Skara besöktes

28 augusti besökte några medlemmar i IKF Västergötlands museum. Förutom de kända bronsålders sköldarna som hittades i början av 1980-talet i Fröslunda samt den permanenta utställningen om medeltiden med fokus på Skara. Bland det som besågs var Sveriges äldsta bok Skara missalet från 1100-talet och Kornguden från Vånga. Kornguden är en helgonstaty från tidig medeltid som bars omkring fram till 1820-talet i Vånga socken för att det skulle bli god skörd. När det blev missväxt slog en bonde sönder statyn och seden upphörde. Annars sågs en utställning om filateli och postens historia i Sverige samt en lite mindre utställning om bronsets historia.

Bredvid museet ligger Skaras fornby, bäst beskrivet som ett litet västgötskt motsvarighet till Skansen. Bland många av de byggnader som genom åren flyttats hit kan nämnas en lanthandel, en dansbana och en 1600-tals kyrka från Härjevad. Dessvärre så ösregnade det så besöket i fornbyn blev något kort.

Världens kortaste krig

Sayyid Khalid ibn Barghash blev sultan i Zanzibar i Östafrika 25 augusti 1896. Den förre sultanen hade då avlidit. Men slutet av 1800-talet är kolonialismens storhetstid.  Britterna anser inte att Sayyid Khalid ibn Barghash är lämplig som sultan, för han vill bevara sitt lands suveränitet. Två dagar efter att den nye sultanen tillsatts kom en liten flotta under amiralen sir Henry Rawson och började beskjuta Zanzibar från havet, Klockan 0.9.02 startade eldgivningen och 38 minuter senare slutade den. De tre kryssarna och två kanonbåtarna Rawson hade under sitt befäl hade skjutit sönder flera byggnader men också dödat kanske så många som 500 personer. Fartyget HHS Glasgow som byggts på brittiskt rederi men getts till gåva till dåvarande sultanen var ett av fartygen som försökte hejda britterna sänktes.

Sayyid Khalid ibn Barghash flydde till tyskarna som hade koloni i närheten. Han förskte britterna få utlämnad men det gick inte tyskarna med på. Den förre sultanen dog 1927. Sayyid var sultan en väldigt kort tid, en av de statschefer som suttit kortats tid vid makten, men det är inte därför han är känd, han har gått till historien som den som besegrades i världens kortaste krig.  Anglo-zanzibariska kriget var 38 minuter långt.

Anglo Zanzibariska kriget

Brittiska sjömän i Zanzibar, kriget har varit slut några timmar.

Svenska dikter del XIX Jag längtar till Italien

Svenska dikter del XIX Jag längtar till Italien

Birger Sjöberg var född i Vänersborg 1885. Föräldrarna hade en affär, men det var tvungna att lägga ner verksamheten då sonen var 13 år.  Han var tvungen att sluta studera, viket kanske inte gjorde så mycket då han hade låga betyg, men han var nu också tvungen att ge sig ut i vuxenlivet. Efter en tid utan att hitta en passande syssla for Birger Sjöberg till Stockholm. Vistelsen blev kort och snart var Birger Sjöberg hemma i ”Lilla Paris” igen. Sjöberg lät kalla Vänersborg för just Lilla Paris och så kallas staden alltjämt. Birger hade en bror som bodde i Stockholm och som arbetade på Stockholms Dagblad.  Broder lät Birger får anställning vid tidningen och de första dikterna publicerades i S D. Senare fick Birger Sjöberg anställning vid Helsingborgs-posten. 1922 kom debuten som fick namnet ”Fridas bok” som gjorde en enorm succé. Birger Sjöberg for nu landet runt och spelade gitarr och sjung så kallade Fridavisor men fick tillslut scenskräck. Romanen ”Kvartetten som sprängdes” kom och fick god kritik men sedan fick några andra dikter ett svalare mottagande. 1929 avled Birger Sjöberg av lunginflammation i Växjö. Postumet gavs kvarvarande dikter ut under namnet ”Fridas andra bok”. I den står en ung man i en affär och drömmer om Italien.

Jag längtar till Italien

1. Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

2. Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

3. Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmer
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.

4. Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter
beglänst att stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.

5. Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.

 

Crécy 1346

Crécy 1346

Hundraårskriget började som en konflikt mellan engelske kungen och den franske, men konflikten utvidgades och blev ett europeiskt storkrig, i princip var hela Västeuropa med i konflikten och stora delar av Centraleuropa likaså. Skottland hjälpte Frankrike, den tyske kejsaren England och som vi ska se nedan Böhmen bistod Frankrike.

Kriget som pågått sedan 1337 hade inte lett till något avgörande så kungen av England tog ännu en gång och utrustade en här som seglade till nordöstra Frankrike och man landsteg i juni 1346, man gjorde som man brukade under denna tids krigföring plundra sig genom landet. Fransmännen försökte samma en här för att möta inkräktarna. Trots stora likheter i synen på krig, mentalitet och kultur så var de två härarna mycket olika. Englands krigare var främst bågskyttar med de fruktade långbågarna men också annat fotfolk beväpnad med pikar och vältränade riddare som stred i rustning även de till fots. Franska hären bestod av främst tungt adelskavalleri och dessa backades upp av fotfolk av olika beväpning och erfarenhet samt av legoknektar från Genua. Sistnämnda var utrustade med armborst. Det kan tilläggas att engelsmännen även hade några enkla kanoner med sig. Kung Edvards mannar var disciplinerade och ägde ett klart och tydligt ledarskap. På franska sidan var många av ädlingarna oense vem som var främst och förnämast och man slogs mer man mot man än i samlade enheter, det var inte heller alla som ville lyda order om de ansåg att befälhavaren var av lägre börd än de själva.

