14/1 1814 slöts freden i Kiel. Sverige och Storbrittanien slöt fred med Danmark.

Danmark hade stått på det napoleonska Frankrikes sida under den världsomfattande konflikten som avgjorts vid Leipzig året innan.

Sverige anföll Danmark med stöd av britte och ryssar i december 1813 och lyckades efter ett kort krig förmå Danmark att ge upp. Sverige fick i freden Norge som tillhört Danmark men fick i gengäld avstå Svenska Pommern och betala en miljon riksdaler till Danmark.

I dag är det 200 år sedan som Sverige och Danmark varit i krig. Må broderskapets känslor bestå mellan våra nationer för all framtid!

”Tjugondag Knut dansas julen ut!” Den ramsan har nog alla hört.
Men vem är då Knut? Knut Lavard var son till den danske kungen Erik Ejegod han var även hertig. Hans släkting Magnus som lät bjuda honom på fest och lät som den fromme kristne han var mörda honom den sjunde janauari 1131. Den sjätte var ju trettonhelg och då går det inte för sig att mörda sina släktingar!
Knut blev sedan förklarad för helgon. I Danmark är den sjunde fortfarande Knutdagen och där tar också julen slut ovannämda datum. I Sverige blev Knut på 1600-talet flyttad till den 13 januari.

Tjuondagen har firats på lite olika sätt. I de södra delarna av Sverige har man haft och har fortfarande Knutgillen och Knutsbaler. Knutgillena har rötterna i medeltiden och i Sverige fanns det under medeltiden sju stycken. I Danmark var dessa gillen mer utbredda och Knutsfirandet har traditonellt vart större i de gamla danska landskapen än i övriga landet. Undantag finns.

På olika sätt har dagens firats. På Gotland har man rullat runt med en tom tunna för att markera att helgen är över. Man har med kvast symboliskt sopat ut julen i Kalmartrakten och man har även slått i väggar och ropat ”Ut Knut” och på så vis kört ut julen i delar av Norrland. En notis från 1600-talet berättar om att man hade fest och sedan körde man symboliskt ut gästerna.
Utklädningssed har funnits på sina håll. I uppländska Gimo har man klätt sig som ”Knutmassar”.

Julgranen infördes i slutet av 1800-talet i sin moderna tappning och med den kom julgransplundring. På många håll i Sverige idag annordnas ofta julgransplundring vid de offentliga granar som satts upp och barnen får godis.

I runkalendern markeras dagen med ett uppochnervänt horn. En tydlig markering att nu är det slutfestat.

En av Knutdagens mer makrabra firande var att man på sina håll kastade in vedträd gärna då sådana med ”knutar” i sig hos folk med en lapp med mer eller mindre elak text.

Bland det grövre firandet var dock ”Knutgubbarna”. Dessa var dockor ofta i naturlig storlek som ibland kunde få övertydligt markerade könsorgan. Dessa kunde sändas i väg och då helst till folk man var lite stött på. Dessa gubbar fick med sig ett så kallat pass. Passet var ett brev med en elak text. Den som fick en sådan gubbe blev förstås inte glad och skickade dockan vidare.
En och annan gammal ungmö fick Knutgubben som ”fästman” av mer eller mindre omtänksamma medmänniskor.
En och annan ”Knutgumma” har nog också funnits.

Värst var det nog när Knutsgubbar arrangerades så att de såg ut som hängda människor eller som om de hamnat i vatten och drunknat! Det hände att ordningsmakten fick rycka in. Traditionen med Knutsgubbar försvann efter hand på 1930-talet. I modern tid har det väl levt vidare på sina håll. Folk som fått vedträn inkastade och som varit nya i de trakter seden funnits har till och med ringt polisen!

Om seden med gubbar funnits men istället firats dagen efter det vill säga den 14 januari har de kallats Felixgubbar. Felix är namnet i almenackan och är till minne av Felix av Nola. Även han ett helgon som dog på 250-260-talet.
Felixgubbar och gummor kallas de då.

”Slut på julen och slut på ljusa och slut på ölet i alla husa!”
Så sa man förr. Nu var den stora högtiden slut för denna gång. Julen vår äldsta högtid med rötter i hedentid som firats på så många sätt med så många seder och traditioner. Julen av idag är inte som den var för hundra år sedan och den julen var inte densamma som den för tusen år sedan men jul har firats och kommer att firas.
Professorn och politikern Rudolf Kjellén sa att staten är att likna vid en levande organism. Inte bara något som håller ihop människor på ett visst område med lagar och förordningar. Men man borde då kanske säga att julen är en levande organism? För nog är julen mer än bara en högtid? Det är inte bara dans kring granen, julklappar och överflöd av mat och dryck (man sa ju att man drack jul förr)
Nej julen är lite mer än så. Men nu säger vi farväl för denna gång och tackar Jólnir Odens namn som julens högste gud för att vi fick uppleva ännu en levande sed med hedniskt förflutet!
Vi i Sverige har nog världens längsta julfirande. Vi firar ju jul från 13/12- 13/1.

Trettonhelgen är julen sista högtid.
Femte januari är trettondagsafton och sjätte januari är trettondagen.
I runkalendern är den sjätte januari prydd med en stjärna och ett horn.
Stjärnan symboliserar den stjärna som ledde de tre vise männen. Hornet att det fortfarande är jul och fest.

