Med en grov sko

Med en grov sko
tvingar den tyste
ormens broder
att vika.
Härligt att veta
att asarna segrar
den som tiger
vet hur man bäst
får upp käften
den snacksaliges son.

Då får vi säga farväl till sommaren 2026 och hopas ni ädla hedningar som läser dessa rader har haft en god, bra och förträfflig sommar.

Om kärlek och ödet

Sjöfn är överallt

Sjöfn är överallt
hon är den ystra kärlekens dis.
Flickor och unga män för hon samman
så har Freja beslutat.

Men den olycklige är den vänlöse
ingen glädje i världen vi kallar Midgård.
Han dväljs i dystraste mörker
det är den bistraste av nornornas trådar.

Den heliga lunden

Den heliga lunden grönskar
Jag längtar efter min älskade.
Den heliga lunden grönskar

Varför måste jag vänta i plåga?.
Ack, skall inte jättens dotter älska mig?
Kvalfull är Frejs kärlekslängtan

Röd

Freja stod
i sin röda dräkt.
Guldhalsbandet förstärkte skönheten.

Vackrare än den röda rosen
Det strålande om hennes anlete,
hennes mun var som en röd blomma.

Den glade guden (dikt om Njord)

Den glade guden
låter gärna ge skänker och gåvor
inget att förvånas över
ty kärlekens fader
kan blott vara givmild och god.

Nornan

Jag trodde jag var framgångsrik
att livet skulle gå lätt för mig
övermodig gick jag omkring
men så stirrade nornan på mig
och allt var förgäves.

Sargat huvud

På sargat huvud växer det guld
vackrare än förut.
Tor är god make
när makans kräkning
han ändrar till seger.

Lofn är mäktig

Lofn är mäktig
kan övertala de högsta att ändra beslut och lagar
men inte ens hon kan förmå
ödestråden dras tillbaka.

Nätet

Nätet snärjde mig
nio flickor skrattade när jag intrasslad
drogs mot botten.
Sannerligen tror jag inte
Rans nät är av samma material som nornornas trådar

Lokesonen

I Hels salar går han omkring
Lokesonen som revs ihjäl av sin broder.
Sönerna fick betala för faderns svek.
Föga tröst att vara i halvsysterns rike
när modern gråter tårar som blandas med ormens etter.

Kom Njorun kom

Kom Njorun kom
skänk oss lycka genom drömmar
hårt är ödet som ej kan betvingas
men skänk du drömmarnas dis
lite lindring när Dellings maka regerar.

Norges störste kung var Harald hårfager. Inte bara det att han enade Norge han var hedning också.

Kung Harald V

Kung Harald V av Norge föddes den 21 februari 1937 på Skaugum utanför Oslo och blev den förste norskfödde prinsen i landet på 567 år. Hans tidiga barndom präglades dramatiskt av andra världskriget, då han tvingades fly undan den tyska ockupationen till Sverige och senare till USA, där han tillbringade sina tidiga uppväxtår i Washington D.C. Efter återkomsten till Norge genomgick han en gedigen utbildning som omfattade studier vid Norges krigshögskola och statsvetenskap, historia och ekonomi vid Oxford University. Vid sidan av sina kungliga plikter utvecklades han till en framstående elitidrottsman och representerade Norge i segling under tre olympiska spel, samt kröntes med ett VM-guld 1987. År 1968 gifte han sig med den borgerliga Sonja Haraldsen efter en nio år lång kamp mot traditionerna, ett personligt val som lade grunden till den folkliga och moderna profil han senare skulle ge kungahuset.

