Varför Gerd är mellan Snotra och Gefjon i namntulan

Varför Gerd är mellan Snotra och Gefjon i namntulan

Den strukturella sekvenseringen av asynjorna Snotra, Gerd och Gefjon i den fornnordiska namntulan utgör en sofistikerad mytologisk och allegorisk evolution. Genom att analysera denna specifika triad framträder en linjär logik som beskriver övergången från ett abstrakt medvetande till en konkret materiell verklighet. Denna sekvens speglar inte en slumpmässig katalogisering, utan snarare en kosmologisk och socio-funktionell process där varje gudinna fyller en nödvändig funktion för att transformera intellekt till fysiskt skapande.

Rörelsens begynnelsepunkt är Snotra, som inom den nordiska religionen personifierar det mänskliga förnuftet, visdomen och det höviska beteendet. Som representant för hovets interna ordning och mentala självbehärskning utgör Snotra den intellektuella ritningen eller idén. Innan någon form av fysisk manifestation kan äga rum krävs denna ordnande princip, vilken etablerar den civiliserade tanken och sätter de strukturella ramarna för tillvaron. Snotra opererar således helt på det immateriella planet som det nödvändiga konceptuella startskottet.

Placeringen av Gerd direkt efter Snotra fungerar som en mytologisk övergångsbro till den materiella världen. Gerd, som ursprungligen är en jättinna, representerar den orörda naturen och den råa geografiska potentialen. Hennes roll i triaden är tvådelad eftersom hennes bländande skönhet fungerar som den katalysator som väcker gudarnas begär och sätter den kosmiska dynamiken i rörelse. Genom att Gerd tämjs och upptas i asarnas krets genom äktenskap transformeras hon från en vild utomstående kraft till en integrerad resurs. Hon är den bro där den abstrakta tanken finner sitt objekt, det vill säga den ännu obrukade jorden.

Sekvensen kulminerar slutligen i Gefjon, vilken representerar den definitiva fysiska handlingen och det monumentala verkställandet. Där Snotra är planen och Gerd är råmaterialet, är Gefjon den handfasta kraften som med plogen i hand bryter jorden och omformar landskapet. Genom att spänna sina oxar framför plogen transformerar hon den potential som Gerd representerade till en civiliserad, odlad och produktiv verklighet. Gefjons jordbrukskraft visar att den initiala tanken nu har nått sitt slutmål genom konkret och tungt arbete.

Gerd är den perfekta medlaren i denna process. Som jättinna (av skog, berg eller frost) bär hon på den vilda, ogripbara naturens essens, men genom gudomligt begär och äktenskap med Frej dras hon in i den ordnade kosmiska sfären. Det är först när denna vildmark har blivit ”funnen och tämjd” ,när idén har fått ett konkret objekt att appliceras på som Gefjons monumentala kulturbygge kan ta vid. Utan Gerd förblir Snotras förnuft en steril ritning; utan Snotras ordnande princip och Gerds mottagliga råmaterial blir Gefjons plöjning bara en kaotisk handling i tomma intet.

Sammanfattningsvis visar triaden en obruten logisk linje från tanke, via materia, till handling. Genom att placera Gerd mellan Snotra och Gefjon visar namntulans författare en djup förståelse för skapelsens processer, där det civiliserade förnuftet måste finna och tämja naturens orörda resurser innan plogen kan sättas i marken för att skapa nytt land.

Snotra

Gerd

Gefjon

Lax en viktig fisk i germansk och keltisk tro

Lax en viktig fisk i germansk och keltisk tro

Måhända det inte är något alla hedningar tänker på men det är en hel del laxar med i eddan. När Tor är utklädd till brud och är hos Trym äter han upp åtta laxar. Loke när han försöker gömma sig från asarna efter att han mördat Balder är han förvandlad till lax och laxätaren Tor griper tag i honom. I sagorna om Sigurd Fafnersbane inleds kan man säga berättelserna med att Oden, Höner och Loke få se en utter som sitter och äter en lax. Loke dödar uttern med en sten. Att uttern är en son till Reidmar som även har sönerna Regin och Fafner gör att de tar asarna till fånga.

Det finns däremot andra laxar i närliggande kulturer, som den keltiska ”Vishetens lax” (Salmon of Knowledge) i irländsk mytologi, en magisk lax som åt hasselnötter som fallit ner i vishetens brunn och därmed fick all världens kunskap. Om det finns något samband må vara osagt men troligt är det.

