Bartolomeinatten

Dubois

Bartolomeinatten

För att göra en lång historia något kortare, reformationen spreds i stora delar av västra Europa på 1500-talet, i vissa länder om riken fick den genomslag och dessa bröt med påven. Sverige, Danmark, England och Holland bröt med det gamla. Men även i de länder som förblev katolska fanns det protestanter så och i Frankrike. I Frankrike blev de flesta protestanter anhängare till kalvinismen. Rörelsens anhängare fick namnet hugenotter och ju fler de blev desto större blev motsättningarna inom landet. Hugenotter fanns inom alla samhällsklasser och även kungligheter antog de nya idéerna. Kanske så många som 15 % av befolkningen var kalvinister. Motsättningarna ökade och ledde till våldsamheter, tre inbördeskrig 1562-62, 1567-68 och 1568-70 utkämpades utan att något egentligt resultat följde. Utvecklingen underlättades inte av att kungen var omyndig, Karl IX som föddes 1550 blev kung då fadern dog 1560. Bland de verkliga makthavarna fanns Karls mor Katarina av Medici som var en mycket lojal anhängare till påvens tro. Försök att försona de båda religiösa grupperna gjordes till slut. Hugenotternas ledare var i början av 1570-talet Henrik av Navarra och amiralen Gaspard de Coligny.  Kungen Karl lX hade blivit myndig men fortfarande hade hans mor stort inflytande över honom. Som ett led i försoningen var det meningen att hugenotten Henrik skulle gifta sig med den katolska Margareta, kungens syster. Så skedde, augusti 1572 stod bröllopet, men den 21 augusti dagen efter festernas avslutande försökte en fanatisk katolik skjuta amiralen. Attentatet misslyckades men nu blev katolikerna som fruktade hämnd rädda, många hugenotter fanns ju på plats i Paris efter bröllopet och ledarna för katolikerna däribland Maria av Medici ansåg att det var bättre att förekomma än förekommas. Den unge och lättledde kungen övertalades att underteckna ett dokument som gav katolikerna rätt att döda alla hugenotter. Klockan tre på morgonen den 24 augusti, helgonet Bartolomeus dag 1572 gick katolikerna till attack, det blev en fullkomlig massaker på hugenotter, män, kvinnor och barn mördades. Henrik av Navarra räddade sig genom att konvertera men Gaspard de Coligny dödades och hans kropp kastades ut genom ett fönster. Blodbaden fortsatte dagarna därpå och skedde i flera städer, kanske dödades runt 10 000 hugenotter, varav 3000 i Paris den 24 augusti.

Konstnärer del IX Arnold Böcklin

Arnold Böcklin 1827-1901 föddes i Schweiz men var efter studier i Tyskland och Frankrike under stora delar av sitt liv bosatt i Italien, hans fru var för övrigt från detta land. Senromantik och symbolism är genrer som Böcklin mest ägnade sig åt men även porträtt och landskap målades. I början av sin långa och produktiva konstnärsbana var det något motigt men sedan fick den schweiziske målaren en popularitet och berömmelse som en nu levande konstnär knappast skulle kunna räkna med. Många av Böcklins verk är inspirerade av väsen från den klassiska mytologin, kentaurer, fauner och tritoner. Många av dessa verk har tolkats som människans kamp mot naturkrafterna men de uppvisar ofta en drastisk humor. Arnold Böcklins mest kända verk är den mer stillsamma ”Dödens ö”. Detta verk som gjordes i hela fem versioner blev omåttligt populärt, ja det hände rentav att folk som köpt reproduktioner av dödens ö gjorde rena altaren runt den. Reproduktionstekniken hade i slutet av 1800-talet blivit väl utvecklad och kanske beror en del av Böcklins popularitet av att hans mest kända verk är från andra hälften av 1800-talet när mångfaldigande av bilder möjliggjorts? Dödens ö har inspirerat många diktare, musiker och målare. En av Böcklins svenska beundrare kallade honom ”penselskald”, döm själva om ni håller med.

Böcklin 1

Böcklin 3

E0702 BOCKLIN 7754

Böcklin 6

Böcklin 4

Böcklin 8

Böcklin 9

Böcklin 7

Böckelin 2

Vulcanalia

Vulcanalia var den årliga festival som hölls i den romerska religionen för att hedra Vulcanus, eld och smedsguden i romersk mytologi.

