Mänskliga rättigheter och asatron

Mänskliga rättigheter och asatron

10 december 1948 undertecknade Förenta Nationerna den deklaration som handlar om mänskliga rättigheter. I dessa rättigheter står det att man inte får diskriminera någon. Då gäller det även de som tror på Njord, Sigyn, Ull och Hlin. Även vi asatroende har rätt att skyddas av deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vi får helt enkelt inte diskrimineras.

Dessvärre är en del personer inom asatron fortfarande rädda för att de ska utsättas för diskriminering. Ofta grundar sig denna rädsla på ingenting. Få har blivit av med arbetet eller avstängts från sin utbildning på grund av att de är asatroende.

Asatron är erkänn som religion i Sverige. Eftersom asatron erkänns som religion så får den inte diskrimineras. Gör man det kan man anlita advokat och kontakta diskrimineringsombudsmannen. Men som alla hedningar vet, man måste kräva sin rätt och strida för den.

 

Se det med ett leende, pepparkakans dag

Se det med ett leende, pepparkakans dag

Nionde december är en dag då julbak förr skulle ske. Det bakas mycket än idag men kanske inte lika mycket som förr. Men många bakar fortfarande pepparkakor till jul. Pepparkakan har en mörkbrun färg och finns i två sorter. Dels den mjuka även kallad skånsk pepparkaka eller den härda och platta som är den vanligaste. Vid jultid brukar denna kaka göras i speciella formar som kan vara utformade som människor, djur eller andra föremål. Då det inte är jul brukar kakan var rund.

Pepparkakan har sitt namn efter de kryddor som finns i den. Peppar är inte vanligt idag men väl kryddpeppar, kanel och ingefära. Dessa ingredienser var förr inte helt vanliga så kakan var ingenting som åts dagligen. Från början åts inte pepparkakan i främsta hand som bakverk utan som medicin. Man tillskrev de kryddor som var med i kakan olika medicinska egenskaper. Helt taget ur luften var det väl inte. I dag lever uttrycket ”ät pepparkaka så blir du snäll” kvar. Förr handlade det om att man skulle bli bättre till sinnes. I dag handlar det nog mest om att muta barn…

Äldre tiders recept kunde även innehålla anis, muskot och pomerans.

I Sverige har pepparkakan avnjutits sedan medeltiden. Hösten 1335 åts pepparkakor vid Magnus Eriksson, kung över Sverige och Norge bröllop med grevinnan Blanka av Namur.

Kung Hans 1455- 1513 som härskade över Danmark, Norge och tidvis även Sverige åt pepparkakor. Han fick dem ordinerade som medicin. Kungen led av depressioner och kryddorna i kakan skulle förhoppningsvis bota svårmodet. Om detta tidigmoderna lyckopiller gjorde någon effekt vet vi inte. Någon har föreslagit att begreppet om att man blir snäll av pepparkakor kommer från just kungens apotekare.

På 1800-talet blev många av de exotiska kryddorna som behövs för att göra pepparkakor billigare. Fler åt kakan, men den förlorade lite av sin status. Pepparkaka hade ju förr bara rika och mäktiga personer råd att låta gräddas. I århundraden har det varit sed att göra olika former av bröd. Vid jul fanns speciella skådebröd som inte åts under helgen utan först vid julens avslutning. Pepparkakan var extra lämplig som skådebröd då den håller sig länge. På 1800-talet blir det vanligt med så kallade pepparkakshus där kakan gjorts som ett litet hus, eller att man gör hål i kakan och trär ett band igenom den. Därefter kan de hängas upp som dekoration. Julgranen gör sin entré i slutet av 1800-talet. Vid jul får många pepparkakor glasyr och ppparkakshus brukar vara pyntad både med det ena och det andra. Lyxmodellen med blad guld som fanns under renässansen har nog försvunnit helt.

