Han försvann (dikt om Ull)

Han försvann
de glömde honom
blott landskapet kände
sonen till Siv.
Nu stundar
åter hednisk tid
nu återkommer Ull
äntligen spänner han bågen!

Ni gör som ni vill. Men det lär inte främja asatron att rösta på partier som står på sekulär humanism, ateism eller judekristna värderingar.

Du stolta fru (dikt till Ran)

God fiskelycka
du stolta fru
som härskar i djupet,
ty Ägers maka
även hon
tillhör de makter
vi tror på.

Våra makthavare vågar inte starta krig mot Ryssland. Kanske borde bli en valfråga? Men hur som helst hjälp Ukraina att kämpa till segern är vunnen!

Ja en del såväl gudar som människor får lära sig den hårda vägen hur det går när man lyssnar på lögnare och menedare. Höder är en av dem så lärde sig denna hårda läxa. Men han har aldrig skyllt på att han var naiv och ville väl.

Trots att Svenska kyrkan tappar allt fler medlemmar så talas det att mer om hur viktigt det är med just dessa normer. Men kristna värderingar är kom ihåg det hedningar, kris värderingar.

Oavsett årstid är döden med oss. Men vi hedniska män och kvinnor vi har många riken att välja på.

Vare sid du är vid kust eller fjord,
bör du hedning åkalla Njord.
Vanen den mäktige motstå kristet och brandrök,
han överlever Ragnarök.

Kriget tar inte slut bara för media och Trump roar sig med annat. Fortsätt stödja de blågula i öster!

Från supvisa till barnkammaren: Historien om Björnen sover

Den 4 april är det en så kallad märkesdag. Denna dag då Tibertus har namnsdag sägs björnen vakna och alla har väl sjungit ”Björnen sover”? Men låt oss forska lite i historien:

Det kan verka märkligt att en av de första sånger vi lär oss som barn har sina rötter i 1700-talets krogmiljö. Melodin till Björnen sover är nämligen en förenklad version av Carl Michael Bellmans kända verk Gubben Noak från 1792. Under Bellmans tid var det vanligt att man lånade populära melodier och satte ny text till dem, och Gubben Noak blev snabbt en så kallad parodi, en visa som alla kunde sjunga med i.

Själva texten om björnen och den tillhörande leken växte fram senare, troligen under 1800-talet. Det finns ingen dokumenterad upphovsperson till björntexten, utan den ses som en del av vår muntliga tradition. Att det blev just en björn som hamnade i centrum beror på djurets starka ställning i nordisk folktro. Björnen var skogens konung, ett djur man både fruktade och respekterade. Leken speglar den pirriga spänningen i att närma sig ett sovande rovdjur i sitt ide, där det gäller att vara varlig för att inte väcka den farliga kraften.

Idag har kopplingen till Bellman nästan suddats ut i det allmänna medvetandet. Kvar finns en tidlös lek som genom generationer har lärt barn om både rytmik och den spännande gränsen mellan trygghet och fara.

Leken är en klassisk ringlek som ofta leks i förskolan:

1. En person utses till ”björn” och lägger sig i mitten av en ring (i sitt ”ide”) och låtsas sova.
2. De andra barnen går runt björnen i en ring och sjunger visan.
3. När sången är slut vaknar björnen och försöker fånga något av barnen.
4. Den som blir fångad får bli björn nästa gång.

Men var det verkligen en barnvisa? Måhända det är en supvisa som avslutas med att supen ”björnen” tas? Rimligt är det så, det är ju Bellman vi talar om!

Björnen sover,
björnen sover
i sitt lugna bo.
Han är inte farlig,
bara man är varlig,
men man kan dock,
men man kan dock
honom aldrig tro.