Mickelsmäss och hedniska makter

29 september. Mickelsmässa, Mickelsmässan.

I runkalendern är dagens märke en våg. Vågen syftar på de marknader som var vanliga vid denna dag. På vissa håll ansågs denna dag vara lika viktig som julen. Marknader, dans och upptåg.

Skörden skulle nu vara intagen och djurens skulle ställas in i ladugårdarna. När boskapen togs hem gjordes det under tystnad och inga bjällror och skällor fick höras, allt för att onda makter inte skulle förargas. Nu skulle även ljus få tändas inomhus.

1819 bestämdes att mickelsmässa skulle flytta till den 24 oktober och på många håll följde då sederna och bruken med. Tiden runt 29/9 och sedan 24/10 var ofta flyttdag för de som blev uppsagda eller ville skaffa sig ett nytt arbete. 

Som skördefest har mickelsmäss på sina håll överlevt in i våra dagar, främst i norra delen av landet. Som helgdag avskaffades den dock redan på 1770-talet.

Nyhedniskt förslag: Dagen är en skördefest så de makter som sköter om skörden är förstås goda att hedra och tacka. Mikael som dagen är uppkallad efter är ärkeängeln Mikael. Denne Mikael kan sägas vara en kristen version av Mithra den ariske frälsarguden som germanerna identifierade med Oden. Så förslagsvis kan Oden, Tor, Frej, Gerd och Siv hedras denna dag.

 Oden 2

Oden

Tor 3

Tor

Frej 9

Frej

Gerd 1

Gerd

Siv 8

Siv

Svensk matkultur del II Kontroversiell mat!

Svensk matkultur del II Kontroversiell mat!

Svensk kokkonst och matkultur handlar inte bara om köttbullar, falukorv, stekt sill och kokt potatis, utan det finns det som bäst kan kallas ”kontroversiell mat”. Nu ska vi göra en bekantskap, med kannibalism, hästkött, sälkött, snus och surströmming! Låt er väl smaka!

Kannibalism

Kannibalism, varför åt våra förfäder andra människor? Ta det lugnt go vänner, man hade delar av människor i medicin. Mumier, från Egypten slutade ofta som gödningsmedel ute i Europa, men också i medicin. Mumiepulver verkar även varit en beståndsdel i kosmetika, mumier kan användas till mycket, men nog är det trist at mången egyptisk ädling har slutat sina dagar på ett medicinbord?

Mer omsättande och inte minst betydelsefull var dock intagandet av blod från avrättade! Det visste ju var och en att blod från en avrättad kunde bota fallandesjuka det som i dagens Sverige kallar epilepsi. Den som läser om äldre tiders avrättningar kan kanske tycka att det är onödigt att ställa upp en spetsgård det vill säga en grupp män på två-tre hundra som med käppar ska bilda en ring runt avrättningen, visst kan ju den dömde börja bråka eller ha vänner som vill befria honom. Men inte behöver man så mycket folk, räknat även skarprättare, hans dräng, länsman. Nej spetsgården behövs för att hindra folk från att snylta åt sig blod, vid den sista offentliga avrättningen i Sverige utbröt det bråk när Gustav Adolf Eriksson Hjert nackades i Södermanland. Vid en avrättning år 1900 stod det en gumma utanför fängelseporten, knackade på och ville ha blod i sin mugg! Hon fick gå hem lottlös.

Om man tar ett finger från en avrättad, han kan vara hängd eller halshuggen, det går lika bra vilket och lägger fingret i öl, så surnar det inte! Smaka den som vågar!

Hästkött

Häst var tabu och det tabut satt i länge. Varför det blev tabu att äta kött är lite svårt att veta, men det beror på kristendomen. Trots att en och annan som läst bibeln säger att det inte står någonting om att Jahve blir sur om man krubbar kuse!

Troligen är det så att hedningarna i Europa åt häst och detta skedde ofta vid rituella sammankomster, hästköttet blev sålunda hedniskt. Sedan kan man måhända tillägga att hästen vid sidan av katten och hunden tillhör de djur som inte föds upp för att ätas. Ja det är ofta så att dessa djur får namn och erkänns ha en personlighet på annat sätt än grisar, höns och nötkreatur. Hästen är ju riddarens trogne springare och bondens trogne kamrat. ”Gamle Svarten” är en bättre låt än ”Hönan Agda”. När hästen började fasas ut ur jordbruket i slutet av 1800-talet och att fler fick mindre nära relation med hästrana började tabut lösas upp. I Dalarna är Gustafskorv som består av hästkött en läckerhet. Hedningar älskar att äta hästkött ska väl tilläggas.

Sälkött

Idag är det kontroversiellt med sälätning. Sälen som lever vid våra kuster är fridlyst. Men kustbor åt den med god aptit, någon kanske var lite betänksam för sälar ska ju vara drunknade som går igen enligt en del skrock. På medeltiden kom de katolska munkarna på att sälen skulle räknas som en fisk! Det var ju bra, för då kunde man äta sälkött när det var fasta. Sälkött är nog det fetaste man kan äta på våra breddgrader. Författaren Albert Engström har skrivit om sälkalas där fettet rinner ner för rospiggarnas kinder, det ni! Men efter säldöden på 1980-talet samt att norrmän roar sig med att klubba sälungar ska man akta sig för att ha begär till sälens kött, om inte annat så kan man drabbas av kungens vrede!

Snus

Livsmedelsverket klassar snus, det vill säga svenskt blötsnus som livsmedel. Då vi inte vill stöta oss med livesmedelverket så godtar vi denna definition. Någon näring finns väl där i snusdosan men man kan nog inte bara leva på det. Det sägs att man bör låta bli att svälja det. Men vår vän Albert Engström har beskrivit att han sett gamla drängar strö ut snus på filbunke! Någon som gillar dessa två livsmedel kan ju göra oss alla en tjänst och pröva.

Snus är kontroversiellt, och det handlar förstås om den Europeiska Unionen som ska bråka. Ge oss era skattpengar och sluta snusa väser de nere ifrån Bryssel. Varför detta hat mot snus som stoppas i truten? Ja, det finns säkert en förklaring men vem orkar ta redan på den?

Surströmming

Den glada laxen, den pigga mörten och den hala ålen behöver inte frukta byråkraterna i EU:s vrede, men den sura strömmingen blir bara surare, varför? Jo den innehåller lite för mycket dioxin. Dioxin är som alla vet ett gift, men vaddå, det är ju människor som skitar ner världen så vi borde väl då äta upp det vi förgifta allt med?

Sedan finns det ju en och annan klenis som inte klarar av den goda lukten då en bruk öppnas.

I en del litteratur om surströmming står det att folk börja syra strömming då det var saltbrist under Gustav Vasa krig, tja visst var det krig under den förste vasaloppsåkaens tid men inte var det många, tvärtom så var det en relativt fredlig tid, om vi inte räknar med sura smålänningar. Surströmming kommer troligen från en tid långt innan Vasaätten, fördelen med att syra mat är ju att man inte behöver så mycket salt, salt var i praktiken den enda vara folk behövde importera i äldre tider, samt lite nattvardsvin för de religiösa.

Den som gillar snus och surströmming måste väl rimligtvis hata EU?

Då vi tror att alla är mätta och belåtna så säger vi adjö till nästa artikel!

Gustav Adolf Eriksson HjertDet fanns kvinnor som ville ha Hjerths kropp, fast inte på det sätt man brukar räkna med.

Säl

Bråkar ni med mig, då skickar jag kungen på er!

snus

Hur ser man att en blondin är från Sverige, titta vad hon har under läppen!

Om Värdegrundsfrihet och Glasögonsmurfen!

Två ord är fruktansvärda i dag, det ena är utveckling. Det används alltid av makthavare när de fattar beslut som kanske inte alltid möts av den stora massan jubel. Mycket av utvecklingen är mest outveckling!

Det andra ordet är värdegrund, detta hemsk ord används mest för att tysta det grundlagsskyddade fria ordet. På skolor och utbildningar används ordet som ett sätt att tysta kritiker och att förbjuda fritt tänkande. ”Visst har vi yttrandefrihet på X-skolan men vi har också en värdegrund…” eller ännu värre, vi har en värdgrund, och den måste alla följa”! Att man inte informerar vad värdegrunden består i gör saken mer otydlig, kanske är det medvetet då folk inte vet vad de får tycka och tänka så kan man sopa alla svåra frågor under mattan, man vill ju inte på något sätt stöta sig med värdegrunden. Ofta rättfärdigar de som talar om värdegrund att man måste mota bort vissa krafter i samhället, men då bryter man mot demokratins regel som säger att alla har lika mycket värde, även den som inte har makthavarna värdegrund har ändå ett värde och är inte värdelös!

Själv har jag de senaste tre åren sagt att jag tror på yttrandefrihet, men då kommer det alltid en liten beskäftig Glasögonsmurf och säger att vi måste tänka på värdegrunden, för det har Gammelsmurf sagt, eller rättare smurfat.
Så nu säger jag att jag tror på värdegrundsfrihet!
Värdegrundsfrihet är de facto vad man för kallade yttrandefrihet!

Henrik Andersson

Glasögonsmurf

Alla känner vi väl en Glasögonsmurf?

Historien om monarkin i Sverige IV

Historien om monarkin i Sverige IV

Regentlängd

Moderna svenska regentlängder börjar med Erik Segersäll. Det vill säga från slutet av 900 talet. Periodvis är det svårt att följa vem som varit kung i Sverige. Källorna är få och ibland motsägelsefulla. Under stora delar av 1000 och 1100 talet har flera personer varit kungar samtidigt. Dessa ”lokala härskare” har dock räknats med i regentlistan.  Ibland överlappar tidiga monarker varandra. Dels beror det på att det har funnits de som regerat tillsammans och dels beror det på att det funnits kungar som inte erkänt varandra. Att kungar mist sin makt men återtagit den har också det skett. Inge den äldre fördrevs exempelvis från Svealand men härskade i Götaland men kom tillbaka. Karl Knutsson var svensk kung tre gånger (och ett tag kung över Norge) Även de riksföreståndarna under Kalmarunionens dagar räknas med. En del riksföreståndare verkade kort tid och andra styrde riket under långtid. Postumt har flera kungar fått regentnummer i svensk historieskrivning. Men idén med att ge kungen en siffra kommer från Erik XIV. Eriks ansåg sig med Johannes Magnus bok Historia de omnibus gothorum sveonumque regibus tryckt 1553 ha räknat ut att tretton föregångare hade funnits med namnet Erik. Hans bror Karl ansåg med samma bok ha åtta föregångare när han gav sig siffran IX! Ingen regerande drottning har använt någon siffra. Märkligt nog så har man sällan eller aldrig givit Sigismund någon heller. Fast i Polen har han nr III. Adolf Fredrik använde sig heller aldrig av regentnummer men det gjorde både föregångaren som efterträdaren.

