Om påsken och gudinnan Ostara

Den kristna påsken
 
Påsken kan sägas inledas söndagen före påsk. Då är det palmsöndag. Jesus av Nasareth ska då enligt de kristna ha ridit in i Jerusalme på en åsna. Folket la då ner palmblad framför honom. (Den tidens röda matta?)
 
Onsdagen innan påsk kallas dymmeln. Ordet ska troligen betyda träkläpp. I äldre tider tog man nu och fram till påskaftonen och slog med träkäppar på kyrkklockor. Den dova klangen skulle stå i kontrast mot den mer klangfulla då metallkläppen slår mot klockan.
Man skulle klä sig i svart och rent allmänt skulle det nu och framåt vara allavarligt. Liksom vid jul skulle kringgärning undvikas. Spinnrockar och kvarnhjul skulle stå still framtill påskdagen.
Ett annat namn på veckan innan påsk är stilla veckan. Arbete skulle helst undvikas.
 
Skärtorsdagen har sitt namn inte efter färgen rosa utan betyder rena/rening. I äldre tider trodde en del att det var denna dag man skar eller skärde till korset som Jesus skulle dö på. Att tälja i trä denna dag var inte att tänka på.
Det är denna dag som häxorna ger sig i väg till fest på Blåkulla.
 
Långfredagen var för om åren nog den tråkigaste dagen. I allafall för barn. Allt var mer eller mindre förbjudet. Och många äldre kan nog berätta hur de mest satt och hade tråkigt. Även uppgifter om att folk piskades denna fredag förekommer. Allt för att påminna om Jesus offerdöd.
Kan ju anmärkas att denna dag på engelska översatt till svenska blir godafredagen. En del har hedrat dagen i tystnad medans andra sett den som en festdag. Jesus dör ju för våra synder.
 
Häxor och trollkarlar har denna dag sin ”firmafest” med Djävulen. Den skräck många kände vid denna tid går knappast att förstå idag. Nu skjuter man med påsksmällar för att det är kul, inte för att skrämma bort onda makter. De mest vidskepliga satte upp stål vid dörrar och gömde undan redskap. Häxorna kunde använda dem att flyga på.
 
Dagen därpå är påskafton, festdagen. I äldre tider och fram till våra dagar åt man dock sällan någon egentlig festmat utan det var ägg som åts. Och då förstås kokta, gärna målade. Söps gjorde det ju förstås.
Det är denna dag de flesta nuförtiden äter påskbord. Påskbordet påminner mycket om julbordet men är lättare. Inte fullt så många rätter. Mer fisk brukar det vara och så äter många lamm. Det sista är en ganska ny tradition.
Nu börjar kyrkklockorna ringa igen.
 
Påskdagen firas ungefär som påskafton. Men fordom sa man att solen dansade denna dag. Gick man ut tidigt skulle man se detta skådespel. Man skulle dock inte gå ut för tidigt. En och annan häxa var fortfarande på väg hem efter blåkullafesten.
 
Annandag påsk var även den festdag. Och nu om inte förr så var alla stränga regler inför påsken borta. I äldre tider var det ofta en dag då ungdomar hade sina fester och lekar. Även fåren ska denna dag släppas på bete. I södra Sverige i allafall.
 
Påskens färg är gul. Varför är osäkert. Det tycks inte ha något med kyrkan att göra. Men gult har symboliserat solen. Och våren är ju en tid då det blir ljusare. Kycklingar och äggula har troligen påverkat. Tussilaggo är ju en av de första blommorna på våren och den är ju gul.
Undertecknad tror att det gula ska symbolisera ljus. Och det är inte dummare än någon annan teori.
 