Enligt irländska legender levde en magisk lax i floden Boyne. Den hade ätit nio hasselnötter som fallit ner i vishetens brunn från heliga hasselsträd, och därmed fått all världens samlade kunskap.
Den som först åt av laxen skulle få all denna vishet. Poeten Finegas tillbringade sju år med att försöka fånga den. När han väl lyckades, bad han sin unge lärling Finn MacCool att tillaga fisken, med strikta order om att inte smaka.

Finn råkade bränna sin tumme på laxen när han vände den och sög instinktivt på fingret. All vishet överfördes då till Finn, som växte upp till att bli en av Irlands största mytologiska hjältar. Sigurd drakdödaren lär sig fåglalåt när han bränner sig när han känt på Fafners hjärta om han steker på Regins uppmaning. Lax spelar ur som helst en roll i såväl germansk som keltisk tro.

Varför just lax? I både keltisk och nordisk miljö var laxen den ultimata fisken. Den lever i gränslandet mellan det kända (floderna) och det okända (det djupa havet). Den simmar motströms, hoppar över vattenfall och återvänder till sitt ursprung för att leka, en varelse som rör sig mellan världar.

Laxätaren Tor fångar Loke som är i en lax skepnad.

Slaget vid Kalisch

Slaget vid Kalisch
Slaget vid Kalisch ägde rum den 19 oktober 1706 enligt den julianska kalendern , 29 oktober 1706 enligt den gregorianska kalendern vid staden Kalisz i dagens Polen under det stora nordiska kriget. Striden stod mellan en svensk-polsk armé under ledning av den svenske generalen Arvid Axel Mardefelt och en numerärt överlägsen allierad styrka av sachsiska, ryska och polska trupper under befäl av den sachsiske kurfursten August den starke och den ryske fursten Aleksandr Mensjikov. Slaget slutade med en avgörande seger för den allierade koalitionen, vilket innebar ett avbrott i den långa raden av svenska segrar under krigets tidigare skeden. Den politiska betydelsen av segern minskade dock drastiskt på grund av det fredsavtal som redan i hemlighet hade slutits mellan Sverige och Sachsen.

Historisk bakgrund
Under hösten 1706 befann sig den svenske konungen Karl XII i Sachsen, där han genom militärt tryck tvingade August den starke till fredsförhandlingar. Resultatet blev freden i Altranstädt, som undertecknades i hemlighet i september 1706. Enligt avtalet tvingades August den starke att avsäga sig den polska kronan och bryta sin allians med Ryssland. Innan fredsavtalet hann offentliggöras eller träda i kraft i Polen, pressades August den starke av sina ryska allierade under Mensjikov att attackera den svenska generalen Mardefelts styrkor, som var stationerade i samförstånd med den svenskstödda polska kungagestalten Stanislaw Leszczynski. August den starke fann sig i en svår diplomatisk sits men valde att genomföra anfallet för att inte avslöja sitt avtal med Karl XII i förtid.

Styrkeförhållanden och uppställning
De två arméerna möttes utanför Kalisz och uppvisade en stor obalans i manskap. Den svensk-polska armén bestod av cirka 5 000 till 6 000 svenska soldater samt runt 10 000 polska ryttare lojala till Stanislaw Leszczynski. Den svenska kontingenten utgjordes främst av infanteri och kavalleri som saknade tillräckligt understöd av artilleri. Den allierade koalitionen uppgick till totalt cirka 25 000 till 30 000 man, bestående av omkring 10 000 ryska dragoner, flera tusen sachsiska kavallerister och infanterister samt en stor mängd polska ryttare lojala till August den starke.

Slagets förlopp
General Mardefelt ställde upp sina svenska trupper i centrum, flankerade av de polska förbanden på flyglarna. De allierade utnyttjade sin numerära överlägsenhet genom att sätta hårt tryck mot de polska flyglarna. De allierade polska och ryska kavalleriförbanden lyckades snabbt driva Leszczynskis polska ryttare från slagfältet, vilket lämnade de svenska trupperna i centrum helt blottade. Därefter genomförde de ryska dragonerna och det sachsiska kavalleriet en omfattande rörelse och inringade den svenska kärnan. De svenska infanteristerna och kavalleristerna bjöd på ett envist motstånd och tillfogade de allierade kännbara förluster, men under tyngden av den numerära övermakten och bristen på ammunition tvingades Mardefelt och de kvarvarande svenska styrkorna slutligen att kapitulera.