En del av de medeltida potentaterna brukar återges med för och efternamn av typ patronymikon andra med inte. Och några har andra extranamn. Adelssläkterna i Sverige började på 1500-talet anta släktnamn. Ofta genom att ta namn efter motiven på sina vapensköldar. Denna sedvänja slog dock igenom först en bit in på 1600-talet. Här får dock några personer sina släktnamn i efterskott. Regentnamn i Sverige har aldrig varit helt konsekventa och är det inte här heller.

Carl eller Karl? Halsten eller Hallsten? Gustav eller Gustaf? Olov eller Olof? Christian eller Kristian? ”Extranamnen” som ”läspe och halte” och ”smek” ska man ha med dessa?

I Erik läspe och haltes fall blir svaret ja. Det är väl så att det enda man minns honom för är denna ”titel”? Men Magnus Eriksson skulle nog inte uppskatta öknamnet smek. Anund Jakob kallades ”kolbränna” för att han brände ner sina fienders hus. Bar han namnet med stolthet? Enda säkra är att när Carl XVI Gustaf dör så blir han Karl XVI Gustav!

Äldre ätter och stenkilskaätten

Erik Segersäll ca 970-995

Olof Skötkonung ca 995-1022

Anund Jakob ca 1022-1050

Emund den gamle ca 1050-1060

Stenkil ca 1060-1066

Erik ”hedning” 1066-1067

Erik ”kristen” 1066-1067

Hallsten Stenkilsson ca 1066-1070

Anund Gårdske ca 1070-1075

Håkan Röde ca 1068-1080

Inge den äldre ca 1079-1110

Blot-Sven ca 1083-85

Filip Halstensson ca 1110-1118

Inge den yngre Halstensson ca 1110-1123

Ragnvald Knaphövde ca 1123

Magnus Nilsson ca 1125-1130

Sverkersätten och erikskaätten

Sverker den äldre ca 1130-1156

Erik den helige ca 1156-1160

Magnus Henriksson 1160-1161

Karl Sverkersson ca 1158-1167

Kol ca 1167-1173

Burislav ca 1167-1169

Knut Eriksson ca 1167-1196

Sverker den yngre Karlsson ca 1196-1208

Erik Knutsson 1208-1216

Johan Sverkersson 1216-1222

Erik Eriksson, läspe och halte 1222-1229, 1234-1250

Knut den långe Holmgersson 1229-1234

Bjälboätten

Birger Jarl 1250-1266

Valdemar Birgersson 1250-1275

Magnus Ladulås 1275-1290

Birger Magnusson 1290-1318

Magnus Eriksson-1319-1364

Erik Magnusson 1356-1359

Håkan Magnusson 1362-1364

Mecklenburg

Albrekt av Mecklenburg 1364-1389

Unionstiden

Margareta 1389-1412

Erik av Pommern 1396-1439

Karl Knutsson Bonde (1438-1140) 1448-1457, 1464-1465, 1467-1470

Kristoffer av Bayern 1440-1448

Bengt Jönsson Oxenstierna 1448

Nils Jönsson Oxenstierna 1448

Jöns Bengtsson Oxenstierna 1457, 1465-1466

Erik Axelsson Tott 1457, 1466-1467

Kristian I 1457-1464

Kettil Karlsson Vasa 1464

Sten Sture den äldre 1470-1497, 1501-1503

Hans (Johan) 1497-1501

Svante Nilsson Sture 1504-1512

Erik Trolle 1512

Sten Sture den yngre 1512-1520

Kristian II 1520-1521

Vasa

Gustav Eriksson Vasa (1521-1523) 1523-1560

Erik XIV 1560-1568

Johan III 1568-1592

Sigismund 1592-1599

Karl IX (1599-1604) 1604-1611

Gustav II Adolf 1611-1632

Kristina 1632-1654

Pfalz-Zweibrücken

Karl X Gustav 1654-1660

Karl XI 1660-1697

Karl XII 1697-1718

Ulrika Eleonora d.y. 1719-1720

Hessen-Kassel

Fredrik I

Holstein-Gottorp

Adolf Fredrik 1751-1771

Gustav III 1771-1792

Gustav IV Adolf 1792-1809

Karl XIII (1809) 1809-1818

Bernadotte

Karl XIV Johan 1818-1844

Oskar I 1844-1859

Karl XV 1859-1872

Oskar II 1872-1907

Gustav V 1907-1950

Gustav VI Adolf 1950-1973

Carl XVI Gustaf 1973-

 

Ätten Vasa

Vasa

Ätten Pfalz

Pfalz

Ätten Hessen

Hessen

Ätten Holstein-Gottorp

Holstein- Gottorp

Ätten Bernadotte

Bernadotte

 

Historien om den svenska monarkin del III

Historien om den svenska monarkin del III

Två revolutioner

Ett år efter att Gustav III blivit kung genomför han en så kallad statsvälvning. Riksrådet arresteras. Gustav försäkrar att han inte vill bli enväldig och man återgår till den grundlag som tillkom under Gustav II Adolfs tid. De första åren för kungen en ganska lyckad politik. Men mycket av adelns missnöje består.

Gustav stöder reformer och kultur. Svenska Akademin instiftas. Kungen har revanschistiska tankar. Det som Sverige förlorat i krig mot Ryssland ska återtas och det blir krig 1788. Oppositionen växer. Allvarligast är de officerare som träffas i finska Anjala. Dessa anser att kriget är olagligt och några till och med vill att Finland ska bli självständigt under ryskt beskydd. Gustav III lämnar Finland, förevändningen är att Danmark börjat krig mot Sverige. Gustav skyller mycket av krigets misslyckande på sina motståndare inom riket och får med de ofrälse stöd igenom det som kallas ”förenings och säkerhetsakten”. Detta ger de ofrälse i riket mer medborgerliga rättigheter medan adeln försvagas. Kungens makt blir i praktiken envälde. Gustav ger sig sedan tillbaka till Finland och vinner Sveriges största militära seger till sjöss, slaget vid Svensksund. Kriget är slut och kungen har fått mer makt och prestige. Men priset är högt. 1792 skjuter Ankarström, en före detta officer Gustav på en maskeradbal som en tid senare avlider.

En förmyndarregering under kungens bror Karl tar vid. Karl låter dock sin gunstling Gustaf Adolf Reuterholm styra. 1796 blir Gustav IV Adolf regerande kung. Men oppositionen finns fortfarande kvar, främst hos adeln. När sedan Sverige blir indraget i napoleonkrigen förvärras situationen. Gustav Adolf ogillar revolutionen och avskyr Napoleon, vilket alla svenskar inte gör. 1807 byter svenskarnas allierade ryssarna sida och angriper Sverige. Kriget går dåligt och misslyckandena skylls på kungen. Officerare gör 1809 en kupp och Gustav IV Adolf tvingas abdikera. Även hans son fråntas rätten till tronen. Gustav Adolf tvingas leva i landsflykt fram till sin död 1837.

Kungamakten stärks och det rejält under Gustav III. Från en mestadels maktlös institution blir genom statsvälvningen monarkin den mäktigaste. Kungamakten stärks men priset får betalas därefter. Gustav III blir vid sidan av Karl XII den mest omstridde kungen i svensk historia.

Men även efter Gustav IV Adolfs fall har monarkin en stark ställning.  Gustav III lät som tack för sina bröders stöd under statskuppen ge dem titulärhertigdömen.

Från början till mitten av 1800-talet

Karl, hertig av Södermanland blir riksföreståndare. Riksdag inkallas och Sverige får snabbt en ny författning som delar makten mellan kung och ständer. Monarkin ifrågasätts inte som statsskick men ingen vill ha vare sig envälde eller riksdagsvälde som under frihetstiden.

Karl har inga barn. Den danske prinsen Kristian August blir tronföljare och döps om till Karl August. Men han avlider snart. Efter mycket diskussion blir Europas mäktigaste man Napoleon I:s  marskalk Jean Baptist Bernadotte, furste av Ponte Corvo vald till tronföljare.

Denna man känd som Karl XIV Johan tar över ledningen i Sverige. Karl XIII som är åldrad i förtid och märkt av hjärnblödning låter den nye adoptivsonen styra. Karl Johan lyckas med hjälp av ryssar och britter erövra Norge som går med i union med Sverige.

Karl Johan som även blir kung rent formellt då Karl XIII avlider 1818 styr utan att nämnvärt bry sig om idén om jämvikt mellan monark och riksdag. Ministrarna är lojala ämbetsmän som inte för någon självständig politik utan utför i stort sett kungens befallningar. På 1830-talet börjar dock en opposition komma med krav på större inflytande både i riksdag och bland vanligt folk. De föråldrade ståndsriksdagarna utsätts också för kritik.

Karl Johan lyckas dock stå emot det mesta av kraven men får börja ge med sig i början på 1840-talet. När han avlider 1844 tar även en del av de forna motståndarna del av hyllningarna till den dödes minne.

Oskar I ende son till Karl XIV Johan är nu kung. Många hoppas och tror att Oskar som visat intresse för liberala idéer ska acceptera dessa även i politiken. Så blir inte fallet. Oskar är liberal i både ekonomiska och sociala frågor. Kvinnor får utökade rättigheter och Oskar är motståndare till dödstraff. Men den egentliga makten vill han inte släppa. 1848 utbryter revolution i Frankrike. Den sprids över stora delar av Europa och även till Sverige. I mars blir det oroligheter i Stockholm. Militär och demonstranter slåss på gatorna. ”Leve republiken” hörs det ropa. Efter denna händelse blir Oskar mer konservativ.

En annan viktig fråga är om ståndsriksdagarna ska ersättas av ett nytt riksdagssystem. Debatterna pågår länge men Oskar är ovillig till det nya. 1857 får Oskar I slaganfall och kronprinsen Karl tar över. Året därpå avlider Oskar. 1858 får Sverige sin första medborgarlag. Även om den inte får någon betydelse för monarkin så är det första gången i svensk historia som folk börjar ses som medborgare och inte som undersåtar.

