Kvädet om Frej och Gerd

Från Lidskjalf skådade
härskaren över alver,
Yngve den fagre,
över världar nio.
Såg han i norr,
i jättars gårdar,
en stolt flicka,
med armar av ljus.

Gerd den fagra,
Gymers dotter,
bländade blicken
på bäckars herre.
Kärlekssjuk konung
kvad då i sorg:
utan den mön
skall livet slockna.

Svärdet det skarpa,
som självt kunde strida,
gavs bort för bruden,
till bittra jättar.
I Barre lund
blev banden knutna,
gud och jättinna
i gamman möttes.

Från det paret
på Uppsala högar,
rann ätten trogen,
den yppersta stammen.
Fjölner som son
fick fruktsam fader,
ynglingaätten
tog spira och land.

De råder för säd,
för solsken och gröda,
svearnas gudapar
skänker oss fred.
År och lycka
åt landets söner,
så länge solen
över Svithiod skiner.

Den svenskaste av alla värderingar måste väl ändå vara att offra hästar till gudarnas ära? Om någon säger emot så minns då att kung Inge med sten kastning drevs bort av svearna när han inte vill offra till hedniska makter utan hellre tro på en död judisk snickare. Men Sven, även känd som Blot-Sven viste vad folket ville ha.

Som vanligt vill vi påpeka att vi bara diskuterar mend den som delar vår värdegrund.

Vi följer landets lagar (juridiken), men vår inre glöd, vår moral och vår passion hämtar vi från vår egen tro, inte från statens policydokument eller så kallade värdegrund. Vi är trogna Sverige som nationalstat och nation, inte nödvändigtvis makthavarnas ideal och normer

IKF

Kalenderåret 2026 ayps beslutades att årets gudamakt skulle vara Gerd. Svearnas urgamle kultgud som sägs vara ynglingarnas förfader är henens make. Man kan därför säga att Gerd är moder Svea ty hon är svearnas kungaätts anmoder. Vi hoppas alla svenska asatrogna den sjätte juni sänder Gerd en extra hyllning!

Hell Gerd!

Sveriges nationaldag är den sjätte juni.

Skjold og Gefion

Fra lejets dyb og markens muld,
steg Gefion frem i glans og guld.
Med fire tyre pløjed hun her,
og Sjælland blev født af hendes bær.

Men Skjold, den gæve Odins søn,
så hendes styrke, fager og skøn.
En konge af sagn, en kriger så stærk,
fandt her sin lige i sagnenes værk.

Hvor bølgerne bruser mod Lejres strand,
gav gudinden sin hånd til Danernes mand.
Oden velsignede båndet de bandt,
da asers og jords kraft i kærlighed fandt.

Nu ruller asatroens mægtige hjul,
for gudinne og konge, for Gefion og Skjold.
Et rige blev skabt af plov og af sværd,
hvor kærlighed krones i guders især.

Myt och makt i Danmarks vagga: Berättelsen om Skjoldungaätten

I gränslandet mellan historia och saga vilar berättelsen om Skjoldungaätten, den legendariska kungaätt som enligt de nordiska myterna lade grunden till det danska riket. Med sitt kungasäte placerat i det mytomspunna Lejre på Själland dominerade dessa härskare berättartraditionen under järnåldern och vikingatiden. Ätten har fått sitt namn efter stamfadern Skjold, en gestalt som enligt Snorre Sturlassons skrifter var son till självaste guden Oden. Genom detta gudomliga ursprung legitimerade ätten sin makt och flätade samman det världsliga styret med den fornnordiska religionens högsta makter.

Den mytologiska grunden för ättens makt blir ännu tydligare genom Skjolds äktenskap med asynjan Gefjon. Enligt den berömda myten besökte Gefjon den svenske kungen Gylfe i Svitjod. Han lovade henne ett så stort stycke land som hon kunde plöja upp under ett dygn. Gefjon förvandlade då sina fyra jättesöner till enorma tjurar och spände dem framför plogen. De slet loss en gigantisk landmassa från svearnas rike och drog ut den i havet, vilket skapade ön Själland. Hålet som lämnades kvar i den svenska jorden fylldes med vatten och blev sjön Mälaren, och konturerna av Själland sades länge passa perfekt in i den svenska sjöns vikar. På denna nyplöjda ö slog sig Gefjon till ro tillsammans med Skjold, och de blev tillsammans stamföräldrar till hela Skjoldungaätten i Lejre.

