Den siste kungen i dagens Portugal som var hedning och levde och dog som en sådan var Rechila. Han var av germanskt rättare svebisk ursprung och det kanske bör sägas att detta folk ursprungligen var från dagens Tyskland men de ingick i början av 400 talet ett förbund med andra germanska stammar och gav sig västerut de hamnade i det som är norr delen av Spanien och Portugal. Hermerik hette deras härskare och han blev sjuk och lät sin son som artikeln ta över redan innan fadern dog 438. Rechila som väl var född kanske runt år 400 besegrade en romersk här 438 sedan intog ha den viktiga staden Mérida som väl får sägas blev en slags huvudstad i hans rike. Sevilla och området runt denna rika och viktiga stad intog han 441. Romerska och gotiska styrkor försökte återerövra vad Rechila erövrat men de besegrades 446. Två år senare avled kungen som var den siste som till sin död trodde och dykare Wotan. Han son Rechiarius konverterade och blev katolik. Det Svebiska riket existerade fram till 585 då det hamnade under Västgoterna styre.
Mynt om tros föreställa den siste hedniske kungen som härskat i det som är dagens Portugal.
Om våra vänner i forn sed politiserar så får vi göra det också. Ingen har monopol på att använda hedniska gudar och gudinnor i samhällsdebatten och balans är viktigt. Är det inte just så när det gäller religion och politik att de som är mest politiskt korrekta alltid får en slags förtur? Men vi är ofta PK. Vi har hyllar kungen vår statschef, vi stöder Me too, vi skriver om informerar när det är val till såväl riskdag som sametinget. Vi stöder Ukraina och Palestina. Liksom våra vänner i forn sed håller vi asatron ren från infiltration från högerextremister. Få skriver så nedrig om Sverigedemokraterna. Alternativ för Sverige. Det fria Sverige och genom året har många nationella som fått veta att vi ogillar Alt-högern, Nationaldemokraterna, Skandinaviska förbundet och mycket annat som är kristet. Vi är så politisk korrekta att våra vänner i forn sed troligen avundas oss. Ja vi tror faktiskt vi skriver mer om asynjor och andra kvinnliga makter än de. Men nu ska det inte bli någon tävling i PK det skapar bara stress.
Ideella Kulturföreningen
Medan våra vänner forn sedarna fortfarande har dialog med svenska kyrkan så är vi i ett hedniskt perspektiv mer pk. Vi motarbetar detta samfund men också alla kristendom. Där ligger våra vänner i lä.
Därför tänkte jag mig februarisnön ligga kornig på stjärnornas uddar centimeterdjup utan kontakt med bottnens alltför metalliska klanger som när hösten drar med sin käpp efter broarnas räcken veckorna efter.
Från Ynglingaätt till nidingars sällskap: Mette-Marit vanärar Frejs tron
När Harald Hårfager svor att ena Norge gjorde han det som en ättling till gudarna. Den norska kungatiteln är inte vilken dussinvara som helst; den bärs av dem som gör anspråk på arvsmassan från Ynglingaätten och guden Frej. Men i dag ser vi en tron som besudlats. Vi ser en kronprinsessa som inte bara saknar kunglig värdighet, utan som aktivt drar vårt folks högsta ämbete i smutsen genom ett omdöme så ruttet att det stinker ända till Helheim.
En kunglighet mäts efter sin ätts ära. Att Mette-Marit har fostrat en son som nu anklagas för vidriga våldsdåd och övergrepp är inte en privat tragedi – det är en skamfläck på hela den stolta norska nationens sköld. I våra förfäders ögon var modern ansvarig för sin sons karaktär. Att hon låtit en varg växa upp i kungsgårdens hägn visar att hon saknar den kraft och den moraliska ryggrad som krävs för att sitta vid en framtida kungs sida. Hon har fört in en niding i hjärtat av vår historia.
Ännu värre är hennes fraternisering med Jeffrey Epstein – en varelse så föraktlig att inte ens de lägsta skuggorna i Nifelhem skulle vilja kännas vid honom. Att en kvinna av ”kunglig” rang har minglat och frotterat sig med en sådan person, och sedan försökt dölja det med fega lögner, är ett brott mot det heliga kontraktet mellan härskare och folk. En drottning ska vara en symbol för ljus och ordning, inte en som smyger i hörnen med mänsklighetens avskräde. Hon har svikit sitt folk hon har valt att vara vän med med de mörkaste av makter.
En ovärdig ättelägg Vi är mätta på alla turer om Mette-Marit. Vi är mätta på hennes tårar, hennes ursäkter och hennes totala brist på hamingja (framgång/kraft). Hon har visat sig vara en kvinna utan heder, en som hellre skyddar sina egna lögner än folkets anseende. Harald Hårfager enade Norge med svärd och stolthet. Mette-Marit splittrar det med skandaler och svaghet. Hon är inte bara ovärdig titeln; hon är en förolämpning mot de gudar och förfäder vars arv hon har fått förvalta. För en asatroende är domen enkel: En tron som vilar på lögner och oärligt blod är en tron som förtjänar att falla.