Nyhedniskt firande
 
Förr om åren då jag blotade vid påsktiden funderade jag mycket vilken gudamakt som borde stå i centrum som en motpol mot den kristne Jesus. Och ofta blev det Balder. Man har åtminstånne i äldre tider velat se Balder som en slags hednisk motsvarighet till den krisne frälsaren Jesus. Båda dör, men återuppstår och blir härskare i en ny tidsålder. Men är det verkligen så enkelt? Båda myterna innehåller en ganska vanligt förekommande myt. Guden som dör men återuppstår. Och man har velat se vårens ankommst som ett symboliskt uppvaknande efter den döda vintern. Det finns nog sanning i det. Påsken firas ju på våren.
Men jag uppfattar Balders som den nye härskaren i den tidsålder som kommer efter vår tid. Men tiden efter vår tid är så svåruppfattad så det får sägas ligga bortom det som en människa kan förstå.
 
Tor är nog en bättre motpol till Jesus. Båda är den högste gudens son. Tor är son till Oden och Jord. Jesus är avkomma till himmelsguden och Maria. Maria ska enligt en del just betyda jord. Himmelsguden har en son med jordgudinnan och denne son är den som verkar bland människorna. Tor är ju den mest folklige av asarna. Och inte att förglömma, när de kristna kom satte man som motpol to rshammare mot det kristna korset.
Jesus slåss mot Djävulen och Tor slåss mot Midgårdsormen. Tor var ju vid sidan av Oden och Freja den gud som levt vidare efter kristendomens införande.
Skärtorsdagen uppmärksammas av många s.k. nyhedningar och dagen firas till Tors ära. Man passar även på att förbereda vårblotet.
Tor är nog en bättre motpol till ”judarnas konung” vid påsk.
 
Men frågan är om inte Freja borde vara den bästa motpolen till Jesus Kristus? Vårgudinnan hos germanerna nere på kontinenten hetter Ostara. Olika namnformer finns. Den engelska eastern är ju en påminnelse om vem som egentligen borde firas och tillbedas. Våren symboliseras så gott som alltid av en kvinna. Påsken är ju en vårfest. De kristna firar även Maria bebådelse vid våren. Det är deras vårfest vid sidan av påsk.
Maria är ju faktiskt med på ett hörn då hennes son hänger på korset. Om det nu var ett kors.
Undertecknad har har hittat väldigt många teorier om att korset var en påle, ett T-kors eller ett latinskt kors. Och alla debatter om var och hur de satte spikar i Jesus kan diskuteras i all evighet.
 
Nog om det. Ostara kan närmast ses som en syd och västgermansk version av vår Freja. Och då i henns roll som fruktbarhetsgudinna. En annan fruktbarhetssymbol är haren/kaninen. Påskharen kan nästan ses som en motsvarighet till jultomten. Haren eller vad han nu är symboliserar fruktbarhet och även äggen som är så vanliga vid påsk är även de en fruktbarhetssymbol. Det passar ju bra att just haren delar ut dem. Äggen representerar även pånyttfödelse. Även det passar ju bra vid våren. Det var ju förr att man bara hade ägg som ny föda vid denna tid. Och då blir det enklare att förstå forna tiders äggfrossa.
Påskharen har kommit till vårt land via Tyskland. Det har även vår moderna jultomte gjort. Men även här finns en inhemsk tradition. Häxorna troddes förr ha bjäror eller mjölkharar. Dessa väsen tjuvmjölkade kor. En och annan bjära ska finnas på museum.
Någon har velat se harenatt haren ska ha varit ett djur som förknippats med Ostara och kanske är det så?
 

Bild
Jag tar och blotar extra till Freja/Ostara vid påsk. Men var lugna, både Tor och Balder ska vara med. Och jag gör som alltid vid högtider. Jag skålar för mina förfäder.
 
Man kanske borde lägga bort ordet påsk, men det är nog svårt. Kristna är vi inte. Vi firar ett kristet arv, men bakom detta arv finns ett hedniskt sådant. Och det är det vi ska lyfta fram. Se inte påsken son en grym abramitisk offerhögtid utan som en vårfest fylld av glädje!
 
Hell vårgudinnan, hell Freja, hell Ostara!
Glad Påsk!
 
