Kulturkamp kan föras på oliks sätt. Men frågan är om inte den japanske kulturpersonligheten Yukio Mishima sätt är det mest märkliga?

Yukio Mishima föddes 1925. Han var som barn sjuklig och svag. Han hade tidigt litterära intressen men hans far ogillade att hans skrev. Mishima fortsatte dock skriva i hemlighet. Mishima frikallades från krigstjänst. Efter kriget började han publicera och blev en känd författare till noveller, essäer och pjäsförfattare till kabukiteater.

1950 brändes genom mordbrand det över 500 åriga templet i kejsarstaden Kyoto ner. Kinkakujitemplet var ett zen-helgedom med stort kulturellt och historiskt värde för Japans folk. Mishima blev så gripen att han sex år senare skrev ”Kinkaju-Ji” på svenska den gyllene paviljongens tempel. Kanske var det här som Mishima började söka sig tillbaka och på allvar inspireras av den inhemska kulturen. Mishima blev allt mer och mer nationalistisk.

Efter andra världskriget nedrustade Japan. En del patriotiska japaner satte upp olika organisationer som övade militärt som ett svar på detta. Mishima var med och stöde sådana grupper. 1968 grundade han tatenokai, sköldrörelsen.

Men kulturarbetet pågick vid sidan av. Även inom filmen var Mishima med. Hans troligen viktigaste verk är kortfilmen ”Yôkoku”, patrioten från 1966 som handlar om en ung officer och hans fru som begår självmord.

Yukio Mishimas kanske viktigaste verk ”Taiyo to tetsu”, sol och stål utkom 1970 och är även den översatt till svenska. Flera ggr nominerades Mishima till nobelpriset men hans allt mer nationellt sinnade åsikter låg honom i fatet.

1970 den 25 november tog sig Mishima med fyra medlemmar i sköldrörelsen in på militärhögkvarteret i Tokyo. Mishima uppmanade soldaterna att göra statskupp och att kejsaren skulle återtaga sin gudomliga funktion i det japanska statslivet. Detta möttes med nekande. Mishima drog sig då tillbaka och begick seppuku. Han skar upp sin buk och hans sekundant Morita skulle avsluta med halshuggning. Detta misslyckades dock och Morita lät en annan i gruppen avsluta ritualen. Morita begick omedelbart seppuku.

Frid över Yukio Mishimas minne. Han var en stor person i en liten tid. Han var öde och tragik. Hans försök att vända Japan från att bli ett dekadent och västinflueratland lyckades inte genomföras. Men om han så bara fick en japansk man eller kvinna att få upp ögonen då kan man inte säga att hans död var förgävels.

År 1700 utbröt det stora nordiska kriget.
Danmark, Sachen Polen och Ryssland anföll Sverige och dess allierade hertigdömet Holstein Gottorp.
Sverige lyckades dock besegra Danmark efter en kort tid. Ryssarna som under tiden börjat belägra den svenska staden Narva i dagens Estland stod nu på tur.

Den svenske kungen Karl XII marscherade till Narvas undsättning och anföll den ryska belägringshären.
Segern som följde blev en stor framgång. Den svenska hären som i antal soldater var en betydligt mindre styrka än den ryska som kan ha uppgått till 80 000 civila och ickestridande inräknade gick till anfall på klassikt karolinermanér och segern blev total. Under striden hamnade de dåligt övade och dåligt diciplinerade ryssarna i totalt kaos. Deras befölhavare hertigen av Croy gav sig. Under slaget gjorde även den svenska garnisonen i Narva ett utfall som ytterligare ökade förvirringen på rysk sida.
Många ryska soldater stupade andra trampades ihjäl eller drunknade när de försökte fly.

Detta var den blivande krigakungen Karl XII första stora seger.
Minns dagen och hedra de stupade karolinerna.

10 november infaller mårtensafton och dagen därpå firas mårtensdagen. Dagarna är tiilägnade Martin försvenskat till Mårten av Tours som var en kristen herre som enligt legenden vägrade att bli biskop och då sprang och gömmde sig. Han försökte gömma sig hos några gäss men de började förstås föra oväsen och den fromme mannen tvingades bli biskop. Han ska då fått något horn i sidan till dessa fjäderfän och bestämmde att från om med nu skulle man äta gås för att minnas dagen! Martin av Tours som levde i Gallien, dagens Frankrike avled 397 och har varit ett mycket populärt helgon. Han fick denna posthuma ära som så många andra. Redan på 1100-talet omnämns han i Norden och på runstavar finns det en gås med.

