Från Gymers gårdar
Från Gymers gårdar
i jättars land,
skådade Frej
den strålande mön.
Hennes armar lyste,
himmelen brann,
ljuset föll över
hav och jord.
Skirner sändes
med svärd och guld,
att vinna hennes hand
åt solens gud.
I lunden Barre,
där löven susar,
möttes de två
när våren kom.
Vackra jättemön,
nu alvernas drottning,
håller Frej kär
i soliga salar.
Från isiga berg
till grönskande fält,
hon tämjer vinterns
kalla grepp.
Gertruddagen är som alla vet den 17 mars och Gertrud lär varit en katolsk abbedissa. För skojs skulle frågade vi AI om Gertrud och Gerd och fråga och svar kommer här:
Fråga: Gertrud låter nästan som Gerd en asynja i asatron kan man tänka sig någon gemensamt med abbedissan och asynjan?
Svar: Det finns inga direkta historiska bevis för att abbedissan Gertrud och asynjan (eller jättinnan) Gerd är samma gestalt, men det finns fascinerande paralleller i både etymologi och deras koppling till naturen som gör att man kan dra kopplingar.
Här är vad som förenar och skiljer dem åt:
1. Namnens betydelse
Även om namnen låter lika, har de olika ursprung:
2. Kopplingen till våren och växtlighet
Här möts de i folktron:
3. Symbolik och djur
Sammanfattningsvis: Även om de är olika figurer – en historisk abbedissa och en mytologisk jättinna – har folktron ”smält samman” dem genom att ge Gertrud rollen som vårens och trädgårdens beskyddare, områden som i förkristen tid låg nära Gerd och fruktbarhetskulten kring Frej.
”Det har alltid varit fler som gillat grönt hår och näsringar i Stockholm jämfört med Skövde och Skänninge.”
John Chrispinsson, författare och journalist
Ja enligt historieböckerna är det året efter vikingatiden men det är också så många medborgare som lämnade svenska kyrkan i januari 2026 ayps.
Varför vanerna väljer kylan: En mytologisk analys av is, eld och fruktbarhet
Inom den nordiska mytologin brukar striden mellan gudar och jättar beskrivas som en enkel kamp mellan ordning och kaos. Men tittar man närmare på de främsta fruktbarhetsgudarna, Njord och Frej framträder ett tydligt mönster: de föredrar köldjättar framför eldjättar.
Havet som tinar vintern
Njord, havets gud, personifierar den kraft som modererar kylan. Som du själv påpekat: havet tinar upp vintern vid kusten. Det är en naturkraft som kan hantera frost och is. Genom sitt äktenskap med jättinnan Skade, vinterns och jaktens gudinna, skapar Njord en bro mellan den vilda kylan och civilisationen. Även om deras äktenskap var stormigt, representerar det en nödvändig balans där kylan accepteras som en del av livets kretslopp.
Frej och den frusna jorden
Hans son Frej följer i faderns fotspår när han förälskar sig i Gerd. Som dotter till frostjätten Gymer representerar hon den frusna, hårda jorden. Men till skillnad från elden är kylan formbar. När Frej (solens och växtlighetens gud) förenas med Gerd, tinar jorden upp och blir till bördig mark. Det är en kemi som fungerar: kyla + värme = liv.
Elden, den absoluta motpolen
Kontrasten mot eldjättarna, ledda av Surt, är total. Där köldjättarna representerar en miljö som kan tämjas och befruktas, representerar elden den rena förintelsen. Som vi konstaterat: elden förångar vattnet och förtorkar jorden. När Loke (eldens sluge företrädare) hånar vanerna i Lokasenna, markerar det en djupare klyfta än den mellan gudar och isjättar. Det är en konflikt mellan det som bygger upp (vanerna och deras isjättinnor) och det som bara förtär.
