Historien om den svenska monarkin del III
Två revolutioner
Ett år efter att Gustav III blivit kung genomför han en så kallad statsvälvning. Riksrådet arresteras. Gustav försäkrar att han inte vill bli enväldig och man återgår till den grundlag som tillkom under Gustav II Adolfs tid. De första åren för kungen en ganska lyckad politik. Men mycket av adelns missnöje består.
Gustav stöder reformer och kultur. Svenska Akademin instiftas. Kungen har revanschistiska tankar. Det som Sverige förlorat i krig mot Ryssland ska återtas och det blir krig 1788. Oppositionen växer. Allvarligast är de officerare som träffas i finska Anjala. Dessa anser att kriget är olagligt och några till och med vill att Finland ska bli självständigt under ryskt beskydd. Gustav III lämnar Finland, förevändningen är att Danmark börjat krig mot Sverige. Gustav skyller mycket av krigets misslyckande på sina motståndare inom riket och får med de ofrälse stöd igenom det som kallas ”förenings och säkerhetsakten”. Detta ger de ofrälse i riket mer medborgerliga rättigheter medan adeln försvagas. Kungens makt blir i praktiken envälde. Gustav ger sig sedan tillbaka till Finland och vinner Sveriges största militära seger till sjöss, slaget vid Svensksund. Kriget är slut och kungen har fått mer makt och prestige. Men priset är högt. 1792 skjuter Ankarström, en före detta officer Gustav på en maskeradbal som en tid senare avlider.
En förmyndarregering under kungens bror Karl tar vid. Karl låter dock sin gunstling Gustaf Adolf Reuterholm styra. 1796 blir Gustav IV Adolf regerande kung. Men oppositionen finns fortfarande kvar, främst hos adeln. När sedan Sverige blir indraget i napoleonkrigen förvärras situationen. Gustav Adolf ogillar revolutionen och avskyr Napoleon, vilket alla svenskar inte gör. 1807 byter svenskarnas allierade ryssarna sida och angriper Sverige. Kriget går dåligt och misslyckandena skylls på kungen. Officerare gör 1809 en kupp och Gustav IV Adolf tvingas abdikera. Även hans son fråntas rätten till tronen. Gustav Adolf tvingas leva i landsflykt fram till sin död 1837.
Kungamakten stärks och det rejält under Gustav III. Från en mestadels maktlös institution blir genom statsvälvningen monarkin den mäktigaste. Kungamakten stärks men priset får betalas därefter. Gustav III blir vid sidan av Karl XII den mest omstridde kungen i svensk historia.
Men även efter Gustav IV Adolfs fall har monarkin en stark ställning. Gustav III lät som tack för sina bröders stöd under statskuppen ge dem titulärhertigdömen.
Från början till mitten av 1800-talet
Karl, hertig av Södermanland blir riksföreståndare. Riksdag inkallas och Sverige får snabbt en ny författning som delar makten mellan kung och ständer. Monarkin ifrågasätts inte som statsskick men ingen vill ha vare sig envälde eller riksdagsvälde som under frihetstiden.
Karl har inga barn. Den danske prinsen Kristian August blir tronföljare och döps om till Karl August. Men han avlider snart. Efter mycket diskussion blir Europas mäktigaste man Napoleon I:s marskalk Jean Baptist Bernadotte, furste av Ponte Corvo vald till tronföljare.
Denna man känd som Karl XIV Johan tar över ledningen i Sverige. Karl XIII som är åldrad i förtid och märkt av hjärnblödning låter den nye adoptivsonen styra. Karl Johan lyckas med hjälp av ryssar och britter erövra Norge som går med i union med Sverige.
Karl Johan som även blir kung rent formellt då Karl XIII avlider 1818 styr utan att nämnvärt bry sig om idén om jämvikt mellan monark och riksdag. Ministrarna är lojala ämbetsmän som inte för någon självständig politik utan utför i stort sett kungens befallningar. På 1830-talet börjar dock en opposition komma med krav på större inflytande både i riksdag och bland vanligt folk. De föråldrade ståndsriksdagarna utsätts också för kritik.
