Bröderna Tönt och den stora rädslan för damer och nakna sanningar

Världen kryllar av uppblåsta internetfenomen, men ingenstans är fasaden så lövtunn och desperat som hos Bröderna Tönt. Andrew och Tristan har byggt hela sin karriär på att gapa i mikrofoner om sin påhittade alfastatus och sitt djupa förakt för kvinnor, men sanningen är att deras egon är betydligt skörare än de där snabba bilarna de ständigt skryter om. Hela deras filosofi bygger på en bottenlös osäkerhet där de tvingas sälja dyra onlinekurser till lättlurade tonåringar bara för att ha råd att hålla liv i sin egen skärmtid. Det mest hysteriska med deras påstådda manlighet är hur panikslagna de blir så fort verkligheten knackar på dörren. Det ryktas att dessa självutnämnda krigare vägrar att ens bada bastu som normalt folk, utan istället sitter stela och svettas med dyra märkeskalsonger på eftersom de är livrädda för att den naturliga sanningen ska spricka under trycket. De tror att blöt bomull utstrålar makt, men i själva verket ser de bara ut som två genomblöta clowner som vägrar inse att resten av bastun skrattar åt dem.

Den absolut största och mest klockrena ironin i brödernas livshistoria hittar vi dock i deras eget ursprung. Deras far var en känd schackmästare, men Bröderna Tönt verkar ha drabbats av en total härdsmälta när det gäller att förstå spelets mest grundläggande regler. I schack är det som bekant damen som är den absolut starkaste, farligaste och mest flexibla pjäsen på hela brädet, medan kungen mest stapplar runt ett steg i taget och kräver konstant skydd. Bröderna Tönt predikar natt och dag om kvinnors underlägsenhet, samtidigt som hela deras fars livsverk gick ut på att bevisa att ingenting slår en stark kvinna. De har förlorat spelet innan det ens har börjat, och hur mycket de än spänner sig i sina blöta underkläder är de redan schackmatt i sin egen usla logik.

En av dem är kristen och en av dem är muslim. Men kvinnohatet är lika ful oavsett om det kommer från en kristen eller muslimsk trut.

Intressekonflikt och systemskifte: Den parlamentariska och socioekonomiska dynamiken under tullstriden 1887

Introduktion
Under det sena 1800-talet genomgick Sverige en omfattande strukturell omvandling där industrialiseringens framväxt kolliderade med det traditionella agrarsamhällets ekonomiska intressen. Denna spänning kulminerade i den så kallade tullstriden år 1887, en politisk konflikt som kom att omdefiniera det svenska statsskicket, formera det moderna partiväsendet och etablera nya socioekonomiska skiljelinjer. Vad som initialt framstod som en renodlad handelspolitisk debatt mellan frihandel och protektionism utvecklades till en djupgående kris som engagerade såväl monarkin som den breda allmänheten i landets första moderna valrörelse.

Ekonomisk bakgrund och de ideologiska lägren
Konfliktens upprinnelse stod att finna i en internationell jordbrukskris under 1870-talet och 1880-talet. Teknologiska framsteg inom transportsektorn, i synnerhet ångbåtstrafikens och järnvägsnätets expansion, möjliggjorde en storskalig import av billigt spannmål från USA och Ryssland till de europeiska marknaderna. För det svenska jordbruket fick detta dramatiska konsekvenser då priserna på inhemskt korn och vete rasade, vilket försatte både självständiga bönder och stora godsägare i en akut ekonomisk kris. Denna utveckling polariserade det politiska landskapet i två distinkta och oförsonliga läger. Protektionisterna, vilka fann sitt starkaste stöd bland landsbygdens agrara producenter samt delar av den framväxande industrin, krävde införandet av skyddstullar under parollen om skydd för det inhemska arbetet för att värna den inhemska marknaden. Mot dem stod frihandlarna, en koalition av urbana liberaler och en snabbt växande arbetarklass, vilka argumenterade för bibehållen tullfrihet under slagordet ”Brödtull är nödtull.” För städernas arbetare, som lade en betydande andel av sina begränsade inkomster på livsmedel, representerade tullarna ett direkt hot mot den basala levnadsstandarden och innebar i förlängningen en risk för hungersnöd.