Karl, kronprins och hertig av Skåne blir den mest populäre kung som suttit på tronen. Men han är en svag monark. Den starke mannen i svensk politik Lous De Geer som är pådrivande att införa en tvåkammarriksdag lyckas få kungen att stödja detta.

Karl går efter mycket om och män med på detta och 1865 bestäms det att det nya systemet ska antas. Karl blir oerhört populär. Trots att kungamakten inte formellt berörs av den nya riksdagen är det klart att den kommer att förändra även kungen inflytande. Den nya riksdagen är starkare än den förra. Redan tidigare hade Karl tvingats ge med sig då han utlovat stöd till Danmark i händelse av krig mot Preussen. När kriget kommer 1863 ser regeringen till att hjälpen inställs.

Karl är dock som person otroligt populär, rent av folklig. Flera resor runt om i landet och i Norge gör att monarkin har stöd i breda lager Karl avlider i magcancer och landssorgen är stor och äkta. Ende sonen Karl Oskar dog som barn och dottern Lovisa har ingen arvsrätt till tronen så Karls bror får överta.

Av de kungar som styr mellan 1809-1872 är Karl XIV Johan den mest framgångsrike. Från ofrälse soldat i franska armén till kung över Sverige och Norge gör han en extremt ovanlig karriär. Under hans tid förekommer det först kritik av allenastyret de sista åren.

Oskar börjar populär men dör ganska tidigt och blir nog för de flesta liberaler en besvikelse. Hans privat något stela och opersonliga sätt gör det inte lättare. Karl som är faderns motsats gör monarkin förvisso populär men ser samtidigt till att den mister mycket av sin makt. En makt den aldrig återvinner trots efterträdarnas försök.

Konservativa försök

Oskar I tredje son bestiger tronen 1872. Han försöker återvinna vad monarkin förlorat under in brors tid. Men tiden har hunnit ifatt honom. Oskars politik är konservativ och han försöker bekämpa den nya tidens tankar. Oskar får också med tiden allt svårare problem med unionslandet Norge. I Norge tvingas han acceptera parlamentarismen redan 1884.

1876 får Sverige sin första statsminister detta leder till att regeringen får en starkare ställning även om de flesta statsministrar är konservativa kungatrogna ämbetsmän.  Oskar försöker på alla sätt bevara det gamla samhället. Han får igenom att han ska krönas fast många anser detta vara otidsenligt. Det blir en kompromiss, kröning sker men Oskar betalar de mesta själv. Oskar är även aktiv i svenska akademin och låter dess sekreterare Carl David af Wirsén bekämpa nya tankar och stilarter. Oskar har även sinne för ceremonier och den pompa och stått som monarkin har används kraftfullt och skickligt. För många konservativa krafter framstår denna monarki som ett ideal och det påverkar främst den nya borgarklassen. Under Oskars tid kommer dock det första förslaget att införa republik i riksdagen.

De sista åren har Oskar fullt upp med att rädda unionen. Detta misslyckas och det är en trött och desillusionerad kung som avlider i december 1907.

Oskar lyckas i en del fall hävda den personliga kungamakten. Men på det stora hela misslyckas det. Unionens upphörande är framförallt för Oskar och kungahuset ett nederlag. Vare sig Oskar eller den äldre brodern är egentligen några starka personer och har svårt när regering och riksdag går emot eller har en annan uppfattning. När Oskars favoritpolitiker Erik Gustaf Bodström är statsminister får denne i mångt och mycket fria händer att styra. I praktiken införs parlamentarism i alla fall tillfälligt under Oskar senare tid.

Oskar II är den siste kungen som utfärdar adelskap till svenska medborgare. De som adlas är dock nästan alla inblandade i geografiska upptäcktsfärder. När Oskar blir kung börjar han använda den svenska flaggan som ditintills mest används till sjöss. Traditionen att hissa denna flagga som vi gör idag börjar vid Oskars första tid. En annan tradition med världsbetydelse är att Nobelpriset börjar delas ut 1901. Trots ett vist motstånd från kungens sida.

Parlamentarismens triumf 

1907 tar Gustav V över. Kungamakten är fortfarande formellt stark men krav på utökad rösträtt och demokrati hörs. Främst från vänstern. Gustav avstår från kröning men vill inte avstå från den egentliga makten. Kungahusets främste försvarare av kungadömet av guds nåde är dock hans drottning Viktoria. Hon är född och uppvuxen i tyska kejsardömet där monarkin ställning är stakare än i Sverige. Hon gör vad hon kan för att få in landet i en mer konservativ riktning. Flera av kungahusets medlemmar som prins Eugen och kronprins Gustav Adolf är mer liberala. Gustav V får främst bekymmer med den liberale statsministern Karl Staaff. Mycket av motsättningarna mellan kung och regeringschef är även på det personliga planet.

Försvarsfrågan är vid sidan av rösträtten tidens stora fråga. Kungen vill ha utökade anslag och värnpliktstid till försvaret och regeringen vill gå saktare fram. 1914 samlas folk, främst lantbrukare till det som kallas ”Bondetåget” 30 000 deltar i denna manifestation. Kungen som stöder dem tar emot på Slottet och håller tal där han stöder deras uppmaningar till upprustning. Staaff försöker få kungen att lova att i framtiden inte göra uttalanden utan att först informera regeringen. Gustav vägrar och Karl Staaffs regering avgår. Kort tid därefter utbryter första världskriget och även de som varit motvilliga till utökat anslag till krigsmakten accepterar detta. Borgfred blir det i landet. Senare på hösten kallar Gustav till möte mellan Sveriges, Norges och Danmarks kungar, det så kallade tre kungamötet för att gemensamt utverka en neutralitetspolitik. 1914 blir den personliga kungamaktens sista stora år i Sveriges historia. Statsminister är nu Hjalmar Hammarskjöld. Han är konservativ och stöder kungamakten men tvingas avgå 1917. Kriget ute i världen leder till missnöje. Hungersnöd hotar och motsättningarna inom landet växer. Revolutionen i Ryssland inspirerar många på vänsterkanten. Hösten 1917 vinner liberaler och socialdemokrater valet. Gustav försöker förgäves hitta någon inom högern som vill bilda regering. Detta misslyckas. Gustav ger med sig och låter den liberale Nils Edén bilda regering. Inom den nya regeringen finns det socialdemokrater som vill ha republik. Parlamentarismen är genomförd i Sverige. Författningen ändras och allmän och lika rösträtt införs. Formellt så förlorar dock inte kungamakten något. Men i realiteten är det annorlunda.

Gustav kommer senare att på det stora hela följa parlamentarismens princip även om han ogillar den. I mitten av 1930-talet tar socialdemokraten Per Albin Hansson över som statsminister. Samarbetet mellan honom och Gustav blir gott. När andra världskriget utbryter bildas samlingsregering med Hansson som regeringschef. Regeringen förespråkar neutralitet och det gör Gustav också. Gustav V hotar abdikera enligt Hansson om inte tyskarna får sända trupper från Norge till Finland via Sverige 1941 vid det som senare får heta midsommarkrisen. Gustav V avlider 92 år gamla 1950 och sonen Gustav VI Adolf tar över.

Den tid då kung Gustav VI Adolf regerar är en mycket stabil tid. Folkhemmet framväxer, tillväxten ökar och landet är stabilt inrikespolitisk. Socialdemokraterna har makten under hela perioden och endast två statsministrar styr. Dock är kraven på republik stora.

Gustav VI Adolf lyckas dock genom sitt personliga sätt, vänlighet och att strikt hålla sig till parlamentarismen se till att de mest högljudda kraven tystnar. Till och med republikanerna anser att han gör ett bra arbete. Den enda regeringskris som uppstår är när socialdemokrater och bondeförbundare som gemensamt styrt landet avbryter sitt samarbete och bondeförbundet lämnar regeringen. Kungen låter dock enligt parlamentarismens princip socialdemokraterna fortsätta styra. Denna 1957 år regeringskris är sista gången en svensk kung aktivt deltar i politiken. Författningsarbetet som blir färdigt på 1970-talet fråntar kungen all formell makt.

Dock kommer den inte att träda i kraft förrän Gustav VI Adolf avlidit. En hedersbevisning från regeringen.

Den personliga kungamakten försvinner på det stora hela 1917. Men monarkin består och både Gustav V och Gustav VI Adolf är populära. Gustav V minne fläckas dock av den så kallade Haijbyaffären, men den kommer först efter hans död. Gustav VI Adolf reformerar och moderniserar monarkin och blir populär. Inte sedan Karl XV dagar har någon monark varit så folkkär. Men monarkin som politisk maktfaktor är på det stora hela borta. Värt att notera är att monarkin under denna tid fungerar bäst då det republikanskt sinnade SAP styr.

Det symboliska konungadömet

Sverige får en ny grundlag 1974. Då mister monarken sin politiska makt. Den viktigaste uppgiften att utse regering tillfaller riksdagens talman. Till skillnad från de flesta konstitutionella monarker har inte Sveriges statschef denna uppgift. Man kan säga att länder som Norge, Danmark, Belgien och Holland är konstitutionella monarkier där regenterna har formell makt medan den svenska monarkin som inte ens har formella funktioner är en symbolisk monarki. Meningen med den nuvarande monarkin är att statschefen ska vara en samlande och enande symbol. Ändå har monarken Carl XVI Gustaf beskyllts för inblandning i politiken. Främst genom uttalanden som tolkats som ”miljöpolitiska”. 1993 skrev den svenske kungen ett brev till den irakiske presidenten Saddam Hussein. Anledningen var att tre svenska medborgare hade dömts för spioneri i Irak men de släpptes då kungen vädjade för dem. De främsta kritikerna har dock varit offentliga personer såsom politiker och journalister. Monarkin har på det stora hela varit populär och alla opinionsundersökningar har visat att monarkin är populär. De krafter som verkat för införande av republik har aldrig lyckats enas om vilken sorts republik man vill ha.

1980 får Sverige full agnatisk tronföljd vilket gör att även prinsessor har rätt till tronen. Om detta stärker monarkin eller inte är meningarna delade om. Carl XVI Gustaf är den förste regent som delar ut hertigdömen efter 1772 till prinsessor.

