Slaget vid Kolding 1644

Relationerna mellan Sverige och Danmark var i historisk tid ofta dålig. Svenskarna befann sig sedan 1630 i krig med diverse tyska stater i den konflikt som efteråt fick namnet trettiåriga kriget. Danmark hade varit med i kriget men lämnat konflikten 1629. Då hade Danmark varit positivt till ett svensk ingripande i konflikten, men då framgångarna ökade för de svenska vapnen blev danskarna allt mer missnöjda. 1643 bestämde den svenska ledningen under rikskansler Axel Oxenstierna att Danmark skulle angripas. I december 1643 rykte svenska trupper in i Jylland och något senare rykte svenska trupper in i norrifrån i de då danska landskapen Halland och Blekinge. Danskarna och deras kung Kristian IV var helt oförberedda på kriget. Men danskarna satte sig till motvärn.

Vid staden Kolding på östra Jylland möttes svenska och danska ryttare varandra. Danskarna hade som uppgift att försvåra invasionen medan svenska ryttare utgjorde förtrupp. Svenskarna leddes av adelsmannen generallöjtnant Robert Douglas. Dankarna leddes av Frederik von Buchwald tillhörande en adlig ätt som ägde mycket mark på Jylland. Frederik von Buchwald hade troligen max 6000 ryttare under sitt befäl, förmodligen var de mindre till antalet. Men danskarna hade varit oförberedda på kriget och det var många år sedan danskarna överhuvudtaget varit i strid. Svenskarna ryttare var veteraner från krigen nere i Tyskland. Svenskarna ska varit fler och slaget varade ganska kort tid innan danskarna flydde norrut till Snoghøj där en skans var belägen. Där kapitulerade danskarna den 11 januari. Staden Kolding plundrades av svenskarna och vägen norrut låg öppen. Striden var som nämns främst en ryttarstrid så de flesta danskar kom undan och förlusterna var ganska små.

Mannen som segrade, Robert Douglas

Three articles from War2War

Here are three articles from the blog War2war. We say thanks to War2War and hope you visit them. www.war2war.wordpress.com

Axis Sally

Trying to damage enemy morale by various means is probably as old as war itself. During World War II the Germans tried to get the soldiers, mainly the Western allies to feel discouragement through radio broadcasts directed westward. One of those who took care of this psychological warfare was Mildred Gillars, of Uncle Sam’s soldiers known as ”Axis Sally”.

Mildred Gillars was born in the US but came and fell in love with a German gentleman with a very Swedish name rang, Paul Karlson. Gillars probably had plans to return home to the United States when the war began, but her fiancé was received. She promised to stay. Paul Karlson summoned but fell almost immediately on the Eastern Front. Already in 1940, Gillars begun working in Reichs-Rundfunk-Gesellschaft, the German radio was called. Starting out have made the most apolitical broadcasting began to Mildred Gillars with more political activity. From late 1942 until May 1945 Gillars voice on the air in the program ”Home Sweet Home” which tried to get the soldiers in the US army to get homesick and give up hope that they could win the war. While other programs were Gillars with. Some of the texts she read up more or less anti-Semitic. With another woman of American origin Rita Zucca she collaborated and there were those who believed that it was the same person.

The Sixth Axis Sally May made his last broadcast. She was detained for a time and was sentenced to prison, but was released in 1961. Mildred Gillars was born in 1900 and died in 1988, 87 year old.

Ignacy Mościcki

Mościcki studied chemistry at Polyteknikum in Riga and after participating in a socialist revolutionary movement together with Józef Pilsudski and risked imprisonment, Mościcki fled in 1892 to London, where he studied further. In 1897 he became assistant in 1911 and head of the physical institute laboratory in Fribourg in Switzerland. He also founded a nitrogen factory there, who worked for one of Mościcki invented method. In 1913 he became professor of electrochemistry at the Technical University in Lwów. Mościcki 1921 took over the leadership of the former German nitrogen plants in Chorzów. After the coup May 12, 1926 sounded Pilsudski condition Mościcki to the Polish President of the Republic; he elected 1933 a new 7-year period.