Kungens roll och den parlamentariska krisen
I detta polariserade läge intog kung Oscar II initialt en frihandelsvänlig position, i linje med sin sittande regering under ledning av statsminister Robert Themptander. När riksdagens kamrar visade sig vara helt oförmögna att enas i tullfrågan våren 1887, godkände konungen statsministerns hemställan om att upplösa andra kammaren och utlysa ett extra nyval. Detta val resulterade i en tydlig seger för frihandelsvänliga krafter, men den politiska stabiliteten blev kortvarig. Oscar II, vars ideologiska grundsyn var djupt konservativ och centrerad kring samhällelig ordning, tvingades under hösten samma år till ett pragmatiskt skifte. Den utlösande faktorn blev det ordinarie höstvalet, sedermera känt som Ångköksvalet. Frihandlarna vann en majoritet av mandaten i Stockholm, men efter valet framkom det att en av de valda representanterna, ångköksföreståndaren Olof Larsson, häftade i skuld för en obetald kommunalskatt på elva kronor och femtiåtta öre. Enligt tidens strikta vallagstiftning ogiltigförklarades samtliga röster på den frihandelsvänliga listan i huvudstaden, vilket innebar att Stockholmsbänkens tjugotvå riksdagsplatser i stället tillföll de protektionistiska tullvännerna. Detta formfel försköt den parlamentariska majoriteten och tvingade Oscar II att anpassa sig till den nya politiska realiteten för att undvika ett revolutionärt kaos. Statsminister Themptander avgick och ersattes av protektionisten Gillis Bildt, vilket markerade monarkens slutgiltiga acceptans för en ny politisk kurs.

Tullstridens biläggande och långsiktiga konsekvenser
Med en protektionistisk majoritet på plats i riksdagen år 1888 genomfördes systemskiftet skyndsamt genom införandet av omfattande tullar på både spannmål och industrivaror. De nya tullinkomsterna kom i hög grad att stärka statskassan och användes bland annat till att täcka statens utgifter samt finansiera militära satsningar som försvarets utbyggnad. Samtidigt bidrog de till att kompensera för den sänkta grundskatten på jordbruksfastigheter, vilket gynnade landsbygdens producenter. De långsiktiga effekterna av tullstriden sträckte sig dock långt bortom de rent ekonomiska nyckeltalen. Konflikten visade tydligt att politik inte längre kunde bedrivas genom löst sammansatta fraktioner eller enskilda individer. Erfarenheterna från valrörelserna 1887 tvingade fram fasta partistrukturer, rikstäckande organisationer och partianknutna tidningar. Inom riksdagen ledde splittringen till att Lantmannapartiet delades upp i två separata falanger, det protektionistiska Nya Lantmannapartiet och det frihandelsvänliga Gamla Lantmannapartiet. För arbetarklassen fungerade förlusten i tullstriden som en katalysator för politisk organisering, vilket direkt bidrog till bildandet av Socialdemokratiska arbetarpartiet år 1889. Det protektionistiska systemet kom att prägla svensk ekonomisk politik under en längre tid, men började gradvis mjukas upp genom internationella handelsavtal redan under det tidiga 1900-talet, innan efterkrigstidens globala överenskommelser slutgiltigt befäste den moderna frihandelslinjen.

Slutsats
Sammanfattningsvis kan tullstriden 1887 betraktas som en helt avgörande vändpunkt i den moderna svenska historien där den akuta ekonomiska intressekonflikten mellan landsbygdens tullkrävande bönder och städernas frihandelsvänliga arbetarklass omformade hela det politiska landskapet. Genom det dramatiska Ångköksvalet och kung Oscar II:s pragmatiska skifte etablerades inte bara ett nytt ekonomiskt system av skyddstullar utan även fundamentet för det moderna svenska partiväsendet. Det politiska efterspelet med bildandet av Socialdemokratiska arbetarpartiet och framväxten av starka intresseorganisationer visar att tullstriden i förlängningen lade grunden för den demokratiska struktur och den kompromisskultur som kom att kännetecknas av samarbete under hela nittonhundratalet.

En bild från 1894 föreställande Gamla riksdagshuset får illustrera artikeln. Det var här tullarna debatterades.

Referenser
Bild kommer från Wikipedia.

Tryckta källor:
Henrikson Alf Svensk historia 1986.
Lagerqvist Lars O Sveriges och dess regenter under 1000 år 1976.
Oscar II Mina memoarer I 1960.