Blodets väg

Under den hedniska tiden var det viktigt att kunna hävda att man härstammade från gudarna, sedan när kristendomen slagit igenom blev det viktigt, om inte viktigare att kunna bevisa härstamning från Erik den helige. Detta gjorde såväl Karl Knutsson Bonde som Gustav Vasa. Efter Vasaättens utslocknande på tronen blev det en fördel att kunna hävda släktskap med denna ätt. Det gjorde Adolf Fredrik och Gustav III. När Jean Baptiste Bernadotte blev Karl Johan la han till med vasakärve i sitt vapen för att påminna om att hans adoptivfar Karl XIII härstammade från denna ätt. Riktigt stort blev det när Viktoria av Baden gifte sig med Gustav som senare blev kung Gustav V. Hon var ättling till Gustav IV Adolf. Nu härstammar de nuvarande kungligheterna från vasarna som var släkt med erikarna som var släkt med de av gudarna härstammade sveakungarna. En intressant tanke om Carl XVI Gustaf skulle vara släkt med Frej, Njord och Oden!

Resumé och analys

Den svenska monarkin följer en krokig och snårig väg. Från hedendom till kristendom. Från katolicism till protestantism. Från valrike till arvsmonarki. Från perioder av stark personlig kungamakt till perioder med svag, nästan obefintlig sådan.

På ett sätt skiljer sig inte den svenska monarkins historia från många andra europeiska länders. Från valmonarki i en grå forntid till ökad kungamakt under kyrkans hägn till arvrike till envälde för att sedan tappa makt och om den senare överlever ha mestadels symboliska och representativa funktioner. Ett viktigt undantag är den långa period som får namnet frihetstiden. Denna tid fri från kungamakt får nog sägas vara unik i europeisk historia. Det unika är inte att monarkin mister mycket av sin makt utan att den återkommer under Gustav III tid. Att monarkin lyckades resa sig efter en tidsperiod på nästan 50 år är mycket ovanligt. Först en bit in på 1900-talet sjunker monarkin ner till frihetstidens nivå. Och det dröjer ytterligare ett halvsekel innan den förlorar sin formella makt.

När var då den svenska monarkin som starkast? Och kanske borde man säga vilken kung var starkast eller om man så vill mest framgångsrik?

Svaret får nog bli att vinnaren är Karl XI. Under Karls tid tillkommer enväldet. Denna utökning av monarkins makt och ställning sker med folkets stöd. De reformer och reduktion av adelsgods som sker ger monarken även en starkare ställning. Inte bara politiskt utan även ekonomiskt.

När är då monarkin som svagast? Frihetstiden är lätt att utpeka som monarkins lågvattensperiod. Lägst stod den efter den misslyckade kuppen 1756. Makten var inskränkt men också att även de mest kungatrogna måste se Fredriks moraliska vandel som en belastning. Och Adolf Fredrik var en hygglig man men även hovpartiet kunde nog erkänna att monarkin knappast kunde få en starkare ställning under hans tid. Vår egen tid är också en tid av försvagning. Men då får man se saken ur det perspektivet att monarkin inte ses som något oumbärligt. Samt att de flesta nationer är republiker. Det är inte livsnödvändigt att ha monarki. Om det nu varit det alls?

Men monarkin har alltid funnits där. Erik Segersäll skulle nog inte ha så mycket gemensamt med Erik XIV, och han i sin tur skulle troligen inte finna mycket gemensamt med Gustav VI Adolf. Men monarkin har överlevt allt och förändrats ständigt. Och vad man än tycker om detta statsskick så är det en både historisk som nutida realitet. Hur man tycker och tänker måste man ha med det förflutna för att kunna bestämma hur framtidens statsskick ska se ut.

 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige alltid haft monarki. Även att innan riket grundas har funnits kungar.

Men monarkin har alltid varit i förändring. Det är lätt att tro att monarkin varit statisk. Ja rent av oföränderlig. Men så är inte fallet.

Under sen vikingatid och äldre medeltid är kungen främst en ledare i krig även om andra funktioner finns av såväl religiösa som juridiska art. Under epoken börjar kungen vara förkämpe för kristendomen. Kyrkan och kungamakten ingår förbund.

Kungamakten är dock periodvis svag då flera tronpretendenter finns som kämpar om makten.

En kraftigt uppsving får kungamakten då Birger Jarl styr. Nu är det slut med lika grupper av stormän som konkurrerar om makten. Rikets blir mer centraliserat. Detta arbete fortsätter sedan av sonen Magnus Ladulås.

Även om bråk om makten nu inom den kungliga familjen finns så ökar kungamakten.

Trots alla de bekymmer Magnus Eriksson har som regent leder hans styre i Sverige och Norge till Kalmarunionen. Fast då är det hans svärdotter Margareta som styr.

Unionen mellan Danmark, Norge och Sverige blir efter en nästa 40 årig framgångsperiod en lång konflikt mellan främst unionskungar och grupper i Sverige som vill ha mer eller mindre självständighet. Kungar finns det långa perioder inte i Sverige men monarkin består under riksföreståndarna. Främst då under Sturarna.

Kristian II misslyckade försök att stärka unionen leder till unionsmonarkins fall och det nationella kungadömets födelse.

Gustav Vasa grundar i kamp med både utländska och inhemska motståndare, arvkungadömet och nationalstaten. Reformationen stärker kungens politiska och ekonomiska makt över kyrkan. Den starka nationella monarkin fortsätter sedan av Gustavs son Karl IX.

Under Karls son Gustav II Adolf blir Sverige en stormakt och den svenska monarkin blir en viktig del av europeisk politik.

Under Gustav Adolf systerson Karl X Gustav når Sverige sin största utsträckning och är den mäktigaste staten i Norden.

Den svaghet som följer under Karl Gustavs sons förmyndarstyre leder 1680 till enväldet.

Karl XI införde enväldet men gav i med detta ett skydd åt böndernas frihet. Den fredspolitik som fördes gav riket stabilitet. Först under de senare åren av det stora nordiska kriget började kritik och missnöje med enväldet förekomma. De grupper som tidigare varit anhängare till konungadömet av Guds nåde blev mer och mer kritiska. När Karl XII stupar är det inte bara slut med stormaktstiden utan med enväldet.

Den grupp i samhället som tjänat minst på enväldet, adeln ser nu en chans att återfå inflytande och när Karl XII efterträds av sin syster måste hon avsvärja sig den makt fadern och brodern haft. När sedan hennes make Fredrik blir kung minskar makten ännu mer. Fredriks personliga sätt att leva ökar heller inte möjligheten att återfå vad som förlorats. Efterträdaren Adolf Fredrik får ännu större svårigheter. Efter den misslyckade kuppen 1756 är monarkins anseende i botten och den politiska makt lika med noll. Lite återfås dock under de senare åren men först när Gustav III gör sin oblodiga revolution blir det ändring.

Gustav III regerar som upplyst despot. Förnyar lagar och stöder kultur, det sista som ingen annan kung före eller efter honom har gjort.

Kungens strävan till envälde lyckas men priset blir att missnöjet övergår i hat. Gustav mördas.

Gustav IV Adolf styr Sverige under revolutionskrigen härjar i Europa. Han lyckas inte i sin politik och avsätts. Gustav III bror Karl blir ny kung efter att ha accepterat en ny författning.

Karl Johan adoptivson till föregående lyckas styra under nästan hela sin tid utan större hinder men tvingas acceptera krav på mer inflytande från riksdagen. Sonen Oskar I är bered till förändringar i samhället men vill inte släppa någon makt. Oskar blir mer konservativ men dör tidigt. Hans efterträdare Karl XV blir populär och går med på författningsreform av riksdagen och tvingas se att statsråden får mer makt. Makt som aldrig lyckas återfås trots Oskar II, hans efterträdades många försök. Oskar lyckas ibland hävda den personliga kungamakten men misslyckas rädda den svensk-norska unionen.

Gustav V accepterar parlamentarismen 1917 och med den är kungamakten i sort sett borta. Undantag är under andra världskriget då kungen spelar en viss roll i politiken. Men då gör han det med regeringens goda minne.

Hans efterträdare Gustav VI Adolf är kung där demokratin definitivt vunnit. Det inrikes stabila läget gör att inga regeringskriser sker, förutom en. Krav på republik hörs från fler och fler men tack vare Gustav Adolf kommer sådana krav av sig. Monarkin avlövas dock från alla makt och den nye konungen är en symbolisk monark med främst representation som uppgift.

Monarkin har förändrats men alltid blivit kvar. Monarkin stöds av de flesta i Sverige.

Gustav IV Adolf

Gustav IV Adolf, tvingades lämna sin tron. Kanske han inte var så lämpad att styra, men hans fiender skrev historien, det brukar ju segrarna göra…

Oskar II

Oskar II var den siste på många sätt, den siste unionskungen, den siste som adlade och den siste som kröntes.

 

Historien om den svenska monarkin del II

Historien om den svenska monarkin del II

Äldre Vasatid

Gustav Eriksson (Vasa) uppror är som nämnts framgångsrika. 1523 blir Gustav vald till kung i Strängnäs. För att få in pengar till kronan påbörjar Gustav reformationen. Genom att stödja de nya religiösa strömningarna ser Gustav ett sätt att komma över kyrkans egendomar. Politiken är framgångsrik till priset av uppror som dock slås ner. Gustav Vasa bedriver en ny hård politik som ser till att Sverige får nytt centraliserat styre. Sverige går från en medeltida stat till en nationalstat med stark kungamakt. Även om det sista stora upproret ”Dacke upproret” nästan kostar Gustav kronan. Gustav bedriver på det stora hela en försiktig utrikespolitik även om svenskarna deltar i grevefejden och ett kort krig mot Ryssland. 1544 får Gustav igenom att Sverige inte längre ska vara ett valrike utan ett arvrike. Sonen Erik blir tronföljare. Halvbröderna Johan, Magnus och Karl får dock nästintill självständiga hertigdömen.

Erik som tar över då fadern avlider 1560 låter ganska omgående dra in hertigdömena. Konflikter uppstår då med kungens äldste halvbror Johan. Erik för även en mer offensiv utrikespolitik än vad fadern gjort. Johan som försökt bygga upp en egen finsk-baltisk-polsk maktbas bland annat genom att gifta sig med polske kungen syster Katarina fängslas. Erik kommer i krig med Danmark, Polen och Lübeck. Kungen misstänker att ättlingar till Sten Sture den yngre försöker ta makten och låter fängsla dem och deras anhängare. Erik låter senare mörda dem och är uppenbart psykisk sjuk visa perioder. Johan släpps ur sitt fängelse. Erik som gifter sig med den ofrälse Karin Månsdotter förlorar sin makt då Johan och Karl startar uppror. Erik avsätts och dör efter några år 1577. Troligen mördad av Johan.

