Här följer ett par bilder tagna från mitt midsommarfirande i norra Västmanland…

Marknad vid TINGARID annordnad av Bokarvikens Vikingaförening (Riddarhyttan), besöktes på vägen till Ängelsberg.

Gillestugan vid Tingarid (går att abonnera!) 

Traditionellt midsommarfirande vid Västervåla hembygdsgård 

Besök vid Engelsbergs bruk (Världsarv av UNESCO sedan 1993), förknippat med Engelbrekt och aktivt under stormaktstiden och framåt även om järnframställning i dessa trakter är mycket äldre… http://www.engelsberg.se/

/S

Ideella Kulturföreningen önskar alla goda människor en trevlig midsommar!

”Hela världen känner ju sillen. Envar har åtminstone någon gång gjort bekantskap med denna nyttiga fisk, som levande sätter tusentals armar i rörelse och död ännu fler munnar igång; Men man drar sig understundom för sina gamla bekantskaper. Och sällan lyckas väl en salt sill förirra sig till den rikes bord.Men här häruti begår man ett misstag, ty sill är en fin fisk, och man skulle göra mycket väsen utav den om den blott vore dyrare!”

Dessa lätt moderniserade ord yttrade CH. Hagdahl, en av Sveriges största matlagningsprofiler i sin klassiska ”Kok-konsten som vetenskap och konst.” från 1879. Och vem vet kanske är det åtminstone till viss del Hagdahls förtjänst att vi äter sill på midsommar? Den numera ”traditionella” midsommarmaten matjessill, färskpotatis gräddfil och eventuell gräslök kommer till sin utformning på 1920-talet. (Kuriosa, Kan tilläggas att luciafirandet av idag också kommer till på 20-talet)

Sill har vi i norden ätit i alla tider. Men matjessillen kommer från Holland. Eller kanske rättare har sin inspiration där. Matjes är om nu någon är intresserad av matlagning kryddad med socker, kanel, kryddpeppar och nejlikor. Och ärligt, utan sill vore julen trist, påsken tråkig och midsommar meningslös!

Sillen behöver ju nu inte enbart vara av holländsktyp utan de andra inläggningarna kommer ju också fram såsom senaps och löksill. Potatisen i dess färskaste form har vi inte ätit så länge på midsommar. Främst av två anledningar. Först på 1800-talet slår potatisen igenom som basföda. Och att få tag i färskpotatis är nog inte så lätt i Svealand och Norrland! Gräddfilen firade sin 60-årsdag 2013. Innan var tillbehöret faktiskt vanlig grädde. Och det kan kanske vara ett tips att pröva detta istället.

Jordgubben kommer från Frankrike närmare bestämt från Bretagne. Ursprungligen är det en odlad variant av smultron. Slog igenom ganska fort men hette det mer aptitretande ”ananassmultron”.För den som är intresserad av meningsfullt vetande så kommer uttrycket jordgubbe från 1840-talet. (Men nog är smultron bra mycket godare?)

Tillåt en liten trist utläggning. Inför jul sitter alla PK-typer och gnäbbar om att alla seder är utländska. Så även vid påsk. Men midsommar har de helt glömt. Än så länge kanske ska tilläggas…

Själva midsommarn firas ju för att det är nu det är som ljusast i norden. Egentligen så borde vintersolståndet och sommarsolståndet vara den egenliga jul och midsommarfirandena och inte dagarna strax efter.Kyrkan lyckades tämligen enkelt göra en kristen högtid av julen. Men midsommar har de lyckats mindre med. Nere i Lund försökte så sent som 1425 biskopen förbjuda midsommarvakor.

Nödtorftigt har kyrkans män hittat på att firandet av midsommar ska hållas till Johannes döparen. Och varför nu detta? Jo enligt Lukas evangeliet är Johannes född ett halvår före sin släkting Jesus. Firandet av midsommar förekommer i varierande former på flera håll i Europa. I Ryssland såväl som Spanien. På de brittiska öarna såväl som på Malta.

I Sverige har man åtminstone sedan medeltiden firat med majstång. Som neutraliserad dalmas har jag fått höra med bestämdhet att det heter majstång och inte midsommarstång. Maj heter det då det är gammalt germanskt språkbruk för kläda. Man klär ju en stång med löv och blommor. Ursprunget ska ju vara tyskt. Ungefär som julgranen ska vara av samma geografiska ursprung. En annan teori av det mer erotiska slaget är att majstången ska symbolisera himmelsgudens befruktning av modergudinnan. Om det är sant betyder det att så gott som alla svenskar dansat runt en fallos!

