Det var katolikerna som förstörde för oss asatrogna och därför kan vi gott tycka det var bra att svenskarna klådde upp dem ordentligt vid Britenfield 1631. Sjunde september datumet då slaget stod borde bli nationell helgdag.

Ja katolikerna fick pisk. Värt att minnas. Aldrig mer ska Sverige bli ett katolsk land.

Vi förbjuder givetvis ingen att rösta, men samtidigt väljer vi att inte uppmana någon att lägga sin röst på något av riksdagens partier. Även om dessa partier i teorin förespråkar allmän religionsfrihet, finns det inget av dem som faktiskt vill verka för eller lyfta fram asatron. Om vi ska ge vårt stöd till någon, måste det samarbetet vara ömsesidigt, ska vi klia någons rygg, måste den parten också klia vår.

IKF

Ja ni läste rätt och det teologiska argument vi har för detta är ju att alla hamnar i Hel. Ja allt som lever hamnar där, förutom de som utmärkt sig och hamnar i andra dödsriken.

Ja visst är det härligt med en religion som inkluderar alla. Fast de flesta som inkluderas in denna tro gör det ju när de dör.

Ukraina kan vinna kriget om väst stöttar. Ja vi är tjatiga, men eftersom kriget pågått i fyra år så betyder det ju vi måste tjata mer och sända mer resurser til Ukraina. Moderna krig vinns av dem som har flest resurser och som vågar använda.

Moder vid din grav jag diktar

Här ligger du under jordens tunga täcke,
du som en gång bar min framtids stjärnor.
Mullens tystnad möter min unga röst,
men jag har inte kommit för att gråta.

Jag står här som en segrare över smärtan,
en son av solens och nattens skymningsland.
Dina händer gav mig blodets heta purpur,
nu ger jag dig min sång av eld och marmor.

Kosmos susar genom kyrkogårdens kronor,
och döden är endast en blek tjänare.
Du sover i jorden som en bortglömd gudinna,
medan mitt jag stiger mot planeternas ljus.

Moderssköte, du har fött en vild svan,
vars vingar slår mot evighetens murar.
Hör min röst i vindens stora ensamhet,
ty ur din tysta aska spirar min triumf.

(Henrik Andersson)

Ja, nu är det höst, snart vinter och sedan är det nytt år igen. Så ärade hedningar som har god smak nog att lära av vår blogg: Kom med förslag redan nu på vilken som ska bli nästa års gudamakt. Som alla vet har vi ju en tradition att varje år lyfta fram en gud eller gudinna som vi uppmärksammar extra mycket. Skriv era kommentarer nedan eller skicka dem till ideellkulturkamp@hotmail.se

Det helande vattnets dis

Borvoboendoa, mäktiga gudinna,
det helande vattnets dis.
Åter är du kommen till oss,
germaner som tröttnat på
korsets nedslående tyngd.
Låt det friska vattnet
med kraft spola bort
vigvattnet som påtvingats oss.

Låt källan spricka ur bergets barm,
skölj bort de främmande orden.
Gör våra trötta själar varm,
ge oss åter den heliga jorden.

Borvoboendoa, mäktiga gudinna,
ur det sjudande djupets dis.
Åter vänder vi blicken mot norr,
vi som tröttnat på öknens gud
och korsets nedslående tyngd.
Låt ditt friska, levande vatten
med ursprunglig kraft spola bort
det stagnerade vigvattnet de påtvingat oss.
Tvätta våra pannor rena,
låt oss dricka ur din läkande ström.

Borvoboendoa mäktiga gudinna
det helandet vattnets dis
åter är du kommen till oss
germaner som tröttnat på
korsets nedslående tyngd.
Låt det friska vattnet
med kraft spola bort
vigvattnet som påtvingats oss.

Dessa gudamakter är ändå era: Vårt gemensamma europeiska arv

Asarna dyrkades inte bara i Norden. Germaner har dyrkat dem även på de brittiska öarna och på kontinenten. Ska vi ta vår religion på allvar så måste vi skriva mer om detta, men framför allt om de gudamakter som germanerna dyrkade men som kanske inte är så kända i dagens Sverige. Idag är de flesta svenskar släkt med folk som levt i andra delar av Europa, och få har nog enbart skandinaviska förfäder. Så om någon skulle ha invändningar mot att vi skriver om gudamakter som dyrkats av germaner, fast kanske inte just i Skandinavien, så säger vi: Dessa gudamakter är ändå era gudamakter.

