Skottdagen

Skottdagen

Skottdagen som inträffar vart fjärde år, är ett resultat av ett antal kalenderreformer. I den julianska kalendern fastslogs att skottdagen skulle infalla den 24 februari. I 1600-talets Sverige avskaffades skottdagen, men återtogs av Karl XII 1712. När Sverige övergick till den så kallade gregorianska kalendern 1753 justerades tiden genom att den 17 februari följdes av 1 mars.  Den 24 februari var det skottdag fram till år 2000. Då bestämdes att den 29 februari officiellt skulle vara skottdag. Skottdagen firas bara vart fjärde år.

I svensk folkkultur finns inga belägg för att skottdagen skulle vara något speciellt. I slutet av 1800-talet började skottadagen uppmärksammas i de brittiska länderna. Det menades på att denna dag hade ogifta kvinnor rätt att fria till männen. Andra säger att denna rättighet gäller under hela året, skottåret. Man ska nog inte överdriva denna sed, troligen så blev det dock något mer accepterat att flirta med varandra. Seden verkar påverkat svensk borgerlighet och i viss mån andra samhälsklasser. I Sverige var i det gamla bondesamhället pingsten en tid då flirtande kunde försiggå mer öppet. Samhället var något striktare än vad det är idag. Ingen näringsidkare verkar kommersiella dagen för att sälja något onödigt. I Sverige har vi fått firande av fars dag, mors dag och alla hjärtans dag för att handeln ska öka sin omsättning.

Skottår

De flesta män kan vara lugna när det är skottår. Men man vet aldrig, akta er ungkarlar!

Slaget vid Helsingborg

Slaget vid Helsingborg

År 1700, hade stora nordiska kriget brutit ut. Danmark, Sachsen-Polen och Ryssland slöt ett anfallsförbund för att försöka ta tillbaka de landområden som Sverige erövrat under polska krigen, trettioåriga kriget och krigen mot Danmark. Men Sverige slog tillbaka. Först segrade Karl XII och hans karoliner över Danmark. Danmark slöt fred med Sverige men efter det svenska nederlaget vid Poltava började danskarna åter krig. De gamla norddanska, nu sydsvenska provinserna skulle åter under Dannebrogen! Hösten 1709 seglade danska flottan över sundet och trupper landsattes. Till danskarnas besvikelse så var det få skåningar som jublade. Karl XI hårdhänt försvenskning av Skåne hade gett effekt. Inga snapphanar anslöts sig.

Generalguvernör över Skåne greve Magnus Stenbock hade få trupper till sitt förfogande. Han gjorde då en taktisk reträtt norrut och inväntade förstärkningar. Den svenska statsmakten lyckades trots katastrofen vid Poltava cirka halvåret tidigare sätta upp en ny armé. I slutet av januari 1710 lämnade Stenbocks trupper Småland och tågade söderut. Marschen gick med tidens mått fort och de sista dagarna i februari var man framme vid området av Helsingborg. Danskarna var inte helt överraskade men svenskarnas förflyttning hade skett fortare än de annat.  Danskarnas befälhavare Jørgen Rantzau, som tidigare utmärkt sig i spanska tronföljdskriget gav order om slaguppställning. Omkring 14 000 soldater skulle möta en armé på nästan lika många. Slaget var därför styrkemässigt jämstarkt mellan svenskar och danskar. Svenskarna hade dock fler kavallerister och dragoner. Danskarna hade 29 skvadroner kavalleri, 22 bataljoner infanteri och 32 kanoner. Svenskarna hade 60 skvadroner kavalleri, 22 bataljoner infanteri och artilleriet bestod av 32 kanoner och 2 haubitsar.Slaget stod enligt vår tidräkning den 28 februari.

Morgonen hade varit dimmig och när dimman lättade märkte danskarna att svenska armén stod rakt framför danska vänsterflygeln. Svenskarna hade dock kärrmarker att passera vilket fördröjde framryckningen. Stenbocks plan var att försöka få sin armé mellan staden Helsingborg och den danska hären. Danskarnas försvarsställningar måste uppges eller ändras och kanonerna flyttas om samtidigt som svenskarna rykte fram.