Nåväl, i våra finska bröders bygder har man och gör väl ännu idag eldar till midsommar. Och man har velat se att man innan kristendomen (med svensk hjälp) kom till Finland så var midsommar en fest till guden Ukko. Ukko eller som esterna säger Uke är guden som rår över väder, sådd och grödor. Johannesörten ska enligt vissa danskar kallats Odensört innan kristendomen kom. Oden ska enligt en legend varit på jakt då han skadades av ett vildsvin. Oden kan ju inte dö förrän vid ragnarök men blöda kan han. Och då blodet kom på marken växte det upp en ört. De kristna påstår att när Johannes blod kom på marken då Salome lät avrätta honom så växte örten upp. Men det tolkar undertecknad som vidskepelse! Men nog är det väl mer än troligt att den högste guden i germansk mytologi haft en viktig plats i firandet av midsommar? Ett annat namn Oden har är Jolner och det namnet ska han enligt vissa ha i samband med att han är julens gud. Om ni dricker snaps kryddad med johannesört tänk då på Oden!

Tråkiga myndigheter har beslutat att midsommaraftonen alltid ska firas på en fredag. Detta kom de på 1953. I Finland bestämdes detsamma två år senare. Och det är förstås att folk brukar vara lediga fredag-lördag-söndag. Midsommarafton, midsommardagen och Johannes döparensdag blir alltid de dagar då folk inte arbetar. Ja midsommarafton är inte helgdag men firandet börjar ju då arbetsdagen är slut.

Detta kalenderofog fattades av en socialdemokratisk regering som skulle ta vara på arbetarnas intressen. Och som tack fick den svenske och finske arbetaren arbeta mera!

I folktron är det vanligt med blommor. Och alla känner väl till att man ska lägga blommor sju eller nio under kudden för att se vem man ska bli kär i. Själv tror jag mer på niotalet då detta tal omnämns i eddan på flera håll. Näcken ska vara lite extra farlig vid midsommar. Och troligen beror det nog tyvärr på att det är mycket alkohol i omlopp. Vi kan nog utgå från att 10 av 10 drunknade i midsommar druckit starka drycker! Brännvin och då helst i ett äkta svenskt spetsglas är också det en tradition. Fast det dricks nog lika mycket direkt i flaska denna helg. Öl är annars liksom alltid här i norr drycken som flödar mest. Nyhedningar dricker nog mjöd.

Firandet av solen och midsommar sker ju som nämnts i stora delar av Europa. Men Sverige kan skryta med att ha det största firandet. I Leksand kan det vara upp till 25000 andra säger hela 30000 människor i den så kallade gropen. Flera är klädda i folkdräkt och det dansas. De små grodorna är nog mest kända dansen. Men firandet av midsommar i Dalarna kan vi tacka allas vår Gustav Ankarcrona för. Han kom till Dalarna vid sekelskiftet och räddade midsommarfirandet. Man reste inte längre på många håll majstänger längre eller klädde sig i folkdräkt. Men vår hjälte lyckades inte bara rädda utan även till viss del förnya firandet. Några mil ifrån Ankarcronas Hôlen ligger ju tonsättaren Hugo Alfvéns hus. Ett av den gode Hugos mest kända verk är ju ”midsommarvaka”. Båda herrarna var starkt nationalistiska kan sägas.

Detta var några få tankar och funderingar inför vår kanske käraste helg.

Ha nu en riktig trevlig midsommar. Men glöm nu inte sommarsolståndet. I år ska det vara den 21 juni.

Henrik Andersson

17 juni 1944 blev Island självständigt. Tyvärr var då landet ockuperat av de allierade.
Island blev självständigt från Danmark. Danske kungen protesterade först men dagen efter skickade han ett lyckönskningstelegram.
 
17 juni är sedan dess Islands nationaldag.
 
Ideella Kulturföreningen uppmärksammar dagen!
 
Hell Island!

Ideella Kulturföreningen ger ut en informationsblad. Där står det om kommande möten och evenemang, dagar som kan vara värda att uppmärksamma, och mycket, mycket mer.

Mycket av det som står i informationsbreven publiceras på bloggen. Men inte allt. 

Informationsbreven ges ut som e-post. men ibland som vanligt brev.

Finns det intresse av att få informationsbrev hör då av er till ideellkulturkamp@hotmail.se

I byn Väring närmare bestämt Lilla Väring ca 18 km utanför Skövde finns det ett stort gravfält som inte grävts ut. Det mesta av gravarna är från järnåldern men det finns även skålgropar från bronsåldern.

Namnet Väring tros komma av de vikingar som for i österled. Jämför bysantiska kejsarnas väringagarde.

Med andra ord en utmärkt plats att fira Sveriges nationaldag den sjtte juni.

Vid gravfältet höll medlemmar i föreningen en ceremoni. Mjöd offrades och dracks till de döda samt till de makter de tillbad.

Sjätte juni, Sveriges nationaldag översteg bloggens besökare 1000. Totalt är det nu 1015 besökare. Det går bra för föreningen och intresset ökar. Tack alla som stöder oss och visar intresse för vår kulturkamp!