Vulcanus äldsta helgedom i Rom, var Volcanal som ligger vid foten av Capitolium i Forum Romanum. Det fanns också ett tempel till Vulcan på Campus Marius. De tidiga etruskiska prästerna haruspices rådde romarna att helgedomar till Vulcan alltid skulle placeras utanför stadens gränser.

Vulcanus liknade gudar finns i andra religioner. Hans grekiska motsvarigheten var Hefaistos, eldens gud och smeder. I den etruskiska religion han identifieras med Sethlans.

Festernas till Vulcanus ära var både till för att prisa de positiva delarna av elden men också för att förhindra de negativa, eldsvådor och förstörelse som exempelvis vulkanutbrott.  Vulcanus sågs som en manlig, kraftfull alstringsgud

Under Vulcanalia festivalen tändes eldar till gudens ära i vilka levande fisk eller smådjur kastades som offergåvor.

Det är passande att fira en eldens gud i augusti, då är sommaren ofta som hetast runt Medelhavet.

Romarna associerade Vulcanus med jordbävningar, bränder och vulkanutbrott. Vulcanus måste blidkas efter den stora branden i Rom år 64 A.Y.P.S. ansåg många med denna brand i åtanke samt vulkanen Vesuvius utbrott år 79 lät kejsaren Domitianus 81-96 A.Y.P.S. inrättades ett nytt altare åt Vulcanus på quirinalen.

Befolkningen hade all anledning att tro på kraften Vulcanus representerade, förstörelsen av Pompeji och Herculaneum inträffade bara en dag efter den 23 augusti 79 e.Kr. Vulcanalia. Kanske de offergåvor som givits inte tilltalande honom?

Som smedsgud ansågs Vulcanus tillverka bland annat Jupiters blixtar men också många andra mytologiska föremål. Även andra som arbetade med eld som exempelvis kockar kunde ha nytta av denne gud.

Vulcanus var gift med Venus men äktenskapet var olyckligt då kärleksgudinnan bedrog honom. En del har menat på att Vulcanus var ful och vanskapt.

Troligen har Vulcanus förknippats med den germanske Völund. Båda har problem med sina fruar, båda är vanskapta, Völund blir stympad medan hans romerske kollega är född sådan. De är skickliga smeder. Båda kan man ha nytta av men de är farliga som fiender.

Vulcanus

Statsvälvningen 1772

Statsvälvningen 1772

Sveriges politiska historia från Karl XII död till den händelse vi nu ska berätta om brukar kallas för frihetstiden, ett mycket opassande namn, ty det enda man var fri från var en stark statsmakt, riket styrdes nu av en riksdag som ganska snabbt fick två partier, mössor och hattar. Det av de två partierna som hade majoritet i ståndsriksdagen bildade på något slags parlamentariskt vis en regering som kallades riksråd. Kungamakten var starkt begränsad trots att flertalet av befolkningen var för en stark kungamakt, den svenska kungamakten hade aldrig upplevts som någon främmande eller diktatoriskt, tvärtom ansåg många inom allmogen att en stark kungamakt var garanten för att folket skulle kunna freda sig mot inhemska herrar och utländska trupper.

De två partierna uppkallade efter olika huvudbonader var oense om allt, förutom om en sak, att konungens makt skulle vara så liten som möjligt. Gamle Fredrik av Hessen hade ganska snart accepterat detta och Adolf Fredrik och hans drottning hade tvingats erkänna riksdagsväldet framförallt efter den misslyckade revolutionen 1756. Men nya tider skulle komma, Adolf Fredriks äldste son kronprinsen Gustav hade både vilja, intelligens och förmåga att ändra utvecklingen. Makthavarna i Sverige hade förstås motvilligt sett att Gustav nog inte skulle bli en nickedocka eller försoffad livsnjutare som gamle Fredrik, men vad kunde de göra? När Gustav blev kung 1771 hälsades detta av folket, man insåg att den unge kungen skulle innebära något nytt i moder Sveas krönika.

