I äldre tider var den 29 september en dag av stor betydelse. Det var en dag uppkallad efter ärkeängeln Mikael. Nu skulle skörden vara klar och djuren skulle in i ladugårdar inför vintern.Även ljus skulle nu få tändas inomhus. Vid vårfrudagen den 25 mars brukade man sluta ha tänt på kvällarna men nu var det åter tillåtet.

En och annan försiktig herre satte upp järn i de hus djuren skulle bo i så att onda makter lät bli dem. Helst skulle man när djuren leddes hem göra det under tystnad för att skydda dem från illasinnade väsen. Inga koskällor eller bjällror skulle få höras. Ibland stoppade man koskällor fulla med mossa bara för att de inte skulle kunna ge ifrån sig det minsta ljud. Dessa seder var mer förekommande i de trakter från mellersta och norra delen av Sverige där det fanns fäbodvall. I söder är dessa seder mer ovanliga eller okända.

Nu var det också början på den enda egentliga ledigheten för många människor. Nu var det inget mer arbete och nu hade man tid att fira skördefester, hälsa på släktingar besöka auktioner och marknader. Det sistnämnda var ett vanligt inslag och är det väl på sina håll ännu? Vid dessa marknader brukade män som skulle gifta sig passa på att köpa gåvor ”begåvning” till flickorna och marknader vid mickelsmäss har stundom kallats just ”brudmarknader”.

De som skulle flytta gjorde det vid denna tid och de som sa upp sig från en anställning och skulle börja en ny gjorde detta i slutet av september och början av oktober.

Redan under Gustav III tid drogs mickelmäss in som kyrkhelg och 1819 flyttades mickelsmäss till den 24 oktober. Förändringar i jordbruk och djurhållning ledde också till att mycket av sederna kring den 29/9 ändrades. Att det heller aldrig funnits någon typisk mat kring helgen kan också ha påverkat att den ganska fort hamnade i glömska trots att den innan dess ansetts vara en helg som kunnat tävla med julen i popularitet.

Det säger sig självt att firandet fick olika former beroende var man bodde. Samt förstås hur god eller dålig skörden varit.

Våra svenska skördefester har liksom alla andra skördefester ett hedniskt ursprung. De kristna som från början ogillade allt vad seder och bruk heter gjorde med skördefesterna som med annat firande de gjorde om dem. De kristna gjorde om firanden vid slutet av september till en högtid som firas till ärkeängeln Mikaels ära. Lite märkligt om man betänker att denne herre inte har någon med skörd att göra.

Mikael låter ju lite likt Mithra, den senantika religionens främste konkurrent till den kristna läran.

Ursprungligen en iransk/indisk gud som spreds över till Rom och var en farlig motpol till den dessvärre segrande semitreligionen.

Mikael avbildas ofta då han strider med Djävulen. Mithra avbildas då han dödar en jur. Ur den döda tjuren skapar han sedan världen. Värt att på notera är att tjurens svans ofta avbildas som ett sädesax.

Att gudar skapar världar genom att döda ett urtidsmonster är inte ovanligt i arisk mytologi.

Jämför myten då Oden och hans bröder dödar urjätten Ymer. I den myten finns inte en tjur med men likväl en ko Audhumbla!

Oden har enligt många religionsforskare ansetts vara en nordisk variant av Mithra.

Germanerna hade förstås redan en tro på Oden, Wotan, Woden men troligt är att kulten kring Mithra påverkade deras tro.

Oden och Mithra är gudar som förknippas med krigare/överklass, död, magi, visdom men också skapande.

Båda gudarna har också korpen som symbol.

Mithras tillbedjare hade sammankomster där de träffades i hemlighet och medlemmarna hade olika invigningsgrader. Jämför med Odens krigare bärsärkar och ulfhednar.

Om vi godtar att Mikael är en kristen version av Mithra/Oden, då firar vi en skördefest till den högste gudens ära!

Tor och Frej som också är skördegudar samt moder jord bör väl också hedras denna skördefest men anor i en fjärran forntid.

Ha en trevlig mikelsmäss!