Det tragiska slutet
Ironin i mytologin når sin spets vid Ragnarök. Frej, som gav bort sitt magiska svärd för att vinna kärleken hos en köldjättinna, står försvarslös mot eldjätten Surt. Utan sitt vapen faller fruktbarhetens gud för den kraft som inte kan tämjas, giftas in eller förhandlas med. Den värld som vanerna och isjättarna tillsammans har gjort beboelig, förvandlas till slut till aska av den enda kraft de inte kunde kontrollera: den extrema hettan. Men Njord överlever, vatten kan förångas men den återkommer, när den kyls ner så blir det åter hav.
Gerd och Skade isen, kylans och vinterns jättinnor trivs visst ganska bra hos vanerna.
Allfader
I världsalltets mitt står en tron av is,
och han som sitter där är äldre än ljuset.
Ett enda öga vakar som en främmande sol,
medan det andra sover djupt i visdomens mörka brunn.
Hans tanke är en korp som klyver nattens tystnad,
hans minne en skugga över de levandes stigar.
Han söker inte kärlek, han söker lagarnas kärna,
den dolda skrift som blöder ur de nio nätternas sår.
Se, spjutet darrar i hans hand likt en sträng av stål,
redo att slå sönder universums glaskupa.
Han är den stora viljan, stram och namnlös,
en vind som blåser genom gudars och människors aska.
Den gnostiska hedendomen: En resa från materia till manifestation
Inom det samtida svenska hedniska landskapet, som ofta delas upp i kulturella, naturvördar och nationella inriktningar, framträder den gnostiska hedendomen som en nödvändig vertikal kraft. Där de övriga inriktningarna ofta riskerar att fastna i det materiella , oavsett om det rör sig om historiskt återskapande, romantiserad ekologi eller politisk identitet, erbjuder den gnostiska vägen en metafysisk tyngd som lyfter tron från folklore till existentiell nödvändighet. Genom att dra en tydlig gräns mellan det världsliga och det andliga strävar gnostikern inte efter att bara tillhöra en tradition, utan efter att genomgå en radikal inre transformation.
Kärnan i detta andliga sökande återfinns i myten om Odens invigning i världsträdet Yggdrasil. För gnostikern är berättelsen om hur Oden hänger nio nätter i trädet, genomborrad av spjut och utan mat eller dryck, en arketypisk beskrivning av den mänskliga andens frigörelse från kroppens bojor. Det är en medveten ego-död där den sökande offrar sitt lägre jag för att vinna tillgång till de kosmiska runorna. Detta offer belyser en fundamental sanning inom den gnostiska traditionen: visdom är inte en passiv gåva utan ett resultat av en smärtsam men nödvändig kamp mot materiens begränsningar. Genom att hänga mellan himmel och jord transcenderar Oden dualismen och når en direkt erfarenhet av det gudomliga, en så kallad gnosis.
Som komplement till denna eldiga invigning står Mimers brunn och det bevarade huvudet som symboler för det dolda, tidlösa medvetandet. Att Oden offrar sitt ena öga för en klunk ur brunnen vid trädets rot markerar övergången från den yttre, materiella synen till den inre, andliga klarsyntheten. Mimers huvud, som lever vidare utan kropp, fungerar som en röst från ett högre plan och påminner oss om att anden är oberoende av den fysiska formen. Denna aspekt av hedendomen ger religionen en intellektuell och mystik dimension som kan mäta sig med de stora världsreligionernas teologi, vilket kräver respekt snarare än att avfärdas som vikingaromantik eller levande rollspel.
Genom att fokusera på visdom snarare än arv eller väderfenomen, räddar den gnostiska inriktningen hedendomen från att förtyna i det rent provinsiella. Den erbjuder en karta för den moderna människan som söker mening i en sekulariserad värld, där gudarna ses som levande, metafysiska realiteter snarare än som litterära figurer. Denna form av hedendom är inte en flykt från verkligheten, utan en djupdykning i den, med målet att förvandla den mänskliga hugen till ett kärl för den högsta andliga insikten. Det är i detta sökande efter det översinnliga som hedendomen finner sin sanna status som en universell och levande religion.
”Sänker man inte skatten på brännvinet, så dricker folk det inte, och då får statsverket inga pengar.”