Denna Martin gav sedan namn till en gosse som föddes 1483 den 10 november och som hade namnet Luther som efternamn. Denna dubbelhelg med Mårten och Martin kan vara en av anledningarna till att helgen överlevde den reformation som ovannämnde Luther införde.

Gäss slaktas på hösten och det gör att skrönan om Martin av Tours inte verkar vara helt tillförlitlig. Att äta ett eller flera gäss innan man saltade in de andra är nog den verkliga tanken bakom firandet. Mårten firas nu mest i Skåne beroende på att gäss främst föds upp där. Men det finns belägg att Mårten firats i såväl Västergötland och i mälarområdet. Det sistnämnda kan dateras till 1557.

Mårten firades med gås. Men det var ofta att man åt annan mat som ål och mat som nu mest förekommer vid jul lutfisk och risgrynsgröt. Dracks gjordes det förstås ty nykterhet i samband med fest är ett nytt påfund. Svartsoppa som nu brukar vara förrätt tycks dock vara en senare sed från mitten av 1800-talet.

I äldre tider brukade hantverkare nu tända ljus för att klara av att arbeta inomhus och under den katolska tiden brukade efter mårtensdagarna fasta påbörjas som skulle pågå fram till jul.

Idag känns seden med Mårtengås mest skånsk. Skåningar i förskingringen verkar vara de som firar mest men alla har rätt att fira med eller utan gås!

Andra söndagen i november firas i Sverige fars dag.
Seden kommer som mycket annat från Amerikas förenta stater. Men till skillnad från exempelvis halloween har den inte krockat med eller förvanskat en inhemsk tradition.

William Smart var en amerikan som miste sin fru och tvingades uppfostra ensam fostra sju barn.
En av hans döttrar tyckte den hedervärdemannen borde firas och det blir ursprunget till fars dag.

1931 kom seden till Sverige. Det beslutades att den skulle firas på hösten. Det ansågs att det fanns en ganska stor lucka mellan allhelgona och lucia som kunde få en högtidsdag.
Det kan ju se ut som en tanke att mors dag firas i maj under den ljusa årstiden och far firas på den mörka. När årstider personifieras brukar våren vara framställas som kvinna och hösten som man.

Tyvärr så blev den goda tanken med en fars dag kommersiell. Och man kan med fog misstänka att dagen firas mest för att detaljhandeln ska öka.
Dock bör det påpekas att många tänder ljus vid gravar till sina fäders ära denna dag och det är inget som kommit uppifrån utan vuxit fram utan tanke på vinst och profit.

Men i vårt manshatar samhälle med feminister och genus har fars dag fått dåligt rykte.
Man har påpekat att det finns dåliga fäder och att många barn växer upp utan den far som nu ska firas.
Men då begår man en stor orätt. Man straffar bara de goda fäderna.
Och inte får mors dag lika mycket kritik för att det finns dåliga mödrar. Inte heller avskaffas barnens dag bara för att många ungar är jobbiga.

Nej låt oss sända en tanke till våra fäder och deras fäder denna dag.

Ibland är det märkligt hur ett datum kan spela en så viktig roll i en nations historia.
Och frågan är om inte den nionde november är i tysk och europeisk historia är ett av de mest märkliga datum? För den nionde november hände följande:

1918 revolution i Tyskland som störtade kejsardömet och som ledde till Tysklands nederlag i första världskriget. Något som den demokratiska weimarregimen fick leva med tills missnöjet blev så stort att Adolf Hitler och NSDAP tog makten med och det är värt att notera med demokratiska val.

1923 NSDAP försökte göra statskupp och införa en nationell regering i Tyskland. Kuppen slogs dock ner och 16 man blev martyrer i sin tro på Tyskland och nationalsocialismen.

1938 Ernst vom Rath mörades av en 17 årig jude. Vom Rath arbetade på tyska ambassaden i Paris sköts och avled efter en tid den nionde november. När budet om mordet nådde Tyskland som hedrade minnet av de 16 martyerna ledde ilska och vrede till den händelse som fått namnet Kristallnatten.

1989 föll Berlinmuren som varit symbolen för en förnedrat och splittrat Tyskland.

Åttonde november är en dag som fler borde känna till. Ty det är en tragisk dag i svensk historia.
Åttonde november 1520 skedde den händelse som senare fick namnet Stockholms blodbad!

Bakgrunden var följande: Den danske kung Kristian II hade anfallit Sverige. Målet var att återskapa unionen mellan de tre rikena Danmark, Norge och Sverige. Unionen ett lovvärt försök att ena de nordiska folken slutade endast i danskt översitteri. Allt sedan 1430-talet hade svenskarna försökt hävda sin självständighet och även i perioder lämnt unionen. Men nu hade kung Kristian II satsat hårt på att en gång för alla vinna en slutgiltig seger.