Som första åtgärd om kung försökte Gustav III förmå hattar och mössor att samarbeta, med vad vi idag skulle kalla samlingsregering, för den sista tiden av frihetstiden hade partistriderna blivit värre och värre och det politiska livet gått i stå. Detta lyckades inte och kungen kom i kontakt med flera personer som hoppades på ett regimskifte. Sommaren 1772 ansåg tiden vara inne, i Skåne skulle rojalistiska trupper resa sig och tåga mot Stockholm, i Finland skulle trupperna resa sig även där och skeppas över till Sverige. Men delar av planerna kom ut och konungen ansåg sig själv tvungen att ingripa. Konungen red med några trogna ner till livgardet och frågade om de ville stödja kungen. Gustav förklarade att han inte vill störta friheten utan göra slut på självsvåldet, han skulle bli den förste medborgaren i en fri stat. Officerarna med något enstaka undantag gick med Gustav och alla soldaterna var villiga att följa honom. Resten av dagen och kuppen blev en solskenssaga, några ledande makthavare arresterades men ingen skadades och folk strömmade ut på gatorna och hurrade. Kungen och hans trogna hade som igenkänningsmärke tagit en vit bindel som sattes på vänsterarmen, nu var hela Stockholms befolkning klädd denna symbol. Alla trupper i staden gick över till kungen, Upplands regemente som makthavarna kallat efter och som skulle försvara den gamla regimen lät även de hylla Gustav. På kvällen tog Gustav trohetsed av folket och makthavarna som fängslats släpptes när de gjort detta, ingen hämnd eller bitterhet märkets hos Gustav mot de som förpestats hans fader Adolf Fredriks tid som regent.  På kvällen lät den kände skalden Bellman uppföra en ny sång, en sång som i mångt och mycket blev Sveriges första nationalsång: ”Gustav skål”.

Många har menat att Gustav räddade Sverige som nation, ryssar och Österrikare och preussare delade nu Polen och ryssarna hade sedan freden i Nystad 1721 ansett sig ha rätt att blanda sig i svensk inrikespolitik, ja man tyckte nog där borta i Sant Petersburg att Sverige var ett lydland.

Gustavs bröder Karl och Fredrik Adolf stödde sin bror denna dag och som tack fick de var sin hertigtitel, seden att ge svenska prinsar ett hertigdöme uppkallat efter ett landskap lever kvar ännu idag. Viktigare kanske var att med Gustav på tronen tillkom svenska akademin, utan Gustav skulle inga nobelpris kunnat delas ut. Den nye monarken lät även reformera straffen i Sverige, tortyr som såväl hattar som mössor använt för att plåga politiska motståndare förbjöds och dödsstraff för trolldom avskaffades. Sverige fick sin första opera och det kulturella livet fick ett uppsving och Gustav lyckades även se till att Sverige fick en koloni i Västindien. Gustav III är ett bevis på att förnyelse ofta bör komma uppifrån, Sverige slapp det kaos som franska revolutionen förde med sig. Men alla stora planer stoppades av en mördare 1792.

Idag befinner vi oss i en liknade situation som den 1772, landet förtvinar av partistrider, men inte kommer denna gång en konung ridande från Stockholms slott och befriar oss från dumhet och inskränkta makthavare, nej denna gång får vi klara oss själva.

Må Gustav III minne leva och må hans handlingar inspirera oss när fosterlandets är i fara!

Gustav III statsvälvning

Konstnärer del VIII Ernst Liebermann

Ernst Liebermann föddes i maj 1869 och avled februari 1960 i Västtyskland. Liebermann studerade vid Beliner akademie der künste och gjorde därefter flera studieresor i Tyskland, Italien och Frankrike. Vid sidan av sina målningar arbetade Liebermann som illustratör och blev berömd då han gjorde teckningar till sagor som bröderna Grimm skrivit. Natur och nakenstudier av kvinnor blev även de något av konstnärens signum. Liebermanns syn på konst delades av många i Tyskland efter märkesåret 1933, en av dem som beundrade Liebermann var den tyske statschefen. Detta kan ha både varit bra och dåligt för Liebermanns eftermäle, han blev känd men också sedd bakom axeln av de som hyllade segrarmakterna och deras moderna konstsyn. Men för den som gillar tekniskt skicklig konst eller helt enkelt tillhör den som tycker att konst ska föreställa någonting så var Libermann en mästare och som mästare ska han nämnas.

Libermann 1

Liebermann

Liebermann 3

Liebermann 4

Liebermann 5

Liebermann 6

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Z 451

Liebermann 9

Liebermann 10