Sati

Sati

Änkebränning, eller ”sati”, är en främst indisk och hinduisk sed. Om en manlig bybo avlidit så var det brukligt att dennes änka skulle brännas till döds tillsammans med hans lik på begravningsceremonin. På grund av en väst-främmande världsbild kan änkorna möjligtvis blivit uppbrända av egen vilja – då det troligen ansågs vara en ära att bli bränd med sin make.

Den uråldriga seden var utbredd i norra Indien tills att den förbjöds av den brittiska kolonialmakten på 1820-talet. Trots förbud så fortsatte dock änkebränningarna – i något förminskad skala. En känd incidenten av änkebränning är från byn Deorala, i delstaten Rajasthan i nordvästra Indien, år 1987. Den nygifta unga kvinnan Roop Kanwar blev änka och lät sig brännas (av egen vilja) på hennes makes likbål. 10 dagar efter händelsen så samlades hundratusentals människor i byn för att ta del av den välsignelse som hon troddes ha skänkt över marken där hon brändes till döds.

Enstaka incidenter av att änkor offrar sig själva genom att kasta sig in i deras makars likbål och låta sig slukas av lågorna sker än idag.

I den klassiska romanen ”Jorden runt på 80 dagar” av Jules Verne så räddar huvudkaraktären Phileas Fogg en indisk änka från hennes öde av änkebränning.

/L

Slaget Vid Dömitz 1635

Slaget vid Dömitz 1635

Det slag som utkämpades under trettioåriga kriget vid Dömitz 22 oktober 1635 var inte något avgörande slag men ändå viktigt för de svenska vapnen. Året innan hade det katastrofala slaget vid Nördlingen stått och Sachsen, tidigare allierat med Sverige hade nu i början av oktober bytt sida. Inom svenska armén fanns det missnöje. Många soldater var legoknektar och deras lön hade utblivit. Svenskarnas befälhavare var Johan Banér. Året innan hade den förre befälhavaren Gustav Horn efter Nördlingen hamnat i krigsfångenskap. Banér hade lyckats reorganisera armén och var nu hösten 1635 på återtåg från Magdeburg. Istället för att dra sig norrut mot Östersjön valde Banér att gå på offensiv. Svenska hären bestod på omkring 30 000 man. Staden Dömitz belägen där floden Elde mynnar ut vid Elbe hölls av svenska trupper. Sachsarna beslöt anfalla staden för att förhindra att svenskarna skulle ta sig över Elbe.

Kurfursten av Sachsen, Johan Georg I sände Wolf Heinrich von Baudissin med 7000 man mot Dönitz. Staden gjorde dock motstånd och när staden stormades försvarade svenskarna från slottet. När Banér fick höra att Dömitz anfallits gav han order till Patrick Ruthven, en av de många skottar som stred för svenskarna under kriget att undsätta staden. Då det var bråttom var de främst kavalleri som for mot Dömitz. Sachsarna däremot hade främst fotfolk, de skulle ju erövra en stad samt artilleri. När Ruthven kom närmare staden gav han order om anfall. Samtidigt som kavalleriet anföll sachsarna i ryggen gjorde försvarna ett utfall. Trängd mellan två fiender tog kurfurstens soldater till flykten. Baudissin själv höll på att tillfångatas, en svensk ryttare hade ridit fram och grepp tag i befälhavaren gehäng, men Baudissin lyckades ta sig loss och fly. Svenskarnas förluster blev små, men deras motståndare förlorade omkring tusen man och omkring 2500 blev fångar. Artilleriet och trossen kom i svenskarna händer. När budet om framgången nådde Stockholm firades segern i alla stadens kyrkor den 15 november.

Litteratur:

Björlin Gustaf Johan Banér, andra delen 1910.

Ericson Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar, & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2003.

Steckzén Birger Johan Banér 1939.

Patrick Ruthven, skotts krigare som stred för Sverige emot Sachsen som var en del av Tysk-romerska riket.

Yrsa

Yrsa

Adils kung över svearna och son till kung Ottar Vendelkråka for på viking. Adils och hans män for söderut till Saxland, det som idag kallas Tyskland. En av de som plundrades var kung Geirtjuv. Bland bytet som bestod av såväl guld som boskap och trälar fanns en vacker flicka. Yrsa var flickans namn och hon var både vis och klok. Yrsa hölls inte i fångenskap som de andra trälarna. Adils blev förälskad i flickan som sedan blev hans drottning.