Karl Johan lyckas dock stå emot det mesta av kraven men får börja ge med sig i början på 1840-talet. När han avlider 1844 tar även en del av de forna motståndarna del av hyllningarna till den dödes minne.
Oskar I ende son till Karl XIV Johan är nu kung. Många hoppas och tror att Oskar som visat intresse för liberala idéer ska acceptera dessa även i politiken. Så blir inte fallet. Oskar är liberal i både ekonomiska och sociala frågor. Kvinnor får utökade rättigheter och Oskar är motståndare till dödstraff. Men den egentliga makten vill han inte släppa. 1848 utbryter revolution i Frankrike. Den sprids över stora delar av Europa och även till Sverige. I mars blir det oroligheter i Stockholm. Militär och demonstranter slåss på gatorna. ”Leve republiken” hörs det ropa. Efter denna händelse blir Oskar mer konservativ.
En annan viktig fråga är om ståndsriksdagarna ska ersättas av ett nytt riksdagssystem. Debatterna pågår länge men Oskar är ovillig till det nya. 1857 får Oskar I slaganfall och kronprinsen Karl tar över. Året därpå avlider Oskar. 1858 får Sverige sin första medborgarlag. Även om den inte får någon betydelse för monarkin så är det första gången i svensk historia som folk börjar ses som medborgare och inte som undersåtar.
Karl, kronprins och hertig av Skåne blir den mest populäre kung som suttit på tronen. Men han är en svag monark. Den starke mannen i svensk politik Lous De Geer som är pådrivande att införa en tvåkammarriksdag lyckas få kungen att stödja detta.
Karl går efter mycket om och män med på detta och 1865 bestäms det att det nya systemet ska antas. Karl blir oerhört populär. Trots att kungamakten inte formellt berörs av den nya riksdagen är det klart att den kommer att förändra även kungen inflytande. Den nya riksdagen är starkare än den förra. Redan tidigare hade Karl tvingats ge med sig då han utlovat stöd till Danmark i händelse av krig mot Preussen. När kriget kommer 1863 ser regeringen till att hjälpen inställs.
Karl är dock som person otroligt populär, rent av folklig. Flera resor runt om i landet och i Norge gör att monarkin har stöd i breda lager Karl avlider i magcancer och landssorgen är stor och äkta. Ende sonen Karl Oskar dog som barn och dottern Lovisa har ingen arvsrätt till tronen så Karls bror får överta.
Av de kungar som styr mellan 1809-1872 är Karl XIV Johan den mest framgångsrike. Från ofrälse soldat i franska armén till kung över Sverige och Norge gör han en extremt ovanlig karriär. Under hans tid förekommer det först kritik av allenastyret de sista åren.
Oskar börjar populär men dör ganska tidigt och blir nog för de flesta liberaler en besvikelse. Hans privat något stela och opersonliga sätt gör det inte lättare. Karl som är faderns motsats gör monarkin förvisso populär men ser samtidigt till att den mister mycket av sin makt. En makt den aldrig återvinner trots efterträdarnas försök.
Konservativa försök
Oskar I tredje son bestiger tronen 1872. Han försöker återvinna vad monarkin förlorat under in brors tid. Men tiden har hunnit ifatt honom. Oskars politik är konservativ och han försöker bekämpa den nya tidens tankar. Oskar får också med tiden allt svårare problem med unionslandet Norge. I Norge tvingas han acceptera parlamentarismen redan 1884.
1876 får Sverige sin första statsminister detta leder till att regeringen får en starkare ställning även om de flesta statsministrar är konservativa kungatrogna ämbetsmän. Oskar försöker på alla sätt bevara det gamla samhället. Han får igenom att han ska krönas fast många anser detta vara otidsenligt. Det blir en kompromiss, kröning sker men Oskar betalar de mesta själv. Oskar är även aktiv i svenska akademin och låter dess sekreterare Carl David af Wirsén bekämpa nya tankar och stilarter. Oskar har även sinne för ceremonier och den pompa och stått som monarkin har används kraftfullt och skickligt. För många konservativa krafter framstår denna monarki som ett ideal och det påverkar främst den nya borgarklassen. Under Oskars tid kommer dock det första förslaget att införa republik i riksdagen.
