Hur ett framtida hedniskt samfund bör styras

Hur ett framtida hedniskt samfund bör styras

Att Nordiska Asa-samfundet, NAS, upplösts markerar slutet på en era för den organiserade asatron i Sverige. När landets största samfund lägger ner efter tolv år på grund av interna spänningar, turbulens och svårigheter att hålla ihop samfundet, lämnar det ett stort tomrum, men också viktiga läxor för framtiden.

Texten nedan är förslag ja kanske ett manifest om man så vill för att ett asatro samfund ska kunna verka i framtiden:

Råd och riktlinjer

Det primära fokuset för samfundet ska alltid ligga på religionen eftersom det är tro och andlighet det handlar om. Ett asatrosamfund är inte en vanlig förening, ett företag eller någon annan sekulär organisation, utan det är ett andligt hem som existerar på sina egna villkor. Verksamheten kräver ett mod att våga vara religiös fullt ut, vilket innebär att man måste förkasta alla former av undanflykter, omskrivningar eller försök att tona ned tron för att passa utomstående.

För att säkra samfundets överlevnad och långsiktiga stabilitet är det helt avgörande att hålla verksamheten opolitisk. Landets lagar ska självklart följas, men politiska opinioner och ideologier har ingen plats i samfundet. Ledningen måste definiera vad som utgör politik så strikt och tydligt att ingen ges utrymme att hitta kryphål, eller tillåts rättfärdiga politiska budskap genom att kalla dem för allmän godhet, rättvisa eller liknande. Denna princip ska tillämpas helt konsekvent i alla lägen.

Samfundet har också tydliga krav på de personer som söker sig till gemenskapen. Det är en självklarhet att den som är medlem ska vara religiös, praktisera asatro och tro på religionen och dess gudamakter. Det är även nödvändigt att erkänna gemensamma dogmer, då alla religioner vilar på grundläggande lärosatser. Inget samfund kan överleva i längden om var och en tillåts tro vad de vill eller inte tro alls, vilket gör en gemensam teologisk kärna oumbärlig. Detta krav på seriositet sträcker sig särskilt till ledarskapet, där full öppenhet krävs. De personer som har ledande positioner får finna sig i att vara offentliga personer. Inget smygande med alias eller dolda profilbilder tillåts inom ledningen, eftersom dolda identiteter tyder på att man har något att dölja, vilket omedelbart skadar samfundets trovärdighet.

En stor utmaning är att många moderna hedningar kommer från sekulära miljöer och bär med sig utomstående värderingar. Det är nödvändigt att medlemmarna inser att det sekulära samhällets normer stannar utanför samfundets område, så att den religiösa praktiken och respekten för det heliga får sätta reglerna. På samma sätt måste samfundet göra en total frigörelse från kristendomen och annan monoteism. Dessa religioners normer, moralbegrepp och teologiska strukturer ska varken helt eller delvis tillåtas bli asatrons normer, utan samfundet måste definiera sina egna värden utifrån en polyteistisk världsbild.

Asatron har ett absolut egenvärde och är helt och hållet sig själv nog. Religionen behöver inte vara samhällstillvänd, och den har inget behov av att söka bekräftelse eller bevisa sin relevans för det moderna samhället genom att anpassa sig efter sekulära trender. Till skillnad från monoteistiska kyrkor finns det inte heller några krav på att samfundet ska bedriva välgörenhet eller socialt arbete, utan kulten, ritualerna och den direkta relationen till gudamakterna utgör ett fullständigt syfte i sig självt.

Detta innebär också att samfundet helt vägrar att följa flyktiga trender eller underkasta sig det moderna samhällets politiska korrekthet. Hedendomen ska aldrig anpassa sig efter ett samhälle där monoteism och sekulär humanism utgör normen. Istället är målet det omvända, att det är samhället som ska anpassa sig och bli hedniskt. Samfundet står fast som en orubblig pelare, och det är omvärlden som måste förändras och foga sig efter de hedniska principerna, inte tvärtom.

Dikt: Men ändå (dikt om Hel)

Men ändå (dikt om Hel)

Ja nog har hon temperament ibland
är stundom både hård och kall
men ändå.

Bra på att kramas nästan för bra
släpper aldrig riktigt klämmig
men ändå.

Visst har hon haft många
och jag är nog inte den siste
men ändå.

Far hennes en galning, modern ganska sur
familjen är rena odjur
men ändå.

Bäst i riket på kyssar, kramar och mer än så
destruktivt förhållande kan tyckas
men ändå.

I sin säng en gudinna
dominant är allt för sant
men ändå.

Föreningen kommenterar NAS upphörande

Föreningen kommenterar NAS upphörande

Vi brukar inte använda engelska ord och uttryck överdrivet ofta i föreningen. Men som en av våra medlemmar kommenterade när Nordiska Asa-Samfundet lades ner: ”Go woke, go broke.”

Ännu är det kanske för tidigt att säga exakt varför NAS upphörde, men en sak som är säker är att många ogillade att samfundet började välsigna samkönade par hösten 2025. Man började ta efter Samfundet Forn Seds progressiva idéer, trots tidigare försäkringar om att så inte skulle ske. Ett samfund måste prioritera tron, religionen samt det andliga och existentiella.

Men nu blickar vi framåt.