Johan fortsätter en offensiv utrikespolitik men bygger även om flera slott och kyrkor i landet. Drottning Katarina Jagellonica är katolik och även Johan har böjelser för denna religion. Johan försöker förena de olika religionerna men misslyckas. Sonen Sigismund väljs även till kung av Polen och storfurste av Litauen. För att bli kung har dock Johan tvingats ge adeln utökade rättigheter.

Johan III har ständiga problem under sin tid vid makten. Krig i Österled, dyra byggnationsprojekt, ökade motsättningar mellan protestanter och katoliker. Johans son Sigismunds val till polsk kung leder till tvister om vilket rike Estland ska tillhöra. Johan vill att Sigismund ska abdikera men kommer då i konflikt med riksrådet som befarar krig. Johan tvingas ge med sig låter sedan fängsla en del mäktiga herrar. Konflikten löses aldrig helt då kungen avlider 1592. Sigismund är nu kung i båda rikena. Gustav Vasa yngste son Karl kallar till möte i Uppsala. Där bestäms att Sverige ska vara ett protestantiskt land. Detta försvårar för den katolske Sigismund som tvingas acceptera detta. Sigismund är kung fram till 1598 då uppror och Karls intrigerande leder till öppet inbördeskrig. Sigismund ger sig tillbaka till Polen och länderna befinner sig i krig med varierande grad fram till 1660.

Karl tar över Sverige som riksföreståndare. Karl stärker kungamakten med hjälp av de lägre stånden. Karl som först 1604 tar kungatiteln stärker ytterligare kungamakten då även kvinnor får arvsrätt till tronen. Karl som även får se Sverige i krig med Danmark avlider i slaganfall 1611.

Kungamakten får ett enormt uppsving under Gustav Vasa tid. Kungen är överhuvud för kyrkan, arvsmonarki införs och den sista rest av landskapsseparatism försvinner efter Dacke upproret. Gustavs ekonomiska politik stärker statskassan. Kungamakten försvagas under Erik och Johan. Men får förnyad kraft under Karl IX hårdhänta styren. Motsättningar mellan kung och högadel består. I början av Eriks regering tillkommer landskapsvapnen som används än idag. Dessa symboler tillkommer inför Gustav Vasas begravning och inför Eriks kröning. Inför kröningen tillverkas riksregalierna, krona, spira, riksäpple, nyckel och svärd som sedan används i alla kröningar.

Den nya tiden kräver inte bara reell makt utan också att monarkin får en mer symbolisk betydelse som högsta representant för riket.

Från Gustav II Adolf till Karl X Gustav 

Karls äldste son Gustav Adolf är inte myndig då fadern avlider. För att få bli kung måste han avge en konungaförsäkran. Under Gustav II Adolfs tid blir Sverige en stormakt. Trots de eviga krigen lyckas Sverige få en modern stat och modern armé. Kungamakten eller kanske rättare statsmaktens stora medarbetare är kanslern Axel Oxenstierna. Riksdagsordningen antas 1617, riddarhusordningen 1624 och instiftandet av Hovrätter samt upprustandet och stödjandet av utbildningar, bland annat Uppsala universitet stärker staten. Krigen som ständigt pågår under Gustav Adolfs regering är på det stora hela framgångsrika, även om de kostar mängder med människoliv och pengar. Krigsmakten upprustas och moderniseras så Sverige får den modernaste armén i Europa.

Sverige går med i trettioåriga kriget 1630. Gustav Adolf som är ett stort militärt geni besegrar kejserliga och ligatrupper vid Breitenfeld. Hösten 1631 är han med ens den viktigaste mannen i europeisk politik. Ingen svensk har varit så betydelsefull vare sig förr eller senare. Året därpå stupar dock Gustav II Adolf vid Lützen. Kungens enda barn, dottern Kristina ärver tronen men är bara sex år. Hon är den enda kvinna i svensk historia som ärvt tronen. Förmyndarregeringen leds av Axel Oxenstierna. Statsmakten utökas ännu mer med införandet av län och införande av regeringsform.

Kristina förklaras myndig 1644 och börjar regera. Kriget tar slut och Sverige är en erkänd stormakt med flera tyska provinser. Kristina för dock en inrikespolitisk dålig politik. Motsättningar inom den nya stormakten mellan adel och ofrälse ökar. Drottningen donerar även allt fler och fler gods och gårdar till adeln. Kristina vägrar gifta sig och har tankar på att abdikera. Men hon stannar kvar på tronen till 1654. Då får hennes kusin Karl Gustav ta vid.

Karl X Gustav är kung en kort tid. Redan 1660 avlider han i Göteborg. Men under hans tid blir Sverige som störst. Sverige lyckas erövra större delen av Danmark. Krigen mot Polen avslutas nu och vasaätten i Polen ger upp sina försök att återfå Sverige. Reduktionen av adelns gods kungen försökt driva igenom blir dock inte så omfattande.

Sverige blir en stormakt. Mycket beroende på Gustav II Adolf. Mycket av det som genomförs lever vidare än idag. Kristinas styre är en nedgång för staten och även några uppror förekommer. Dessa är dock ganska små och slås fort ner. Karl X Gustavs krig är segerrika. Vare sig Danmark eller Polen utgör de hot som de varit mot Sverige tidigare. Men denna period 1611-1660 är ändå Gustav II Adolf den stores tid.

Från förmyndare till envälde

Karl Gustavs son med Hedvig Elonora av Holstein-Gottorp är fyra år när fadern dör. En förmyndarregering under modern styr landet till 1672. Under denna tid förfaller mycket, framförallt krigsmakten. När Sverige 1674 kommer i krig är armén och flottan i extremt dåligt skick. Kriget vänds dock mycket tack vare den unge Karl XI. De stora och blodiga slagen vid Lund och Landskrona vinns av svenskarna. När kriget är slut återfår Sverige nästan allt som fienden erövrat under kriget. Karl XI går efter kriget hårt åt förmyndarna som får betala stora summor. Med de ofrälse och lågadelns hjälp genomförs reduktionen och införandet av enväldet. Karl styr nu landet utan att behöva fråga om råd. Inte heller behöver han vara bunden av regeringsformen. Ingen kung har haft så stor makt.

Indelningsverket införs samtidigt. Karl för dock en försiktig utrikespolitik och är allmänt sparsam med statens medel. Karl är trots att han är enväldig en av de kungar som kommit sitt folk närmast. Bönderna som riskerat att få se livegenskap införd i Sverige kan känna lättnad.

Karl dör 1697 i cancer. Trots allt är han den ende av stormaktidens kungar som lever längst och styr längst, i hela 25 år är Karl regerande kung. Hedvig Eleonora är åter en kort tid ledare för en förmyndarregering. Sedan tar Karls äldste son med samma namn över. Karl XII som ärvt ett enväldigt rike behöver inte avge någon ed eller försäkran. Inte ens kröning behövs längre. Den ersätts dock av en salvelseakt som delvis påminner om en kröning.

Karls tid är dock mest fyllt av krig. Från 1700 och fram till 1715 är kungen ute och krigar. Mycket att det direkta styret sköts av rådet. Ett visst missnöje finns men inga egentliga uppror förekommer. En riksdag sammankallats 1713 utan att kungen gett medgivande. När Karl får höra detta ger han order om att den ska upplösas vilken den gör utan protest.  Väl hemma i Sverige igen tar krigen allt mer tid i anspråk. Nya lagar och beskattningar tillkommer men ett visst missnöje växer. När Karl dör 1718 i Norge faller enväldet.

Enväldet blir en parantes, men en viktig sådan i svensk historia. Det är Karl XI som räddar de ofrälse från livegenskap och adelsvälde. Hans långa fredsperiod ger landet tid för uppbyggnad.

Karl XII får ganska omedelbart problem med krigiska grannar, danskar, polacker, saxare och ryssar. Men lyckas föra en framgångsrik politik. Efter slaget vid Poltava 1709 går dock kriget allt sämre. Skottet vid Fredrikshald november 1718 förhindrar dock alla chanser att Sverige ska kunna förbli en stormakt.

Frihetstiden

Ulrika Eleonora den yngre kallad så för att inte förväxla med sin mor med samma namn, blir regerande drottning. Men priset är högt. Enväldet avskaffas och monarkens roll blir kraftigt inskränkt. Ordförande i rådet och med två röster mot de andras en. Samt utslagsröst vid lika resultat. Ulrika Eleonora d.y. har svårt att finna sig tillrätta med den nya tiden. Hon vill också att maken Fredrik av Hessen ska bli medregent. Det finner inget gehör. Efter lite mer än ett år på tronen avsäger hon sig makten till Fredriks förmån. Detta godtas men Fredrik får finna sig i ytterligare inskränkningar i makten. Året därpå 1721 är det slutgiltigt över för stormaktstiden då fred ingås med Ryssland. Borta är nu de baltiska provinserna.

Två politiska partier, hattar och mössor uppstår. Dessa är oense om det mesta förutom att kungamakten ska vara svag. Fredrik I gör ett försök vid 1723 års riksdag med hjälp av bönderna få mer makt. Detta misslyckas. Sverige styrs av andra. Fredrik ger upp och lever ett liv i stark kontrast jämfört med sina föregångare. Fredrik tar sig flera älskarinnor och några blir även officiella sådana.

Fredrik instiftar de kungliga ordnarna serafimerorden, nordstjärneorden och svärdsorden men denna yttre glans hjälper föga. Några kulturella eller intellektuella intressen har inte den svenske kungen. Efter det misslyckade ”hattarnas krig” utses Adolf Fredrik på ryssarna önskan till svensk tronföljare. Adolf Fredrik gifter sig senare med Hedvig Eleonora av Preussen som inför och stöder kultur vid hovet. Det nya kungaparet tar över då Fredrik avlider 1751. Fredrik är även från sin fars död 1730 lantgreve av Hessen-Kassel. Men han lät sin yngre bror styra. Denna personalunion påverkar inte kungamakten i Sverige förutom att Fredrik får en ökad inkomst. Troligen var Fredrik inte så intresserad av att styra och blanda sig i regeringsarbete. Lite märkligt då Fredrik faktiskt lägger ner mycket tid på att bli kung av Sverige.

