21 december brukar vara det datum vintersolståndet infaller. Nu är det den mörkaste tiden men nu ljusnar det snart. Vintersolståndet har varit uppmärksammat i många kulturer världen över. Troligen var det nu man i hednisktid hade det blot som kallades ”midvinterblot”. Många nyhedningar uppmärksammar dagen och hedrar Oden, Tor, Frej och de andra gudamakterna denna dag.

I äldre tider då den julianska kalendern gällde inföll vintersolståndet vid Lucia. Lucia eller lusse var då vid den tid då det var som mörkast och lucianatten ansåg vara årets mörkaste. Idag är ju Lucia en förfest till julen.

Fram till 1772 var vintersolståndet eller Tomasdagen helgdag. Men många helger försvann då myndigheterna ansåg det vara för många. Då blev dagen istället en marknadsdag på många håll. Så någon egentlig skillnad blev det nog inte för många. Särskilt inte om man tänker på att på tomasdagen då ska julölet avsmakas. ”Tomas fulltunna” kallades dagen ofta.

Men dagen hade också andra sidor. Man trodde att många farliga väsen var ute och for och själva tiden stod stilla. Förbud mot kringgärning det vill säga förbud mot cirkelrörelser har levt kvar långt in i vår tid. Dessa rörelser troddes påverka tiden och årsrytmen. Spinnrockar måste stå stilla nu och fram till tjugondag knut.

Tomasdagen var också en dag för uppsägning. Skratt och gråt kunde nog höras. skratta gjorde de som drack julöl och de som fickveta att de minste sin bostad eller arbete de hade det nog så lagom roligt.

Man trodde också att råttor och löss kunde sägas upp denna dag. Genom att slå i väggar och sopa kunde man få iväg djuren till någon granne man inte tyckte om. Ibland bad man någon indelt soldat göra arbetet i tron att det skulle ge bättre effekt.

Vid Tomas eller vintersolståndet ansåg också att nu skulle alla förberdelser inför julen vara klara. Och dagen blev ju lite av festdag och har ibland kallats ”lilla julafton”.

Idag är det ett år sedan Ideella Kulturföreningens blogg började. Och mycket har hänt. Över 3350 besök på bloggen. Vi har fått igång ett informationsbrev som skickas ut regelbundet via e-post, men också någon gång via brev.

Vi har haft flera sammankomster i bland annat Uppland, Västmanland och Västergötland.

Och en skrift har föreningen gett ut. ”Jul och blotkalendern”.

Intresset ökade mer än vad vi vågade hoppas på.

Tack för ett bra år!

Henrik Andersson, ordförande

1483 i dagens Riddarholmen tryckte Johann Snell den första boken i Sverige. En tryckning av den kända  Dialogus Creaturum Moralizatus gjordes. Dailogus Creaturum Moralizatus eller på svenska Skapelsns sedlärande samtal handlar om djur, växter, himlakroppar och fabeldjur som för olika samtal om olika ting med en moralisk slutkläm. Året efter gjorde Johanns Snell ett annat känt arbete nämligen en tryckning av Uppsala stifts mässbok.

Johann Snell föddes i Einbeck i dagens Niedersachsen. Första gången han nämns är 1476. Senare flyttade han till Rostock och lärde sig trycka böcker. Efter sina studier startade Snell tryckeri i Lübeck men där fanns det redan en etablerad tryckerinäring så efter ett tag sökte han sig norrut. I Danmark närmare bestämt i Odense tryckte han 1482 den första boken De Obsidione et Bello Rhodino. Den handlar om johannitriddarnas kamp mot turkarna. Året efter tryckte Snell som redan har nämnts den första boken i Sverige.

Johann Snell återvände dock till Rostock och avled 1519.   

Vi tackar Johann Snell för hans kulturella insats på årsdagen av tryckningen av Dialogus Creaturum Moralizatus. Boken trycktes 1983 upp i faksimil.

I det gamla Rom firades från 217 f.kr en fest som hette Saturnalia. Festen var tillägnad den gåtfulle guden Saturnus. Saturnus var hos grekerna känd som Kronos. Denne Kronos var far till gudarna men hade fått veta att hans barn skulle bli mäktigare än han. Så han åt upp dem. Sonen Zeus lyckades undkomma och tvingade sin far att spy upp de barn han ätit. Zeus blev senare den högste guden.