I augusti när trupperna började närma sig varandra beslöt engelsmännen för att strida defensivt, man tog och slogs sig ner vid en höjd, vid ena flanken hade man en flod och bakom sig skog vilket gjorde att fienden måste göra frontalattack. Man lät slå ner vässade pålar i marken som skulle stoppa kavallerichocker och man lät gräva diken som även de hindrade anfall. När detta var gjort åt man, och satte sig att vila. Kung Edvard lät inspirera sina män med att de stred för en rättfärdig sak, han menade rentav att plasten de stred på tillhörde honom och var ett arv han fått av sin mor. Edvard ansåg sig inte vara en utländsk inkräktare utan en som slogs för rätten till sitt lagliga arv. Kungen fördebefäl över centren men hans 17 årige son Edvard, senare känd som ”svarte prinsen” förde den högra flygeln.

Fransmännen kom och de anlände på fetermiddagen den 26 augusti, de hade marscherat länge men ansåg att de måste anfalla omgående. De första som skickades fram var armborstskyttarna från Genua som varit något motvilliga, de ville inte strida utan att först fått vila efter marschen, de rykte fram, armborstens räckvidd var kortare än långbågarnas och snart började de fly, som straff för detta dödades en del av dem av de franska riddarna.

Nu inleddes det egentliga slaget som slutade med att 15 anfall gjordes och 15 anfall slogs tillbaka av Edvards trupper. Soldaterna på höjden var förbjudna att lämna sina ställningar men irreguljärt folk walesare och corner som en fransk krönikör kallade dem gav sig ut på slagfältet för att plundra, de var beväpnade med stora knivar och de stack ner många franska ädlingar när de stal deras värdeföremål. Edvard var missnöjd med detta. Han hade hoppats at man skulle kunna ta dessa ädlingar till fånga och sedan få lösensumma för dem. Att ta adelsmän som fånga för att sedan kräva lösen var en vanlig del av medeltidens krig och kunde ge stora inkomster.

Bland de sårade på franska sidan fanns självaste kungen Filip VI. En pil hade sårat honom i halsen. Bland de döda fanns Johan den blinde, kung av Böhmen. Trots sitt handikapp ville han deltaga och vill komma så nära fienden att ett hugg skulle kunna utdelas. Såväl kungen som hans närmaste stupade. Johans son Karl som även han hade en kungatitel tillhörde de som flydde.

Englands trupper var kanske 10 000 man, troligen något mindre, deras förslutse var på mindre än 100 man. Franske kungens här var troligen på 30 000 man minst 1500 stupade, kanske förlusterna blev på hela 2500 man. Slaget vid Crécy var den första av Englands stora segrar i hundraårs kriget.

crecy karta

Karta över slaget.

Crecy

Medeltida avbildning av slaget. Engelsmännen har pilbågar, fransmännen armborst.

charge-french-knights

Nutida bild av slaget, franska adelsmän anfaller.

Johan den blindes grav

Johan den blindes grav.

Konstnärer del X Nikolai Fomin

Nikolai Fomin föddes i Sovjetunionen december 1970, han studerade bland annat biologi och agronomi. Inspirationen till hans verk är rysk natur men också slaviska myter och ryska, nordiska och finsk-ugrisk etnologi. Fomin har gjort såväl illustrationer till böcker som haft egna utställningar.

Fomin 1

Fomin 2

Fomin 3

Fomin 4

Fomin 5

Fomin 6

Fomin 7

Fomin 8

Fomin 9

Fomin 11

Fomin 13

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Fomin 14

Fomin 15

Fomin 16

Fomin 17

Bibeln ger de asatroende rätt

Nog är det lite ironiskt att just Bibeln av alla skrifter ger belägg för att det finns mer än en gud? Ja läs själva: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. 

Andra gudar måste betyda att det faktisk finns andra gudar. Hade det bara funnits en gud då hade det rimligtvis varit skrivet något i stil med jag är den ende guden? Eller det räcker med mig för jag är den ende?

Ursprungligen så är judarnas och de kristnas samt inte att förglömma muslimernas  gud samme potentat. Och denne herre var ursprungligen en stamgud. Ville man vara med i gruppen/stammen/flocken/klanen/nationen eller vad nu gemenskapen nu ska kalla så var man så god att acceptera tron på just den gruppens gud, eller som nog de flesta grupper i äldre tider hade, gudar och gudinnor! Att ökenfolken lade till med tron på bara en gud kan man tvista om. Men en gud som har ett prästerskap är praktiskt om man vill utöva makt. Man kan fast liknelsen halta göra jämförelsen mellan enpartisamhällen och fler parti dito. Problemet med en gud, en tro är ju att när man inte riktigt vet vad och varför så får denne ende gud, det är aldrig en gudinna vara vad man kallar outgrundlig.

Fler gudar är nog bättre än en, och det var ju bra att andra Moseboken 20:3 ger alla polyteister rätt. Bibeln ger de asatroende rätt! Tack Jahve!

Varför så lite om Frej?

Frej 8

Oden och Tor har i modern tid hyllats med både sånger som dikter, men Frej han verkar aldrig äras med sådana alster, varför? Tyr och Njord har sånger till sin ära och Freja, Frejs syster likaså. Men inte Frej.

Frej är svearnas gud och borde väl rimligtvis äras av något verk tycker man. Frej den gud vars bild stod i Uppsalas gamla helgedom. Frej är inte bortglömd bland dagens nyhedningar, en staty eller figurin som ska föreställa Frej är lättare att införskaffa än en bild av Oden. Vi får hoppas att någon asatroende skald eller skaldinna tänker på Frej!