Adolf Fredrik får svårt att regera. Den lilla rest av egentlig kungamakt, den att utse ämbetsmän och officerare inskränks. Kungen får bara välja på en lista namn som riksrådet valt. Då kungen vägrar underteckna beslut införs en namnstämpel som används mot hans vilja. Ett hovparti har bildats och dessa försöker göra en revolution 1756. Drottningen som är den mest pådrivande av kungaparet försöker stöda kuppen ekonomiskt. Kuppen avslöjas och åtta av ledarna avrättas. Kungafamiljen får utstå mycket kritik och värst drabbas drottningen. Kungamakten är nu lika med noll. Några år senare då hattarna startat krig med Preussen och lidit svåra nederlag mot detta land får kungahuset en upprättelse. Kungen av Preussen är drottningens bror och hon skriver brev till honom vilket leder till fredsförhandlingar.

1768 lyckas Adolf Fredrik förmå de styrande mössorna att inkalla en ny riksdag. Han hotar med att abdikera. Mössorna vägrar men ämbetsverken som styrs av övervägande hattar vägrar nu lyda namnstämpeln. Sverige är utan kung i sex dagar. Denna seger återger en viss prestige och ett ökat apanage till kungen men inte någon författningsförändring.

Tre år senare avlider Adolf Fredrik av slaganfall.

Frihetstidens tre regenter har liten eller ingen möjlighet att påverka politiken. Istället görs försök att återfå något av kungaglansen genom införande av ordnar, sprida kultur och beskydda vetenskap men även införa publika middagar. Drottning Hedvig Eleonora genomför att vanligt folk kan besöka slottet och se kungahusets medlemmar äta!

Såväl kungliga slottet som Kina slott vid Drottningholm tillkommer. Det kungamakten förlorat i politisk betydelse försöker den på något vis kompensera genom ceremonier och stöd av vitterhet och kultur. Den största kröningsceremonin i Sveriges historia är Adolf Fredrik och Hedvig Eleonoras dubbelkröning. (Liknande sker under 1900-talet då Sverige på sätt och vis får en ny frihetstid. Ökad representation då realmakten försvinner.) Samtidigt så får man inte glömma att monarkin vid sidan av kyrkan är de egentliga sammanhållande länkarna i Sverige vid denna tid.

En av anledningarna till att det överhuvudtaget blev en ”frihetstid” var att adeln såg en chans att återfå privilegier och makt som försvunnit under enväldet. När det senare i slutet av epoken kommer krav underifrån från de ofrälse om ökad ståndsutjämning ser många inom adel en stärkning av kungamakten som ett bättre alternativ. Den stora massan av folket är dock rojalister. Ingen av politikerna heller tycks någon gång tänkt tanken att införa republik. Adolf Fredrik får tillnamn som den milde och den gode men ingen makt. Missnöjet med riksdagspartierna och en kronprins som är lika intresserad av makt som sin mor tar dock över.

Sveriges kungakrona

Sveriges kungakrona, Erik XIV beställde den till sin kröning och den har sedan dess använts del som krona men också som symbol för Sverige.

Karl IX

Karl IX

Historien om den svenska monarkin del I

Historien om den svenska monarkin del I

Inledning

Monarki har vi alltid haft i Sverige. Ja vi kan tom gå så långt att vi kan påstå att monarkin är äldre än Sverige. Med andra ord monarkin är den äldsta instruktionen vi har. Men lika gammal som statsskick lika ofta har monarkin förändrats.Ofta i historien så har monarkin varit en så självklar del av det offentliga livet att den varit en självklarhet. Så är det inte idag. Men trots detta så har monarkin, det vill säga dagens representativa monarki en stark ställning. Inget tyder på att Sverige kommer få ett nytt statsskick. Inte heller att statsskicket kommer förändras. Monarken kommer troligen inte få vare sig mer eller mindre makt.

Så nu börjar på ideell kulturkamp historien om den svenska monarkin!

Förhistoria

Sveriges historia är i månt och mycket höljt i mörker. Arkeologiska fynd talar sällan eller aldrig om vilka härskare som funnits. Man tror sig veta att det funnits hövdingar och stormän. Men vi kan inte säga med säkerhet hur samhällena såg ut. Ej heller har vi någon kunskap om vilka titlar, om det nu fanns som makthavarna kallades. Stenålderns och bronsålderns härskare är okända. Den romerske författaren Cornelius Tacitus skriver i sin Germania år 98 e.Kr. att svionerna har kungar.

Under tidig järnålder, närmare bestämt under den tid vi nu kallar Vendeltiden börjar det klarna något. Men det är ändå bara få ljusglimtar i ett stort historiskt mörker. I det brittiska Beowulfkvädet omnämns tre sveakungar Othere, Onela och Eadgils. Dessa påminner om de sveakungar Snorre Sturlasson skriver om i Heimskringla och där heter de Ottar, Ale och Adils. Någon gång på 500-talet ska de ha levat. Samme författare skriver vidare att den förste kungen hos svearna var Oden som efterträdes av Njord och att hans son Frej tog över. Troligt? Kanske mer troligt är att kungarna försökte påvisa gudomligt ursprung för att på så vis stärka och legitimera sin makt. Den förste som kallade sig kung enligt Snorre var en man vid namn Dyggve. Innan dess hade härskarna titeln drott. Men det motsäger Tacitus uppgifter om att svearna hade kungar. Drott titeln lever vidare i härskarens gemåls titel drottning.

Under vikingatiden börjar det bli lite klarare. Missionären Ansgar ska träffa en kung Björn som styr över Birka. 844 ska samme Björns rike hotas av en tidigare kung Anund som försöker återfå makten. Åtta år senare styr en kung vid namn Olof som inte vill stödja kristendomen. Missionären Adam av Bremen skriver att Birka nu styrs av kung Ring som har två söner Erik och Edmund. Tiden innan 970 ska en Emund Eriksson vara kung. Troligen är han far till Erik Segersäll. Troligt är också att Erik varit samregent med en bror som hetat Olof.

De kungar som ovan beskrivits är kungar med säte i Mälardalen. De andra områden som blir del av Sverige är mer okända. Hur makten ser ut norr om Svealand vet man inte. Inte heller hur den ser ut i Småland och Öland. Gotland är troligen en slags bonderepublik. Västergötland är det stora mysteriet. Kristendomen kommer västerifrån och är etablerad redan på 900-talet. Men inga uppgifter om namn finns. Ändå verkar det funnits någon politisk länk upp till kungarna i nordöst.

Vad innebär det då att vara kung? Jo först och främst att vara rikets militära ledare. Att leda religiösa riter och var en slags högsta juridiska instans. Kungen är även en sammanhållande kraft i det mycket löst förenade riket. Makten är dock svag och personlig. En stark kung kan få sin vilja igenom men en svag får det svårare och kan även riskera att bli av med den. Och sitt liv.

Fördelar med att vara kung är att man får del av de böter och avgifter som utdöms vid tingen. Men viktigare att man får del av de inkomster som ska bekosta kungamakten, dessa kommer från de jordegendomar som kallas för Uppsala öd. Riket är ett valrike. I de gamla landskapslagarna skrivs det att kung ska utses vid Mora stenar och denne sedan ska ut på en färd en eriksgata. Under färden ska ha hyllas som kung och erkänna landskapslagarna. Detta beskriver förvisso främst en tidigt medeltida kungaval men rötterna till den går längre tillbaka. Det verkar vara en allmän praxis att kandidaterna till tronen ska vara av kunglig börd. Och någon är son till en kung ska det räknas till godo. Många detaljer om hur och vilka som får deltaga i valen är dock okända. När kristendomen vinner inträde förlorar kungarna sina sakrala uppgifter som att sköta om blot. Men de backas å andra sidan upp av kyrkan som är den mäktigaste institutionen i Europa. Kungarna börjar då styra med guds nåd och gör det fram till 1974!

Sen vikingatid och tidig medeltid

Den förste monark som vi med säkerhet vet något om är Erik Segersäll. De flesta moderna regentlängder börjar med honom. Han är bevisligen den förste kung som härskar över såväl Svealand som Götaland, och troligen en kort tid kung över Danmark. Erik fås förmoda ha en stark ställning. Sonen och efterträdaren Olof Skötkonung hade även han inledningsvis makt över båda riksdelarna och började som första kung i svensk historia prägla mynt. Troligen förlorade han de sista åren mycket av makten i Svealand. Olov är den förste kungen som på allvar börjar stödja kristendomen. Den nya läran har redan på 900-talet i Västergötland fått fäste. Om riksbildningen tidigare utgått från Svealand och området vid Gamla Uppsala så sker den framväxande kungamakten nu i Götaland. Först i Västergötland men senare i Östergötland. Alla kungar med några undantag stöder kristendomen och bekänner sig till den. Men i Svealand är motståndet hårt. Olofs son och efterträdare Anund Jakob är kristen och även han slår mynt. Även hans verkar mest styra i Götaland. Anund Jakobs halvbror och efterträdare Edmund vågar inte stöta sig med de hedniska svearna och Stenkil som övertar kungastyret tom förhindrar Sigtunas och Dalbys biskopar att krossa asatron. Rädsla för att sådana åtgärder ska leda till krig och avfälling styr Stenkils beslut. Ett kort tag går asatron framåt och när Stenkil avlider 1066 får Sverige två kungar. En kristen och en hedning. Båda kungarna har namnet Erik men inom ett år så har krig utbrutit. Båda kungarna stupar!

En son till Stenkil vid namn Hallsten blir kung men tvingas bort från makten. Källorna är ganska magra om vad som händer. Troligen har en hednisk kung kallad Erik Årsäll dykt upp. Fast det är inte säkert. En Anund från våra dagars Ryssland och släkt med Eriks Segersälls ätt försöker bli kung. Men hedningarna vill inte ha honom då han är kristen och vägrar blota. Efter ett tag återvänder han österut. Från Levene i Västergötland kommer dock Håkan Röde som styr åtminstone i detta landskap. Mycket tyder på att Håkan och en son till Stenkil samregerar. Denne mans namn är Inge och troligen hade han sin äldre bror Hallsten i sin tur som medregent när Håkan dött. Under Inges tid gör hedningarna i norr ett sista större försök att återfå makt. Inges svåger Sven tar över i Svealand då Inge vägrat blota. Sven, ”Blot-Sven” är dock bara kung i tre år innan Inge återtar makten. Några årtionden senare, runt år 1100 år hedendomen slut. Den nya kristna kungamakten har segrat. Vreta kloster grundas troligen på kungens initiativ. Inge regerar sedan som ensam kung fram till sin död 1110. Hallstens söner tar över. Först Filip och sedan Inge den yngre. Troligen samregerade bröderna de sista åren. Men lite är känt. Jämtland erövras under Filips tid av norrmännen så någon stark kungamakt är det troligen inte. När Inge den yngre dör blir en Ragnvald kung. Men han dödas i Västergötland i mitten av 1120-talet. Ragnvald med tillnamnet ”Knaphuvud” följde inte kungabalkens lagar om hur eriksgata skulle göras och strid uppstod. Troligen hade västgötarna ett tag inte ens en kung. En släkting till Inge den äldre Magnus Nilsson från Danmark är kung några år men fördrivs. Senare stupar han i strid i Skåne 1134.