När han efterträdde sin far som monark den 17 januari 1991 valde han en medvetet annorlunda politisk linje än sina företrädare. Där hans farfar och far ofta utövade ett direkt och ibland konfrontativt inflytande över ministrar och regeringsbildningar bakom stängda dörrar, valde Harald en roll präglad av institutionell distans och strikt parlamentarisk respekt. Han har under hela sin regeringstid lett de formella fredagssammanträdena i Statsrådet med stor noggrannhet och fungerat som en påläst och samlande statschef vid regeringsskiften, utan att lägga sig i den löpande partipolitiken. Den mest markerade konstitutionella handlingen under hans tid inträffade under grundlagsändringarna 2008, då han personligen och framgångsrikt krävde att kungen i lagtexten fortfarande måste tillhöra den kristna tron, vilket visade att han i fundamentala frågor om monarkins natur var beredd att använda sitt dolda inflytande.

Hans troligen absolut största politiska gärning har dock legat inom värdepolitiken, där han i sina nyårstal och offentliga framträdanden konsekvent har format den moraliska kompassen för det moderna Norge. Genom att tidigt och tydligt inkludera hbtq+-personer, religiösa minoriteter och invandrare i sin definition av det norska folket har han utövat en subtil men stark makt över det offentliga samtalet. Han har också aktivt använt ordensväsendet som ett politiskt och diplomatiskt verktyg; han delar ut ordnar som medvetna markeringar för att lyfta fram goda samhällsinsatser, men har också visat stor beslutsamhet genom att dra in utmärkelser från utländska diktatorer eller skandaliserade kungligheter så fort han ansett att bärarna har vanskött sig och hotat statens värdighet. Mot slutet av sin regeringstid har hans roll blivit den ultimata garanten för nationell stabilitet under svåra kriser, samtidigt som hans sista år som regent har prövats hårt av djupa familjeskandaler och sviktande hälsa.

Rolf Krake

Rolf Krake var en legendarisk dansk kung som enligt sagorna regerade under det tidiga 600-talet från sitt kungasäte i Lejre på Själland. Han är en av den nordiska mytologins och historieskrivningens mest hyllade gestalter, känd för sitt enorma mod, sin generositet och sina lojala bärsärkar.

Rolf föddes in i den mäktiga Skjöldungaätten som son till den danske kungen Helge och drottning Yrsa. Hans familjehistoria var djupt tragisk och präglad av mörka hemligheter, då det senare visade sig att hans föräldrar faktiskt var syskon utan att veta om det. När Yrsa upptäckte sanningen lämnade hon Danmark och gifte om sig med den svenske kungen Adils i Uppsala. Efter att fader Helge dött i strid besteg Rolf den danska tronen i unga år. Han fick tidigt öknamnet Krake, vilket på den tiden syftade på en lång och smal trädstam, efter att en man vid hovet påpekat hans gängliga kroppsbyggnad. Rolf tog emot namnet med stor humor och belönade mannen med en guldring, vilket la grunden för hans rykte som en extremt givmild härskare.

Under Rolfs styre gick Danmark in i en guldålder av fred och välstånd. Han etablerade ett storslaget hov i Lejre som snabbt blev känt över hela Norden. Kungen hade en unik förmåga att attrahera dåtidens absolut främsta kämpar och bärsärkar. Den mest berömda av dessa var Bödvar Bjarki, en mäktig krigare som sades kunna förvandla sig till en enorm, osårbar björn i strid. Hovet i Lejre liknas ofta i modern tid vid den nordiska motsvarigheten till kung Arturs runda bord, där lojalitet, ära och broderskap stod i centrum. Rolf utmärkte sig inte bara som en skicklig militär ledare utan också som en rättvis och älskad kung som skyddade sitt folk mot yttre hot.

Den mest kända episoden i Rolfs liv utspelar sig i Sverige under en resa för att kräva in ett arv från sin styvfar, kung Adils. Relationen mellan de två kungarna var spänd och Adils försökte gillra flera dödliga fällor för Rolf och hans män i sin kungahall i Uppsala. Rolf genomskådade samtliga mordförsök och tvingades till slut fly på sina hästar över Fyrisvallarna med Adils armé hack i häl. För att sakta ner de förföljande svearna strödde Rolf ut allt sitt guld på marken bakom sig. Adils män kunde inte motstå frestelsen utan stannade för att plocka upp skatterna, vilket gav danskarna chansen att undkomma. Denna händelse blev så ryktbar att poeter under vikingatiden började använda uttrycket Rolf Krakes sådd som en poetisk metafor för guld.