Tiden gick, i danska Lejre härskade Helge Halvdansson. Kung Helge anföll Adils med en så stor och mäktig styrka att Adils såg sig tvungen att undvika strid och drog sig bort från den anklagade fienden. Helge tog byte hos svearna och Yrsa kom i hans våld. För andra gången i sitt liv fick Yrsa se sig som brud till en kung. En son föddes i äktenskapet. Sonens namn blev Rolf Krake. Åter gick tiden och den gamla drottningen Ålof kom. Hon berättade att Helge Halvdansson var Yrsas egen far! Ålof som varit gift med Geirtjuv hade haft en relation med Helge. Yrsa blev förskräckt och reste tillbaka till Adils och blev åter drottning hos svearna. Sonen Rolf stannade i Lejre och blev efter en tid Helges efterträdare som kung.

Adils kom nu i krig mot Åle den Oppländske. Kung Åle var från Norge. I ette stort slag möttes Adils och Åle. Rlf Krake hade anslutit sig till Adils, man får förmoda på sin moders begäran. I slaget som stod på Vänerns is stupade Åle. Efter slaget ville Rolf Krake ha lön för att han och hans bärsärkar bistått Adils. De for till Uppsala för att få sin belöning. Men Adils var som så många rika män snål. Adils försökte rentav mörda Rolf och hans män. Yrsa hjälpte sonen att fly. Adils vackraste och dyratse klenod var ringen Sveagris. Denna ring samt massa annat guld la Yrsa i ett horn som hon gav till Rolf. Under flykten kom Adils och hans män ridande efter Rolf Krake. Lejrekungen spred då ut guldet ur hornet och sitt av allt guld som han kastade iväg var ringen. När Adils med sitt spjut plockade upp Sveagirs från marken anmärkte Rolf syrligt att ” Nu har jag svinböjt den mäktigaste av svearna.”

Rolf Krake for hem. Yrsa sägs ha varit drottning hos svearna resten av sitt liv, så Adils lär ha förlåtit henne. Adils efterträddes hos svearna som kung av sin son Östen. Det sägs inte att Yrsa var son till Östen men det verkar troligt då hon var svearnas drottning livet ut.

Yrsa som ung drottning hos Svearna.

Hels tjänare

Hels tjänare

Gudinnan Hel har tre tjänare i sin tjänst. Namnen på dessa är Modgunn, Ganglot och Ganglati. De tre syns vara av jättesläkt.

Modgunn, på fornnordiska Móðguðr är en väkterska som bevakar den bro som heter Gjallarbron och som står över floden Gjöll. Denna flod är gränsen mellan de levandes och de dödas värld. Hon frågar de som vill över bron efter deras namn och härkomst. Modgunn är en slags motsvarighet till Heimdall som vaktar Bifrost som leder till Asgård. Heimdall är en man som vaktar bron till den guden Odens boningar. Gudinnan Hels brovakt är passande nog en kvinna. De flesta makter inom asatron som förknippa med döden är ju feminina. Modgunns namn har en del velat tyda som ”krigstrött”. Onekligen ett träffande namn på Hels tjänarinna, för de som inte stupar i strid kommer ju till Hel.

Ganglot, även Ganglöt vet vi inte mer än att hon är Hels tjänarinna, hon verkar vara gift med den andre tjänaren Ganglati. Värt att notera att det även i Hel finns en man eller manlig princip i just Ganglati. I Odens dödsrike finns det ju valkyrior.

Ganglots namn sägs betyda långsam eller långsam vandrare, namnet Ganglati ska betyda ungefär samma sak. Men i de dödas värld går tiden långsam. Är man död så är man kan ju inte vara mer än död.

Ingen av tjänarna ha någon bestraffande funktion. Men Hel är ju inte ett monoteistiskt dödsrike för syndare, hit kommer de flesta.

Kanske inte tjänare i ordets egentliga bemärkelse men hunden Garm vaktar i Hel. Hunden ser till att ingen kan ta sig in i Hel obemärkt men hindrar nog också de som är i Hel att ta sig ut utan tillåtelse. Hels hund sägs vara blodig framtill på bröstet, kanhända han bitit någon som velat komma in eller ut ur gudinnans rike? Oden har ju vargar som vaktar, Gere och Freke. Garm påminner i sin funktion om Cerberus den hund som vaktar Hades i grekisk och romerske religion. När ragnarök infaller sliter sig Garm lös. Han anfaller Tyr som dödar och dödas av Garm.