Henrik Andersson

Höstdagjämningen infaller i september den 22 eller 23.
Troligen hade detta datum i förkristen en viktig betydelse för folks trosliv.
Kristendomen däremot aldrig visat något större intresse för dagen.

Nu blir det mörkare tider.

Vi säger farväl till ljuset och sommaren och hälsar mörkret och hösten välkommen.
Mörker är som alla vet i sig inte något ont eller negativt.

September är skördemånaden i Skandinavien. Och vilken gudamakt är väl lämpligare att hedra än fruktbarhetsguden Frej?
Skäran, ett urgammalt jordbruksredskap brukar symbolisera denne nordiske fruktbarhetsgudom.

I modern tid brukar hedningar blota detta datum och ofta blir då blotet ett skördeblot.
Ofta brukar då ett staty eller stötta inspirerad av den kända Frej-avbildningen från Rällinge vara i centrum.

Frej som är en fredsgud och alstringsgud hade stor betydelse men minnet av honom har bleknat.
Men att han var en högt ärad och viktig gud kan ingen förneka. I det gamla Sveariket ansåg kungarna att de härstammade från Frej. Många ortsnamn minner än idag om att Frej var en välkänd gud. Frösön i Jämtland för att bara ta ett exempel.
Den välkända beskrivningen av Uppsalatempel där Frejs avbild stod vid sidan av Oden och Tors är också det ett bra exempel på hur känd och dyrkad Frej var.

Förutom att vara en skördegud är Frej också en kärleksgud men också en gud för handel. Hans skepp skidbladner som kunde segla i vatten som i luften måste ha varit en forntida handelsmans drömskepp.

Frej bor i Alfhem och är alvernas herre. Alverna eller alferna som en del skriver är ett gudasläkte i rang under asar och vaner. Dessa alver är kopplade till fruktbarhet men även till de döda som vilade i gravhögar. Kanske vi här skymtar en del av en svunnen tids förfädersdyrkan?

Med kristendomens införande försvann Frej. Men en kvarleva levde kavr hos svearna. På våren brukade Frejs avbild föras ut ut templet och bäras över åkrarna för att det skulle bli god skörd. Senare övertogs denna sed av kyrkan som dock lät hylla den kristne kung Erik senare känd som Erik den helige Sveriges skyddshelgon.
I eddan finns det få men viktiga spår av Frej. Och där får vi veta att Frej stupar vid Ragnarök. Han hånas av Loke. Han omnämns på flera håll men det är framförallt i Skìnismál som Frej uppträder.
Förvisso spelar i denna eddadikt en mindre roll men det är Frejs kärleksbekymmer den handlar om och det är på Frejs uppdrag Skirnir, Frejs trogne tjänare beger sig till jättarnas värld för att fria.

I den tid vi lever nu är Frej på väg tillbaka. Många avbildningar finns som föreställer denne gud och intresset för Frej ser inte ut att minska.

Hell Frej! Skördegud, kärleksgud! Höstens gud!

Den 15 september är det val till svenska kyrkan. Ett val som få bryr sig om. Och de som bryr sig erkänner själva att det är ett oviktigt och ointressant val.

Så därför uppmanar Ideella Kulturföreningen till bojkott av valet. Ett extremt lågt valdeltagande kan leda till att kyrkan inser att kyroval tillhör en förgången tid då stat och kyrka fortfarande var en enhet. Nu är det inte så och därför finns det heller ingen anledning att bevara detta förlegade sätt att utse folk som ska bestämma i kyrkan.

Svenska kyrka är en organisation som förlorar mer och mer medlemmar och få av de som fortfarande är kvar har något behov av att ta del av kyrkans andlighet.

Ideella Kulturföreningen anser att den väg svenska kyrkan tagit de senaste åren tvärtom visar att kyrkan inte är en del av svenskt kulturliv utan bäst kan beskrivas som en politisk organisation som är mer politisk än vad politiken är. Vi anser inte att svenska kyrkan ska vara ett tummelplats för politisk korrekthet. Svenska kyrkan kan syssla med andlighet men ska inte politisera.

Så ännu en gång, bojkotta valet och uppmana alla som har rätt att rösta att stanna hemma den 15/9. Överväg sedan om det inte vore bättre att gå ur denna förlegade kvarleva av kristendom!