Från slutet av 900-talet ökar kungamakten och mynt börjar präglas. Kristendomen vinner sakta men säkert men kungamakten är starkt beroende av kungens personliga kraft. Inge den äldre får sägas vara den kung som är framgångsrikast. 1079-1110 styr han. Götaland är basen för hans makt även om svearna tvingar erkänna honom och kristendomen. Påven skriver brev till honom, varav två är bevarade. Kungamakten försvagas dock under hans efterträdare.

Erik och Sverkers ätter

Sverker från Östergötland, gift med Inge den yngres änka blir nu kung. Han har inte räknats som en stark regent men lyckas ändå styra riket i över 25 år. Giftermålen med Inges änka Ulfhild och sedan med Magnus Nilssons änka Rikissa har antagits bero på att Sverker vill ha stöd av de stormansgrupper dessa hade tillhört. Myntslagningen påbörjades igen efter mer än 100 år. Alliansen mellan kyrka och kungamakt stärks och bekräftas. Flera kloster tillkommer under Sverkers tid. Bland annat byggs Alvastra kloster tack vare kungen donation. Sverker mördas dock juldagen 1156. Troligen på Magnus Henrikssons order.

Sverkers efterträdare blir Erik Jevardsson. Erik är allmänt erkänd som kung 1158. Magnus Henriksson, släkt med stenkilska ätten på mödernet gör nytt försök att gripa makten. Erik och hans män anfalls vid dagens Uppsala domkyrka och Erik dödas. Eriks familj tvingas ur landet och en kort tid är Magnus kung. Drygt ett år är han kung och lyckas donera egendom till klostret i Vreta, sedan stupar han i strid med Sverkers son Karl som tar makten. Karl har dock redan varit kung i Östergötland en tid. Sverker och Erik ger namn efter de två ätter som i 120 år omväxlande styr Sverige. Kyrkans makt stärkts men de eviga bråken mellan ätterna gör att kungamakten inte alltid går framåt. Karl Sverkersson är kung då Sverige får sin första ärkebiskop. Han låter även bygga Sveriges första kungaborg Näs på Visingsö. Där mördas Karl på Eriks sons Knuts order. Karl är den förste kung som titulerar sig ”Svearnas och Götarnas konung”, Rex Sweorum et Gothorum. Kol och Burislav från Sverkers ätt gör uppror och är kort tid kungar i Östergötland men Knut Eriksson besegrar dem. Från 1172 fram till sin död 1196 styr Knut som låter en kult över sin döde fader spridas. Erik Jevardsson blir Erik den helige, Sveriges skyddshelgon! När Knut dör tar Karls son över Troligen görs detta fredligt. Knuts egna barn är minderåriga. Sverker den yngre behåller Knuts närmaste man Birger Brosa som jarl och gifter sig även med dennes dotter Ingegerd. 1202 när jarlen dör och Knuts söner blivit myndiga börjar åter konflikten mellan ätterna. 1205 vinner Sverker en stor seger vid Älgarås där tre av sönerna stupar. Den fjärde Erik flyr utomlands och återkommer med en norsk armé. Sverker fördrivs och fly till Danmark. Sverker återkommer med stupar vid Gestilren sommaren 1210. Erik Knutsson är den förste kung i Sverige som man vet har blivit krönt. Erik dör dock redan 1216. Erik har ingen son vid sin död är hans drottning Rikissa av Danmark havande och föder sedan sonen Erik.

Den ende överlevande av Sverkerätten Johan Sverkersson hyllas som kung men avlider ogift vid 21 års ålder 1222. Erik Eriksson den läspe och halte blir nu kung vid sex år ålder. Makten ligger dock hos förmyndare. Ett uppror under Knut Långe som tillhör stormannapartiet ”folkungarna” utbryter och Erik tvingas fly. Redan 1234 dör Knut och Erik blir åter kung. Den egentliga makten ligger hos jarl Ulf Fase och sedan 1248 hos kungens svåger Birger Jarl. Erik avlider 1250 och med honom utslocknar erikska ätten.

Båda ätterna stöder sig på kyrkan som får alltmer betydelse. Sverkersätten stöder framförallt klostret Alvastra i Östergötland där de flesta av ätten begravs och erikska ätten stöder klostret Varnhem i Västergötland. Även om det sedan periodens början är slut med flera lokala kungar så utvecklas inte kungamakten i stort på grund av de båda ätternas eviga maktkamper.

Periodvis så är jarlen mäktigare än kungen, Birger Brosa, Ulf Fase och Birger Jarl som exempel. Den mäktigaste och framgångsrikaste kungen är Knut Eriksson med ett nästan kvartssekel vid makten. Sverkersätten verkar vara mer för att odla kontakter och söka stöd hos kyrkan medan deras motståndare mer försöker påverka kyrkan genom att själva utse dess representanter. Då Knuts far Erik blir Sveriges främsta helgon kan man säga att erikska ätten vinner den historiska kampen.

Bjälbo

Valdemar Birgersson väljs som kung 1250. Den verklige makthavaren blir dock hans far Birger Jarl. Birger är från de sista åren av Erik Erikssons tid fram till sin död 1266 den verklige makthavaren. Uppror som utbryter av folkungarna slås ner och Birger låter instifta lagar som gäller i hela riket, de kända fridslagarna hemfrid, kvinnofrid, kyrkofrid och tingsfrid.

Början till det som ska bli en modern stat tar sin form. Kungamaktens ökande inflytande minskas ett kort tag då Valdemar regerar ensam efter faderns bortgång. Birgers näst äldste son Magnus gör uppror och besegrar sin bror vid Hova, Västergötland.

De första åren är Magnus tid som regent fortfarande osäker men genom stora donationer till kyrkan och införandet av frälset i Sverige, Alsnö stadga 1280 där adeln skapas leder till att Magnus får en stark ställning. Stormännen förbjuds dock att våldgästa bönderna. Riksämbetena marsk, drots och kansler införs. Efter en framgångsrik regeringstid avlider Magnus 1290. Han begravs som första kung i Riddarholmskyrkan i Stockholm .

Magnus son Birger blir kung. Redan 1284 hade Magnus låtit sonen väljas för att på så vis säkra hans rätt till tronen. Formellt är riket fortfarande valmonarki. De första åren av Birgers regering ligger makten hos marsken, ledaren för krigsmakten Torgils Knutsson. Först 1302 tar Birger över. Torgils är dock fortfarande den mäktigaste mannen. Birgers yngre bröder hertigarna Erik och Valdemar börjar kräva mer makt. Bröderna förlikas men både kungen och hans bröder fruktar den mäktige marsken. Torgils avsätts av bröderna gemensamt. I början av 1306 avrättas han. Senare samma år gör de yngre bröderna uppror och tillfångatar kungen i det som senare blir känt som ”Håtunaleken” Våren 1308 släpps kungen som tvingats lova sina bröder stor frihet för sina hertigdömen. Strider förekommer men hertigarna är de starkaste och 1310 blir det fred. Birger är kung men styr i praktiken bara en tredjedel av riket. 1317 gör Birger ett försök att få mer makt genom att locka till sig hertigarna. På slottet i Nyköping fängslas vid juletid bröderna och Birger tror sig ha makten. Händelsen är känd som ”Nyköpingsgästabud”. Erik och Valdemars anhängare gör dock uppror och Birger tvingas fly. Hans dör i exil i Danmark 1321. Året innan hade hans son Magnus halshuggits.

När Birger avsätts blir hertig Eriks son Magnus kung. Erik och Valdemar hade dött under fångenskapen året innan. Magnus är bara tre år men har strax förut blivit kung av Norge. Norge är sedan en tid tillbaka en arvsmonarki och då hans morfar kung Håkan dött blir Magnus kung. Riksråden i Norge och Sverige styr dock till 1331. Unionsländernas förmyndarregeringar har dock inte lyckats styra länderna särskilt väl. Redan 1320-talet beslutas att unionen mestadels ska vara ett försvarsförbund och att inga försök till en mer permanent statsbildning ska ske. Ett steg framåt för en starkare centralmakt sker 1350 då Sverige får sin första landslag. De äldre landskapslagarna ersätts. Även en stadslag tillkommer senare. Träldomen avskaffas redan 1335. Magnus får dock svåra problem redan tidigt under sitt styre. Magnus lyckas köpa skånelandskapen 1343. För detta tvingas han låna stora summor pengar. Den nye danske kungen Valdemar Atterdag återtar Skåne, Blekinge och Halland redan 1360. Året därpå erövrar han Öland och Gotland. Konflikter med stormännen leder till ett uppror som Magnus son Erik Magnusson deltar i. 1344 vid fem års ålder hade Erik utsetts till tronföljare. Hans yngre bror Håkan hades utsett som norsk dito. 1355 får Håkan bli kung av Norge. 1356 efter kort inbördeskrig blir Magnus tvingad att samregera med Erik.  Deras samregerande blir kortvarigt. Erik, hans drottning och nyfödde son dör redan sommaren 1359 i en pestepidemi. Fadern Magnus och hans drottning Blanka anklagas dock för giftmord.