De sista åren har Oskar fullt upp med att rädda unionen. Detta misslyckas och det är en trött och desillusionerad kung som avlider i december 1907.
Oskar lyckas i en del fall hävda den personliga kungamakten. Men på det stora hela misslyckas det. Unionens upphörande är framförallt för Oskar och kungahuset ett nederlag. Vare sig Oskar eller den äldre brodern är egentligen några starka personer och har svårt när regering och riksdag går emot eller har en annan uppfattning. När Oskars favoritpolitiker Erik Gustaf Bodström är statsminister får denne i mångt och mycket fria händer att styra. I praktiken införs parlamentarism i alla fall tillfälligt under Oskar senare tid.
Oskar II är den siste kungen som utfärdar adelskap till svenska medborgare. De som adlas är dock nästan alla inblandade i geografiska upptäcktsfärder. När Oskar blir kung börjar han använda den svenska flaggan som ditintills mest används till sjöss. Traditionen att hissa denna flagga som vi gör idag börjar vid Oskars första tid. En annan tradition med världsbetydelse är att Nobelpriset börjar delas ut 1901. Trots ett vist motstånd från kungens sida.
Parlamentarismens triumf
1907 tar Gustav V över. Kungamakten är fortfarande formellt stark men krav på utökad rösträtt och demokrati hörs. Främst från vänstern. Gustav avstår från kröning men vill inte avstå från den egentliga makten. Kungahusets främste försvarare av kungadömet av guds nåde är dock hans drottning Viktoria. Hon är född och uppvuxen i tyska kejsardömet där monarkin ställning är stakare än i Sverige. Hon gör vad hon kan för att få in landet i en mer konservativ riktning. Flera av kungahusets medlemmar som prins Eugen och kronprins Gustav Adolf är mer liberala. Gustav V får främst bekymmer med den liberale statsministern Karl Staaff. Mycket av motsättningarna mellan kung och regeringschef är även på det personliga planet.
Försvarsfrågan är vid sidan av rösträtten tidens stora fråga. Kungen vill ha utökade anslag och värnpliktstid till försvaret och regeringen vill gå saktare fram. 1914 samlas folk, främst lantbrukare till det som kallas ”Bondetåget” 30 000 deltar i denna manifestation. Kungen som stöder dem tar emot på Slottet och håller tal där han stöder deras uppmaningar till upprustning. Staaff försöker få kungen att lova att i framtiden inte göra uttalanden utan att först informera regeringen. Gustav vägrar och Karl Staaffs regering avgår. Kort tid därefter utbryter första världskriget och även de som varit motvilliga till utökat anslag till krigsmakten accepterar detta. Borgfred blir det i landet. Senare på hösten kallar Gustav till möte mellan Sveriges, Norges och Danmarks kungar, det så kallade tre kungamötet för att gemensamt utverka en neutralitetspolitik. 1914 blir den personliga kungamaktens sista stora år i Sveriges historia. Statsminister är nu Hjalmar Hammarskjöld. Han är konservativ och stöder kungamakten men tvingas avgå 1917. Kriget ute i världen leder till missnöje. Hungersnöd hotar och motsättningarna inom landet växer. Revolutionen i Ryssland inspirerar många på vänsterkanten. Hösten 1917 vinner liberaler och socialdemokrater valet. Gustav försöker förgäves hitta någon inom högern som vill bilda regering. Detta misslyckas. Gustav ger med sig och låter den liberale Nils Edén bilda regering. Inom den nya regeringen finns det socialdemokrater som vill ha republik. Parlamentarismen är genomförd i Sverige. Författningen ändras och allmän och lika rösträtt införs. Formellt så förlorar dock inte kungamakten något. Men i realiteten är det annorlunda.
Gustav kommer senare att på det stora hela följa parlamentarismens princip även om han ogillar den. I mitten av 1930-talet tar socialdemokraten Per Albin Hansson över som statsminister. Samarbetet mellan honom och Gustav blir gott. När andra världskriget utbryter bildas samlingsregering med Hansson som regeringschef. Regeringen förespråkar neutralitet och det gör Gustav också. Gustav V hotar abdikera enligt Hansson om inte tyskarna får sända trupper från Norge till Finland via Sverige 1941 vid det som senare får heta midsommarkrisen. Gustav V avlider 92 år gamla 1950 och sonen Gustav VI Adolf tar över.