Rolf Krakes glansdagar fick ett plötsligt och blodigt slut genom ett internt förräderi. Hans egen halvsyster Skuld, som var gift med en av Rolfs skattekungar, fylldes av avundsjuka och maktbegär. Hon reste till Lejre under förevändning att betala skatt, men gömde i stället en stor armé i sina vagnar. Mitt i natten gick hon till attack och satte eld på kungahallen. Rolf och hans trogna bärsärkar vaknade till ett inferno men vägrade att ge upp. De stred med ett övermänskligt mod till sista blodsdroppen och föll sida vid sida i ruinerna av Lejre. Genom sin heroiska död säkrade Rolf Krake sin plats i historien som den ultimata symbolen för den fornnordiska krigaräran, och hans liv har levt vidare genom århundraden av skaldedikter och sagor.

Snus är snus och kristendom är kristendom. Kulturkristendom är idag den farligaste kristendomen vi har att göra med. Kampen mot monoteismen fortsätter.

Vi märker att ukrainare allt mer besöker vår blogg. Det är ju glädjande att de gör det. Mer glädjande vore det dock om Sveriges stöd till Ukraina kunde öka.

Dominans och integration: Hur asar och vaner agerar i relation till jättar
De två gudasläktena skiljer sig åt på flera områden. Ett tydligt exempel på skillnaderna mellan asar och vaner är deras syn på relationer och äktenskap.

Asarna dominerar
Asarna tar vad de vill ha från Jotunheim (kunskap, kvinnor, mjöd) genom tillfälliga relationer, men håller sina officiella äktenskap inom det egna släktet för att behålla makten. Genom att förvägra jättarna legitima allianser behåller asarna en strikt hierarki. Jättarna förblir den eviga fienden, vilket gör relationen konstant infekterad.

Vanerna integrerar
Vanerna gifter sig på riktigt med jättinnorna. Skade och Gerd flyttar in och får status som fullvärdiga gudinnor, vilket förändrar maktbalansen och skapar äkta allianser mellan släktena. Måhända är just denna syn på äktenskapet som ett bindande juridiskt och socialt kontrakt en del av förklaringen till att relationen mellan vaner och jättar inte framstår som lika konfliktfylld.

Naturkrafter i balans och ett gemensamt ursprung
Jättarna representerar de vilda, otämjda naturkrafterna, medan vanerna representerar den odlade och givande naturen. Genom äktenskap ”tämjs” eller harmoniseras dessa krafter i en diplomatisk fredsstrategi.
Vissa mytforskare menar dessutom att vanerna och jättarna står närmare varandra från början. Båda släktena är djupt rotade i jorden, vattnet och urkrafterna, till skillnad från asarna som i högre grad är kopplade till himlen, krig och den patriarkala samhällsstrukturen.

Resultat och konsekvenser vid Ragnarök
Detta mönster avspeglar sig även i världens undergång. De flesta asar stupar vid Ragnarök, men den ende av vanerna som dör i strid är Frej. Genom att han skickades till asarna som gisslan integrerades han i deras krigiska kultur. Han tog efter deras våldsamma beteende och lärde sig strida, vilket bland annat ledde till att han dräpte jätten Bele. Priset för denna assimilering blir hans eget fall. Hans far Njord, som lyckats bevara mer av sitt ursprung, överlever däremot katastrofen och vandrar efter Ragnarök tillbaka till vanernas stabila hemvist.

Frej byter bort sitt svärd så han kan gifta sig med Gerd. Men han lär sig ändå strid och kamp hos asarna och dräper Bele. Men konsekvensen är också den att han kommer at stupa i kampen mot Surt vid ragnarök.