Island sa nej til medlemskap i EU. Landet vars näst största religion är asatron valde att stå utanför. det är vi glada för. Än finns det hopp om Norden.

Rättvisans och krigets gud: Tyrs dolda motiv i jakten på Loke
När Loke under ett gästabud i Ägirs sal riktade grova smädelser mot den nordiska gudaätten beseglade han sitt eget öde. Efter den kända schismen i dikten Lokasenna flydde Loke i skräck, förföljd av de uppretade asagudarna. Det är ett välkänt kapitel i den nordiska mytologin, men i forskningen lyfts sällan de specifika motiv fram som krigsguden Tyr hade för att delta i denna slutgiltiga hämndaktion. Bland de kränkta gudarna bar Tyr på ett djupt personligt agg som sträckte sig långt bortom det allmänna herraväldets intressen.
Offentlig smädelser och förlorad ära
I den poetiska Eddans dikt Lokasenna skonar Loke ingen av de närvarande gudarna. När turen kommer till Tyr riktar Loke en skymf som i det vikingatida samhället ansågs vara av allvarligaste slag. Loke hävdar öppet att han har haft en utomäktenskaplig förbindelse med Tyrs hustru samt att han har avlat en son med henne. Han hånar dessutom Tyr för att denne aldrig erhållit någon ekonomisk kompensation, så kallad mansbot, för denna kränkning.
I de isländska lagtexterna och i den samtida kulturen var en offentlig anklagelse om hanrejeri en direkt attack på en mans ära. Det var ett brott som krävde upprättelse genom blodshämnd för att återupprätta mannens sociala ställning. Även om Tyrs hustru inte omnämns i andra källor, var Lokes verbala angrepp tillräckligt för att ge Tyr ett legitimt motiv till hämnd.
Fysisk stympning och släktskap med vidundret
Tyrs fientlighet gentemot Loke grundade sig även i en tidigare fysisk tragedi. Tyr var den gud som offrade sin högra hand i gapet på Fenrisulven för att asarna skulle lyckas fängsla det växande monstret. Det är i sammanhanget centralt att minnas att Fenrisulven var Lokes biologiska avkomma.
Under ordväxlingen i Ägirs sal påminner Loke skadeglatt Tyr om denna stympning. Han påpekar att Tyr numera saknar sin högra hand och därför är oförmögen att skipa rättvisa på slagfältet. För Tyr representerade Loke därmed inte bara en provokatör vid hovet utan han var fader till det monster som hade stympat honom samt den individ som nu använde handikappet som ett vapen i en offentlig förnedring.
Kollektivet som verktyg för personlig hämnd
Efter att ha hotats av Tor flydde Loke och förvandlade sig till en lax för att dölja sig i Franangursforsen. Källorna beskriver hur asagudarna gick samman som ett kollektiv för att spåra upp honom. Genom att fläta ett nät lyckades de till slut fånga Loke i vattenfallet.
Även om de skriftliga källorna inte detaljstuderar varje enskild guds handlande vid själva gripandet, är det uppenbart att Tyr hade starka skäl att befinna sig i spetsen för denna jakt. Som rättvisans väktare och krigets gud låg det i hans intresse att verkställa straffet.
När Loke slutligen fängslades vid klipporna med tarmarna från sin egen son, speglade straffets brutalitet den samlade vreden i Asgård. För Tyr innebar Lokes slutgiltiga dom en fullbordad rättvisa där upphovsmannen till hans eget lidande mötte ett liknande öde som Fenrisulven.
Må ni ärade hedningar som läser denna blogg ha en trevlig höst. Må makterna vara med er.
Den tyste hämnaren och den nya tidens arkitekt: En analys av guden Vidars kosmiska funktion i nordisk religion
Inom den fornnorröna religionen, asatron intar guden Vidar en särställning som utmanar den gängse definitionen av en hämndgudom. Till skillnad från sina motsvarigheter i exempelvis den grekiska eller egyptiska panteon, där hämnden ofta är en reaktion på mänsklig hybris eller moraliska överträdelser, är Vidars existens helt frikopplad från mänsklighetens sfär. Hans funktion är inte att upprätthålla jordisk rättvisa, utan att fungera som en kosmisk nödbroms och en länk mellan två existentiella tidsåldrar. Vidars karaktärsdrag definieras av en absolut passivitet inför samtiden, vilket kontrasterar skarpt mot hans centrala roll i universums pånyttfödelse efter Ragnarök.