Den tid då kung Gustav VI Adolf regerar är en mycket stabil tid. Folkhemmet framväxer, tillväxten ökar och landet är stabilt inrikespolitisk. Socialdemokraterna har makten under hela perioden och endast två statsministrar styr. Dock är kraven på republik stora.
Gustav VI Adolf lyckas dock genom sitt personliga sätt, vänlighet och att strikt hålla sig till parlamentarismen se till att de mest högljudda kraven tystnar. Till och med republikanerna anser att han gör ett bra arbete. Den enda regeringskris som uppstår är när socialdemokrater och bondeförbundare som gemensamt styrt landet avbryter sitt samarbete och bondeförbundet lämnar regeringen. Kungen låter dock enligt parlamentarismens princip socialdemokraterna fortsätta styra. Denna 1957 år regeringskris är sista gången en svensk kung aktivt deltar i politiken. Författningsarbetet som blir färdigt på 1970-talet fråntar kungen all formell makt.
Dock kommer den inte att träda i kraft förrän Gustav VI Adolf avlidit. En hedersbevisning från regeringen.
Den personliga kungamakten försvinner på det stora hela 1917. Men monarkin består och både Gustav V och Gustav VI Adolf är populära. Gustav V minne fläckas dock av den så kallade Haijbyaffären, men den kommer först efter hans död. Gustav VI Adolf reformerar och moderniserar monarkin och blir populär. Inte sedan Karl XV dagar har någon monark varit så folkkär. Men monarkin som politisk maktfaktor är på det stora hela borta. Värt att notera är att monarkin under denna tid fungerar bäst då det republikanskt sinnade SAP styr.
Det symboliska konungadömet
Sverige får en ny grundlag 1974. Då mister monarken sin politiska makt. Den viktigaste uppgiften att utse regering tillfaller riksdagens talman. Till skillnad från de flesta konstitutionella monarker har inte Sveriges statschef denna uppgift. Man kan säga att länder som Norge, Danmark, Belgien och Holland är konstitutionella monarkier där regenterna har formell makt medan den svenska monarkin som inte ens har formella funktioner är en symbolisk monarki. Meningen med den nuvarande monarkin är att statschefen ska vara en samlande och enande symbol. Ändå har monarken Carl XVI Gustaf beskyllts för inblandning i politiken. Främst genom uttalanden som tolkats som ”miljöpolitiska”. 1993 skrev den svenske kungen ett brev till den irakiske presidenten Saddam Hussein. Anledningen var att tre svenska medborgare hade dömts för spioneri i Irak men de släpptes då kungen vädjade för dem. De främsta kritikerna har dock varit offentliga personer såsom politiker och journalister. Monarkin har på det stora hela varit populär och alla opinionsundersökningar har visat att monarkin är populär. De krafter som verkat för införande av republik har aldrig lyckats enas om vilken sorts republik man vill ha.
1980 får Sverige full agnatisk tronföljd vilket gör att även prinsessor har rätt till tronen. Om detta stärker monarkin eller inte är meningarna delade om. Carl XVI Gustaf är den förste regent som delar ut hertigdömen efter 1772 till prinsessor.
Blodets väg
Under den hedniska tiden var det viktigt att kunna hävda att man härstammade från gudarna, sedan när kristendomen slagit igenom blev det viktigt, om inte viktigare att kunna bevisa härstamning från Erik den helige. Detta gjorde såväl Karl Knutsson Bonde som Gustav Vasa. Efter Vasaättens utslocknande på tronen blev det en fördel att kunna hävda släktskap med denna ätt. Det gjorde Adolf Fredrik och Gustav III. När Jean Baptiste Bernadotte blev Karl Johan la han till med vasakärve i sitt vapen för att påminna om att hans adoptivfar Karl XIII härstammade från denna ätt. Riktigt stort blev det när Viktoria av Baden gifte sig med Gustav som senare blev kung Gustav V. Hon var ättling till Gustav IV Adolf. Nu härstammar de nuvarande kungligheterna från vasarna som var släkt med erikarna som var släkt med de av gudarna härstammade sveakungarna. En intressant tanke om Carl XVI Gustaf skulle vara släkt med Frej, Njord och Oden!