Avger en kort rapport från dagens nationaldagsfirande, framförallt från Dybecksgården i Odensvi (Köpings Kommun). Det har blivit lokal tradition att ha nationaldagsfrukost vid Rikard Dybecks födelsehem. Vår mer eller mindre officiella nationalsångs fader hyllades och det är givetvis inte liten stolthet att ”bygdens son” är upphovsman till just ”Du gamla, du fria”! Landsbygden kring Odensvi har säkerligen inspirerat Rikard och det står att läsa att han redan som ung var mycket intresserad av natur- och djurliv samt de fornlämningar som fanns i trakten. Det vackra Sverige han upplevde började just här.

Mellan kl 09:00 och 11:00 hölls programmet igång med fikaservering, traditionell folkdans-uppvisning, folkmusik med durspel och nyckelharpa, manskör och vacker a cappella-kvinnosång.

Avslutningsvis sjöng alla nationalsången tillsammans, i skinande sol – på historisk mark.

Odensvi hembygdsförening: http://www.odensvihembygdsforening.se

Mer om Rikard Dybeck: http://www.odensvihembygdsforening.se/Dybeckbiografi.htm

Text & Foto /S

Femte juni är Danmarks grundlovsdag. Dagen firas till minne av att landet fick sin första fria författning denna dag 1849. Enväldet tog slut då kung Frederik VII accepterade den nya grundlagen. Frederik var kung 1848-1863 och blev en av de mest folkkära kungar som Danmark haft.

Egentligen är dagen inte en nationaldag, men är det närmaste man kan komma i Danmark. Femte juni är också danskarnas fars dag.

Danskarna firande kan inte jämföras med norrmännens väldiga firande, och även svenskarna som är ganska dåliga på att fira sin dag är något bättre.

Vi sänder en hälsning till Danmark!

Skövde är en stad som i forna tider varit en viktig plats. Här finns flera gravfält och den största guldskatt som hittats i Sverige kommer från denna ort. 1904 hittade vid Timboholm över 7 kg guld. Vid platsen där guldet fanns sas det allmänt att lycktgubbar höll till. Dessa skulle vakta en skatt och det stämde ju!

Skövde ska enligt ett ganska vanlig uppfattning betyda Skade vi. Dvs gudinnan Skades offerplats. Skade är jaktens gudinna i den nordiska tron. I eddan är hon gift med guden Njord. Hon fäster även upp en giftorm ovanför Loke när han fängslats. Loke låg bakom Skades fars död och gudinnan hämnades. Giftormen droppar sitt gift i ansiktet på Loke.

Men kristendomen kom och gudinnan försvann men återkom i kristen skepnad. För på 1100-talet sades det att en from kvinna vid namn Elin eller Helena ska ha levt i trakten. Hon ska haft en dotter som var gift med en man som slog henne. Mannen mördades dock av sina tjänare som tyckte han var väl grym. Elin ska efter detta gjort en resa till Jerusalem. På hemvägen från det heliga landet ska hon mördats då hon skulle vara med vid invigning av Götene kyrka. Mördaren var en släkting till Elins svärson. Ett finger ska ha huggits av då brottet begicks. En blind man kom senare och råkade få tag i fingret fick blod på sina ögon och synen kom tillbaka! När man skulle flytta Elins döda kropp sprang det upp en källa. Ytterligare en källa sprang upp när man rastade för Elin skulle tillbaka till Skövde. Detta är inledningen till legenden om s:ta Elin. Tyvärr så är dessa historier om blod som återger synen och om källor som springer fram standardgods. Något unikt framkommer inte. Kan det inte vara så enkelt att det faktiskt levde kvar rester av hednisk gudinnekult som kyrkan helt enkelt ville kristna? Och Elin som ju om hon nu funnits kan ju ha varit som perfekt kristen martyr och helgon!

För Skövde betydde Elin mycket. Många vallfärdade dit och staden levde upp. Men reformationen kom. Elins reliker försvann, källorna fylldes igen och Skövde sjunk ner i armod.

Idag den första juni invigde Skövde stadsmuseum en utställning som handlar om helgonet. Föreningen var där och drack alkoholfritt vin. (Vi skålade till Skades ära) och tårta avåts.

Helgonet lever vidare i Skövdes kommunvapen där hon avbildas med det avhuggna fingret på en bok och med ett svärd. Götenes vapen är källan som kom fram där hon mördades flankerat av två svärd.

Senare besöktes Våmb. Våmb är en liten by som nu vuxit in i Skövde. Elin ska enligt sägnen anlagt kyrkan. Våmbs kyrka är en romansk kyrka med ursprung i 1100-talet. Och framhålls ofta när man vill visa upp en romansk kyrka. Som kuriosa kan sägas att det inne i kyrkan finns en kanonkula fastmurad. Ett minne av att danskarna brände Skövde under Nordiska sjuårskriget 1566. 

Bara några få km mot vägen till Skara finns det en galgbacke. Där avrättades den siste i trakten 1859. En man hade mördat en piga som han gjort med barn. Ett träkors märker ut platsen och en liten sten med texten ”1859”  visar var forna tiders rättvisa skipades.