Svenska dikter del XXXXIV Vårt svenska ur
Epigram kallas de dikter som karaktiseras av såväl satir som korthet. Det mest kända epirgamet på svenska torde vara det som friherre Carl Gustaf Cederhielm skrev inför kung Fredrik I kröning. Dikten samanfattar väl det faktum att Sverige gått från stormakt till småstat, eller om man så vill från stormakt till vanmakt. Cederhielm var född 1693 och var med vid riksdagen 1713. Hos kung Fredrik var Cederhielm kammarherre några år innan han blev sänd som sändebud av den holsteinske hertigen Karl Ulrik. Väl i Paris levde Cederhielm på stor fot och fick skulder. Mellan 1724 och fram till sin död satt Cederhielm fängslad på grund av skulder och obetalda räkningar. Märkligt nog lyckades han fortsätta leva gott i fängelset och motta besök. Dikter fortsatte att skrivas och en utgåva benämnd Kaerleks balck utkom samma år som han avled.
Vårt svenska ur
Hvad i sin period den högsta höjden sett
Plär åter strax derpå det lägsta fallet röna.
Kung Carl man nyss begrof, kung Fredrik nu vi kröna
– så har vårt svenska ur gått ifrån tolf till ett.