Det har nu gått femton år sedan den avskyvärde terroristen Anders Behring Breivik mördade 77 människor. Föreningen minns terrordåden och fördömer mördaren.

Mördaren var frimurare när han utförde sina dåd. Frimurarna tog avstånd från honom efter morden.

Hermods ritt

Hurtig red Hermod,
Odens son orädd,
genom mörka dalar
på mäktig fåle.

Sleipner bar svennen
över svarta floder,
Nifelhels natt
skrämde ej hjälten.

Fram till grinden
red den djärve,
hoppade högt
över Helsmuren.

Mötte han mänskor
märkta av döden,
sökte han brodern,
Balder den fagre.

Djärve budbäraren
ville domen ändra,
bjöd Hel att släppa
gudarnas glädje.

”Att förlita sig på sig själv är att fördubbla sin förmåga.”

Johan Henrik Kellgren, svensk författare och skald

En inte ideell kulturkamp i Tyskland

Inledning

Kulturkampen i Tyskland var en hård politisk och religiös konflikt under 1870-talet. Striden stod mellan den sekulära staten och den katolska kyrkan. Konflikten gällde vem som skulle ha den högsta makten över samhällsinstitutionerna, den nyligen enade tyska staten eller påven i Rom.

Bakgrund och orsaker

Det tyska kejsardömet enades 1871 under rikskansler Otto von Bismarck. Efter enandet uppfattade den protestantiskt dominerade regeringen katolikerna som ett hot mot den nationella sammanhållningen. Katolikerna utgjorde cirka en tredjedel av befolkningen. Bismarck och de liberala partierna oroade sig för att de tyska katolikerna var mer lojala mot påven än mot det nya riket. Denna misstro förstärktes av att det katolska Centerpartiet under ledning av Ludwig Windthorst snabbt växte och krävde kyrkligt självstyre. Järnkanslern främste medarbetare var juristen Adalbert Falk

Vad striden gällde i praktiken

Mellan 1871 och 1878 införde staten en rad hårda lagar, däribland de kända majlagarna, för att kraftigt begränsa kyrkans inflytande. Genom den statliga skolinspektionen tog staten över kontrollen av skolsystemet från kyrkan. Ett obligatoriskt civiläktenskap infördes, vilket innebar att borgerlig vigsel blev lag och kyrkan förlorade sitt monopol. Staten förbjöd även Jesuitorden och utvisade dess medlemmar ur landet. Vidare krävde staten rätt att kontrollera och godkänna både prästutbildningar och biskopstillsättningar. Slutligen infördes den så kallade Kansliparagrafen, en lag som förbjöd präster och andra religiösa ledare att predika om politik i kyrkan.

Resultat och efterspel

Bismarcks kampanj misslyckades delvis. Istället för att kuva katolikerna ledde förtrycket till att de svetsades samman, vilket gav Centerpartiet ett dramatiskt ökat väljarstöd. I slutet av 1870-talet insåg Bismarck att han behövde katolikernas stöd för att bekämpa ett nytt hot, den framväxande socialismen. När en mer kompromissvillig påve, Leo XIII, tillträdde 1878 avvecklade Bismarck gradvis de flesta antikatolska lagarna. Undantagen var lagarna om civiläktenskap och statlig skolinspektion, vilka permanent integrerades i det tyska rättssystemet. Men den katolska kyrkan drabbades även den av motgång och har sakta men säkert miss sitt inflytande.

Referenser
Carlqvist Gunnar & Carlsson Josef (red) Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1950.
Tuneld Sven & Bring Sven Erik Norstedts världshistoria XIII 1934.

De älskar att förstöra gammal klassisk hednisk litteratur i Hollywood. Filmen Odysséen är ännu en film som mest är skräp. Men så går det när judar och kristna ska tolka hedniska mästerverk.

Rollen som gudinnan Athena i filmen spelas av Zendaya, en färgad kvinna axlar rollen som den grekiska visdomsgudinnan. Denna rollsättning ger filmatiseringen en modern visuell identitet, men karaktärens faktiska funktion har också förändrats drastiskt jämfört med Homeros epos.

I boken är Athena en extremt aktiv karaktär som ständigt kliver ner till jorden, talar till karaktärerna, manipulerar händelser och använder magi för att förvandla Odysseus utseende. Filmen väljer i stället att göra henne till en minimalistisk och nästan helt stum observatör. Zendayas rollprestation bygger i stort sett helt på blickar och fysisk närvaro i stället för långa dialoger.