Ideella Kulturföreningen

Varför Gerd inte har några heliga platser

Varför Gerd inte har några heliga platser

Det saknade geografiska spåret efter Gerd berättar en djupsinnig historia om hur människorna i det forntida Skandinavien levde i symbios med sin omgivning. När man studerar de spår som religionen har efterlämnat i landskapet uppstår snabbt en paradox kring denna gestalt. Hennes make, fruktbarhetsguden Frej, har gett namn åt otaliga platser över hela Norden, men jättinnan som blev hans hustru lyser helt med sin frånvaro i det officiella ortnamnsskicket. Det finns inga helgedomar, kultplatser eller lundar som med säkerhet kan knytas till hennes namn. Vid en första anblick kan detta verka som att hon var en perifer figur, men svaret ligger snarare i att hennes väsen var så fundamentalt att det inte rymdes inom ramarna för en traditionell kult.

Språkligt och mytologiskt är Gerd en direkt personifiering av den inhägnade, odlade marken, det vill säga själva gärdet. Namnet stammar ur ordet för inhägnad, och i myten om hur Frej uppvaktar henne beskrivs deras möte ske i en lund. Denna koppling gör att hela idén om att bygga ett tempel eller utse en specifik helig plats åt henne blir överflödig. Om en gudom inte bara styr över ett element utan faktiskt är själva elementet, då blir varje enskild åker och varje plöjd fåra en direkt beröringspunkt med det gudomliga. Människorna behövde inte vandra till en avlägsen offerplats för att möta henne, eftersom hon fanns bokstavligen under deras fötter varje dag under odlingssäsongen.

Detta skapar en fascinerande dynamik i hur man praktiserade asatro i vardagen. Det fanns en tydlig uppdelning mellan de stora, centrala gudarna och de djupare naturkrafterna. De etablerade asagudarna representerade ofta samhällsordningen, krigskonsten, lagarna och de sociala strukturerna. För att upprätthålla kontakten med dessa krävdes det ofta organiserade riter, officiella prästerskap och särskilda platser i landskapet som markerades som heliga. Naturmakterna och de gestalter som personifierade elementen krävde däremot inga monument, eftersom deras närvaro var konstant och självklar.

Kulten av Gerd blev därför en integrerad del av det praktiska jordbruksarbetet snarare än en ceremoniell högtid. Att hägna in ett gärde, att vända jorden om våren och att så kornet var i sig självt heliga handlingar. Varje gång värmen återvände och växtligheten bröt igenom den frusna marken upprepades det kosmiska mötet mellan solens kraft och jordens mottaglighet. Den mytiska lunden där Frej och Gerd förenades var inte en punkt på en geografisk karta, utan en vision som förverkligades på varenda levande åker. Genom att förstå Gerd som själva gärdet förstår man också hur asatro i sin mest praktiska form inte var separerad från livet, utan djupt rotad i det dagliga arbetet för överlevnad.

Frej och Gerd

215 år sedan Franz Liszt föddes

Franz Liszt föddes år 1811 i Raiding i dåvarande kejsardömet Österrike av föräldrarna Adam Liszt och Maria Anna Liszt. Hans far Adam arbetade som hovtjänsteman och var själv en skicklig amatörmusiker som spelade flera instrument och kände personligen storheter som Beethoven och Haydn. Det var pappan som tidigt upptäckte sonens enorma talang och som offrade mycket för att Franz skulle få studera vidare medan modern Maria Anna som kom från en tysk-österrikisk familj gav trygghet under uppväxten.

Frågan om hans ungerska nationalitet är dock komplex eftersom födelseorten Raiding låg i Kungariket Ungern men befolkningen till största delen var tysktalande och området tillhör idag Österrike. Hans mor var helt tyskspråkig och faderns familj hade österrikiska rötter vilket ledde till att Franz Liszt själv aldrig lärde sig tala ungerska. Han växte upp med tyska som modersmål och levde sedan större delen av sitt vuxna liv i Frankrike och Tyskland där han främst talade franska. Trots språkhinder och geografisk frånvaro betraktade han sig själv livet ut som ungrare i hjärtat och bar stolt ett ungerskt pass.

Han flyttade tidigt till Wien för att studera för Carl Czerny och Antonio Salieri och därefter vidare till Paris där han snabbt etablerade sig i stadens främsta kultursalonger. Under de följande decennierna utvecklades han till en av musikhhistoriens mest legendariska pianovirtuoser och hans bländande teknik förändrade synen på vad som var möjligt att spela på ett piano.

Under 1840-talet reste han runt på omfattande konsertturnéer i hela Europa och skapade en masshysteri som kom att kallas lisztomani eftersom publiken bokstavligen slogs om hans handskar och hårlockar. Mitt i denna framgångssaga valde han år 1848 att avsluta sin karriär som turnerande virtuos för att istället slå sig till ro som hovkapellmästare i Weimar. Där komponerade han några av sina mest monumentala verk som Faustsymfonin och sina två pianokonserter samtidigt som han introducerade den banbrytande genren symfonisk dikt. I Weimar blev han också en viktig mentor för andra progressiva tonsättare och han dirigerade bland annat uruppförandet av Richard Wagners opera Lohengrin.

Under den sista tredjedelen av sitt liv flyttade han till Rom där han genomgick en djup andlig kris och valde att viga sitt liv åt den katolska kyrkan genom att ta lägre vigslar och anta titeln abbé. Hans sena kompositioner förändrades drastiskt och blev experimentella med en mörk och ibland profetisk harmonik som förebådade 1900-talets modernism. Han fortsatte att undervisa unga pianister helt utan ersättning ända fram till sin död i Bayreuth år 1886 där han avled i sviterna av lunginflammation under den pågående musikfestivalen.