Gudinnan Cobba kan vi gott dyrka hon är en del av asatron hon med.

Zisa är en germansk gudinna, germanerna dyrkade asarna så Zisa är med i vår tro som vi kallar för asatro. Om någon vikingaromantiker rynka på näsan så anser vi den personen borde skaffa sig mer och bättre kunskap.

Sandraudiga är en del av vår tro. Sänd gudinna en tanke om ni är hedningar till henne.

Den tveeggade stoltheten: Från självbestämmande till destruktivitet

När Freja vägrar att gifta sig med jätten Trym (vilket hade inneburit att asarna gav vika för utpressning) eller när Gerd i Skirnersmål initialt står upp mot Frejs tjänare, handlar det om personlig integritet och suveränitet. Det är en stolthet som handlar om att äga sitt eget öde och inte låta sig kuvas. Det är en egenskap som väcker respekt eftersom den skyddar det egna värdet.

Brynhild däremot personifierar den stolthet som har tippat över ända. Hennes saga i Völsungasagan och den Poetiska Eddan är en klassisk tragedi som tar sin början i olydnaden mot Oden, där hon sätter sin egen vilja över den kosmiska ordningen. Detta blir startskottet för hennes fall. När hon senare inser att hon blivit lurad till att gifta sig med Gunnar genom Sigurds list, blir hennes stolthet så djupt sårad att hon kräver både Sigurds och hans unga sons död. Hon tvingar Gunnar och hans bror Högne att arrangera morden, eftersom hon hellre ser den man hon älskar död än att själv leva med skammen av att ha blivit bedragen.

Hennes efterföljande självmord och mötet i dikten Brynhilds helfärd visar att hennes stolthet till slut har blivit ett fängelse. När hon på väg till underjorden läxar upp en jättekvinna och försvarar sina handlingar blir det tydligt att hon aldrig kan backa, aldrig rannsaka sig själv och aldrig visa sårbarhet.

I asatron och det fornnordiska tänkandet fanns det ett starkt ideal om att behålla sitt ansikte och sin ära, men Brynhilds öde fungerar som en varning: när stoltheten blir viktigare än livet självt, och när den drabbar oskyldiga, förvandlas den till en destruktiv kraft som sliter sönder både individen och ätten.

Brynhild övertalar sin make och hans bror att döda Sigurd och dennes son. Här har stoltheten gått lite för långt.

Vi vill möta gudarna, inte se oss själva i spegeln

Om man skalar bort det som är obekvämt, blodigt eller främmande, då dyrkar man inte längre historiska gudar. Då har man skapat en helt ny, modern religion och satt gamla namn på den.
Man kan absolut argumentera för att en religion måste utvecklas för att överleva. Men om utvecklingen innebär att man låtsas som att gudarna alltid har tyckt exakt som en modern svensk riksdagspolitiker, då har man tappat respekten för historien. Då har man förvandlat gudarna till speglar av sig själv.

Denna oärlighet uppstår när man försöker förena två oförenliga ting: å ena sidan den historiska tyngden, mystiken och rötterna från vikingatiden, å andra sidan det moderna samvetet och de samtida politiska värderingar som godkänns av dagens samhälle.

Det är just denna spänning som gör att många idag lämnar de organiserade samfunden. Istället söker man sig till en mer privat, historiskt orienterad asatro, där man kan respektera gudarna i hela deras ursprungliga, ibland skrämmande komplexitet, utan att behöva blanda in modern partipolitik.
Men det finns en ständig risk att religionen bara blir en modern projektion. Istället för att möta gudarna så som de faktiskt beskrivs i eddorna och sagorna, riskerar man att skapa en gud i sin egen avbild. När man rensar bort historiens mörka och främmande sidor tappar man ofta den ”numinosa” upplevelsen, känslan av att möta något som är större, äldre och fundamentalt annorlunda än en själv.
När vi talar om en numinos upplevelse i samband med de historiska gudarna, menar vi att den asatroende möter något som är vildare än människan själv. Det är raka motsatsen till en snäll eller politiskt anpassad gud som tycker exakt som vi.

Vi vill möta gudarna, vi vill inte se oss själva i en spegel.