Att Erik var med i uppror mot fadern beror på missnöje med att den yngre brodern redan fått börja regera i grannlandet. Håkan och fadern kommer i en kort konflikt 1362 och Magnus hålls fången en tid. Håkan erkänns vid Mora stenar som konung. Detta är sista gången Sverige samregeras av två monarker. Stormännen insätter då Magnus svåger Albrekt som kung. I det krig som följer blir Magnus tillfångatagen efter slaget vid Gate 1365. Han friges 1371. Håkan tvingas betala 12000 mark silver. Magnus beger sig till Norge och avlider efter ett skeppsbrott 1374. Bjälboätten/folkungaätten lyckas i början under de starka regenterna Birger Jarl och Magnus Ladulås stärka kungamakten. Sverige går från en federation av landskap till ett mer centraliserat styre. Uppror slås ner och kyrkans samarbete med kungamakten utökas.Birger och hans konflikter med sina bröder ökar inte kungamakten. Den långa förmyndarperiod som följer försvagar den ytterligare. Magnus lyckas förvisso stärka kungamakten genom införandet av landslagen. Men hans stora problem med ekonomi, uppror stött av ingen mindre än den heliga Birgitta, krig med Danmark och inte minst digerdöden som sveper bort 25-50% av folket ställer honom inför omöjliga uppgifter.

I Sverige blir hans minne mörkt. Medan han i Norge får hedersnamnet den gode.Birgitta beskyller honom för att vara homosexuell och Magnus öknamn Magnus Smek lever vidare in i modern tid.  Perioden 1250-1365 börjar med ökande kungamakt men slutar med nederlag både för ätten som kungaämbetet.

 Albrekts tid

Albrekt blir kung. Men tvingas avge den första konungaförsäkran i svensk historia. Han får stark begränsad makt. Den mäktige drotsen Bo Jonsson Grip blir den verklige makthavaren.

1375 och 1378 får Albrekt finna sig i inskränkningar av sin makt. Han bli förvisso hertig av Mecklenburg året därpå bara för att åter tvingas avstå det lilla av återstående makten 1383.

När Bo Jonsson avlider 1386 gör Albrekt ett försök att återta makten i landet. Men stormännen inkallar då Margareta, Håkan Magnussons änka som Sveriges fullmäktiga fru och husbonde. Utanför Falköping möts Albrekts här mot en förenad svensk-dansk-norsk här. Albrekt blir tillfångatagen. Hans anhängare fortsätter strida fram till 1408. Albrekt blir förvisso redan frigiven 1398 men lyckas aldrig återfå makt i Sverige. Han avlider 1412.

Albrekt av Mecklenburgs tid är en lågvattenperiod för den svenska kungamakten. Märkligt nog börjar tre kronor användas som symbol för det svenska riket. Albrekt tros ligga bakom införandet av denna symbol som används än idag.

 Unionstiden, kungar och riksföreståndare

Lika misslyckad som Albrekts tid har varit lika lyckad blir Margaretas. Margareta Valdemarsdotters politiska karriär börjar då hennes make den norsk/svenske kungen Håkan Magnusson dör och hon blir förmyndare åt sonen Olof. Olof blir styrande kung i Danmark och Norge 1385, men avlider två och ett halvt år senare. Margareta som redan under Håkans tid en period varit svensk drottning tar makten. Hennes adoptivson Erik blir tronföljare. Hans väljs och kröns till kung i Kalmar 1396 men det blir Margareta som är verklige regenten. Margareta har en stark ställning inom unionen som tillkommer. Det är redan från början tänkt att unionen mellan de tre länderna ska vara permanent. Även om Albrekts anhängare, de så kallade vitaliebröderna fortsätter strida så sitter Margareta och Erik säkra vid makten. Inga hot finns då Erik tar över när Margareta avlider 1412.

De första åren av Erik av Pommerns tid fungerar fortfarande unionen. Men uppror utbryter.Dels har Erik liksom sin företrädare på tronen tillsatt utländska fogdar. Detta för att förhindra att fogdarna är mer lojala mot sina underlydande än mot unionsmonarken. Dels för att en främmande fogde har svårt att tillskansa sig makt utan monarkens medgivande.

Detta ogillas. Eriks krig mot Hansan leder till försämrade tider för folk men framförallt i Bergslagen där man är beroende av att handeln kan fortsätta. Missnöjet slår ut i uppror 1434. Ledare för upproret är frälsemannen Engelbrekt Engelbrektsson. Erik avsätts. Engelbrekt blir svensk rikshövitsman men man bryter inte med unionstanken. När Engelbrekt mördas 1436 blir det förlikning senare på hösten och Erik erkänns åter som kung av Sverige. Motsättningarna lever kvar och 1439 avsätts Erik av Pommern igen. Redan året därpå blir högadelsmannen Karl Knutsson svensk riksföreståndare. Den förste i svensk historia som innehar denna titel. Karl hade tillhört de som anslutit sig till upproret några år tidigare och tillsammans med Engelbrekt varit ledare. Eriks avsätts även i Danmark och senare Norge. Han håller dock Gotland några år och för en sjörövartillvaro mot skepp från unionen.

Ny kung i Danmark blir Kristofer av Bayern, släkt på mödernet med Erik. Kristofer har lovat Karl Knutsson titlar och län och blir kung även i Sverige. Han får dock ange en konungaförsäkran som kraftigt inskränker hans makt. 1442 går Norge åter med i unionen efter att i det längsta hållit på Erik av Pommern. Redan 1448 avlider Kristofer i Helsingborg. Under hans tid tillkommer en ny lag, den så kallade Kristofers landslag. Dessa år 1440-1448 är Kalmarunionens fredliga år. Missväxt pågår i flera år och Karl Knutsson och hans anhängare lyckas skylla detta på kungen!

En kort tid mellan Kristofers död och Karls val till kung är bröderna Bengt och Nils Jönsson (Oxenstierna) riksföreståndare. Rädsla finns att ätten som senare tar sig namnet Oxenstierna ska få för mycket makt underlättar valet av Karl som kung. Bröderna dör båda omkring 1449-1450. Karl Knutsson övertar makten efter sin företrädares död och unionen upphör i praktiken. Krig mellan länderna pågår. Karl lyckas en kort tid erkännas som kung även i Norge men måste dra sig tillbaka. Försök till att förbättra kronans ekonomi genom indragningar av gods som donerats till kyrkan leder till konflikt. Uppror utbryter lett av ovannämnde Bengt Jönssons son ärkebiskopen Jöns Bengtsson och Erik Axelsson (Tott). Karl fördrivs och flyr till Polen.

Kung sedan 1448 i Danmark och sedan 1449 i Norge är Kristian av Oldenburg. Han hyllas nu 1457 som kung i Sverige och krönes i Uppsala. Kristian är gift med sin föregångare Kristofers änka Dorotea som nu åter blir svensk drottning. Unionen består fram till 1464. Då Kristian vill höja skatterna i Sverige för att ha råd med sina krig nere i Holstein vägrar ärkebiskopen stödja kungen och han fängslas. Uppror utbryter. Ledare är biskopen av Linköping Kettil Karlsson (Vasa). Karl Knutsson återkallas till Sverige och blir åter kung. Men efter ca ett halvt år har det blivit konflikt mellan den nygamle kungen och biskopen. Karl tvingas fly igen. Kettil Karlsson är från slutet av 1464 till augusti året därefter riksföreståndare då han dör i böldpest. Ärkebiskopen som nu är frigiven tar nu åter över som regent i Sverige. Erik Axelsson som under konflikten varit lojal mot Kristian störtar Jöns Bengtsson och återkallar Karl.  Karl är svensk kung för sista gången 1467-1470. Ärkebiskopen har avlidit 1467.

När Karl dör tar hans släkting Sten Sture den äldre över, även om ett vist motstånd finns hos vissa stormän. Kristian försöker återta makten men besegras vid slaget vid Brunkeberg 1471. Kristian som själv såras i slaget lyckas aldrig återfå makten i Sverige. Han avlider 1481.Sten Sture regerar och grundar 1477 Uppsala universitet. Kristians son Hans tar över i unionsländerna efter faderns död 1481 och anser sig ha rätt till Sverige.  1483 erkänner svenska rådet Hans rätt till kronan men riksföreståndaren förhindrar att Hans blir kung. Konflikten mellan länderna består. Hans får hjälp av moskoviterna i öst. Krig pågår i Finland under många år. Missnöje med Stens Stures politik gör att Hans vågar sig på att anfalla. Kriget går bra för anhängarna av unionen. Sten Sture lämnar över makten till Hans som kröns till kung i Stockholm. Sten Sture blir rikshovmästare och styr Finland som län.

Hans blir av med makten igen 1501 då han avsätts. Sten Sture återtar makten men avlider 1503. Svante Nilsson tar över. Den nye riksföreståndaren regerar fram till 1512. Konflikten med Danmark fortsätter. Kristian avlider 1513 och Svante Nilsson i slutet av 1512. Ett kort tag är unionsvännen Erik Trolle riksföreståndare men tvingas bort av Svantes son Sten. Sten tar namnet Sture för att lättare förknippas med Sten Sture den äldre.

När Hans dött tar hans son Kristian II över. Under den korta tid som Hans var kung av Sverige blev Kristian vald till tronföljare. Kristian invaderar Sverige och Sten Sture den yngre såras dödligt vid slaget på Åsundens is. Hans änka Kristina Gyllenstierna fortsätter dock kampen. Kristian belägrar Stockholm och Kristina tvingas ge upp. Kristian låter sedan avrätta efter att ha krönts till kung sturarnas anhängare. Händelsen som blir känd som ”Stockholms blodbad” blir början till slutet för Kalmarunionen. En av de avrättade, Erik Karlssons son Gustav startar nu uppror. Även missnöje med Kristian II politik i Danmark gör att han avsätts som kung även där. Kristian avlider efter att ha suttit i fängelse i 28 år.

Kungamakten i unionens början är stark. Men sedan 1430-talet lyckas ingen kung få någon stark position i Sverige. Danmark och Norge däremot håller samman fram till 1814. Alla försök att stärka kungamakten vare sig det är unionsmonarkin eller Karl Knutssons mer nationella regim lyckas. Riksföreståndarskapet blir i Sverige det mest vanliga styret. Kristian II sista stora försök att hävda unionen leder till dess fall.

Olof skötkonungs mynt

Olof Skötkonungs mynt. Kan vara den första kända symbolen för kungamakten.

Karl Sverkerssons sigill

Karl Sverkerssons sigill, äldsta bevarade sigillet som en svensk kung använt.

Margareta unionsdrottningens grav

Uniondrottningen Margaretas porträtt från hennes grav.

Karl Knutssons sigill

Karl Knutsson var den förste att använda det riksvapen som ännu idag använts. Tre kronor för Svealand, ”Folkungalejonet” för Götaland, i mitten den regerande ättens vapen, i detta fall Bondes.