utvecklade denna starka kvinnoroll måste man blicka tillbaka mot vikingatiden och det faktum att landskapet kristnades mycket sent. Så sent som år 1123 ledde den norske kungen Sigurd Jorsalafare ett korståg till sydöstra Småland, vilket visar att de djupa småländska skogarna länge fungerade som en isolerad frizon där asatron och gamla nordiska lagar bet sig kvar. Under förkristen tid i Norden hade fria kvinnor generellt sett en betydligt starkare ställning än de fick under den senare kristna medeltiden. Vikingatidens kvinnor kunde äga jord, driva handel, förvalta gårdens rikedomar och kräva skilsmässa. När den katolska kyrkan och den europeiska feodalismen långsamt spreds över Sverige infördes ett mer patriarkalt system, men det envisa Småland vägrade att ge upp sina gamla sedvänjor. Värends unika arvsrätt var därmed inget nytt påhitt, utan ett levande och skyddat arv från den starka, förkristna nordiska kulturen.
I detta sammanhang blir även idén om de forntida sköldmörna en tänkbar förklaring till sägnens uppkomst. Även om kvinnliga krigare ofta beskrivs som litterära sagofigurer, har modern arkeologi genom DNA-analyser av vapengravar visat att det faktiskt fanns kvinnor som stred och ledde krigare under vikingatiden. I ett svårtillgängligt gränsland som Småland, som ständigt hotades av danska plundrare, var vapenutbildning en ren nödvändighet för överlevnad. När de småländska männen var iväg på bondeuppbåd eller kungliga fälttåg lämnades kvinnorna ensamma att försvara gårdarna. Att kunna svinga en yxa eller spänna en båge var en del av vardagen för en småländsk kvinna, och minnet av dessa stridbara gestalter levde vidare i generationer.
Att berättelsen blev så detaljerad som den är idag kan till stor del tillskrivas 1600-talets historieskrivning och den kände historieskådaren Petter Rudebeck. Det var han som broderade ut de äldre muntliga traditionerna, namngav karaktären Blenda och lade gästabudet till det småländska gravfältet Bråvalla hed i Skatelövs socken. Rudebeck verkade under den svenska stormaktstiden då det ansågs viktigt att uppfinna en stolt historia, och han skapade medvetet en historisk förvirring genom att hävda att det berömda, mytiska Bråvallaslaget från 700-talet mellan Sigurd Ring och Harald Hildetand också hade utspelat sig på denna småländska hed. De äldsta isländska källorna placerar dock det gigantiska Bråvallaslaget i Östergötland nära Bråviken, men genom att sammansmälta det kända jätteslaget med Blendas lokala gästabud lyckades Rudebeck ge de småländska kvinnornas historia en enorm tyngd. Denna fabricerade men kraftfulla myt var så framgångsrik att den till och med fick kung Karl XI att backa från sina planer på att avskaffa Värends unika arvsrätt.
Blendasägnen innehåller alltså en djupare form av historisk sanning. Även om bakhållet på Bråvalla hed i Småland är en saga, och även om det inte ska förväxlas med det stora östgötska Bråvallaslaget, speglar berättelsen troget den mentalitet och de urgamla frihetsideal som präglade Smålands gränsbygder. Generationer av anonyma småländska kvinnor tvingades vara starka, strategiska och stridbara för att överleva i en extremt utsatt miljö. Det är dessa verkliga vikingatida och medeltida kvinnors mod som har överlevt och personifierats i gestalten Blenda.
Blenda och hennes väninnor, kanske de sista fria kvinnorna från sköldmöns hedniska tid?
Referenser
Tryckta källor
Henrikson Alf Svensk historia 1994.
Henrikson Alf Hexicon en sagolik uppslagsbok 1981.
Olle Larsson. Lars-Olof Larsson & Johansson Lennart Smålands historia 2009.
Larsson Lars-Olof Historia om Småland 1975
Sturlasson Snorre Nordiska kungasagor. 1, Från Ynglingasagan till Olav Tryggvasons saga 1991.