Internet:
https://digitaltmuseum.se/0211810460319/bonderebellen-fabian-mansson-och-tullstriden
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1073053/FULLTEXT01.pdf
https://www.gu.se/sites/default/files/2024-05/1732238_45-arbetsrapport-1989.pdf
https://handelnshistoria.se/handelns-epoker-och-artal/tullstriden-1887/
https://www.kungligaslotten.se/regentlangd/oskar-ii.html
https://www.liberaldebatt.se/2014/05/den-stora-tullstriden/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/tullstriden
https://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Larsson_(%C3%85ngk%C3%B6ks-Olle)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tullstriden_1887
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/sveriges-politiska-omvandling-under-1800-talet
https://www.stockholmshamnar.se/historia/epoker/handelspolitikens-historia/

Det har nu gått femton år sedan den avskyvärde terroristen Anders Behring Breivik mördade 77 människor. Föreningen minns terrordåden och fördömer mördaren.

Mördaren var frimurare när han utförde sina dåd. Frimurarna tog avstånd från honom efter morden.

Hermods ritt

Hurtig red Hermod,
Odens son orädd,
genom mörka dalar
på mäktig fåle.

Sleipner bar svennen
över svarta floder,
Nifelhels natt
skrämde ej hjälten.

Fram till grinden
red den djärve,
hoppade högt
över Helsmuren.

Mötte han mänskor
märkta av döden,
sökte han brodern,
Balder den fagre.

Djärve budbäraren
ville domen ändra,
bjöd Hel att släppa
gudarnas glädje.

”Att förlita sig på sig själv är att fördubbla sin förmåga.”

Johan Henrik Kellgren, svensk författare och skald

En inte ideell kulturkamp i Tyskland

Inledning

Kulturkampen i Tyskland var en hård politisk och religiös konflikt under 1870-talet. Striden stod mellan den sekulära staten och den katolska kyrkan. Konflikten gällde vem som skulle ha den högsta makten över samhällsinstitutionerna, den nyligen enade tyska staten eller påven i Rom.

Bakgrund och orsaker

Det tyska kejsardömet enades 1871 under rikskansler Otto von Bismarck. Efter enandet uppfattade den protestantiskt dominerade regeringen katolikerna som ett hot mot den nationella sammanhållningen. Katolikerna utgjorde cirka en tredjedel av befolkningen. Bismarck och de liberala partierna oroade sig för att de tyska katolikerna var mer lojala mot påven än mot det nya riket. Denna misstro förstärktes av att det katolska Centerpartiet under ledning av Ludwig Windthorst snabbt växte och krävde kyrkligt självstyre. Järnkanslern främste medarbetare var juristen Adalbert Falk

Vad striden gällde i praktiken

Mellan 1871 och 1878 införde staten en rad hårda lagar, däribland de kända majlagarna, för att kraftigt begränsa kyrkans inflytande. Genom den statliga skolinspektionen tog staten över kontrollen av skolsystemet från kyrkan. Ett obligatoriskt civiläktenskap infördes, vilket innebar att borgerlig vigsel blev lag och kyrkan förlorade sitt monopol. Staten förbjöd även Jesuitorden och utvisade dess medlemmar ur landet. Vidare krävde staten rätt att kontrollera och godkänna både prästutbildningar och biskopstillsättningar. Slutligen infördes den så kallade Kansliparagrafen, en lag som förbjöd präster och andra religiösa ledare att predika om politik i kyrkan.

Resultat och efterspel

Bismarcks kampanj misslyckades delvis. Istället för att kuva katolikerna ledde förtrycket till att de svetsades samman, vilket gav Centerpartiet ett dramatiskt ökat väljarstöd. I slutet av 1870-talet insåg Bismarck att han behövde katolikernas stöd för att bekämpa ett nytt hot, den framväxande socialismen. När en mer kompromissvillig påve, Leo XIII, tillträdde 1878 avvecklade Bismarck gradvis de flesta antikatolska lagarna. Undantagen var lagarna om civiläktenskap och statlig skolinspektion, vilka permanent integrerades i det tyska rättssystemet. Men den katolska kyrkan drabbades även den av motgång och har sakta men säkert miss sitt inflytande.

Referenser
Carlqvist Gunnar & Carlsson Josef (red) Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1950.
Tuneld Sven & Bring Sven Erik Norstedts världshistoria XIII 1934.

De älskar att förstöra gammal klassisk hednisk litteratur i Hollywood. Filmen Odysséen är ännu en film som mest är skräp. Men så går det när judar och kristna ska tolka hedniska mästerverk.

Rollen som gudinnan Athena i filmen spelas av Zendaya, en färgad kvinna axlar rollen som den grekiska visdomsgudinnan. Denna rollsättning ger filmatiseringen en modern visuell identitet, men karaktärens faktiska funktion har också förändrats drastiskt jämfört med Homeros epos.

