Asatron levde vidare i sagorna: Den bedrägliga kapplöpningen
Handlingen i sagan om haren och igelkotten är följande. Haren och igelkotten ska tävla i kapplöpning. Igelkotten vet att haren är snabbare än han själv så han bestämmer sig för att fuska. När de börjar springa passar igelkotten på att gömma sig och när haren fortsätter springa kommer han fram till målet. Men där väntar igelkottens fru. Igelkottar är ju väldigt lika varandra så haren luras. Det finns olika variationer av sagan, i en av dem luras haren att springa fram och tillbaka medan han tror att han tävlar mot samma igelkott och till slut dör haren av utmattning. Vad det är för sorts moral den versionen av sagan vill lära ut kan man fundera över.
Men motivet med en kapplöpning där fusk är med finns även i den yngre eddan. Guden Tor kommer tillsammans med Loke till jätten Utgårdaloke. Tor har förutom Loke sina tjänare Röskva och Tjalve med på färden. Utgårdaloke vill att gudarna ska tävla med jättarna. Tor och Loke tävlar i olika grenar men blir slagna. Tjalve säger sig vara bra på att springa, får som tävling en kapplöpning. Motståndaren heter Hug. Trots att Tjalve springer på löparbanan tre gånger står alltid Hug vid målet när Tjalve kommer springande. Hug utses som vinnare. När gudarna ska lämna jättarna erkänner Utgårdaloke att han fuskat. Han har förvrängt synen på gudarna. Tjalve han fick i uppgift att tävla mot Hug, men Hug var jättens tanke. Och ingen kan springa fortare än tanken. Efter att ha erkänt att fusk varit med i tävlingarna försvinner Utgårdaloke med hela sin borg.
Det som förenar sagorna är att det ska tävlas, fusk förekommer, ingen bestraffning av fuskarna görs.
Det som skiljer sagorna. Gudar och jättar är ersatta av antropomorfa djur. Vare sig harar eller igelkottar syns spela någon viktig roll i den förkristna religionen. Förvisso kan haren ses som en budbärare och Tjalve är Tors budbärare men kopplingen mellan jätte och igelkott är inte självklar.
Det finns likande sagor från övriga världen. En känd saga är att haren ska tävla mot en sköldpadda. Men där förlorar haren genom övermod. Han lägger sig ner och vilar medan sköldpaddan springer och kommer i mål. Trots harens försök att hinna ifatt. Denna saga har dock en tydlig sensmoral. Man ska inte skryta. Sagan med haren och igelkotten har som redan nämnts en mindre tydlig moral, ja rent av amoralisk. Berättelsen om gudarnas mödor hos Utgårdaloke har som uppgift att på ett ganska humorist sett förklara hur starka och duktiga de egentligen är. I Tjalves fall så är han nog den snabbaste av gudarna, men inte ens han kan springa i kapp med tanken.
Slutord får vara att det finns ett hedniskt motiv i sagan. Men det går inte riktig att säga någon av sagorna är äldre än den andra samt att grundberättelsen förenar men mycket i berättelserna skiljer dem åt.
Tors tjänare
Vilken saga har inspirerat vem? Vi som är asatroende anser nog att berättelsen i eddan är äldst.