Resumé och analys
Den svenska monarkin följer en krokig och snårig väg. Från hedendom till kristendom. Från katolicism till protestantism. Från valrike till arvsmonarki. Från perioder av stark personlig kungamakt till perioder med svag, nästan obefintlig sådan.
På ett sätt skiljer sig inte den svenska monarkins historia från många andra europeiska länders. Från valmonarki i en grå forntid till ökad kungamakt under kyrkans hägn till arvrike till envälde för att sedan tappa makt och om den senare överlever ha mestadels symboliska och representativa funktioner. Ett viktigt undantag är den långa period som får namnet frihetstiden. Denna tid fri från kungamakt får nog sägas vara unik i europeisk historia. Det unika är inte att monarkin mister mycket av sin makt utan att den återkommer under Gustav III tid. Att monarkin lyckades resa sig efter en tidsperiod på nästan 50 år är mycket ovanligt. Först en bit in på 1900-talet sjunker monarkin ner till frihetstidens nivå. Och det dröjer ytterligare ett halvsekel innan den förlorar sin formella makt.
När var då den svenska monarkin som starkast? Och kanske borde man säga vilken kung var starkast eller om man så vill mest framgångsrik?
Svaret får nog bli att vinnaren är Karl XI. Under Karls tid tillkommer enväldet. Denna utökning av monarkins makt och ställning sker med folkets stöd. De reformer och reduktion av adelsgods som sker ger monarken även en starkare ställning. Inte bara politiskt utan även ekonomiskt.
När är då monarkin som svagast? Frihetstiden är lätt att utpeka som monarkins lågvattensperiod. Lägst stod den efter den misslyckade kuppen 1756. Makten var inskränkt men också att även de mest kungatrogna måste se Fredriks moraliska vandel som en belastning. Och Adolf Fredrik var en hygglig man men även hovpartiet kunde nog erkänna att monarkin knappast kunde få en starkare ställning under hans tid. Vår egen tid är också en tid av försvagning. Men då får man se saken ur det perspektivet att monarkin inte ses som något oumbärligt. Samt att de flesta nationer är republiker. Det är inte livsnödvändigt att ha monarki. Om det nu varit det alls?
Men monarkin har alltid funnits där. Erik Segersäll skulle nog inte ha så mycket gemensamt med Erik XIV, och han i sin tur skulle troligen inte finna mycket gemensamt med Gustav VI Adolf. Men monarkin har överlevt allt och förändrats ständigt. Och vad man än tycker om detta statsskick så är det en både historisk som nutida realitet. Hur man tycker och tänker måste man ha med det förflutna för att kunna bestämma hur framtidens statsskick ska se ut.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige alltid haft monarki. Även att innan riket grundas har funnits kungar.
Men monarkin har alltid varit i förändring. Det är lätt att tro att monarkin varit statisk. Ja rent av oföränderlig. Men så är inte fallet.
Under sen vikingatid och äldre medeltid är kungen främst en ledare i krig även om andra funktioner finns av såväl religiösa som juridiska art. Under epoken börjar kungen vara förkämpe för kristendomen. Kyrkan och kungamakten ingår förbund.
Kungamakten är dock periodvis svag då flera tronpretendenter finns som kämpar om makten.
En kraftigt uppsving får kungamakten då Birger Jarl styr. Nu är det slut med lika grupper av stormän som konkurrerar om makten. Rikets blir mer centraliserat. Detta arbete fortsätter sedan av sonen Magnus Ladulås.
Även om bråk om makten nu inom den kungliga familjen finns så ökar kungamakten.
Trots alla de bekymmer Magnus Eriksson har som regent leder hans styre i Sverige och Norge till Kalmarunionen. Fast då är det hans svärdotter Margareta som styr.