Ignacy Mościcki was married two times and had four children. Mościcki was president, but the strong man of polish politics was General Edward Rydz-Śmigły.

After the Polish defeat against Germany in the West and after the Soviet invasion of eastern Poland, fled on the night of September 18, 1939 together with the Polish government to Romania, where he was interned. In December 1939, Mościcki moved with his family to Switzerland. The former president of Poland dies in exile 1946.

New Zealand Home Guard

New Zealand was part of the British Empire when World War II broke out. New Zealand came into the war while the rest of the British Empire in August 1939. In August 1940 authorities decided that the militia would be formed. The prototype for the Home Guard came from Britain. The Home Guards primary objective was defending New Zealand from the threat posed by the Empire of Japan.

Membership was initially voluntary, with a minimum age of 15 but no upper limit. From 1942, membership was compulsory for those in the 35 to 50 age bracket. Members of the Home Guard who served for 28 days full-time or 6 months part-time were eligible for the New Zealand War Service Medal. At the peak of its membership, the Home Guard had approximately 119,000-123,000.

Initially the guard were not supplied with uniforms and had to make do with an armband. For a long time there was a shortage of weapons and they depended on rifles provided by civilians. However, by 1943 training and resources had improved so that almost 100,000 guardsmen had uniforms.

One of the key responsibilities of the Home Guard was the mission of destroying any infrastructure, particularly bridges that could be used by invading Japanese forces. In East Auckland, the Home Guard was predominantly made up of horse-mounted farmers who had been were excused from war service. They carried out exercises in 1942 including one in which they tested the time taken to travel from Manukau Harbour to the Waitemata Harbour at Eastern Beach. Farmers with experience from World War I were used to construct beach obstacles such as barbed wire entanglements and to build concrete pillboxes. Eastern Beach had such pillboxes at each end. The long wave radio station at Musick Point was provided with bomb shelters from which emergency radios could be operated. A blackout was imposed and enforced by the Home Guard. The wooden wharf at Bucklands Beach, which was believed capable of aiding a Japanese landing, was demolished in 1942.

Initially the guard were not supplied with uniforms and had to make do with an armband. For a long time there was a shortage of weapons and they depended on rifles provided by civilians. However, by 1943 training and resources had improved so that almost 100,000 guardsmen had uniforms. The basic unit of the guard was the platoon. Platoons were intended primarily to provide defense of their own localities, although some also patrolled on deserted beaches. At their greatest strength they included 119,000 guardsmen – 7.5% of the population, more than double the proportion of the Home Guard in Great Britain.

When the threat against New Zealand declined the authorities gave the order to the Home Guard would be dismantled.

http://www.war2war.wordpress.com

Farängladagen

Tron att de döda besöker sina levande släktingar under julhelgen var allmänt utbredd förr och lever väl än idag. I äldre tider lät man julmat stå framme och man bäddade för de döda i sängarna eller lade ut julhalm där de kunde vila. Men dagen efter trettondagen, det vill säga den sjunde januari for de tillbaka till de dödas värld. Föreställningarna om döda som kommer tillbaka är förkristen tradition, Oden själv far ju med sina härskaror runt vid jul. Nu är tron på döda släktingar som besöker hemmen inte fult lika dramatiskt. Anledningen att de döda tros fara till himlen igen den sjunde januari har att göra med att julen anses avslutad då. I Danmark sluta julen detta datum, men julen i Sverige pågår ju en vecka till.

Varför dog stjärngossetraditionen ut?

Vid trettonhelgen alltså den femte och sjätte januari var det sed i många århundraden att främst pojkar och unga män klädde ut sig och medförde en stjärna fästad på en stång. De sjung och tiggde åt sig mat och dryck för att sedan ha fest. På de flesta platserna i Sverige där seden firats lever den inte kvar. Varför?