Vid lussefirandet klädde folk förr ut sig. Lussebrudar och lussegubbar gick omkring och sjöng. Någon gång, man vet inte riktigt när började en del klä ut sig till pepparkaksgubbar. Inte helt fel måhända då pepparkakan blivit en julens kaka. I slutet av 1900-talet fick pepparkaksgubbar vara med i officiella Luciatåg. Några årtionden senare bannlystes de flesta av dessa gubbar då de inte befanns vara politiskt korrekta. Dumma idioter förbjöd dem då de kunde associeras med färgade människor. Samma personer som ogillar pepparkaksgubbar är väldigt förtjusta i invandrare som har sina rötter i de länder ingredienserna till pepparkakan växer…

Tre pepparkaksgubbar

Musik: Alice Tegnér, Text: Astrid Gullstrand

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne’.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.

pepparkakor-pa-fat

Hjärtformade pepparkakor. Dessa brukar finnas året om.

pepparkakshus

Pepparkakshus. Finns bara vid jul. Brukar rivas Tjugondag Knut.

 

Beyla och Byggvir

Beyla och Byggvir

Nionde december är ett datum som förknippas med ölbryggning. I dag är det nog få som gör sitt eget julöl. Men vi passar ändå på och sänder en tanke till de makter som förknippas med tillverkning av mjöd och öl, nämligen Beyla och Byggvir! Detta gudapar som står guden Frej nära förtjänar en egen dag. Tänk vad trist julen skulle bli om det inte fanns mjöd eller öl!

beyla-byggvir

Marie avelsedag

Marie avelsedag

I runkalendern är den åttonde decembers märkt med en krona. Kronan är en symbol för himladrottningen jungfru Maria. I den kristna mytologin föddes Marias  8 september. Därför förlade man hennes avlelse nio månader tidigare, vilket blev 8 december. Vill man vara lite fräck så vet ni vilken dag hennes föräldrar Joakim och Anna roade sig i sänghalmen. Marie avlelse stod kvar i almanackan fram till 1901 då den utgick. Namnsdagen för den åttonde december är passande nog Virginia som betyder jungfru. Få kristna vet att ovannämnda datum är en avelsdag. Lite väl intim dag att minnas måhända?

 

Slaget vid Bornhöft

Slaget vid Bornhöft

Slaget vid Bornhöft, på danska Bornhøved sjunde december 1813 var sista gången ett svenskt kavalleri gick till anfall med dragna blankvapen.

I slutet av 1813 hade Sverige tillsammans med Ryssland, Österrike och Preussen segrat över Napoleon. Efter det stora slaget vid Leipzig vände svenska armén norrut för att angripa den franske kejsarens allierade Danmark. Den svenska hären leddes av kronprins Karl Johan. Förutom svenskar hade hans här även ryska och preussiska soldater i leden. Danskarna hade en del soldater från Napoleons armé i sina led. Bland annat polska ulaner. Ulaner var ryttare beväpnade med lansar.

Karl Johans armé kommer marscherande mot danska gränsen i början av december 1813. Danskarna inser att de har små chanser att lyckas hålla emot. Danmark hade varit iblandat i den stora konflikten sedan 1801. Främst hade kriget för danskarnas del varit ett sjökrig mot Storbritannien. Men krig hade också utkämpats mot Sverige 1808-1809. Det var ett försvagat Danmark som anfölls i december.

I kriget mot Napoleon hade Karl Johan haft en svensk styrka på omkring 30 000 man. De flesta svenskarna hade dock inte deltagit i några större strider och förlusterna hade varit små. Men många svensk soldater och officerare var missnöjda med detta. De hade inte fått visa vad de kunde på slagfältet. Nu såg många en chans att visa vad de gick för.  Femte december kom svenska trupper i strid mot danskar vid Landwehr, danskarna flydde. Dagen därpå vid den ansvarige för svenska kavalleriet general greve Anders Fredrik Skjöldebrand order om att förfölja fienden. Vid framryckningen kom svenskarna i strid med polska ulaner och skarpskyttar från Holstein som var ett hertigdöme styrt av danske kungen.