Under den nuvarande kosmiska eran framstår Vidar som en perifer och statisk gestalt. Han beskrivs i källorna som den tyste asen, bosatt i det vildvuxna och isolerade Land Vide. Denna tystnad och isolering ska inte tolkas som apati, utan som en medveten ackumulering av eskatologisk potential. Vidar är resultatet av en strategisk allians mellan Oden och jättinnan Grid, avlad med det explicita syftet att överleva fadern och hämnas dennes död. Genom att avstå från gudarnas sociala liv och stridigheter bevarar Vidar en renhet och en rå styrka som förblir intakt fram till undergången. Även hans främsta attribut, den religiösa berättelsens sko, växer fram genom en passiv, sekulär process där spilldelar från mänskliga skomakare samlas över årtusenden. Vidar agerar inte i nuet; han är en manifestation av det oundvikliga ödet som tålmodigt inväntar sin rituella tidsbestämda akt.
När Ragnarök kulminerar och Fenrisulven slukar Oden, aktiveras Vidars latenta funktion. Striden mot ulven är inte ett uttryck för emotionellt raseri, utan en rituell och kosmisk plikt. Genom att placera sin sko i monstrets underkäke och klyva dess gap återupprättar Vidar den balans som tillfälligt gått förlorad i och med den gamla ordningens kollaps. Det är i detta skede som Vidars sanna betydelse uppenbaras. Hämnden är inte ett slutmål, utan en nödvändig övergångsrit. När den gamla världen rensats i Surts eld stiger en ny jord ur havet, och i denna post-eskatologiska era transformeras Vidars roll radikalt.
I den nya världen, på Idavallen, axlar Vidar tillsammans med sin bror Vale arvet efter Oden. De gamla gudarnas destruktiva konflikter och krigarideal är borta, och i deras ställe krävs en ny form av styrka. Vidars tidigare passivitet och förmåga att uthärda i tystnad blir nu fundamentet för ett stabilt och fredligt styre. Den styrka som förr sparades för destruktion omvandlas till en byggsten för att bevara den nya kosmiska ordningen. Vidar går därmed från att vara en isolerad hämnare i marginalen till att bli en av den nya tidens mest inflytelserika och mäktiga ledare, vilket gör honom till en unik gestalt i jämförande religionsvetenskap.
Då får vi säga farväl till sommaren 2026 och hopas ni ädla hedningar som läser dessa rader har haft en god, bra och förträfflig sommar.
Om kärlek och ödet
Sjöfn är överallt
Sjöfn är överallt
hon är den ystra kärlekens dis.
Flickor och unga män för hon samman
så har Freja beslutat.
Men den olycklige är den vänlöse
ingen glädje i världen vi kallar Midgård.
Han dväljs i dystraste mörker
det är den bistraste av nornornas trådar.
Den heliga lunden
Den heliga lunden grönskar
Jag längtar efter min älskade.
Den heliga lunden grönskar
Varför måste jag vänta i plåga?.
Ack, skall inte jättens dotter älska mig?
Kvalfull är Frejs kärlekslängtan
Röd
Freja stod
i sin röda dräkt.
Guldhalsbandet förstärkte skönheten.
Vackrare än den röda rosen
Det strålande om hennes anlete,
hennes mun var som en röd blomma.
Den glade guden (dikt om Njord)
Den glade guden
låter gärna ge skänker och gåvor
inget att förvånas över
ty kärlekens fader
kan blott vara givmild och god.
Nornan
Jag trodde jag var framgångsrik
att livet skulle gå lätt för mig
övermodig gick jag omkring
men så stirrade nornan på mig
och allt var förgäves.
Sargat huvud
På sargat huvud växer det guld
vackrare än förut.
Tor är god make
när makans kräkning
han ändrar till seger.
Lofn är mäktig
Lofn är mäktig
kan övertala de högsta att ändra beslut och lagar
men inte ens hon kan förmå
ödestråden dras tillbaka.
Nätet
Nätet snärjde mig
nio flickor skrattade när jag intrasslad
drogs mot botten.
Sannerligen tror jag inte
Rans nät är av samma material som nornornas trådar
Lokesonen
I Hels salar går han omkring
Lokesonen som revs ihjäl av sin broder.
Sönerna fick betala för faderns svek.
Föga tröst att vara i halvsysterns rike
när modern gråter tårar som blandas med ormens etter.
Kom Njorun kom
Kom Njorun kom
skänk oss lycka genom drömmar
hårt är ödet som ej kan betvingas
men skänk du drömmarnas dis
lite lindring när Dellings maka regerar.