Förluster och konsekvenser
Förlustsiffrorna varierar i källorna, men de svenska förlusterna i stupade och sårade uppgick till omkring 1 000 till 1 500 man. Dessutom togs över 4 000 svenska soldater till fånga, däribland Mardefelt själv och ett stort antal officerare. De allierades förluster uppskattas till cirka 2 000 till 3 000 man i stupade och sårade.Mardefelt frigavs dock men avled redan 1708.

Efterspel och politisk betydelse
Trots att slaget vid Kalisch var en taktisk och moralisk framgång för Ryssland och Sachsen, fick det minimal strategisk betydelse på lång sikt. När freden i Altranstädt kort därefter offentliggjordes, tvingades August den starke att ratificera avtalet. Han bad Karl XII om ursäkt för slaget och frigav de svenska krigsfångarna. För Ryssland visade dock slaget att ryska trupper, och då särskilt det rörliga dragonkavalleriet, under rätt förutsättningar kunde besegra reguljära svenska förband, vilket gav värdefull erfarenhet inför de kommande fälttågen i kriget.

Referenser
Bild kommer från Svenskt biografiskt lexikon

Tryckta källor:
Sundberg Ulf Svenska krig 1521-1814 1998.

Internet:
https://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Kalisz
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=9090
https://sv.wikipedia.org/wiki/Arvid_Axel_Mardefelt
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Kalisch

Dikt: Åskans herre

Åskans herre

Höras månde
höga dundret,
när Jofur färdas
på jättestigar.
Bockar draga
brinnande vagnen,
gnistor flyga
från gyllene hjul.

Ödemarker skälver,
rimtursar frukta,
när Odens son
sin hammare lyfter.
Mjölner krossar
Ymers avkomma,
krossar skallar,
skyddar Midgård.

Starkast av asar,
stridsvan och modig,
vaktar han Midgård
mot vilda makter.
Blixten klyver
fiendes boningar,
Tor har segrat,
solen skiner.

Kål och slakt

Kål och slakt

18 oktober har som namnsdag Lukas. Denna dag skulle rotfrukter som kål exempelvis tagits upp inför vintern. Att dagen då lite vanvördigt kallades Kål-Lukas är inte att förvånas över.

I runkalendern är dagen symbol dock ingen rotfrukt utan en oxe. Oxen är evangelisten Lukas symbol men också en påminnelse om att nu skulle boskap slakats inför vintern. Oktober är ju även känd som slaktmånaden.

Bokrecension: Oden den mörke guden

Bokrecension: Oden den mörke guden

Klaus Böldl har skrivit en bok om Oden där mycket av fokus ligger på hur asaguden har tolkats genom tiderna. Det bör dock påpekas att Böldl inte är helt neutral i sin framställning. Som akademiker i Tyskland utgår han från ett tydligt demokratiskt perspektiv, vilket färgas av en påtaglig vaksamhet, nästan en fobi, inför hur historia och mytologi kan approprieras av grupper som klassas som ”högerextrema”. Detta ideologiska filter är viktigt att ha i åtanke när man läser hans verk.

Givet författarens tyska bakgrund ligger en stor del av bokens tyngdpunkt på hur Oden har uppfattats i just Tyskland eller det tyskpråkiga området genom historien, men även Island och Sverige har självklart en given plats i analysen. Märkligt nog utelämnar Böldl helt den kända folksägnen om att Oden ska ha visat sig vid slaget vid Lena 1208. Däremot lyfter han fram rättsfallet med Ragvald Odenskarl, som avrättades 1485 efter att öppet ha bekänt sin tro på Oden inför domstolen i Stockholm.

Oden har i alla tider betraktats som en gåtfull, dunkel och mångfacetterad gud, en grundbild som förblir densamma oavsett historiska omtolkningar. För en modern asatroende är Oden just denna komplexa gestalt, och mycket mer därtill.

Boken får tre av fem i betyg. En del nytt måhända men heller inte något som ändrar vår syn på Oden.

Författare: Klaus Böldl
Titel: Oden den mörke guden
Förlag: Daidalos AB
ISBN: 978-91-7173-722-9