I boken är Athena en extremt aktiv karaktär som ständigt kliver ner till jorden, talar till karaktärerna, manipulerar händelser och använder magi för att förvandla Odysseus utseende. Filmen väljer i stället att göra henne till en minimalistisk och nästan helt stum observatör. Zendayas rollprestation bygger i stort sett helt på blickar och fysisk närvaro i stället för långa dialoger.

Denna förändring hänger ihop med att filmen har klippt bort resten av Olympens gudar, som Zeus och Poseidon. Genom att göra Athena till den enda synliga gudomen och samtidigt tysta hennes röst flyttas filmens fokus. Berättelsen handlar inte längre om nyckfulla gudar som leker med människors öden, utan om människans egna moraliska val och konsekvenserna av krigets grymheter. Athena fungerar här snarare som ett tyst, dömande samvete som betraktar mänsklighetens förfall på avstånd.

Men filmen nöjer sig inte med att svartmåla en vit gudinna utan skiljer sig på flera sätt från Odysséen. Här är några skillnader.

Språket:
Modern engelska inte klassisk grekiska.

Berättarstrukturen:
I boken återberättar Odysseus sina äventyr för fajakerna. Filmen klipper bort fajakerna helt och låter honom i stället berätta sina minnen för Kalypso.

Slaget vid Troja som synd:
I boken straffas Odysseus främst för sitt övermod, hybris mot Poseidon. I filmen är det själva krigslisten med den trojanska hästen som ses som ett brott mot Zeus lagar och startar hans lidande.

Gudarnas frånvaro:
Boken styrs helt av gudarnas intriger på Olympen I filmen är gudar som Zeus och Poseidon helt borttagna, och endast Athena spelad av en mörkhyad skådespelerska medverkar som en tyst observatör.

Ingen ”Ingen” list: Det ikoniska språktricket från boken där Odysseus lurar cyklopen Polyfemos genom att säga att han heter ”Ingen” saknas i filmen.

Odysseus trohet:
I boken är Odysseus otrogen med både Kalypso och Kirke. I filmen porträtteras han som en helt lojal trogen man som drogats av Kalypso.

Slavflickornas öde:
I boken hänger Telemachos brutalt tolv slavflickor som anklagas för förräderi. Filmen tonar ner detta och låter i stället Penelope förvisa en enda förrädisk tjänsteflicka, Melantho.

Slutet och tronföljden:
Boken slutar med att Odysseus återtar tronen och återförenas med sin pappa Laertes. I filmen är Laertes bortklippt, Telemachos tar över tronen och Odysseus går i stället i exil till havs.

Den grekiska religionen är vår frändetro och vi har nog mycket gemensamt med de,, det finns inga vattentäta skott mellan hedniska religioner i Europa. Så hedningar om har respekt frö Zeus, Poseidon men framför allt för Athena se inte detta spektakel

Gudinnan Athena som hon avbildades under antiken. Respektera henne och alla andra hedniska gudamakter. Som vanligt vill vi också passa på att påpeka att vi bara diskuterar med de som delar vår värdegrund.

Utmanade kläder finns. Men de kläder som utmanar vår hedniska moral är förstås monoteistiska kläder i allmänhet men heltäckande kläder i synnerhet. Vi ogillar detta kläder och vi provoceras av dem och det smärtar oss att monoteister vandrar på gudinnan Jord och får gudinnan Sols ljus på sig medan de har dessa antipolyteistiska plagg på sina kroppar.

Detta plagg utmanar och provocerar vård hedniska moral.

Dessa plagg utmanar inte våra ideal.

Put in Vladimir in jail! Support Ukraine!

Sjöfns händer

Jag bad icke om gudarnas guld eller krigets stolta fanor,
jag bad om den hand som vänder storm till tystnad.
Asynja, du som bor i de mjuka vindarna före gryningen,
ditt namn är en viskning av smältande is.

Du går genom människors frusna hjärtan,
och där dina fötter rör vid jorden springa källor fram.
Du binder samman det som världen slog i spillror,
med trådar vävda av det svagaste och starkaste vi äga:
en blick, en suck, en tveksam hand i natten.

Hör mig, Sjöfn!
Mina bröder strida på de blodiga fälten,
men du är den sanna segerbältade.
Det är icke svärdet som kuvar kosmos,
det är din mildhets tysta, vita flamma.