Jørgen Rantzau beordra sina artillerister att öppna eld vid 12 tiden på dagen.  Omgrupperingen i danska armén hade dock sett till att luckor i de danska leden uppstått med oordning och missförstånd som resultat.

När svenskarna fått ordning på sin framryckning skedde det sedan på klassiskt karoliner manér. Kavalleri och fotfolk rykte fram och med värjor, pikar och bajonetter kastade sig över de danska som slogs efter den vanliga kontinentala linjeformationen. Bland de som sårades på danska sidan fanns Jørgen Rantzau. Den danske ledaren hade själv deltagit i själva striden men träffats av en svensk kula som gick in i ena lungan. Vid 16-tiden började den danska armén retirera mot Helsingborg. Under flykten höggs många danskar ner av de förföljande svenskarna. Cirka 2600 fångar togs. Under striden hade befälet över den svenska vänsterflygeln Jacob Burenskiöld tagit tillfånga av danskarna. Han kom åter till Sverige i april samma år.

Förlusterna har varit svåra att uppskatta. 897 till uppemot 3000 om de sårade räknas med på segrarnas sida. Den medicinska vården eller rättare bristen på sådan gjorde att många sårade dog dagarna efter slaget. Danskarna kan ha förlorat över 5000 man förutom de som blev krigsfångar.

Stenbock ansåg sig dock inte har manskap och kanoner nog förr att storma staden. En belägring påbörjades. Danskarna beslöts sig för att återvända till sitt hemland. Fem dagar in mars månad tågade karolinerna in i staden. Som ett sista tack och farväl hade danskarna förstört mycket av sina förråd och utrustning. Det som dock chockade svenskarna var att omkring 5000 hästar avlivats. Danskarna hade kastat kadaver i brunnar, tagit in hästar i hus och skjutit dem. Allt för att försvåra för svenskarna. I en tid då hästslakt var tabubelagt var det svårt att få folk att delta i städningen. För de helsingborgare som haft prodanska känslor måste denna hästslakt vara något oerhört.

Stora nordiska kriget slutade 1721 med svenskt nederlag. Men det kunde slutat värre. Stenbock räddade Skåne åt Sverige och än i denna dag är Skåne Södra Sverige och inte norra Danmark. Heder och tack Stenbock!

Slaget vid Helsinborg

Slaget enligt ett samtida kopparstick.

Jacob Burenskiöld

Den arme Burenskiöld som blev fånge, trots segern.

Staty Helsinborg

Magnus Stenbocks staty i Helsingborg. Värdelösa politiker i fp, nuvarande liberalerna ville ta bort statyn av politiska skäl.

Följ den spännande utvecklingen

På 1980 talet var det viktigaste vilket parti man röstade på. Skillnaderna mellan partierna var stora och valdeltagandet högt.

På 1990 talet var det viktigaste att man överhuvudtaget röstade. Nedmonteringen av folkhemmet, missnöje med EU samt minskade skillnader mellan partierna uppstod.

På 2000 talet blev det viktigaste att man hade en så kallad demokratisk värdegrund. Likheten mellan partierna och blocken var större än skillnaderna. Viktiga frågor som invandring tabubelades än mer.

På 2010 talet var det farligt att ha några andra åsikter än de sju etablerade partiernas. Det var även acceptabelt att hota och kritisera de som hade avvikande åsikt.

Följ den spännande utvecklingen…

Nordiska gudinnor: Ilmr

Ilmr

Ilmr är troligen den mest okända av fädrens gudamakter. Finns faktiskt inte någon svensk stavning av hennes namn. Det borde då bli Ilm. Hennes namn tros syfta på alm, ett träd man förr använde till att göra spjutskaft av. Valkyria borde hon då vara om hennes namn är alm. I en namnlista över asynjorna hamnar Ilmr mellan Idun och Bil.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

Ilmr