Henrik Andersson

Om Sigrblot, segerblot och vårdagjämning.

Trots muslimskt och arabiskt inflytande och inflyttande så firas vid tiden för vårdagjämningen noruruz/noorooz/nowruz i Iran och iransktalande länder. 1000 år av ökenokupation har inte riktigt dödat allt ariskt i Centralasien. Det bådar gott för framtiden. Det inte ökengudens anhängare lyckats med där kommer de knappast lyckas med här heller!
 
Nouruz firas som sagt vid vårdagjämningen. Troligen har likande firande skett på våra breddgrader. Det talas i äldre skrifter om sigrblot, segerblot vid denna tid.
Det är vårens seger över vintern, ljusets seger över mörkret, värmens seger över kylan.
Livet börjar komma tillbaka. I många kulturer så är det ju faktiskt så att nyåret sker vid våren.
Ovannämnda nouruz är ett nyårsfirande. 
Makter som ”nyhedningar” brukar dyrka vid segeblot är Frigg, Freja, Frej, Sol, Jord och Balder.
Men det finns de som menar på att nu ska man blota till Oden för ärets kommande segrar. Nu ska man rusta vapen och skepp för årets kommande bragder!
 
Man kan i ett större perspektiv säga att gudamakterna skapas vid vintersolståndet och människornas värld vid vårdagjämningen.
 
Våra förfäder firade alltså vårfest. Eller kanske rättare sagt vårfester. För till skillnad från sommar, höst och vinter så infaller våren inte samtidigt över landet. Mars i Skåne är inte detsamma som mars i Lappland.
Den viktigaste kristna vårfesten påsken är ju en rörlig högtid. Så det kan stundom vara svårt att i den hitta någon förkristen högtid. Men vårren har våra förfäder firat.
 
De kristna som ju egentligen aldrig lyckats skapa egna högtider utan mer eller mindre lånat. Vi kan ju vara vänliga och kalla det synkretism och inte stöld. De kristna har lagt Jesus födelse vid jul och Johannes döparen ska hedras vid midsommar. Våren däremot får jungfru Maria ta hand om. Kort efter vårdagjämningen som brukar infalla 20-21 mars firar de kristna jungfru Maria bebådelsedag. Denna dag infaller den 25 mars och blir exakt nio månader innan hon ska föda sitt jesusbarn. Ett annat namn på denna dag är vårfrudagen. Och det finns de som menar att det är årstiden vår som åyftas och inte att Maria är vår fru. Våfflor aväts och det kommer sig av att våfflor och vår fru låter lite likt. Det har inget att göra med någon slags kult av den heliga jungfrun. Våren brukar ju ofta symboliseras av en ung kvinna. Så det är ju passande att Maria blir havande vid denna årtid. Men varför Jahve inte själv kan förföra henne utan låter ärkeängeln Gabriel hjälpa till ligger utanför min hedniska tro.
 
Nåväl låt oss fira vårdagjämningen som segerblot och låt oss hedra våra förfäders makter.
Hell våren, hell segerblotet, hell våra fäders gudamakter!
 
      Henrik Andersson

Rundtur i Västra Aros med omnejd

Lördagen den 23 februari annordnades en heldags aktivitet i Västerås, Västmanlands största stad. Tidigare har kulturutflykter inom Västmanland gjorts i riktning mot mindre samhällen och kommuner (Arboga, Köping, Fagersta etc). Nu var det alltså dags för länets ”hufvudstad”.

Två medlemmar inom föreningen fick med sig tre utomstående, historiskt/kulturellt intresserade. Så en fylld bil förde oss runt i stadsterrängen till tonerna av svenska Bathory’s ”Hammerheart”-skiva (tämligen Wagnerinspirerad (?)).

