Kung Olov V och hans deltagande i politiken

När det gäller den norske kungen Olav V har det ofta sagts att han inte deltog i politiken. Det brukar hävdas att hans enda insatser i den vägen var att driva igenom en kyrklig välsignelse i Nidarosdomen vid sitt trontillträde, samt att han under 1970-talets oljekris valde att åka spårvagn. Vid en närmare granskning visar det sig emellertid att han spelade en betydligt större och mer aktiv roll än vad det allmänna medvetandet ger sken av.

Nyare historisk forskning, däribland Tore Rems omfattande biografiska verk, visar att gränsen mellan monarkens formella roll som konstitutionell gummistämpel och det faktiska politiska beslutsfattandet i efterkrigstidens Norge ofta var flytande. Genom ett strategiskt agerande lyckades kung Olav V utöva ett betydande informellt inflytande som sträckte sig långt bortom det rent ceremoniella uppdraget. Detta inflytande tog sin början redan under andra världskriget då han i egenskap av kronprins och sedermera försvarschef intog en aktiv maktposition. Han tvekade inte att ta ordet i statsrådet för att driva internationella fredsinitiativ, vilket utmanade den traditionella konstitutionella ramen.

Under efterkrigstiden fortsatte han att utnyttja de veckovisa statsrådssammanträdena till att granska regeringens lagförslag. Genom att ställa skarpa frågor och begära detaljerade förtydliganden tvingade han ministrarna och statsråden att försvara sin politik ansikte mot ansikte med monarken, vilket i praktiken ledde till subtila korrigeringar av politiska beslut innan de formellt klubbades igenom. Särskilt påtaglig var kungens personliga myndighet inom hovets interna angelägenheter och det statliga ordensväsendet, där han agerade med närmast absolut auktoritet. I egenskap av stormästare för Sankt Olavs orden fungerade kungen som en personlig portvakt. Han utförde en regelbunden gallring av regeringens och ordensrådets nomineringslistor genom att stryka kandidater som han ansåg sakna personlig eller politisk integritet.

Hans självständiga agerande demonstrerades tydligt i december 1989, då han, mitt under den pågående rumänska revolutionen, fattade det omedelbara beslutet att frånta den rumänske diktatorn Nicolae Ceaușescu hans norska orden innan denne formellt hade störtats eller dömts i domstol. Det politiska agerandet hos Olav V speglade en bredare nordisk efterkrigstendens där även Gustaf VI Adolf i Sverige och Fredrik IX i Danmark navigerade i kulisserna. Dessa monarker upprätthöll en skickligt konstruerad offentlig bild av folklighet och maktlöshet för att säkra monarkins fortlevnad i en demokratisk tid. Samtidigt behöll de en stor informell auktoritet baserad på lång erfarenhet och djupa internationella nätverk, vilka regeringarna regelbundet konsulterade i kritiska utrikes- och säkerhetspolitiska frågor.

Eftersom lässvårigheterna gjorde det extremt tidskrävande att ta till sig långa, komplexa statliga promemorior tvingades Olav V av Norge att utveckla en alternativ strategi i statsrådet. Han kompenserade för det skrivna ordet genom att förlita sig helt på det talade, och han använde sitt intensiva och rastlösa temperament till att hålla hårda, muntliga utfrågningar av ministrarna. Det hemliga slottsarkivet har avslöjat att kungen under hela sitt liv led av svår dyslexi samt den talstörning som ofta kallas ”skenande tal”. I ljuset av modern neuropsykiatri menar forskare att hans dokumenterade rastlöshet, intensiva temperament och impulsivitet i dag högst sannolikt hade utretts som adhd. Politikerna mötte därmed en monark som använde sina personliga och biologiska särdrag till att dominera rummet och förstärka sin informella maktposition.