Kyrkan var ganska avogt inställd till seden med pojkar som gick runt och tiggde. Det var inte så fromma tillställningar och myndigheterna fick därför order om att motarbeta seden.

Allt fler och fler fick det ekonomiskt bättre under 1900-talets andra hälft. Behov att tigga ihop mat behövdes inte för att ha fest.

Förändringar i samhället med urbanisering och andra folkförflyttningar sedan slutet av 1800-talet gjorde att många seder försvann.

Luciafirandet har fått ökad betydelse och i lucians följe finns numera stjärngossar med. Fokus i dagens julfirande då det gäller uppträdande och sång sker främst vid den 13 december. För de flesta i dag är julen främst vid den stora julhelgen 24-26 december. Tid och kraft läggs inte längre på de mindre helgerna vid jul. Trettonhelgen är den del av julen som firas minst.

Stjärngossarna vid trettonhelgen är i princip döda. Men stjärngossarna lever och frodas vid Lucia. Men lite tur kan firandet vid trettonhelgen få en renässans.

Vi sänder en tanke till alla som var med i gångna tiders stjärngosseupptåg!

Då de kristna firar sina tre konungar, firar vi hedningar de tre gudarna Oden, Tor och Frej! Då vi gör detta första veckan i januari kan vi gott säga att vi firar midvinterblot, ty början av den månad som också heter torsmånaden är mitten av vintern, midvintern!

Hell Oden, Tor och Frej!

107 år sedan Viktoria Hellsten mördades!

Trettondagsafton 1910 hade Gerells växlingskontor öppet. Gerells låg på Malmtorgsgatan 2 i Stockholm. På kontoret arbetade den 25 åriga Anna Viktoria Hellsten. Hon satt och åt frukost strax efter att kontoret öppnat. Vid niotiden kom en man in på Gerells och slog henne med ett besman i huvudet. Två slag gavs och den slagna sjönk ihop på golvet kraftigt blödandes. Mannen som slog henne stal 5 211 kronor och 27 öre. Vid halv elva kom en man in som skulle leverera kol. Han såg den skadade och slog larm. Dessvärre avled Viktoria Hellsten samma dag på sjukhus. Hon återfick aldrig medvetandet.

Dagen efter greps den mannen som mördat och rånat. Hans namn var Johan Alfred Andersson Ander. Ander har blivit känd för att ha varit den siste i Sverige som avrättades. Ander har blivit känd för sitt brott, men nog borde den som mördats också ihågkommas?

Fröken Hellsten mördades trettondagsafton 1910 när hon åt smörgås.

Compitalia

I den romerska religionen och i det romerska riket hölls det en religiös fest efter saturnalia. Festens namn är compitalia och firades under senantiken. Ursprungligen var festen vad romarna kallade feriae conceptivae, ungefär rörlig helg men den förlades slutligen till tiden 3 till 5 januari.

Compitalia hölls till larerna förfädersandarnas ära, men offer vid korsvägar hölls också. Men också gudinnan Mania ärades. Mania var för etrusker och romare de dödas gudinna, medan grekerna ansåg henne vara vanvettets gudom. Under festen hängdes små figurer upp gjorda av ull tillsamans med Manias avbild på ytterdörren. Meningen med detta vara att man skulle försöka blidka gudinnan och andarna att hellre ta och vredgas på dessa figurer än de levande i hushållet om de nu skulle vara fientligt inställda.

Det sägs att festen instiftades av den siste kungen av Rom Tarquinius Superbus. Slavar fick vara med vid festen på ungefär samma sätt som de var deltagande under saturnalia. En del offerritualer skulle till och med utföras av de ofria.

Tor hyllas den första torsdagen i torsmånad!

Tor är IKF husgud, så vi passar på att fira honom idag! Hell Tor!