Sedan den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.y stupat och Stockholms stad och slott förmåtts ge upp kampen kröntes Kristian som svensk kung i Storkyrkan.
Men under den efterföljande festen lät Kristian sin medhjälpare Gustav Trolle, ärkebiskop som stött kungen och därefter fått sitt slott Stäket förstört av Sten Sture resa krav på ersättning.

Svenskarna med riksföreståndarens änka Kristina Gyllenstierna i spetsen lät då förstå att de gemensamt fattat beslutet. Kristian lät i sin tur förklara att han kunde ha överseende med svenskarnas konflikt med honom. Men att de anfallit ärkebiskopen och därmed den katolska kyrkan det var ett grovt brott.
Detta hände den sjunde november redan dagen därpå började avrättningarna. Trots allt tal om kyrkans rätt så var de första som halshöggs biskopar. De följande dagarna avrättades genom halshuggning och hängning runt 90 personer.

Kristian for därefter hem till Danmark. Resan genom Sverige kantades av flera avrättningar. Bland de fångar som tvingades med var Kristina Gyllenstierna och Gustav Vasa mor Cecilia som senare avled i fängelse.

Men Kristians plan på att krossa sina fiender och en gång för alla få med Sverige i unionen misslyckades totalt. Gustav Vasa gjorde som bekant uppror och Sverige lämnade unionen för alltid!

Allhelgonadagen firas inom katolska kyrkan den första november. Martyrer och helgon firas denna dag.
Alla själarsdag den andra november firas till döda släktingars ära. Allhelgona är dock äldre än alla själarsdag.
Dessa dagar har i Sverige firats från 1100-talet och troligen tidigare. Helgen omnämns i yngre västgötalagen.

Tidigare hade de kristna firat sina helgon på våren. Men påven Gregorius III 731-741 bestämmde att dagen skulle flyttas.
Anledningen var att hedningarna hade firat sina döda vid det som är månadsskifter oktober/november.
De kristna har alltid varit bra på att ”ta över” andras helger.

När reformationen kom försökte man få bort seden med att fira helgon. Men allhelgona levde kvar. Först 1772 när kung Gustav III drog in flera helgdagar försvann allhelgona. Fast den fortsatte ändå på många håll att firas.
Ungdomsfester ska ha hållits i norra Sverige.

I slutet av 1800-talet uppstod seden att tända ljus vid gravar. Seden spreds sakta över landet och möte på sina håll ett visst motstånd.
Det ökand intresset för allhelgona samt det faktum att det fanns få helgdagar på hösten gjorde att allhelgona återinfördes efter riksdagsbeslut 1953. Dock bestämmdes det att dagen skulle vara på en lördag så helgdagen kan vara från 31/10- 6/11.
Alla själarsdag återkom i almanackan 1983 men fick nu kallas söndag efter alla helgonsdag.

Första november har ofta setts som den första vinterdagen och mycket av gammla tiders utomhusarbete skulle nu vara färdigt.

Intresset för den fornnordiska tron har ökat de sista årtiondena och vid tiden månadsskiftet oktober/november brukar många hedningar fira alvablot. Den förkristna seden att fira och minnas sina förfäder är tillbaka.
Många hedrar även naturen som nu ”dör”. Löven gulnar och faller ner från träden och det blir mörkare.
Makter som brukar inbjudas till bloten är Oden, Frigg, Freja, nornorna och även hos en del gudinnan Hel.
Det nämns dock att Frej är alvernas furste. Alverna är i den nordiska tron ett av de tre gudasläktena. Asar och vaner är de andra två. Liksom vanerna förknippas alverna med fruktbarhet. Man trodde även i forntid att folk som dog kunde bli alver. Den vanliga föreställningen att man antingen kom till Valhall eller Hel visar sig inte riktigt stämma. Alverna som alltid förekommer som kollektiva makter är troligen en del av en förfäderskult. Man trodde att döda förfäder kunde hjälpa de levande och det är ju en vacker tanke. Är det någon gud som borde äras mer än andra så borde väl det vid alvablotet vara just Frej? Skillnaden mellan fruktbarhet och död var nog inte så stor alla gånger i hednisk tid.
Frej har nog en större och viktigare funktion än bara fruktbarhetsgud.

Alvablotet var under hednisk tid en privat sammankomst. Folk som bodde på gårdarna minndes sina släktingar och då blev blotet en sluten sammankomst. Det firades lungt och värdigt och det är så firandet av våra förfäder bör ske oavsett om vi föredrar en hednisk eller mer kristet hedrande.

Minns och hedra de döda!

Henrik Andersson