Bland ättens många färgstarka efterföljare framstår Rolf Krake som en av de mest lysande stjärnorna i den heroiska diktningen. Han skildras som en generös och tapper kung vars hov drog till sig tidens främsta kämpar och bärsärkar. En annan central regent i sagorna är Ivar Vidfamne, en hänsynslös erövrare som sades ha lagt under sig inte bara Danmark utan även stora delar av Sverige, Kurland och Saxland. Hans arv fördes vidare av dottersonen Harald Hildetand, vars långa liv fick ett dramatiskt slut i det monumentala slaget vid Bråvalla där han mötte sin brorson och sveakung Sigurd Ring i en strid som kommit att symbolisera en hel epok av nordisk hjältekult

De isländska sagorna och Saxo Grammaticus texter presenterar en successionsordning av kungar som spänner över generationer. Dynastin inleds med Skjold och följs av Fridleif samt Frode den fridsamme, en regent under vars styre världen sades uppleva en total fredstid. Släktledet fortsätter sedan genom kungar som Halvdan, vilken i sin tur blev far till bröderna Roar och Helge. Det var ur Helges turbulenta liv och förbindelser som den hyllade Rolf Krake föddes för att ta över makten i Lejre. Efterföljande generationer introducerar regenter som Hrörek Slungkringla, vilken beredde väg för den mäktige Ivar Vidfamne och dennes dotterson Harald Hildetand. Ättens sista stora sagokungar i denna tradition brukar räknas som Sigurd Ring och den berömde Ragnar Lodbrok.

Trots de levande beskrivningarna i källor som Skjöldunga saga och Saxo Grammaticus monumentala verk Gesta Danorum saknar ätten en stabil historisk grund. Moderna historiker betraktar Skjoldungarna som en litterär konstruktion snarare än en reell dynasti, då samtida skriftliga bevis saknas helt. Berättelserna fungerade sannolikt som politisk propaganda för att ge senare tiders kristna kungar en ärorik och uråldrig stamtavla. De fascinerande utgrävningarna i Lejre har dock avslöjat monumentala hallbyggnader från yngre järnålder, vilket visar att platsen faktiskt var ett maktcentrum, även om de kungar som styrde där snarare tillhör glömskan än de odödliga sagorna.

Asynjan Gefjon i plöjartagen. Såväl anmoder till danskarnas sagokungar som mor til fyra jättar.

Dengang jeg drog afsted (Den tappre Landsoldat)

Dengang jeg drog afsted,
Dengang jeg drog afsted,
Min Pige vilde med,
Ja min Pige vilde med.
Det kan du ei min Ven!
Jeg gaaer i Krigen hen,
Og hvis jeg ikke falder, kommer jeg nok hjem igjen!
Ja var der ingen Fare, saa blev jeg her hos dig,
Men alle Danmarks Piger de stole nu paa mig.
Og derfor vil jeg slaaes som tapper Landsoldat.
Hurra, Hurra, Hurra!

Min Fader og min Moer,
Min Fader og min Moer
De sagde disse ord,
Ja de sagde disse Ord:
Naar dem vi stolle paa
I Krigen monne[1] gaae,
Hvem skal saa pløie Markerne og hvem skal Græsset slaae.
Ja det er netop derfor vi Alle maae afsted,
For ellers kommer Tydsken og hjælper os dermed.
Og derfor vil jeg slaaes som tapper Landsoldat.
Hurra, Hurra, Hurra.

Naar Tydsken kommer her,
Naar Tydsken kommer her,
Beklager jeg Enhver,
Ja beklager jeg enhver.
Til Peer og til Poul
Han siger: ”Du bis faul,
Og skjælder man ham ud paa Dansk, saa siger han: ”Hols Maul,
For Folk, som taler alle Sprog, er det nu lige fedt,
Men Fanden heller inte for den, der kun kan eet;
Og derfor vil jeg slaaes som tapper Landsoldat.
Hurra, Hurra, Hurra. 

Om Dannebrog jeg veed,
Om Dannebrog jeg veed,
Det faldt fra Himlen ned,
Ja det faldt fra Himlen ned.
Det flagrer i vor Havn,
Og fra Soldatens Favn,
Og ingen anden Fane har som den sit eget Navn.
Og den har Tydsken haanet og traadt den under Fod;
Nei dertil er vor Fane for gammel og for god.
Og derfor vil jeg slaaes som tapper Landsoldat.
Hurra, Hurra, Hurra. 

Vi byde Fjenden Trods,
Vi byde Fjenden Trods,
Naar Kongen er med os,
Ja naar Kongen er med os.
Med draget Sværd han staaer,
Han snakker ei, men slaaer,
Saa dansk som han var ingen Konge her i mange Aar.
De lade, som de troer, at han inte meer er fri,
Og selv vil de dog ha’ ham i det tydske Slaverie.
See derfor vil jeg slaaes som tapper Landsoldat.´
Hurra, Hurra, Hurra.

For Pigen og vort Land,
For Pigen og vort Land
Vi kjæmpe alle Mand,
Ja vi kjæmpe alle Mand.
Og vee det usle Drog,
Der elsker ei sit Sprog
Og ei vil offre Liv og Blod for gamle Dannebrog.
Men kommer jeg ei hjem til min gamle Faer og Moer,
Kong Fredrik vil trøste dem med disse hersens Ord:
Sit Løfte har han holdt, den tappre Landsoldat,
Hurra, Hurra, Hurra.

(Peter Faber)

Danskarnas grundlovsdag är den femte juni.