De folkliga symbolhandlingarna, såsom striden för välsignelsen i Nidarosdomen 1958 och den kända spårvagnsresan under oljekrisen 1973, var således inte tecken på politisk passivitet utan utgjorde själva förutsättningen för kungens maktutövning. Genom den så kallade signingsritualen förankrade Olav V monarkin i en historisk tradition som stod över parlamentarismen, medan spårvagnsresan demonstrerade en djup respekt för folkets gemensamma uppoffringar. Genom denna noggranna balansgång mellan det upphöjda och det folkliga säkrade kung Olav V det nödvändiga politiska och sociala förtroende som krävdes för att utöva en lagom, men likväl reell, inblandning i statens styrelse. Publiceringen av Tore Rems biografi under åren 2020–2022 blottlade detta dolda gråzonsspel, vilket i modern tid har tvingat fram en helt ny och kritisk konstitutionell debatt i Norge rörande monarkins dolda makt, transparens och demokratiska legitimitet.

Referenser

Bild kommer från Wikipedia den fria encyklopedin

Tryckta källor
Rems Tore Olov V I-III 2020-2022.

Internet
https://en.wikipedia.org/wiki/order_of_st._olav
https://ideellkulturkamp.com/2025/04/03/ordnar-och-politik/
https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadfile&recordoid=8923089&fileoid=8923090
https://nn.wikipedia.org/wiki/den_kongelege_norske_st._olavs_ordenen
https://nn.wikipedia.org/wiki/olav_v_av_noreg
https://no.wikipedia.org/wiki/st._olavs_orden
https://samlerhuset.blog/folkekongen-olav-v-var-kongen-vi-trengte/
https://snl.no/olav_5.
https://sv.wikipedia.org/wiki/sankt_olavs_orden
https://theinvestiture.substack.com/p/the-royal-orders-and-medals-of-norway
https://www.aftenposten.no/meninger/debatt/i/o8rqvb/jeg-er-ikke-i-tvil-svaert-mye-tyder-paa-at-kong-olav-hadde-loepsk-tale
https://www.aftenposten.no/norge/i/ooxqw/en-stor-autoritet
https://www.dagbladet.no/nyheter/ceausescu-fikk-st-olav/65672932
https://www.nrk.no/kultur/xl/kronprinsesse-martha-var-dronningen-vi-aldri-fikk-1.15160077
https://www.psykologisk.no/nyheter/haper-historien-om-kong-olav-kan-styrke-selvfolelsen-til-barn-med-dysleksi/105373
https://www.rcslt.org/news/new-guidance-on-stammering-and-cluttering/
https://www.regjeringen.no/globalassets/upload/smk/vedlegg/taler-og-artikler-av-tidligere-statsministre/kare-willoch/1983/tale_paa_kong_olav_vs_80_aarsdag.pdf
https://www.royalcourt.no/the-monarchy/orders-and-medals/the-order-of-st-olav
https://www.svd.se/a/5535e4b0-d45c-3666-bc6d-211dbf141ed2/kung-olav-glomde-inte-svenskt-svek
https://www.svd.se/a/kym2m/minnesmarket-som-glomdes-bort
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/20-ar-sedan-ceausescu-stortades
https://www.vl.no/reportasje/kronprins-olav-ble-biskopens-fredsaktivist/874538
https://www.wikiwand.com/sv/nicolae_ceau%c8%99escu

Allahs tillbedjare bör ropa att denne gud är stor fem gånger om dagen. Men en gud som måste påminnas om sin egen storhet flera gånger varje dag är inte han senil?

1599 svenskar lämnade Svenska kyrkan i maj 2026.

Njords gåva

Givmild gud, ger ofta och gärna
största gåvan var ändå denna,
han förde kärleken till Asgård.

Ukraina kan vinna kriget. Drönarattacker mot Moskva och strategisk viktiga mål i Ryssland tyder på att Ukraina kan vända konflikten men väst måste våga hjälpa Ukraina. Risken finns att rädslan för en rysk statskollaps gör att stöder till Ukraina minskar. Så fortsätt stödja Ukraina ge inte Putin andrum.

