Museum i Skövde besöktes

Tisdagen den 20 juni besökte föreningen Skövde stadsmuseum. Som brukligt är vid sådana museum är det mycket om staden och närområdets historia. Allt från stadens tidiga historia, berättelser om den förment heliga Elin som är stadens helgon samt mycket annat.

 

Fy för Fi!

Fy för Fi!

Debatt: Feministiskt Initiativ bojkottar den så kallade Almedalsveckan på Gotland. Anledningen är att Nordiska Motståndsrörelsen kommer att närvara. FI kan inte vara med då folk med andra åsikter är närvarande.

Men politik handlar ofta om att lyssna på motståndarna, även om dessa kommer från en motståndsrörelse! Klarar medlemmarna i Fi bara av att diskutera med sina egna, eller är de rädda för att ta debatt och diskussion?

Feminbister ser sig gärna som uppstickare och rebeller som utmanar normer och värderingar. Jämfört med Nordiska Motståndsrörelsen verkar det rosa partiet vara det etablerade samhällets moraltanter! Kanske hade gamle Frank Baude i Kommunistiska partiet rätt när han menade på att feminism var en rörelse för bittra medelklasskvinnor som ansåg att deras könstillhörighet försvårade att göra karriär?

Kan FI bara skälla på vita män från de etablerade partierna? FI´s bojkott av Almedalen visar tydligt att detta parti inte är en kraft att räkna med i svensk politik!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida 2017-06-21

www.skaraborgsbygden.se

Svenska dikter del XXXXI Min lilla vrå bland bergen

Svenska dikter del XXXXI Min lilla vrå bland bergen

Den skald som skrivit dikten som ska återges hette Johan Anders Wadman och föddes i Karlskrona 1777. Son till en kyrkans man fick sonen studera i Lund och Åbo. En resa utomlands slutade nästan i katastrof då den unge Wadman inte kund ha ordning på sin ekonomi. Arvet efter fadern kunde han heller inte förvalata. Wadman blev informator i Värmland några år innan han hamnade i Göteborg. Wadman drog ut i kriget mot Napoleon 1813 och kampanjen mot Norge året efter. Wadman var sjukhuskommissarie och hade som titel direktör. En liten skröna från denna tid är värd att återge. Wadman skulle redovisa för myndigheterna var brännvinet som användes för bedövningsmedel tagit vägen. Utsupet bar det korta och glada svaret!

Väl hemma gigen levde Wadman resten av sitt liv i Göteborg och arbetade en tid som informator. Wadman levde i fattigdom, han var ordenskald i Göta Par Bricole. Detta sällskap har est en minnessten över Wadman. Johan Anders Wadman avled i februari 1837. Wadmans sidkte ska utmärkas av humor, kvickhet och en viss cynism. En diktsamling, ”Lek och alfwar” är det enda som utkom under skaldens levnad. Wadmans mest kända dikt ”Min lilla vrå bland bergen”.

Min lilla vrå bland bergen

Jag vet en vrå emellan bergen,

En liten vrå, som tillhör mig,

Der ingen flärd innästlat sig,

Der ingen oskuld skiftat färgen.

Hvart än mig ödet kasta må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

En koja, högröd som skarlakan

Och lugnare än ett palats,

Ger åt mitt läger skygd och plats —

En rosenhäck är mitt sparlakan.

Hvart jag af ödet jagas må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Der har jag stängt en fånge inne,

Som måste gifva sig tillfreds

Inom den lilla trånga krets,

Ty jag har bländat håg och minne.

Hvart än mig ödet drifva må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Min lilla Hildur heter fången,

Och kärleken med blomsterband

Fäst hennes hjerta, fot och hand

Vid kojans sångare och sången.

Hvart jag af ödet jagas må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Hon är befäst, min lugna hydda,

Så otillgängelig som säll,

Ty mörka skogar, höga fjäll

Mot verldens stormar henne skydda.

Hvart jag af ödet jagas må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Jag har sett ramla flere troner

Som fåvisk barnalek till grus,

Men ännu står mitt trygga hus

Och vet ej af revolutioner.

Hur högt mig lyckan höja må,

Jag längtar åter till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Jag jagade i ungdoms-åren

En brokig fjäril, prydd med gull,

Jag vilse gick, jag föll omkull,

Jag stötte mig — än svida såren —

Men jag var lycklig nog ändå

Att åter hitta till min vrå,

Min lilla vrå bland bergen.

 

Att lyckans yra fjäril fånga

Jag löper aldrig mer omkring,

Ty jag har lärt att ingenting

Man vinner så med mödor många.

Nej, jag har lycka nog ändå:

Min sköna fånge i min vrå,

Min lilla vrå bland bergen!

Tillbad och dyrkade folk Hel i förkristentid?

Tillbad och dyrkade folk Hel i förkristentid?

Svaret på frågan får nog bli nja. Det finns inget känt ortsnamn uppkallad efter Hel, ingen avbild har heller hittats som tros föreställa gudinnan finns vad vi vet heller. Så någon kult av Hel har knappast funnits. Däremot så framkommer det bland annat i eddans dikter att folk önskar att Hel tar dem. Det sistnämnda är ju inte riktigt en tillbedjan till gudinnan utan mest en önskan att personen i fråga ska gå och dö.

Men eftersom det inte fanns någon kult av Hel förr så behöver man inte ha en sådan i dag heller. Tids nog hamnar de flesta ändå hos Lokes dotter och då får de tillfälle att stifta närmare bekantskap med henne. En god relation med dödens gudinna skadar nog ändå inte när man lever här i Midgård. Dödsrikets härskarinna ska dock inte ses i något dualistiskt perspektiv. Döden är inte nödvändigtvis god, eller ond. För den person som upplevt livet som något fruktansvärt kan döden vara en befriare, för de som levt et gott och bra liv är döden tragisk och hemsk. Kanske kan man se Hels två sidor, den levande och den döda sidan som bevis här på?

Hel är mycket, men det är inte den förvanskade ökenvarianten som monoteisterna kallar Helvete! Eviga straff finns inte inom asatron!