Den hemliga drycken i djupet: Saga och Sophia som visdomens ansikten
I den västerländska religionshistorien framstår ofta den fornnordiska mytologin och Medelhavsvärldens tidiga gnosticism som två helt skilda världar. Den ena förknippas med krigare, årstider och naturens krafter, medan den andra ses som en mystiktradition på jakt efter hemlig insikt.
Men bilden av ett helt isolerat Norden är förlegad. Under 200- och 300-talen tjänstgjorde tusentals skandinaver som legosoldater i det romerska imperiets gränsarméer. Romarriket var vid den här tiden en religiös smältdegel där olika former av kristendom, som arianismen, levde sida vid sida med gnostiska strömningar och österländska mysteriereligioner. Att skandinaver påverkades av exempelvis Mithraskulten och andra antika mysterier ses idag som en historisk realitet.
När man mot den bakgrunden skrapar på ytan i de fornnordiska källorna framträder motiv som ligger förvånansvärt nära det gnostiska tankegodset. En av de mest slående parallellerna finns i den gåtfulla bilden av hur Oden drar sig undan världens larm för att i stillhet dricka mjöd med gudinnan Saga. Det är en scen som bär tydliga drag av den gnostiska relationen till Sophia, den gudomliga Visheten.
Sökkvabäck som en fristad bortom den materiella världen
I eddadikten Grímnismál beskrivs en plats som skiljer sig markant från de bullriga gästabuden i Valhall:
”Sökkvabäck heter den fjärde, där svala böljor brusa över. Där dricka Oden och Saga alla dagar glada ur gyllene kärl.”
Namnet Sökkvabäck betyder de sjunkande bäckarna eller djupets bäckar. I både nordisk mytologi och antik mystik är djupt, strömmande vatten en klassisk symbol för det fördolda, det undermedvetna och uråldrigt minne.
Sett i ljuset av antika mysterietraditioner fungerar Sökkvabäck som en andlig sfär av ljus och fullkomlighet, avskild från den kaotiska, materiella världen. Oden, som annars ständigt vandrar i världen och förbereder sig för Ragnaröks undergång, kliver här in i ett tidlöst tillstånd. Det är inte en plats för yttre strid, utan för inre kontemplation.
Saga och Sophia som den kvinnliga visdomsprincipen
Vem är då Saga? Hennes namn är besläktat med verbet se och substantivet saga. Hon är gudinnan för minne, historia och djup insikt, den som ser allt. Många forskare menar att hon kan vara en aspekt av Odens hustru Frigg, just i rollen som den allvetande vishetsgudinnan.
I den gnostiska idévärlden spelar Sophia, vars namn är grekiska för visdom, en helt central roll. Sophia representerar den kvinnliga aspekten av det gudomliga och bär på den sanna insikten. Precis som Saga vakar över minnet och det som varit, fungerar Sophia i gnostisk tro som en andlig vägvisare som hjälper den sökande själen att minnas sitt sanna, gudomliga ursprung bortom den materiella världens glömska.
Mjödet i gyllene kärl som gnosis
Det mest symbolladdade inslaget i Grímnismál är att Oden och Saga dricker alla dagar glada ur gyllene kärl. I den nordiska mytologin är drycken som Oden söker aldrig bara en vanlig rusdryck. Det är skaldemjödet Odrörer, den som väcker sinnet, eller vattnet ur Mimers brunn.
Att dricka denna dryck är att ta emot gnosis, vilket är en direkt, upplevd och förvandlande insikt i tillvarons hemligheter.
Inom både antika mysteriereligioner, gnosticismen och den senare västerländska esoterismen används drycken i det gyllene kärlet som en återkommande metafor för andligt uppvaknande. Drycken är den livgivande kunskapen som befriar anden från okunnighetens sömn. Guldet symboliserar det oförstörbara, rena och gudomliga tillståndet bortom det förgängliga köttet. Glädjen speglar i sin tur den andliga frihet och frid som uppstår när själen återförenas med sin källa.
Den heliga föreningen
Inom gnostisk mystik beskrivs det högsta andliga målet ofta genom bilden av det heliga bröllopet eller brudkammaren. Det handlar om en inre förening mellan den sökande anden och den himmelska visdomen Sophia. När denna förening sker blir människan hel och upplyst.
Scenen i Sökkvabäck rymmer samma arketypiska mönster. Oden, den manlige sökaren som offrat sitt öga och hängt sig själv i världsträdet Yggdrasil för att vinna kunskap, sitter här i daglig gemenskap med den kvinnliga Visheten. Det är ett tidlöst möte mellan viljan att söka och själva insikten.
En bro mellan två världar
Det handlar naturligtvis inte om att skandinaver satt och läste gnostiska skrifter från Medelhavsområdet. Istället rörde sig berättelser, ritualer och religiösa symboler längs handelsvägarna och med hemvändande soldater, där de smälte samman med den inhemska nordiska mytvärlden.
Bilden av Oden och Saga i Sökkvabäck visar att den fornnordiska religionen var en del av ett större europeiskt idéutbyte. Bakom myten om det gyllene hornet i djupets bäckar döljer sig samma urgamla längtan som drev antikens mystiker. Det är en längtan efter att dra sig undan världens brus, möta den eviga Visheten och dricka av den kunskap som skänker verklig klarsyn.