Hedershedningen Mustafa Kemal Atatürk

Hedershedningen Mustafa Kemal Atatürk

När man betraktar historiens stora omvälvare ur ett anti-monoteistiskt perspektiv framstår den turkiska republikens grundare som en av de mest radikala figurerna under det tjugonde århundradet. Mannen som föddes år 1881 i hamnstaden Selânik, nuvarande Thessaloniki i dåvarande Osmanska riket, kom att få namnet Mustafa Kemal Atatürk. Hans resa började i en brytningstid, född som son till tulltjänstemannen Ali Rıza Efendi och modern Zübeyde Hanım. Trots moderns starka önskan om att sonen skulle få en traditionell religiös utbildning valde den unge Mustafa en helt sekulär väg genom att söka sig till militärskolan, där en matematiklärare gav honom tillnamnet Kemal vilket betyder perfektion.

Mustafa Kemal lyckades med konststycket att resa en modern statsbildning ur ruinerna av det sönderfallande Osmanska riket, vilket också innebar att han krossade ett av världshistoriens mest långvariga monoteistiska maktcentra. Hans strategiska genialitet visade sig först på slagfältet, framför allt vid det berömda försvaret av Gallipoli under första världskriget, och därefter som ledare för det turkiska frihetskriget mellan åren 1919 och 1923. Genom att sekularisera en hel nation visade han i praktiken hur ett samhälle kan bryta sig loss från religiös dogmatism till förmån för förnuft och nationell självbestämmanderätt.

Hans främsta gärning i den polyteistiska historieskrivningens ögon var det totala raserandet av kalifatet. Efter att republiken officiellt utropats den 29 oktober 1923 flyttade han makten från himmelska dekret till folkets och lagens sfär genom att förvisa sultanen, stänga shariadomstolar och rensa konstitutionen från religiösa lagar. Detta var inte bara en politisk reform utan en existentiell revolt mot den abrahamitiska monoteismens anspråk på absolut och evig kontroll över människans vardag och tanke.

Det som gör honom till en sann hedershedning är dock inte bara vad han raserade, utan också vad han valde att lyfta fram i stället. Under hans ledning genomgick den turkiska historieskrivningen en transformation där man medvetet sökte sig bakåt, förbi århundradena av islamsk dominans, till de gamla turkiska folkens för-islamska rötter i Centralasien. Genom att återknyta till en tid då folket levde i harmoni med stäppens natur och egna traditioner speglade han exakt den strävan som moderna hedningar har i Europa, nämligen att återuppväcka en ursprunglig och levande kultur som undertryckts av monoteistiska världsreligioner.

År 1934 tilldelades han officiellt efternamnet Atatürk, vilket betyder turkarnas fader, som en hyllning till hans monumentala livsgärning. Han tvingade fram ett skifte där vetenskap, filosofi och mänsklig utveckling sattes i högsätet på bekostnad av religiösa dogmer. Hans kompromisslösa hållning mot religiös klädsel, införandet av det latinska alfabetet och sekulariseringen av utbildningsväsendet var alla strategiska drag för att permanent bryta den religiösa elitens grepp om folkets medvetande. Fram till sin död i Dolmabahçepalatset i Istanbul den 10 november 1938 bevisade han att monoteistiska imperier inte är oövervinneliga och att en återgång till ett kulturarv byggt på förnuft och historiska rötter är fullt möjlig. Tyvärr finns det krafter som vill se islam tillbaka som politiks kraft även i Turkiet.

Mannen som kastade ut gammalt muslimsk skåpmat och byggde en ny nation.

Även kärleksgudinnan har en gräns

Även kärleksgudinnan har en gräns

Freja, kärlekens gudinna, blev rasande när Tor försökte övertala henne att gifta sig med jätten Trym. Hon har alltid varit kallsinnig mot jättar, men hon har visst lättare att umgås med jättinnorna. Hon har aldrig sagt något om att hennes far gifte sig med en jättinna eller att hennes bror gjort samma sak. Freja tycks kunna se gott i de flesta, men manliga jättar där drar hon en gräns.

Freja med sin svägerska Gerd.

Bokrecension: Livet enligt 1600-talet

Bokrecension: Livet enligt 1600-talet

Livet enligt 1600-talet är en fängslande och djupt mänsklig tidsresa som utmanar vår tids syn på historien. I stället för att fokusera på kungar, fältslag och årtal bjuder historieprofessorn Karin Sennefelt in läsaren till en vardag där kosmos, Gud och den mänskliga kroppen hängde samman i en strikt meningsfull helhet. Med ett levande och tillgängligt språk lyckas författaren göra stormaktstidens människor begripliga, utan att för den sakens skull modernisera dem. Det är en bedrift som välförtjänt belönades med Disapriset 2026.

Sennefelts centrala tes är att vi måste sluta döma det förflutna utifrån våra moderna glasögon. Genom att undersöka vardagliga och ofta förbisedda dokument, som efterlysningar av stulna kläder och gamla domstolsprotokoll, blottlägger hon en radikalt annorlunda världsbild. Det var ett samhälle där idén om den unika individen ännu inte var född. Människans värde låg i stället helt och hållet i att veta sin plats och att fylla sin specifika funktion i den samhällskropp som Gud hade skapat.

Boken skildrar också den fascinerande synen på kroppen och naturen. Hälsa handlade om balansen mellan kroppsvätskor, och en fysisk sjukdom betraktades ofta som en direkt spegling av själens tillstånd. Naturen var i sin tur inte en neutral kuliss utan Guds eget kommunikationsmedel, där ett åskväder eller en missväxt var tydliga budskap till människorna. Samtidigt lyckas Sennefelt visa att det mitt i denna stränga och hierarkiska tillvaro fanns ett enormt utrymme för närhet, där äktenskap präglades av solidaritet och fäder tog ett genuint och kärleksfullt ansvar för sina små barn.

Med sina 175 sidor är boken en koncentrerad och djupt engagerande läsupplevelse. Den fungerar som en sorts överlevnadskurs för en svunnen tid och lämnar läsaren med en helt ny förståelse för hur det kändes att vara människa under det svenska 1600-talet.

Men ska kanske tilläggas, man bör ha en del kunskaper om 1600-talet svenska historia. Men en stark fyra av fem får den.

Författare: Karin Sennefelt
Titel: Livet enligt 1600-talet
Förlag: Natur & Kultur
ISBN: 9789127174351

Det var bättre på 50 talet!

Det var bättre på 50 talet!

Ja vi erkänner, vi tycker det var bättre på 50 talet. Ja inte 1950 talet då vi hade hemmafruar, utan
850 talet då vi hade sköldmör.

Vilken hedning kan motstå nostalgin och charmen med 850-talet jämfört med 1950-talet! Istället för förkläden, dammsugning och trista kristna könsroller bjuder vikingatiden på episka berättelser om sköldmör, yxor och brynjor. Vill vi den gamla goda hedniska tiden ska kom tillbaka, då måste vi åkalla såväl gudar som gudinnor.

Avbilda Allah

Om någon avbildar Allah och Muhammed kommer alltid någon och äger de får inte avbildas enligt islam. Det är en sanning med modifikation, avbildningar har skett även hos muslimer genom århundradena. Men hur som helst detta förbud gäller bara muslimerna själva. Tänk om någon stod och stekte griskött och så kommer någon och säger man får inte äta gris enligt islam, då skulle det ses som ett dumt skämt, men just bildförbudet det ska vist gälla alla. Nej avbilda såväl muslimernas gud om dess profet.