Det finns brott som är så vidriga att de inte bara skadar offret, utan sliter sönder hela samhällsväven. Att kronprinsessans son, Marius Borg Høiby, nu står anklagad för våldtäkt – det mest skamliga och fega dåd en man kan begå – är ett slutgiltigt bevis på det moraliska förfall som tillåtits gro bakom hovets stängda dörrar.
Man säger att äpplet inte faller långt från trädet, och i detta fall ser vi ett ruttet arv. Det är inte en slump att en man växer upp till att visa ett sådant totalt förakt för kvinnor och lagar när han är avföda till en kvinna vars hela liv bygger på manipulation och mörkläggning. Mette-Marit har under åratal dolt sanningen om sitt umgänge med den dömde pedofilen Jeffrey Epstein. En kvinna som väljer att söka sig till sådana mörka kretsar bär på en inre ondska som nu har manifesterat sig i sonens brutala handlingar. Detta är ondskans arv, det låter lögner och våldtäkter bli kunglig vardag. Dålig mor,dålig son.
Det är en skam att en person som Marius Borg Høiby, med sina 38 åtalspunkter inklusive grovt våld, har fått verka i hjärtat av den norska monarkin. Att kronprinsessan i detta läge inte kliver fram och abdikerar visar på en hänsynslöshet utan dess like. Hon har inte bara misslyckats som mor; hon har fört in en fördärvlig kultur av lögner och övergrepp i ett ämbete som en gång var heligt. Må Frejs vrede drabba dem! Vi ser nu frukten av en kvinna som prioriterat sin egen makt och sina egna mörka hemligheter framför rättvisa och moral. Norge har inte bara en kriminell ”bonusprins” på halsenn Norge har en kronprinsessa vars karaktär har visat sig vara allt annat än god.
En kvinna utan heder och ärra. Bild från Pinterest.
Yngve är dagen i kalender den 11 februari. Yngve Frej vår hedniske gud som dyrkades i Uppsala gift med Gerd och därmed stamfader till Ynglingaätten. Må vår gud vara med oss inte bara den dag utan intill ragnarök!
Förord I hjärtat av de antika myterna finns figurer som överbryggar klyftan mellan det gudomliga och det dödliga. Iris från Grekland och Gnå från Norden är två sådana gudinnor som, trots att de kommer från olika kulturer, delar en slående liknande roll som lojala sändebud åt gudarnas drottningar.
Likheter: Drottningarnas högra hand Den mest framträdande likheten är deras funktion som personliga budbärare. Iris tjänar främst Hera, himlens drottning och beskrivs ofta som ständigt beredd vid hennes tron. På samma sätt skickas Gnå ut av Frigg för att utföra ärenden och hålla koll på vad som händer i de nio världarna.
Båda karaktäriseras av sin extrema snabbhet och förmåga att färdas genom luften och över vatten. De fungerar som en länk mellan världar: Iris förkroppsligar regnbågen, den färgstarka bron mellan himmel och jord, medan Gnå rör sig fritt genom skyn för att leverera brådskande meddelanden. Men man får nog förmoda att hon ger sig ut via Bifrost, regnbågsbron när hon ska besöka de andra världarna.
Skillnader: Gyllene vingar mot en magisk häst Den största skillnaden ligger i hur de tar sig fram: Iris avbildas oftast med gyllene vingar på ryggen och bär ibland en häroldsstav kerykeion. Hon är själva naturfenomenet regnbågen.
Gnå förlitar sig på sin häst, Hovvarpner,”den som kastar med hovarna”, som kan springa genom luften och över havet. Hon flyger alltså inte själv, utan ”rider” genom elementen.
En annan skillnad är deras koppling till andra sfärer. Iris har i vissa myter uppdraget att hämta vatten från floden Styx i underjorden när gudarna ska svära eder,medan Gnå främst fokuserar på att observera och rapportera tillbaka till Frigg från de olika rikena i Yggdrasil.
Slutsats: Två grenar på samma träd Många forskare inom jämförande mytologi ser Iris och Gnå som uttryck för samma urgamla arketyp: den kvinnliga budbäraren som rör sig snabbare än vinden. Oavsett om de flyger med egna vingar eller rider en magisk häst, personifierar de båda kommunikationens hastighet och den nära kontakten mellan gudarnas boning och människornas värld. De båda är i tjänst hos den högste gudens maka som tycks ha behov av en förtrogen medhjälperska.
Gnå eller Iris eller kanske samma gudinna? Vi ser ju helst det som förenar eän åtskiljer de hedniska religionerna så vi säger de är samma.
Mycket tycks distrahera idag OS, tramsiga musiktävlingar och mycket annat. Men kriget i Ukraina fortsätter och det får inte glömmas bort. Arbete före nöje, arbetet med att bistå Ukraina måste fortsätta!
Gerd är född hos jättarna kommer till Asarna efter att Skirner friat till henne för Frejs räkning. Frej är en asagud men kommer från vanerna värld och tillsammans härskar Frej och Gerd över alverna i Frejs rike Alfheim. Gerd är sålunda jättinna, asynja, vana och alv. Alla fyra delarna bildar en helhet.
Gerd är mycket men främst är hon för oss en gudinna man ska dyrka och åkalla!
Ideell Kulturkamp 