Enligt de kristna kom det vise män för att hedar Jesusbarnet. Då gåvorna var tre, guld, rökelse och myrra har man ansett männen som senare ansågs vara kungar vara just tre. Namnen på dessa har varierat men de vanligaste på våra breddgrader är Caspar, Melchior och Balthasar.

Det finns de som menar på att de tre vise männen ligger bakom d tre kronor som finns i det svenska riksvapnet. Albrekt av Mecklenburg sägs ha instiftat detta vapen på slutet av 1300-talet.

Det är nu när de hyllar Jesus som konung som man kan säga att Jesus blir den han är enligt den kristna läran. En del kristna var påstått att Jesus föddes just nu vid trettonhelgen men i väst fick födelsedagen bli den 25 december.

I det gamla Egypten firades den sjätte januari en fest till guden Osiris ära. Osiris var en gud som påminner lite om Jesus Kristus. Han dör och återuppstår. Den sjätte januari var det en reningsfest vid Nilen till hans ära med något som kan liknas vid vuxendop eller heliga bad.
Osiris bildade även en treenighet med sin fru, gudinnan Isis som även dyrkats på germansk område och sin son Horus. Set, Osiris bror dödar Osiris som dock återkommer till livet tack vare Isis. Set har påverkat de kristnas bild av Djävulen. Den Egyptiska treenigheten var mer genomtänkt än den kristna med sin fader, son och helig ande. Man har ju fader, son och moder. Troligen så omvandlades modern till just helig ande.

Nyhedningar tar på sina håll och uppmärksammar trettonhelgen. Men de tre heliga konungarna/de tre vise männen är då de tre stora gudarna Oden, Tor och Frej.

I äldre tider i Sverige gick det vid trettonhelgen omkring så kallade stjärngossar. De bar på en stjärna och sjung. Tiggde gjorde de också.
Man ska inte tro att detta liksom andra utklädningsseder där man sjung och tiggde var så vänt och rart. Tvärtom. Redan 1655 står stjärngossar inför rätta. Många myndighets förbud följer sedan på lokalt håll. Sista var 1808. 1875 beslagtar myndigheterna i Ystad stjärnor.
Stjärngossarna var utklädda. En del var de tre vise männen, någon kunde vara Josef, Marias make och Jesus styvfar. Herodes kungen som gav order att döda de förstfödda barnen spelade ofta en slags huvudroll. Judas med pungen var den som tog upp gåvorna. Judas var den av Jesus lärjungar som förrådde honom. Det fans lite inslag av antisemitism i detta julspel.

Helt utdöd är väl inte stjärngossarnas upptåg. Många kyrkor har ännu idag julspel vid den trettonhelgen och stjärngossarna brukar vara med vid Lucia. Det sistnämnda är ju lite tokigt å de heliga männen kommer nästan två veckor för tidigt till Jesu födelse!

Vid trettondagen brukade förr arbetsförbudet som rått under julhelgen avslutas.

Då det är ett nytt år kan det kanske vara på sin plats att nämna lite om månaderna. I äldre tider och på sina håll fram till 1800-talet hade man andra namn på månaderna än vad vi har idag. Månaderna infall väl inte heller riktigt som de moderna. Och det är troligt att de haft lite olika tidsinfall beroende på var man bott.

januari torsmånad
februari göjemånad
mars vårmånad
april gräsmånad
maj lövmånad
juni sommarmånad
juli hömånad
augusti skördemånad
september höstmånad
oktober slaktmånad
november vintermånad
december julmånad

Månaderna vad vi än kallar dem är tolv stycken och de är förstås uppkallade efter månen. 29.5 dygn tar det för solen att varva månen.
Idag har månen inte så stor betydelse men förr ansåg man att den näst viktigaste himlakroppen efter solen kunde ha stor inverkan på folks liv.
Bland de viktigaste inverkan månen kunde ha var nyårsny. Hur detta har räknats har det dock varit delade meningar om. Om nyårsnyet ska räknas från första nytändningen efter vintersolståndet eller julafton.
Kom nyårsnyet sent trodde man att nästa vinter skulle bli lång.
Giftasvuxna flickor skulle enligt gammal tradition första nymånen ge sig ut och niga tre gånger för månskärvan och läsa följande vers;

”God dag nyårsny.
Säg mig vems bröd jag skall baka.
Vems säng jag ska bädda.
Vems barn jag skall föda!”

På Island fanns det en sed att hälsa nyårsnyet. Husbonden ska hälsa thorri och hans fru gòi. Jämför med namnet på de två första månaderna.
Torsmånad börjar ju året med och i göjemånadens början firas disblotet med Freja i spetsen. Kanske är årets andra månad helgad åt den nordiska trons mäktigaste gudinna?

Mer vanligt var nog att man önskade sig något av månen. Man bugade sig mot månen och uttryckte sin önskan inför det kommande året. Påminner väl lite om vår tids nyårslöfte. Skillnaden är väl mest att man även brukar lite månmagi.

Hälsningen av nymånen skulle ske på förmiddagen då det började mörkna. Nykungen som man också kallade nyårsnyet hälsades långt fram i tiden i södra Sverige med följande;

”Välkommen Nykonung,
välkommen herre,
med korn och med kärne,
med fläsk och med bösten,
med gott öl om hösten!
Föd ko i bås,
ge havre åt gås,
galtarna i skogen,
tröskarna på logen,
fiskarna i floden!
Föd ko i bås!”