Unionen mellan Danmark, Norge och Sverige blir efter en nästa 40 årig framgångsperiod en lång konflikt mellan främst unionskungar och grupper i Sverige som vill ha mer eller mindre självständighet. Kungar finns det långa perioder inte i Sverige men monarkin består under riksföreståndarna. Främst då under Sturarna.
Kristian II misslyckade försök att stärka unionen leder till unionsmonarkins fall och det nationella kungadömets födelse.
Gustav Vasa grundar i kamp med både utländska och inhemska motståndare, arvkungadömet och nationalstaten. Reformationen stärker kungens politiska och ekonomiska makt över kyrkan. Den starka nationella monarkin fortsätter sedan av Gustavs son Karl IX.
Under Karls son Gustav II Adolf blir Sverige en stormakt och den svenska monarkin blir en viktig del av europeisk politik.
Under Gustav Adolf systerson Karl X Gustav når Sverige sin största utsträckning och är den mäktigaste staten i Norden.
Den svaghet som följer under Karl Gustavs sons förmyndarstyre leder 1680 till enväldet.
Karl XI införde enväldet men gav i med detta ett skydd åt böndernas frihet. Den fredspolitik som fördes gav riket stabilitet. Först under de senare åren av det stora nordiska kriget började kritik och missnöje med enväldet förekomma. De grupper som tidigare varit anhängare till konungadömet av Guds nåde blev mer och mer kritiska. När Karl XII stupar är det inte bara slut med stormaktstiden utan med enväldet.
Den grupp i samhället som tjänat minst på enväldet, adeln ser nu en chans att återfå inflytande och när Karl XII efterträds av sin syster måste hon avsvärja sig den makt fadern och brodern haft. När sedan hennes make Fredrik blir kung minskar makten ännu mer. Fredriks personliga sätt att leva ökar heller inte möjligheten att återfå vad som förlorats. Efterträdaren Adolf Fredrik får ännu större svårigheter. Efter den misslyckade kuppen 1756 är monarkins anseende i botten och den politiska makt lika med noll. Lite återfås dock under de senare åren men först när Gustav III gör sin oblodiga revolution blir det ändring.
Gustav III regerar som upplyst despot. Förnyar lagar och stöder kultur, det sista som ingen annan kung före eller efter honom har gjort.
Kungens strävan till envälde lyckas men priset blir att missnöjet övergår i hat. Gustav mördas.
Gustav IV Adolf styr Sverige under revolutionskrigen härjar i Europa. Han lyckas inte i sin politik och avsätts. Gustav III bror Karl blir ny kung efter att ha accepterat en ny författning.
Karl Johan adoptivson till föregående lyckas styra under nästan hela sin tid utan större hinder men tvingas acceptera krav på mer inflytande från riksdagen. Sonen Oskar I är bered till förändringar i samhället men vill inte släppa någon makt. Oskar blir mer konservativ men dör tidigt. Hans efterträdare Karl XV blir populär och går med på författningsreform av riksdagen och tvingas se att statsråden får mer makt. Makt som aldrig lyckas återfås trots Oskar II, hans efterträdades många försök. Oskar lyckas ibland hävda den personliga kungamakten men misslyckas rädda den svensk-norska unionen.
Gustav V accepterar parlamentarismen 1917 och med den är kungamakten i sort sett borta. Undantag är under andra världskriget då kungen spelar en viss roll i politiken. Men då gör han det med regeringens goda minne.
Hans efterträdare Gustav VI Adolf är kung där demokratin definitivt vunnit. Det inrikes stabila läget gör att inga regeringskriser sker, förutom en. Krav på republik hörs från fler och fler men tack vare Gustav Adolf kommer sådana krav av sig. Monarkin avlövas dock från alla makt och den nye konungen är en symbolisk monark med främst representation som uppgift.
Monarkin har förändrats men alltid blivit kvar. Monarkin stöds av de flesta i Sverige.
Gustav IV Adolf, tvingades lämna sin tron. Kanske han inte var så lämpad att styra, men hans fiender skrev historien, det brukar ju segrarna göra…
Oskar II var den siste på många sätt, den siste unionskungen, den siste som adlade och den siste som kröntes.
Ideell Kulturkamp 