En insändare i Skaraborgsbygden: Jag skulle välkomna ett förbud!

DEBATT 

För några år sedan fick en herre i Tjeckiska Brno igenom ett krav. På hans körkort där hans fotografi finns med bärs på huvudet ett durkslag! Detta gör av religiösa skäl.

Som anhängare av religionen Det flygande spagettimonstret, eller som det egentligen heter, Pastafarianism måste den djupt troende tjecken bära ett durkslag på huvudet för att visa respekt för sin gudom, ett monster gjort av spagetti och köttbullar. Pastafarianism är en religion som tjeckiska staten accepterar. Men skulle ni upplysta och toleranta svenskar som gärna skaffar bekantskaper med nya kulturer försvara Pastafarianismen om det behövs?

Det har varit debatt om förbud mot burkinis i Frankrike. Alla politiskt korrekta har fördömt förbudet. Själv skulle jag välkomna det. Jag tycker som det nu är att det bästa för oss i Sverige och övriga Europa är att vi lever i ett sekulärt samhälle.

Och vill man leva i ett sådant, ja då får man vara positiv inställd till en del förbud. De facto så diskrimineras hinduismen idag. Hakkors, eller som det heter på sanskrit svastikan, är enligt svensk lag hets mot folkgrupp symbol. Men hinduerna anser det vara en symbol för lycka. Ve de hinduer som vill utöva sin tro i Sverige! Ingen gråter över detta förbud, då ska man väl inte snyfta över förbud som drabbar islam.

Visst kan man tillåta religiösa klädesplagg om det är någon person som är medlem i något samfund som, så att säga, är i tjänst; präst, imam eller gode, sistnämnda en officiant inom asatron. Men i övrigt så bör inte religiösa kläder uppmanas. Har vi förbud mot politiska kläder, då kan vi ha förbud mot religiösa dito. Religion och politik är egentligen samma sak.

Så inför gärna ett förbud. Låt mig slippa burkinis, nunnedok och durkslag.

Henrik Andersson,
djupt religiös utan bisarra kläder.

Artikeln publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida den 30 augusti 2016

http://www.skaraborgsbygden.se

Svenska skådespelare del III: Tollie Zellman

Carl Magnus och Betty Zellman fick 31 augusti 1887 en dotter som fick namnet Berta Alice Victoria. Nu är det inte något av dessa namn vår skådespelerska blivit känd under utan det är smeknamnet Tollie som ska användas. Familjen Zellman bodde i Stockholm, men snart gick flytten till Nyköping. Hemmet var religiöst, fadern var bland annat kyrkorestauratör. Kanske var det en slags revolt och protest mot detta som gjorde att Tollie blev vad hon själv sa, klassens clown? Det var föresten vid en flickskola så det var nog inte den mest uppslupna miljön man kan växa upp i. Att bli skådespelerska var förstås inte populärt hos herrskapet Zellman så dottern arbetade en tid på kontor. Unga fröken Zellman sökte till Dramatens elevskola, men antogs inte. Istället blev det under några år vistelse hos Alfred Lundbergs teatersällskap, debuten kom 1906. Samma år hade Zellman en mindre roll i den nu förkomna filmen ”Lika mot Lika”. Efter några års turnerande och en kortare tid i Helsingfors blev det från 1910 mest Stockholm. I stort sett var Tollie Zellman vid alla stora teatrar. I början av karriären spelade Zellman i olika genre men det var som komedienne som hon gjorde sig bäst. 1911, fem år efter debuten kom genombrottet i komedin 33. 333 på Folkan. 1923 gjorde Zellman sin största succé i den brittiska komedin Mollusken.

Zellmans spelstil ska kännetecknats av charm, en hel del erotik, hon beskrivs i litteraturen om henne som ”karltokig” och spelglädje. Zellman hade även en säregen röst, hon talade långsamt och hade något av läspande över talet. Både på scen och privat beskrivs vår aktris ha varit något av en aristokratisk primadonna. Zellman hade en teknik bestående av långa pauser vilket gjorde komisk effekt då hon kunde så att sägandes hålla ut repliken och därmed få ut maximal effekt, men också få fram dubbeltydlighete även i ganska banala texter.

Zellman spelade inte bara roller, hon regisserade även, första gången var 1923 och även i Finland var Zellman verksam med regi.  Även i radio var Zellman medverkande. Filmerna Zellman medverkade i blev fler framåt 1930-talet. Nu var vår aktris inte så ung längre och de flesta rollerna blev ofta tosiga adelsfröknar, men kanske framförallt bedagade skådespelerskor. Alla filmer var inte komedier men det är nog i dessa där Zellman spelade bedagad demimond som hon kanske blir mest ihåg kommen för. 49 filmroller blev det allt som allt. Sista filmrollen var i Oppåt med Gröna Hissen från 1952. 1958 gjordes den sista teaterrollen vid 71 års ålder. 9 oktober 1964 avled Tollie Zellman.

Två äktenskap ingick Zellman, första gången var med Viggo Berck 1916-1918 och andra med Carl Holmquist 1918–1923. En dotter, född 1908 Lill-Tollie Zellman blev även hon skådespelerska.

