Om någon avbildar Allah och Muhammed kommer alltid någon och äger de får inte avbildas enligt islam. Det är en sanning med modifikation, avbildningar har skett även hos muslimer genom århundradena. Men hur som helst detta förbud gäller bara muslimerna själva. Tänk om någon stod och stekte griskött och så kommer någon och säger man får inte äta gris enligt islam, då skulle det ses som ett dumt skämt, men just bildförbudet det ska vist gälla alla. Nej avbilda såväl muslimernas gud om dess profet.

”Det är nog få som ligger på sin dödsbädd och säger ”jag önskar att jag hade gråtit mer i levet”?”

Linus Kuhlin, författare

En hyllning till Dag

Morgonens herre
rider mot himlen,
skinande häst
skakar sin man.
Ljus fyller världen,
mörkret flyr undan.

Media verkar glömma att ett krig pågår i Europa. Men vi har inte glömt och vi har heller inte glömt vi står på Ukrainas sida.

Ett aktivt kulturskapande: Att inte bara passivt konsumera modern kultur, utan att aktivt ”kämpa” för att hålla liv i gamla traditioner, asatro, hantverk och historia. Att aktivt verka för och försvara hedniska religioner och slippa inskränkt och fördömande monoteism, det är va dvi menar med vår kulturkamp.

Sökkvabäcks Saga

Sökkvabäcks Saga
strålade skänker
mjöd och visdom
till Bestlas son.
Unna Ygg denna lisa
ty hård är hans kall
att vara Valhalls herre.

Korpens fader
böjer sitt huvud,
skådar i djupet
där sanningen gror.
Ett öga gavs bort
för bägarens nektar,
ett evigt offer
för Ygdrasils makt.

Saga vet svaret
på tidernas gåta,
medan brynjan tynger
segerfaders kropp.
Här bland vågorna
vilar hans tanke,
innan stridens dån
åter kallar hans ande.

Varför Fulla bär Friggs ask och tar hand om hennes skor

Inom asatron har asynjan Fulla en teologisk betydelse som sträcker sig långt bortom den enkla tjänarinnans roll. Genom att sammanfläta gudinnan Friggs boning Fensalarna med Fullas specifika attribut framträder en sammanhängande kosmologisk logik, där vardagliga sysslor transformeras till rituella skyddshandlingar och förvaltande av heliga offerskatter.

Betydelsen av Fensalarna som det sakrala ursprunget definieras bäst genom det fornnordiska ordet fen, vilket betecknar en sumpmark eller ett träsk. Denna språkliga rot placerar gudarnas drottning Frigg i ett landskap som historiskt och andligt är djupt förknippat med övergången mellan olika världar, eftersom våtmarker och mossar inom den nordeuropeiska traditionen har fungerat som portar till det underjordiska och som centrala platser för rituella depositioner.

I detta specifika sammanhang blir Fullas ansvar för Friggs skodon en djupt meningsfull handling. Fuktiga sankmarker utgör en konstant fysisk och andlig utmaning där skorna fungerar som det nödvändiga skyddet som hindrar gudinnan från att dras ner i dyn eller besudlas av underjordens ktoniska krafter. Genom att vårda och hålla dessa skodon rena upprätthåller Fulla Friggs rörlighet och suveräna status över det våta elementet, så att drottningen kan vandra oskadd genom sina träskhallar.

Det heliga skrinet eller asken som Fulla bär på utgör nästa centrala pusselbit i denna teologiska struktur, eftersom det förvarar de mest värdefulla ägodelarna. I asatron kan detta tolkas som de smycken och gåvor som troende människor genom tiderna har sänkt ner i heliga mossar som offer till Frigg. Fulla agerar därmed som den gudomliga skattmästaren som samlar upp och vaktar människornas uppoffringar i sitt skrin.

Slutligen binder Fullas unika insyn i Friggs dolda rådslag samman hela denna andliga väv. Mossar och djupt vatten är kända för att svälja och bevara föremål i århundraden, vilket gör sumpmarken till de begravda hemligheternas plats. Då Fulla bär på både skrinet med offerskatterna och kunskapen om Friggs innersta tankar, blir hon den fullständiga förvaltaren av det dolda ödet. Detta ger henne en central och självständig roll i asatrons panteon som hemligheternas och överflödets väktarinna.

Vi ylar som vargar

Vi ylar som vargar
vi skriker som vilddjur
gud är med oss
han borttagit all vår mänsklighet.

Träd in i dansen
vansinnesdansen
yla
vi är inte människor längre.

Gud har fråntagit
vår svaghet ersatt med styrka
medmänsklighet borta
men inte den råa styrkan.

Nu är vi bärsärkar
Odens kreatur
redo att lyda
befall oss Allfader!

Det är nornorna som styr. Valfrihet och ödestro är svårt att förena. Nej ödet styr men vi kan välja hur vi ska möta ödet.

Valfrihet? Knappast. Ödet styr, nornorna spinner trådarna och intet kan vi göra. För så är det. Du väljer inte ditt öde, du har inte ditt öde i dina händer, ditt öde är en tråd i nornornas händer. En sann hedning är fatalist.

Och det är vi glada över. Äntligen är eländet över.