”Hela världen känner ju sillen. Envar har åtminstone någon gång gjort bekantskap med denna nyttiga fisk, som levande sätter tusentals armar i rörelse och död ännu fler munnar igång; Men man drar sig understundom för sina gamla bekantskaper. Och sällan lyckas väl en salt sill förirra sig till den rikes bord.Men här häruti begår man ett misstag, ty sill är en fin fisk, och man skulle göra mycket väsen utav den om den blott vore dyrare!”
Dessa lätt moderniserade ord yttrade CH. Hagdahl, en av Sveriges största matlagningsprofiler i sin klassiska ”Kok-konsten som vetenskap och konst.” från 1879. Och vem vet kanske är det åtminstone till viss del Hagdahls förtjänst att vi äter sill på midsommar? Den numera ”traditionella” midsommarmaten matjessill, färskpotatis gräddfil och eventuell gräslök kommer till sin utformning på 1920-talet. (Kuriosa, Kan tilläggas att luciafirandet av idag också kommer till på 20-talet)
Sill har vi i norden ätit i alla tider. Men matjessillen kommer från Holland. Eller kanske rättare har sin inspiration där. Matjes är om nu någon är intresserad av matlagning kryddad med socker, kanel, kryddpeppar och nejlikor. Och ärligt, utan sill vore julen trist, påsken tråkig och midsommar meningslös!
Sillen behöver ju nu inte enbart vara av holländsktyp utan de andra inläggningarna kommer ju också fram såsom senaps och löksill. Potatisen i dess färskaste form har vi inte ätit så länge på midsommar. Främst av två anledningar. Först på 1800-talet slår potatisen igenom som basföda. Och att få tag i färskpotatis är nog inte så lätt i Svealand och Norrland! Gräddfilen firade sin 60-årsdag 2013. Innan var tillbehöret faktiskt vanlig grädde. Och det kan kanske vara ett tips att pröva detta istället.
Jordgubben kommer från Frankrike närmare bestämt från Bretagne. Ursprungligen är det en odlad variant av smultron. Slog igenom ganska fort men hette det mer aptitretande ”ananassmultron”.För den som är intresserad av meningsfullt vetande så kommer uttrycket jordgubbe från 1840-talet. (Men nog är smultron bra mycket godare?)
Tillåt en liten trist utläggning. Inför jul sitter alla PK-typer och gnäbbar om att alla seder är utländska. Så även vid påsk. Men midsommar har de helt glömt. Än så länge kanske ska tilläggas…
Själva midsommarn firas ju för att det är nu det är som ljusast i norden. Egentligen så borde vintersolståndet och sommarsolståndet vara den egenliga jul och midsommarfirandena och inte dagarna strax efter.Kyrkan lyckades tämligen enkelt göra en kristen högtid av julen. Men midsommar har de lyckats mindre med. Nere i Lund försökte så sent som 1425 biskopen förbjuda midsommarvakor.
Nödtorftigt har kyrkans män hittat på att firandet av midsommar ska hållas till Johannes döparen. Och varför nu detta? Jo enligt Lukas evangeliet är Johannes född ett halvår före sin släkting Jesus. Firandet av midsommar förekommer i varierande former på flera håll i Europa. I Ryssland såväl som Spanien. På de brittiska öarna såväl som på Malta.
I Sverige har man åtminstone sedan medeltiden firat med majstång. Som neutraliserad dalmas har jag fått höra med bestämdhet att det heter majstång och inte midsommarstång. Maj heter det då det är gammalt germanskt språkbruk för kläda. Man klär ju en stång med löv och blommor. Ursprunget ska ju vara tyskt. Ungefär som julgranen ska vara av samma geografiska ursprung. En annan teori av det mer erotiska slaget är att majstången ska symbolisera himmelsgudens befruktning av modergudinnan. Om det är sant betyder det att så gott som alla svenskar dansat runt en fallos!
Nåväl, i våra finska bröders bygder har man och gör väl ännu idag eldar till midsommar. Och man har velat se att man innan kristendomen (med svensk hjälp) kom till Finland så var midsommar en fest till guden Ukko. Ukko eller som esterna säger Uke är guden som rår över väder, sådd och grödor. Johannesörten ska enligt vissa danskar kallats Odensört innan kristendomen kom. Oden ska enligt en legend varit på jakt då han skadades av ett vildsvin. Oden kan ju inte dö förrän vid ragnarök men blöda kan han. Och då blodet kom på marken växte det upp en ört. De kristna påstår att när Johannes blod kom på marken då Salome lät avrätta honom så växte örten upp. Men det tolkar undertecknad som vidskepelse! Men nog är det väl mer än troligt att den högste guden i germansk mytologi haft en viktig plats i firandet av midsommar? Ett annat namn Oden har är Jolner och det namnet ska han enligt vissa ha i samband med att han är julens gud. Om ni dricker snaps kryddad med johannesört tänk då på Oden!
Tråkiga myndigheter har beslutat att midsommaraftonen alltid ska firas på en fredag. Detta kom de på 1953. I Finland bestämdes detsamma två år senare. Och det är förstås att folk brukar vara lediga fredag-lördag-söndag. Midsommarafton, midsommardagen och Johannes döparensdag blir alltid de dagar då folk inte arbetar. Ja midsommarafton är inte helgdag men firandet börjar ju då arbetsdagen är slut.
Detta kalenderofog fattades av en socialdemokratisk regering som skulle ta vara på arbetarnas intressen. Och som tack fick den svenske och finske arbetaren arbeta mera!
I folktron är det vanligt med blommor. Och alla känner väl till att man ska lägga blommor sju eller nio under kudden för att se vem man ska bli kär i. Själv tror jag mer på niotalet då detta tal omnämns i eddan på flera håll. Näcken ska vara lite extra farlig vid midsommar. Och troligen beror det nog tyvärr på att det är mycket alkohol i omlopp. Vi kan nog utgå från att 10 av 10 drunknade i midsommar druckit starka drycker! Brännvin och då helst i ett äkta svenskt spetsglas är också det en tradition. Fast det dricks nog lika mycket direkt i flaska denna helg. Öl är annars liksom alltid här i norr drycken som flödar mest. Nyhedningar dricker nog mjöd.
Firandet av solen och midsommar sker ju som nämnts i stora delar av Europa. Men Sverige kan skryta med att ha det största firandet. I Leksand kan det vara upp till 25000 andra säger hela 30000 människor i den så kallade gropen. Flera är klädda i folkdräkt och det dansas. De små grodorna är nog mest kända dansen. Men firandet av midsommar i Dalarna kan vi tacka allas vår Gustav Ankarcrona för. Han kom till Dalarna vid sekelskiftet och räddade midsommarfirandet. Man reste inte längre på många håll majstänger längre eller klädde sig i folkdräkt. Men vår hjälte lyckades inte bara rädda utan även till viss del förnya firandet. Några mil ifrån Ankarcronas Hôlen ligger ju tonsättaren Hugo Alfvéns hus. Ett av den gode Hugos mest kända verk är ju ”midsommarvaka”. Båda herrarna var starkt nationalistiska kan sägas.
Detta var några få tankar och funderingar inför vår kanske käraste helg.
Ha nu en riktig trevlig midsommar. Men glöm nu inte sommarsolståndet. I år ska det vara den 21 juni.
Henrik Andersson