Arvid Posse, greve, statsminister
Havskonungen (dikt om Njord)
Vid randen av de isblå vatten
står han, vars blick tämjer stormens vingar.
Han är inte en man, han är ett dån ur djupet,
en pelare av salt och bärnstensljus.
Fötterna, vita som blekt elfenben,
talar till sanden om tystnadens makt.
Där vågen bryts mot klippans vassa kant
vilar hans vilja, tung och klar.
Se, himlen lutar sig mot hans axlar,
ett purpurrött segel för de dödas skepp.
Guldglansen i hans händer är inte smycken,
det är solens sista suck i de kalla vågorna.
Världen skälver i hans andedräkt,
och fiskarnas silverglimmande tåg
hyllar den ensamme vid det yttersta havet
Flyborgska smällen: Sveriges första bilbomb
Dådet
Natten till den 12 mars 1926 klockan 03.15 skakades Kungsholmen av en explosion så kraftig att fönsterrutor krossades i flera kvarter. Det var ingen olycka, det var Sveriges första kända bilbomb, ett kallblodigt mord mitt i huvudstaden.
Direktör Sixten Flyborg var på väg hem i en hyrdroska efter en glad kväll på krogen. När bilen nådde krönet vid Pipersgatan 14, detonerade en kraftig laddning dynamit som gömts under passagerarsätet. Flyborg avled omedelbart, medan chauffören mirakulöst överlevde men fick livslånga hörselskador. Polisen riktade snabbt misstankarna mot Flyborgs affärsbekanta. Det visade sig att direktören var inblandad i en misslyckad teimportverksamhet tillsammans med Eric von Arbin och dennes kumpan Alexander Krüger.
Gärningsmännen var i desperat behov av pengar och hade tecknat en livförsäkring på Flyborg med sig själva som förmånstagare. Genom att röja honom ur vägen hoppades de kunna inkassera försäkringssumman och rädda sitt sjunkande affärsimperium. Dådet, som i folkmun kom att kallas för den Flyborgska smällen, eller Piperska smällen, blev en enorm mediehändelse. Von Arbin och Krüger erkände så småningom och dömdes till livstids straffarbete. De tvingades också betala ett skadestånd på över 70 000 kronor.
Männen, två offer, två gärningsmän
Fyra män var iblandade i tragedin Flyborg som skulle mördas, taxichauffören som gärningsmännen utan någon helst betänkande räknade med skulle dö samtidigt som Flyborg och de två förövarna.
Sixten Flyborg föddes den 16 augusti 1893 i Hedvig Eleonora församling. Han växte upp under relativt privilegierade förhållanden och rörde sig tidigt i de kretsar som utgjorde Stockholms affärsvärld och nöjesliv. Som ung beskrevs han som social och utåtriktad, men han saknade kanske den affärsmässiga kyla som krävdes för att navigera de osäkra ekonomiska tiderna efter första världskriget. När han klev in som delägare i tefirman Eric von Arbin & Co var det med stora förhoppningar, men verksamheten kantades av ekonomiska bekymren och interna konflikter. Privat levde Sixten ett liv som inte sällan kretsade kring stadens restauranger, vilket också blev hans olycka. Han litade blint på sina affärspartners som han betraktade som vänner. Denna tillit gjorde att han aldrig anade oråd när de hjälpte honom in i taxibilen på Kungsholms hamnplan den ödesdigra natten. Vid sin död var Sixten bara 32 år gammal.
Eric von Arbin föddes in i en värld av adliga anor och höga förväntningar den sista maj 1894. Han växte upp i en miljö där ett gott namn och rätt kontakter var allt, vilket formade honom till en belevad och världsvan ung man. När han tillsammans med Flyborg gav sig in i tebranschen framstod de som ett oskiljaktigt radarpar; de reste till och med tillsammans till Ceylon för att lära sig hantverket från grunden. På fotografier ser man en stilig och självsäker von Arbin som tycks ha hela livet framför sig. Bakom den eleganta fasaden dolde sig dock en kylig personlighet. När firman började gå med förlust förvandlades vänskapen till ett verktyg för vinst. Det var von Arbin som var hjärnan bakom planen att försäkra sin bäste väns liv för att sedan arrangera hans död. Efter 14 år på Långholmen benådades han 1940. Han lyckades då med det omöjliga att helt byta identitet, gifte sig och arbetade som tjänsteman i Stockholm under flera decennier. Han levde ett långt liv ända fram till sin död 1983, som den sista levande länken till dådet på Pipersgatan.