Vaktar källan

Vaktar källan under rot, visdom djupt fördold,
Oden gav sitt öga bort.

Hugget huvud lever än, råd till guden ges,
hemligheter talas tyst.

Om midsommar och förlöpare

Johannes Döparens intåg i midsommarfirandet
Den kristna kyrkan lade grunden för det som vi i dag kallar midsommar redan under 300-talet och början av 400-talet. Det var under denna period som kyrkans ledare beslutade att Johannes Döparens födelse skulle uppmärksammas den 24 juni. Datumet valdes med utgångspunkt i Bibeln, där det framgår att Johannes föddes exakt sex månader före Jesus, vars födelse placerades vid vintersolståndet i december. Genom att knyta Johannes till sommarsolståndet skapade kyrkan en spegling mellan de två bibliska gestalterna och de två stora astronomiska vändpunkterna på året.

När kristendomen långt senare spreds till Norden under medeltiden mötte den kyrkliga högtiden ett redan etablerat folkligt firande. Nordborna hade länge firat sommarsolståndet med fokus på växtlighet, fruktbarhet och magiska krafter i naturen. Från 1400-talet blev Johannes Döparens dag den officiella midsommardagen i Sverige, då kyrkan aktivt försökte styra om folkets festande från hedniska riter till kristen andakt. Detta försök att döpa om högtiden syns fortfarande tydligt hos våra grannländer, där midsommar än i dag kallas för Sankt Hans i Danmark och Norge samt Juhannus i Finland, vilket båda är äldre former av namnet Johannes.

I Sverige behölls det fasta datumet den 24 juni för midsommarfirandet ända fram till mitten av 1950-talet. År 1953 genomfördes en kalenderreform där den röda dagen flyttades till närmaste lördag för att bättre passa det moderna arbetslivet. Detta skapade en uppdelning mellan det traditionella folkliga firandet på midsommarafton och kyrkans helgdag. Sedan början av 2000-talet har Svenska kyrkan valt att flytta själva Johannesmotivet till söndagen efter midsommar, vilket gör att den bibliske profeten fortfarande har en egen dag i anslutning till sommarfesten.

Förelöparens roll i myter och religioner
En förelöpare eller vägberedare är en återkommande och kraftfull gestalt inom världens berättelser. Det handlar om en äldre, vis eller profetisk figur vars främsta uppgift är att bana väg för, fostra och introducera en yngre och mer betydelsefull karaktär som ska ta över scenen. Förelöparen bär ofta på uråldrig kunskap och fungerar som en andlig eller praktisk bro mellan den gamla världen och den nya ordningen. När deras uppdrag är slutfört kliver de ofta åt sidan, ibland genom ett tragiskt eller våldsamt offer, så att den nya ledaren eller guden kan träda fram i sin fulla kraft.

Inom hinduismen och det episka verket Ramayana ser vi detta mönster tydligt genom Viswamitra och Rama. Den äldre, store och asketiske vishetsmannen Viswamitra spelar en helt avgörande roll som förelöpare. Han hämtar den unga prinsen Rama, som i själva verket är en inkarnation av guden Vishnu, för att undervisa honom i heliga skrifter och stridskonst. Genom denna vägledning introducerar Viswamitra den unga prinsen till hans gudomliga öde och leder honom dessutom fram till hans blivande hustru Sita.