Denna förändring hänger ihop med att filmen har klippt bort resten av Olympens gudar, som Zeus och Poseidon. Genom att göra Athena till den enda synliga gudomen och samtidigt tysta hennes röst flyttas filmens fokus. Berättelsen handlar inte längre om nyckfulla gudar som leker med människors öden, utan om människans egna moraliska val och konsekvenserna av krigets grymheter. Athena fungerar här snarare som ett tyst, dömande samvete som betraktar mänsklighetens förfall på avstånd.

Men filmen nöjer sig inte med att svartmåla en vit gudinna utan skiljer sig på flera sätt från Odysséen. Här är några skillnader.

Språket:
Modern engelska inte klassisk grekiska.

Berättarstrukturen:
I boken återberättar Odysseus sina äventyr för fajakerna. Filmen klipper bort fajakerna helt och låter honom i stället berätta sina minnen för Kalypso.

Slaget vid Troja som synd:
I boken straffas Odysseus främst för sitt övermod, hybris mot Poseidon. I filmen är det själva krigslisten med den trojanska hästen som ses som ett brott mot Zeus lagar och startar hans lidande.

Gudarnas frånvaro:
Boken styrs helt av gudarnas intriger på Olympen I filmen är gudar som Zeus och Poseidon helt borttagna, och endast Athena spelad av en mörkhyad skådespelerska medverkar som en tyst observatör.

Ingen ”Ingen” list: Det ikoniska språktricket från boken där Odysseus lurar cyklopen Polyfemos genom att säga att han heter ”Ingen” saknas i filmen.

Odysseus trohet:
I boken är Odysseus otrogen med både Kalypso och Kirke. I filmen porträtteras han som en helt lojal trogen man som drogats av Kalypso.

Slavflickornas öde:
I boken hänger Telemachos brutalt tolv slavflickor som anklagas för förräderi. Filmen tonar ner detta och låter i stället Penelope förvisa en enda förrädisk tjänsteflicka, Melantho.

Slutet och tronföljden:
Boken slutar med att Odysseus återtar tronen och återförenas med sin pappa Laertes. I filmen är Laertes bortklippt, Telemachos tar över tronen och Odysseus går i stället i exil till havs.

Den grekiska religionen är vår frändetro och vi har nog mycket gemensamt med de,, det finns inga vattentäta skott mellan hedniska religioner i Europa. Så hedningar om har respekt frö Zeus, Poseidon men framför allt för Athena se inte detta spektakel

Gudinnan Athena som hon avbildades under antiken. Respektera henne och alla andra hedniska gudamakter. Som vanligt vill vi också passa på att påpeka att vi bara diskuterar med de som delar vår värdegrund.

Utmanade kläder finns. Men de kläder som utmanar vår hedniska moral är förstås monoteistiska kläder i allmänhet men heltäckande kläder i synnerhet. Vi ogillar detta kläder och vi provoceras av dem och det smärtar oss att monoteister vandrar på gudinnan Jord och får gudinnan Sols ljus på sig medan de har dessa antipolyteistiska plagg på sina kroppar.

Detta plagg utmanar och provocerar vård hedniska moral.

Dessa plagg utmanar inte våra ideal.

Put in Vladimir in jail! Support Ukraine!

Sjöfns händer

Jag bad icke om gudarnas guld eller krigets stolta fanor,
jag bad om den hand som vänder storm till tystnad.
Asynja, du som bor i de mjuka vindarna före gryningen,
ditt namn är en viskning av smältande is.

Du går genom människors frusna hjärtan,
och där dina fötter rör vid jorden springa källor fram.
Du binder samman det som världen slog i spillror,
med trådar vävda av det svagaste och starkaste vi äga:
en blick, en suck, en tveksam hand i natten.

Hör mig, Sjöfn!
Mina bröder strida på de blodiga fälten,
men du är den sanna segerbältade.
Det är icke svärdet som kuvar kosmos,
det är din mildhets tysta, vita flamma.

”Jag har inga höga tankar om människor som berömmer sig av att de sliter och släpar. Om deras arbete verkligen är så besvärligt för dem borde de hellre ägnat sig åt något annat.”

Andre Gidre, frans nobelpristagare

Obekräftade men tillförlitliga rykten säger att de flesta spelare i Fotbolls VM 2026 inte var asatroende.