I spetsen för de framryckande svenskarna fanns Mörnerska husarregementet under ledning av Bror Cederström. Husarerna var ett truppslag som skulle vara en slags dåtida jägarförband fast till häst. Utanför staden Bornhöft hade den danske prinsen Frederik samlat en här på omkring 2500 man. Det var denna här som svenskarna beslöt att anfalla. Egentligen skulle inte svenskarna anfalla. Enligt order skulle de förfölja fienden men inte ge sig in i några stora strider utan invänta förstärkning. Svenskarna beslöt att anfalla, både Skjöldebrand och Cederström var för ett anfall. Egentligen skulle de inte få anfalla enligt order samt inte att förglömma terrängen var inte gynnsam för en attack, Framför svenskarna var det häckar och stenmurar. Danskarna hade även artilleri. Men som Cederström sa, ”skall det göras, skall det göras nu!” Anfallssignalen gavs.

Husarerna gruppera sig med två skvadroner öster om vägen mot Bornhöft och fem väster om vägen. Vid skvadronen närmast väster om vägen befann sig både regementsstaben med Skjöldebrand och Cederström. Fösta linjen bestod av omkring 480 man. I andra linjen kom ryttare från två skvadroner av Schills husarer, två skvadroner karabinjärer samt en skvadron från Skånska husarregementet. Schills husarer var preussare och deras ledare Ferdinand von Schill hade dödats av danskar 1809 så hans mannar ville ha hämnd.

Anfallet började omkring klockan tre på eftermiddagen. När danskarna såg att svenskarna började anfalla lät de beskjuta dem, även artilleri användes. Bland de första att falla var Bror Cederström som sårades i armen.  Danskarnas Kanoner erövrades snabbt och de två skvadronerna i centern av anfallet fortsatte mot rakt mot de polska ulanerna på vägen. De polska lansiärerna kunde inte komma undan då deras tillbaka väg spärrades av artilleri och vagnar. bakom.

På svenskarnas vänsterflygel galopperade tre skvadroner över en jordvallen som var i deras väg och kom rakt emot en holsteinsk bataljon som försökte bilda fyrkant. Fyrkanten upplöstes och skvadronerna anföll kolonnerna på vägen. Ytterst på denna flygel hade en skvadron kommit i flanken på fiendens skyttelinje och bakom den kom nu en av Schills husarers skvadron och en skvadron ur Skånska husarerna. Dessa fyra skvadroner kom nästan oskadda fram mot västra delen av Bornhöft

Samtidigt fortsatte striden på den högra flygeln. Mörners husarer fick nu uppbackning av skånska karabinjärer. Gemensamt anfölls danskarnas infanteri som retirerade mot Bornhöft. Danskar och polacker tog sig in i Bornhöft men det blev trängsel och oordning. Norr om Bornhöft stod huvuddelen av den danska styrkan. Svenskarna beslöt att dra sig tillbaks söderut för att omgruppera. Prins Frederik misstänkte att fler svenskar var i antågande och i skymningen drog han bort sina trupper. Svenskarna såg striden vid Bornhöft som ens stor seger och dagen då slaget utkämpades firades hos husarerna länge.

Danskarnas förlust var 11 man och svenskarnas 10. Fler danskar än svenskar sårade, kanske så många som 45 man. Sårade på svenska sidan var omkring 30.

Tryckta källor

Ljunggren Carl Johan Minnes-anteckningar under 1813 och 1814 årens kampagner uti Tyskland och Norge. 1854.

Sundberg Ulf Svenska krig 1521-1814. 1998.

Sörensen Thomas Sista striden, de mörnerska husarerna vid Bornhöft 2004.

slaget-vid-bornhoft-1813

Cederström, längst fram till höger i bild, såras vid framryckningen.

 

Nikolaus och Nikar

Nikolaus och Nikar

343 efter den tidräkning som vi har den sjätte december blev den kristne Nikolaus martyr. Han har setts som en föregångare till dagens jultomte. Anledningen är att denne Nikoulas gav bort gåvor till folk han ansåg behöva dem.

Nikar, Hnikar är ett av Odens många namn. Kanske åsyftar det på seger. Jämför den antika världens gudinna Nike. Oden är en gud som förknippas med julen och då kan det ju vara bra att sända en extra tanke till Oden, Nikar denna dag då de kristna hedrar sin martyr som miste livet sjätte december.

Hell Nikar!

Oden 6 januari

Hell Nikar!