I den grekiska mytologin hittar vi en liknande dynamik i Selenos roll som vägberedare för vinguden Dionysos. Selenos kliver in för att ge vårdnad och skydd när Dionysos föds ur Zeus lår och måste gömmas undan för den svartsjuka gudinnan Hera. Budbäraren Hermes lämnar då barnet till Selenos och nymferna på det mytiska berget Nysa. Selenos blir en hängiven kunskapsförmedlare som uppfostrar Dionysos och lär honom allt om vinodling, vintillverkning, fest och rituell extas. Trots att Selenos i konsten ofta avbildas som en skallig, tjock och konstant berusad äldre man ridande på en åsna, bar han på en djup och hemlig profetisk visdom. Mytologin berättar att om man lyckades fånga Selenos när han var full, kunde han sia om framtiden och avslöja kosmos hemligheter. Han förblir sedan en trogen följeslagare och när Dionysos växer upp till en mäktig gud och ger sig ut i världen för att introducera vinet till mänskligheten rider den gamla Selenos alltid vid hans sida som ledare för gudens vilda följe av satyrer och nymfer.
Det kanske mest dramatiska exemplet på denna arketyp återfinns i den nordiska mytologin genom relationen mellan Mimer och Oden. Mimer fungerar som den uråldriga kraften och kunskapskällan som vaktar visdomens brunn. Det är först när Oden söker upp Mimer och offrar sitt ena öga i källan, samt hänger nio dygn i världsträdet Yggdrasil, som han kan transformeras och stiga fram som asatrons högsta gud. Precis som Johannes Döparen i den kristna traditionen blir Mimer bokstavligen halshuggen och tvingas kliva åt sidan för att lämna plats åt den nya ordningen. Men hans roll som förelöpare och vägberedare slutar inte där, Oden balsamerar Mimers avhuggna huvud med örter och bär det med sig så att den gamle vishetsmannen kan fortsätta fungera som en profetisk rådgivare inför framtida kriser och världens undergång.

Referenser

Tryckta källor
Enoksen Lars Magnar Gudar och gudinnor i Norden 2005.
Liman Ingemar Årets ABC, en bok om våra festtraditioner 1975.

Internet
https://en.wikipedia.org/wiki/John_the_Baptist
https://en.wikipedia.org/wiki/Silenus
https://www.greekmythology.com/Myths/Creatures/Silenus/silenus.html
https://kalenderspecialisten.se/kalender/svenska-helgdagar/midsommardagen/
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/backus
https://www.nordiskamuseet.se/utforska/hogtider/midsommar/
https://www.nordiskamuseet.se/utforska/livet-i-norden/midsommarfirande-och-traditioner/
https://www.robertmellis.net/lesson/archetypes-in-religion-and-beyond/
https://www.skansen.se/se-och-gora/hogtider-traditioner/midsommar/
https://study.com/academy/lesson/silenus-history-role-greek-mythology.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_helige_Johannes_D%C3%B6parens_dag
https://www.theoi.com/Georgikos/Seilenos.html
https://www.tidningenharjedalen.se/2015-06-23/varfor-firar-vi-midsommar
https://www.worldhistory.org/Silenus/

Ja har en trevlig midsommardag, Usch frö de politiker som förstörde vår stora sommarhögtid.

Över våg, över lund

Över våg, över lund,
seglar skeppet i denna stund.
Skidbladner klyver skummande hav,
glider fram där gudarna gav
vind i tyg och magisk kraft,
bästa farkost världen haft.

Frej och Gerd i fören står,
sprider ljus där skeppet går.
Guden blickar mot landets jord,
makan viskar fagra ord.
Hand i hand på däckets plank,
solen skiner, guldgul, blank.

Över åker, över äng,
väcks naturen ur sin säng.
Hednafolk på stranden ser
gudaparet som mot dem ler.
Välsignelse över nejden rinner,
vintermörkret snabbt försvinner.

Kornets ax ska fyllas ut,
svälten har nu nått sitt slut.
Svärden smids till plogens bil,
freden sträcker sig en mil.
Äring, frid och goda år,
följer där Skidbladner går.

Vi tycker i föreningen att midsommarafton ska firas den 23 juni och inte vara rörlig helg. Detta påfund bestämdes av socialdemokraterna och bondeförbundare 1952. Att försöka utrota kulturarvet är inte något nytt utan har pågått länge. Tycker ni som vi säg det till politikerna att midsommar ska firas den 23 ha det som en valfråga och inte bara ta upp frågor som handlar om plånboken. Men tills dess förändringen sker passa på att fira ändå. Ha en trevlig midsommar.

Här dansar de den 23 juni.