John Grandell, mannen som skrev Ålänningens sång

John Grandell 1892–1960 var en svensk tjänsteman och poet vars litterära eftermäle främst vilar på författandet av texten till Ålänningens sång 1922. Trots verkets monumentala status inom åländsk kulturhistoria levde Grandell ett tillbakadraget privat- och yrkesliv i Stockholm, distanserad från den offentliga litterära arenan. John Grandell föddes och växte upp i Stockholm, men hans kulturella identitet präglades starkt av modern, Fransilia Persson, som var bördig från Åland. Det var genom moderns rötter som Grandell utvecklade en djup exilåländsk identitet och hembygdskänsla. Måhända påverkades han av moderns åländska arv då han var född utanför äktenskapet?

Inom den lokalhistoriska forskningen har relationen mellan mor och son lyfts fram som avgörande för hans kreativa gärning. Litteraturhistoriska undersökningar indikerar att texten till Ålänningens sång eventuellt har sitt ursprung i ett textutkast eller en dikt skriven av Fransilia Persson, vilken John Grandell därefter bearbetade och färdigställde.

Grandells yrkesliv var strikt borgerligt och skilt från hans litterära ambitioner. Han var under en betydande del av sin levnad anställd som kammarskrivare vid Stockholms elverk, en administrativ tjänst som krävde noggrannhet och struktur. Denna stabila socioekonomiska ställning tillät honom att behandla sitt skrivande som en rent privat sysselsättning. Han levde ett privatliv i huvudstaden och kanaliserade sitt sociala och kulturella engagemang genom hembygdsrörelsen, där han bland annat verkade som sekreterare och publicerade texter i tidskriften Hembygden.

Grandells litterära produktion efter 1920 flyttades från bokmediet till den periodiska pressen. Han engagerade sig djupt i Svenska Ungdomsringen för bygdekultur och tillträdde hösten 1923 posten som organisationens sekreterare. Hans huvudsakliga publicistiska plattform blev rörelsens tryckta huvudorgan, tidskriften Hembygden, där han under det sena 1920-talet verkade som redaktör och ansvarig utgivare. Genom denna position författade och redigerade han ett stort antal artiklar, recensioner och kulturhistoriska texter, vilket visar att han hade en väletablerad roll i det samtida svenska kulturlivet, om än utanför de traditionella skönlitterära förlagen.

Referenser
Bild kommer från Pinterest Visar Grandell på ett Luciafirande på 1950-talet på Åland.

Tryckta källor
Grönlund Ingmar & Lindholm Ingrid Fransilia och John Grandell 2000.
Åhlén Bengt (red) Svenskt författarlexikon, biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur del I 1942.

Internet
https://fi.wikipedia.org/wiki/Ahvenanmaalaisten_laulu
https://sverigekontakt.se/tidning/sk_2013_01.pdf
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85l%C3%A4nningens_s%C3%A5ng
https://www.uppslagsverket.fi/sv/view-170045-AalaenningensSaang

Ålands självstyrelsedag är den nionde juni.

Åttonde juni

Som hedning bör man tycka
det var bra munken fick smaka yxa.

Kristi tjänare på Lindisfarne,
fick se en bärsärk som sin bane.

Datumet för plundringen vi prisa
därför framförs denna visa.

Dagens politiska kultur, där man kan gömma sig bakom goda avsikter och fraser som ”vi har varit naiva”, är i mångt och mycket en produkt av den kristna moralen och dess fokus på synd, bekännelse och förlåtelse. Vi hedningar bör ha detta i åtanke, för vi vill väl inte ha makthavare som har sin politiska kultur och sina normer i kristendomen? Att vända andra kinden till, ha överseende med överdrifter och rena lögner, men även att förlåta när misstag och korruption uppenbaras, hade aldrig skett i ett hedniskt samhälle.

När alla partier och makthavare förväntas kompromissa suddas gränserna för vem som faktiskt bär ansvaret ut. Det är just den här kulturen som gör det möjligt för politiker och ledare att kollektivt säga att de ”varit naiva”. Om alla har varit med och kompromissat har också alla ett intresse av att ha lite överseende med varandra.