Alexander Krüger föddes 1897 och var kanske den mest gåtfulla gestalten. Han växte upp i en miljö präglad av teknik och hantverk snarare än adel. Krüger var ”utföraren”, mannen med de praktiska kunskaperna. Han beskrevs som tystlåten och tekniskt skicklig, men också lättpåverkad av starkare personligheter. Som tekniker och droskägare hade han tillgång till både sprängämnen och kunskapen att rigga en bomb. Det var Krüger som under den kalla marsnatten smög fram till droskan vid Kungsholms hamnplan och med stadiga händer fäste dynamiten under sätet, allt medan hans vänner drack sista glaset på stan. Efter explosionen bröt han ihop under förhören och erkände, vilket ledde till att även von Arbin fälldes. Tiden i fängelset präglade honom djupt och han betraktades som en bruten man fylld av samvetskval. Efter benådningen 1940 återvände han till ett civilt liv som mekaniker i skuggan av sitt förflutna och gick bort 1972.
Bror Gustaf Strömberg föddes den 3 augusti 1894. Han arbetade som droskchaufför i ett ungt bil-Stockholm där nattlivet var hans främsta arbetsplats. Den ödesdigra natten körde han sin stolthet, en öppen Buick av 1924 års modell. Han kunde aldrig ana att Krüger i smyg monterat dynamit under bilens baksäte medan den stod parkerad. När han tog upp Sixten Flyborg trodde Strömberg att det var en helt vanlig körning med en berusad affärsman som skulle hem till Pipersgatan.
Vid explosionen slungades Strömberg ut ur förarsätet och landade på trottoaren, blödande och chockad, men mirakulöst nog vid liv. Trots sina skador lyckades han ge polisen de första avgörande signalementen. Efter dådet blev Strömberg ett riksbekant namn och tilldelades en belöning för sitt mod, pengar han använde för att köpa en ny bil och fortsätta sitt arbete. Han levde vidare med minnet av natten fram till sin död 1961. Han efterlämnade sin maka Beata och deras två döttrar, som en påminnelse om att slumpen avgör skillnaden mellan liv och död.
Den söndersprängda bilen. Bilden tagen senare under dagen den 12 mars 1926.
Referenser
Bilden kommer från Wikipedia, den fria encyklopedin
Tryckta källor
Swahn Jan-Öjvind Svenska mord, märkliga mordfall ur den svenska kriminalhistorien 2003.
Lindorm Erik Gustaf V och hans tid: en bokfilm 1919-1927 1938.
Internet
https://www.adelsvapen.com/genealogi/Von_Arbin_nr_2054
https://blog.zaramis.se/2025/01/02/piperska-smallen-forsta-bilbomben-i-sverige/
https://firefighters.se/forsta-svenska-bilbomben/
https://foretagshistoria.se/foretagen/piperska-smallen/
https://www.land.se/allmant/90-ar-sedan-flyborgska-smallen-forsta-bilbomben-skakade-stockholmhttps://www.mitti.se/nyheter/sveriges-forsta-bilbomb-exploderade-pa-pipersgatan-6.3.266233.fa406e25bb
https://podtail.com/podcast/historiska-brott/11-flyborgska-smallen/
https://polismuseet.se/veta-mer/kriminalhistoria/piperska-smallen/
https://www.smp.se/nyheter/den-flyborgska-smallen/
https://stockholmskallan.stockholm.se/post/30083
https://sv.wikipedia.org/wiki/Flyborgska_sm%C3%A4llen
Ideell Kulturkamp 