Första stoppet var Vallby Friluftsmuseum (www.vallbyfriluftsmuseum.se). Var bättre kan man få en inblick i hur vårat Västmanland förr såg ut? Med äldre byggnader hämtade från olika socknar, levande boskap och försäljning (smide, andra hantverk, servering osv) så bildas en helhet för den moderne turisten. Vid vardera byggnad kan man läsa om dess historia och följa samhällsutvecklingen från 1800-tal och framåt. Folkparken, Byskolan, Prästgården, Humlegården (då ölkonsumtionen var som störst i vårt avlånga land så blev bönderna tydligen tvingade enligt lag att odla humle!) etc. Lustigt var här att två av oss oavsiktligt klev in i en bröllopsceremoni (uppenbarligen borgerlig) och blev tagna för brudgummens bror och vän, det blev åtskilliga för oss märkliga handskakningar och presentationer innan det gick fram att vi endast var förbipasserande…

Många utrotningshotade svenska lantraser visas upp och bidrar till ett levande landskap inom museet. Nämnas kan gestrikefår, linderödssvin och jämtget. Detta blev en god start på vår lilla resa, trots kyla och lågsäsong på Vallby friluftsgård. Fri entré året runt för övrigt!

Därefter begav vi oss vidare till vår enda tidsbegränsade upplevelse för dagen, Länsmuseet (http://www.vastmanlandslansmuseum.se/) som stänger kl 16 lördagar. Besöket blev något kort och utställningen var i det stora hela ganska svag. Mycket fokus lades på Västerås stads framväxt och livet historiskt kring Mälaren (i stort riktat till barn), samt industrialiseringen och framförallt Mimerverkstaden (ASEA sedermera ABB). ASEA hade visst hakkorset som symbol i logotypen fram tills NSDAP:s framgångar. I utställningen kunde man få se hur arbetarna bodde och en fråga som kom upp förr oss var hur det ska gå när man förr med lägre population bodde trängre gentemot idag och i framtid där en allt större, växande befolkning bor på större ytor?

Länsmuseet kommer framöver ha en utställning inriktad på forntid med arkeologiska fynd till beskådning. Det framkom under visningen av en film där en Völva (sejdkvinna) grävts fram utanför staden och helt klart väcker besökares intresse. Då far vi dit! Fri entré även här.

Ett par stenkast bort såg vi sedan Västerås slott (http://www.slottsguiden.info/slottdetalj.asp?id=42). Uppfört på 1200-talet och i händerna på Gustav Vasa på 1500-talet! Här bor nu Landshövdingen. Vi hade aldrig möjlighet att ta oss in för en rundtur men var in på borggården åtminstone. Inte ett för ögat direkt vackert slott men likväl bidragandes med mycket historia, strategiskt jämte svartån och så centralt beläget att det kan ses från perrongen på tågstationen.

Efter lunch i stadskvarteren tog vi kaffe (och pilsner för passagerarna) i baren ca 82 meter upp i Skrapan. Utsikten var fantastisk även om självbevarelsedriften gjorde sig påmind när man tittade ner för nära fönstren. Vyer över Västerås stad och Mälarens vatten. I fantasin kunde man jämföra med vattennivån och stadskärnan som den såg ut hundratals år tidigare beskrivet på länsmuseet.

I skymning tog vi sedan riktning mot för vad som skulle bli dagens sista attraktion. Anunds Hög (http://www.anundshog.se/). Tyvärr var här väldigt mörkt även om snötäcket lyste upp något. Nästan alla i gruppen hade besökt platsen tidigare och kunde vittna om dess storhet i sol och dagsljus, denna ”Sveriges största gravhög”. Runstenar, skeppssättningar och gravhögar. Den fornhistoriskt fascinerade och hedniskhjärtade moderna människan får frid i sinnet här. Stolthet och kontinuitet fyller en. Här begravdes förfäder och ting hölls senare inför viktiga beslut. Eriksgata gick förbi och idag vittnar kullarna och stenarna om Västerås- och Mälarens folks andliga och fysiska liv…

Resan i bild kommer senare i separat inlägg.

/S