Tävling: Vem är jag del 3

Jag hade aldrig en tanke på att jag skulle bli gudinna. Hade någon sagt det när jag var yngre hade jag nog tagit det som en förolämpning. Jag minns det som igår, när det kom bud från guden som ville ha mig som fru. Budbäraren var en ganska otrevlig herre, men han var bra på att övertala. Som alla vet gick jag med på att gifta mig när jag träffade min beundrare. Vi har det bra tillsammans och det ska sägas att det kanske beror på att han är ganska välutrustad!

Bloggtips: Asatru News

http://asatrunews.blogspot.se/

Tävling: Vem är jag del 2

Jag är en asynja, men inte av födseln. Hur jag blev en gudamakt? Jag och bror min skulle gå och hämta vatten, men då kom Mundilfares son och fick syn på oss syskon och tog med sig oss på sin eviga färd. På den vägen är det. Jag har inte en egen veckodag, men det har han vi åker med. Du kan se mig och brorsan vissa dagar om du har tur. Vem är jag?

Konstnärer del XXIV Folke Dahlberg

29 augusti 1966 kom Folke Dahlbergs bok ”Havet slutet” ut. Dagen innan, det vill säga den 28 augusti hade författaren drunknat. En ödets ironi. Nu var det inte något hav utan i Vättern konstnären och författaren miste livet. Vättern var den sjö som inspirerade Dahlberg, men som också tog hans liv.

Dahlberg kom till denna världen i februari 1912 i Askersund. Kanske såg Dahlberg sjön som betydde så mycket för honom redan sin första levandsdag? Johan Folke Dahlberg hade liksom Verner von Heidenstam en livslång kärleksrelation med Vättern, men med staden Askersund var relationen mer problematisk. 1928 for Dahlberg till huvudstaden för att studera konst vid konstfack och därefter konsthögskolan. I fem år var Dahlberg studerande innan han 1934 reste till Mallorca.  1936 var Dahlberg tillbaka och bosatte sig i barndomstrakterna, på ön Lilla Röknen. Två år senare blev han bosatt på Stora Röknen. Vintrarna var Dahlberg mest boendes i Askersund. 1946 avhystes de boende på Stora Röknen för att militären skulle ha öarna som övningsområde. 1942 gifte sig Dahlberg med Kristina Sahlström, två söner blev resultatet av det äktenskapet. Samma år som Dahlberg gifte sig skulle Askersund fira 300 år som stad och Dahlberg fick göra reliefer till torgbrunnen som invigdes. Tre år senare hade Askersundssonen en kritikerhyllad utställning i Stockholm. Familjen Dahlberg flyttade, först till Karlshamn sedan till en annan sjö, Vänern. I Mariestad och Sjötorp bodde familjen några år. Konstnären lyckades hyra skogvaktarbostället på Kyrkogårdsön i norra Vättern som beboddes på sommaren. 1966 lämnades Kyrkogårdsön och sista anhalten vid Vättern blev Granvik.

Dahlberg själv beskrev sig som en ”sjöluffare”. Han trivdes nog bäst när han planlöst tog sig fram i norra Vättens skärgård. Resan, inte målet var det viktiga. Det var tidvis ganska ekonomiskt kärvt, en gång tog kronofogden Dahlbergs båt för obetalda skatter. I slutet av livet gick det bättre för då erhöll Dahlberg Övralidspriset.

Tidigt började Dahlberg skriva, men manus hamnade hos Bonniers och där blev det liggande. Först 1948 gjorde Dahlberg debut som författare, nu hos Wahlström & Widstrand. Debutboken fick namnet Cartesiansk dykare. Året därpå kom Vättern kanske den mest kända boken och den första i den lanskapstriologi som följdes med Tiveden och Göta kanal. Alla utom ett av de litterära verken var illustrerade av honom själv. Som konstnär hade Dahlberg blivit känd redan tidigare. Dahlberg utvecklade en märklig punktteckningsteknik. Bäst beskrivet som punkter, och linjer som byggde upp motiv från sjöar och stränder, ofta i ett slags disigt drömlandskap. Det blev mindre av bildskapandet efter författardebuten, och det mesta blev nu bokillustrationer. Det fanns inget av antingen eller mellan författarskap eller konst menade Dahlberg, tvärtom så skulle de två konstformerna komplitera varandra.

Tävling: Vem är jag?

För att såväl roa som undervisa våra ärade läsare och läsarinnor kommer vi lite då och då ha en tävling som heter ”Vem är jag”. Om ni tror ni vet vem det är som åsyftas så är det bara att skriva en kommentar. Vinnaren får det bästa av priser, nämligen äran!

Vem är jag? Jo här kommer lite ledtrådar: Jag har tre barnbarn, de är friska och starka. Sonen min är inte någon svagis han heller. Jag är styvfarmor åt en skicklig idrottare. Bekymra er inte över mig, jag överlever ragnarök. Kanske ses vi igen?

Omröstning: Vad vill du göra när du är död?

Hedningar och andra människor dör förr eller senare. Men det syns som det finns valfrihet även i de dödas värld. Så gott folk, låt oss rösta

Bloggtips: Hedniska tankar

https://hedniskatankar.wordpress.com/