Att bryta sig loss från den här konsensusen och hålla fast vid att en handling ska ha en direkt konsekvens är en ovanlig position i dagens Sverige. Men det är också den enda positionen som på allvar sätter press på dem som styr. Vi hedningar borde kräva mer ära i samhällsdebatten.

Till Gersemi

Dotter av guldets moder.
Skönhet utan slut, smyckar himlens alla hörn

Ditt namn betyder dyrbar.
Vacker som en skatt, älskad utav gudarna

I skuggan av din moder.
Växer du i glans, speglar Frejas ädla drag

Kristendomens dolda arv i flyktingdebatten

Det hörs ofta kritik från kristna håll mot den muslimska invandringen, där oro för kulturella förändringar och samhällets sammanhållning står i centrum. I denna debatt glöms dock lätt en viktig historisk koppling bort. Den moderna flyktingpolitikens fundament vilar nämligen i hög grad på just kristna ideal och teologiska principer.

Västerlandets syn på humanism och asylrätt har djupa rötter i den kristna idén om nåd, försoning och alla människors lika värde. Tanken att varje individ är skapad till Guds avbild lade grunden för de universella mänskliga rättigheterna. Likaså har Bibelns berättelser, som den om den barmhärtige samariern och budet att ta hand om främlingen, under århundraden format synen på medmänsklighet. Historiskt sett var det också kyrkan som erbjöd fysisk asyl till förföljda människor, en princip som med tiden flyttade in i den statliga lagstiftningen.

Detta skapar ett intressant paradox i dagens samtal. De principer som gör att demokratiska stater öppnar sina gränser för nödställda är sprungna ur det kristna arv som kritikerna vill skydda. Samtidigt splittrar frågan troende i dag. Medan vissa betonar plikten att hjälpa den svage oavsett religion, fokuserar andra på att bevara den egna kulturen och samhällets resurser. Att förstå flyktingpolitikens kristna rötter ger därmed ett viktigt perspektiv på en av vår tids mest komplexa frågor.

Vi hedningar borde veta bättre. Kristendomens ideal har gett oss en misslyckad integration och mycket av det kaos som nu finns i samhället har rötterna i kristendomen normer. Kristendomen kan inte lösa de problem den själv ligger bakom.

Bibeln ligger bakom många problem i Sverige. Ett problem kan inte lösa ett problem.

Stegen långa

Stegen långa, resan lång.
Tors broder
är sällan hemma.
Meile är inte den lates gud.

”Varför står det på alla konservburkar att dom innehåller käk för 4 personer när det knappt räcker till två?

Stig ”Gits” Olsson , kåsör

Kvädet om Frej och Gerd

Från Lidskjalf skådade
härskaren över alver,
Yngve den fagre,
över världar nio.
Såg han i norr,
i jättars gårdar,
en stolt flicka,
med armar av ljus.

Gerd den fagra,
Gymers dotter,
bländade blicken
på bäckars herre.
Kärlekssjuk konung
kvad då i sorg:
utan den mön
skall livet slockna.

Svärdet det skarpa,
som självt kunde strida,
gavs bort för bruden,
till bittra jättar.
I Barre lund
blev banden knutna,
gud och jättinna
i gamman möttes.

Från det paret
på Uppsala högar,
rann ätten trogen,
den yppersta stammen.
Fjölner som son
fick fruktsam fader,
ynglingaätten
tog spira och land.

De råder för säd,
för solsken och gröda,
svearnas gudapar
skänker oss fred.
År och lycka
åt landets söner,
så länge solen
över Svithiod skiner.

Den svenskaste av alla värderingar måste väl ändå vara att offra hästar till gudarnas ära? Om någon säger emot så minns då att kung Inge med sten kastning drevs bort av svearna när han inte vill offra till hedniska makter utan hellre tro på en död judisk snickare. Men Sven, även känd som Blot-Sven viste vad folket ville ha.

Som vanligt vill vi påpeka att vi bara diskuterar mend den som delar vår värdegrund.