Internet
https://allmogens.se/blendasagnen-och-varendsratten/
https://ideellkulturkamp.com/2017/05/27/blenda/
https://kulturminnet.wordpress.com/2022/01/02/svenska-sagner-del-11-blandasagnen/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Blendas%C3%A4gnen
https://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A5valla_hed
https://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A5vallaslaget
Till linets gudinna Härn
Från himlens blå till jordens mull,
du spinner trådar av rent gull.
O, linets drottning, vävens dis,
vi sjunger Härns lovsång och pris.
Ditt hår är ljust som sommarens strå,
dina ögon lyser i linets blå.
Du vakar över frö och stjälk,
vid bäckens silverklara stänk.
När spinnrockshjulet troget går,
och tråden dras i tusen spår,
du vakar över spolens gång,
och fyller stugan med din sång.
Från grov och sträv och bunden tåga,
till skimrande och mjuk tillgång,
du lär oss tålamodets konst,
och ger åt fliten din gunst.
Så klär du kung och klär du slav,
i lakan vit som skummande hav.
Välsignad vare din milda hand,
som binder samman folk och land.
Från blöja till blickfång: Det stora språkliga mysteriet om hur spädbarn blev sexsymboler.
Det finns ord som gör en helt logisk karriär i det mänskliga språket. De föds, de beskriver exakt vad de ser, och de stannar i sin tilldelade fålla. Och så finns det ordet bebis. Genom en av historiens mest svindlande språkliga kullerbyttor har detta uttryck lyckats vandra hela vägen från en dreglande varelse i spjälsäng till att bli det ultimata tilltalsnamnet för en vuxen, fertil och attraktiv kvinna i en musikvideo.
Resan började oskyldigt nog på andra sidan Atlanten. Människan är genetiskt kodad att mjukna inför runda kinder och hjälplösa varelser, en biologisk programmering som språket snabbt plockade upp. Under seklernas gång började man kalla unga, oskuldsfulla kvinnor för babe eftersom de väckte samma beskyddarinstinkt som ett litet barn. Det var säkert romantiskt menat, även om idén att likna sin livskamrat vid ett blöjbarn kan tyckas ha vissa brister i det långa loppet. Popkulturen och Hollywood tog sedan detta psykologiska fenomen, rullade ut det på den globala marknaden och plötsligt var det helt normalt för en man i läderjacka att sjunga känslosamma ballader till sin ”baby”.
När uttrycket slutligen landade i Sverige genomgick det en fascinerande försvenskning. Genom att addera en smula modern ”ortenslang” har ordet nu muterat till en högsta vinstentitel för det motsatta könet. Det som en gång beskrev en person vars främsta färdigheter var att skrika och rapa, beskriver idag en person man hoppas få gå på dejt med. Att vi i vuxen ålder viskar ord för spädbarn i örat på den vi finner mest attraktiv är kanske det slutgiltiga beviset på att mänskligheten har mycket humor, eller åtminstone en väldigt förvirrad syn på romantik.
Denna kvinna är en så kallad babe.
Några rader om människovärdet i hednisk tro
Slutsatsen att ”allt är lika mycket värt – det vill säga ingenting” ligger nära den kosmiska realism som präglar asatron. Gudarna är inte allsmäktiga, de har inte så mycket att säga till om hos jättarna, eller universellt kärleksfulla på det sätt som till exempel den kristna guden beskrivs av sina anhängare. De är upptagna med sin egen överlevnad mot jättarna och undergången, Ragnarök.
Människorna i Midgård skapades av Oden, Ville och Ve, men i gudarnas ögon är mänskligheten ofta antingen en resurs krigare till Valhall eller en bisak i det kosmiska dramat. Människovärdet i den nordiska kulturen låg sällan i en universell princip given av gudarna. I stället låg värdet i vad individen skapade under sin livstid: sitt rykte, sitt eftermäle och sin ära bland de levande. Som det står i Havamal:”Fä dör, fränder dör, själv dör du likaledes; men ett vet jag som aldrig dör: domen över död man.”
Ideell Kulturkamp 