Det ska tilläggas att i dansk och därmed även sydsvensk folktro nämns en häst, Helhäst som visar sig ibland vid kyrkogårdar. Hästen sägs ibland inte ha något huvud, men oftare att den har endast tre ben. Färgen på hästen är förstås svart. De som ser den kommer snart att dö. Troligen är berättelserna om hästen av senare datum. Men det kan ju tyckas passande att Oden har en häst md åtta ben så har Hel en med endast tre.

Få konstnärer har försökt avbilda de tre tjänarna. men här är i alla fall en illustration. Garm är med.

Frostskald: Tor

TOR

I ett mörker visar han sitt ursinnes styrka bland ljusfattiga moln.

Han flackar i strider mot hotfulla tecknet.

I de mörka molnen sprider han sin ilska i vilda strider.

Hör Tors vrede i himmelen skaka. I blixtarnas kall far Tor, där hans makt är all.

(Frostskald)

 

Hundra år sedan parlamentarismen infördes i Sverige

Hundra år sedan parlamentarismen infördes i Sverige

Sedan våren 1917 hade statministern i Sverige varit Carl Swartz. Gustaf V kung i Sverige sedan 1907 hade utnämnt Swartz till regeringens främste då den tidigare statsministern Hjalmar Hammarskjöld som sett sig tvingad att avgå. Regeringen Hammarskjöld hade inte lyckats lösa de problem med folkförsörjningen som uppstått sedan världskriget utbröt 1914. Ransoneringar hade införts i landet men för sent, livsmedelskrisen var stor. Swartz lyckades lösa en del av problemen med importen av livsmedel, bland annat genom handelsavtal med Storbritannien och andra ententländer. Socialdemokraterna under ledning av Hjalmar Branting och liberalerna under Nils Edén hade som mål att inför allmän och lika rösträtt i landet samt inför demokrati. De två samarbetade, tanken var att få så många röster i höstens val och därmed så mycket mandat som möjligt för att därmed bilda en regering som skulle införa allmän och lika rösträtt för män och kvinnor.

Under år 1917 hade flera hungeruppror uppstått, folk protesterade mot de dåliga tiderna, affärer plundrades och bråk och sammanstötning skedde med polisen. En del av våldet provocerades fram av element på vänsterkanten. I valet till andra kammaren 20 september segrade socialdemokrater och liberaler. 31.1% av rösterna fick Brantings parti och liberala samlingspartiet 27.6%. Samarbetet mellan de två gjorde att de fick en majoritet av mandaten. I första kammaren hade dock högern 90 platser medan socialdemokrater och liberaler hade totalt 60. Swartz lämnade nu regeringsarbetet. Avskedsansökan inlämnades andra oktober. Gustav V var missnöjd med Swartz beslut men kunde inte förhindra att han begärde avsked. Kungen var emot parlamentarismen, den skulle innebära att kungamakten minskade. Såväl socialdemokrater om liberaler var emot monarkin och de förstnämnda hade som krav i sitt partiprogram att införa republik. Tidigare hade statsminstern liberalen Karl Staff försökt demokratisera Sverige, men kungen och högern hade lyckats få bort honom. Gustav V försökte få till stånd en ny regering bestående av ämbetsmän och högerpolitiker, men misslyckades. Kungen försökte förmå andrakammarens talman Johan Widén att bilda regering. Det ska tilläggas att världskriget rase ute i världen. Tyskarna såg helst en högerregering, medan britterna föredrog en från vänstern.

19 oktober utsåg Gustav V sålunda den nya regeringen bestående av två monarkikritiska partier där Edén blev statsminister. För första gången i svensk historia kom det in statsråd i regeringen från socialdemokratiska arbetarpartiet. Deras ledare Branting blev ekonomiminister Den nya regeringen tog löfte av kungen att han inte skulle motarbeta den eller motsätta sig de reformer som skulle göras. I gengäld skulle de låta Sverige fortsätta förbli en monarki. Den sistnämna kompromissen vara än idag. I hundra år har Sverige styrts efter parlamentarismen princip.

Litteratur:

Brusewitz Axel Kungamakt, herremakt, folkmakt. Författningskampen i Sverige 1906-1918 1951.

Duhs Staffan Sveriges monarker1986.

Franzén Nils-Olof Undan stormen, Sverige under förta världskriget 1986.

Lagerqvist Lars O Sverige och dess regenter under 1000 år 1976.

Lindorm Erik Gustaf V och hans tid 1943.