Kronos/Saturnus blev senare en gud för såväl tiden om för skörden. Saturnalia firades som en skördefest och var från början en fest som hölls enligt julianska kalendern den 17 december. Festen blev trots ett visst motstånd från myndigheterna till slut en hel vecka och slutade den 23 december. Då övergick den till firande av solen sol invictus.

Saturnalia var en glad fest. Man åt och drack. Presenter utdelades och det fanns inslag av utklädning. Man vände även upp och ner på den sociala ordningen. Slavar blev för en tid herrar och herrar blev en tid slavar.

En modern människa av idag skulle inte ha något problem med att fira de fester som sedan kallats för saturnalier.

När kristendomen kom blev festen till Saturnus en del av det nya firandet. Vår jul är än idag påverkad av firandet av Saturnus.

Man har velat se att Saturnus är den samme som den nordiske guden Heimdall, också han en gåtfull gud, äldre än de andra gudarna.

Io Saturnalia!

Idag firas den unika julseden lusse. En ljusets högtid. I gamla tider innan den gregorianska kalendern infördes så var det tiden då vintersolståndet inföll. Nu kan man säga att lusse är ineldningen till julen. Från 13/12- 13/1 är det jul. Så kära läsare ha en trevlig lusse och fira lussebruden!

Vi minns och hedrar.

Vi ses i Valhall!

Kulturkamp kan föras på oliks sätt. Men frågan är om inte den japanske kulturpersonligheten Yukio Mishima sätt är det mest märkliga?

Yukio Mishima föddes 1925. Han var som barn sjuklig och svag. Han hade tidigt litterära intressen men hans far ogillade att hans skrev. Mishima fortsatte dock skriva i hemlighet. Mishima frikallades från krigstjänst. Efter kriget började han publicera och blev en känd författare till noveller, essäer och pjäsförfattare till kabukiteater.

1950 brändes genom mordbrand det över 500 åriga templet i kejsarstaden Kyoto ner. Kinkakujitemplet var ett zen-helgedom med stort kulturellt och historiskt värde för Japans folk. Mishima blev så gripen att han sex år senare skrev ”Kinkaju-Ji” på svenska den gyllene paviljongens tempel. Kanske var det här som Mishima började söka sig tillbaka och på allvar inspireras av den inhemska kulturen. Mishima blev allt mer och mer nationalistisk.

Efter andra världskriget nedrustade Japan. En del patriotiska japaner satte upp olika organisationer som övade militärt som ett svar på detta. Mishima var med och stödde sådana grupper. 1968 grundade han tatenokai, sköldrörelsen.

Men kulturarbetet pågick vid sidan av. Även inom filmen var Mishima med. Hans troligen viktigaste verk är kortfilmen ”Yôkoku”, patrioten från 1966 som handlar om en ung officer och hans fru som begår självmord.

Yukio Mishimas kanske viktigaste verk ”Taiyo to tetsu”, sol och stål utkom 1970 och är även den översatt till svenska. Flera ggr nominerades Mishima till nobelpriset men hans allt mer nationellt sinnade åsikter låg honom i fatet.

1970 den 25 november tog sig Mishima med fyra medlemmar i sköldrörelsen in på militärhögkvarteret i Tokyo. Mishima uppmanade soldaterna att göra statskupp och att kejsaren skulle återtaga sin gudomliga funktion i det japanska statslivet. Detta möttes med nekande. Mishima drog sig då tillbaka och begick seppuku. Han skar upp sin buk och hans sekundant Morita skulle avsluta med halshuggning. Detta misslyckades dock och Morita lät en annan i gruppen avsluta ritualen. Morita begick omedelbart seppuku.

Frid över Yukio Mishimas minne. Han var en stor person i en liten tid. Han var öde och tragik. Hans försök att vända Japan från att bli ett dekadent och västinfluerat land lyckades inte genomföras. Men om han så bara fick en japansk man eller kvinna att få upp ögonen då kan man inte säga att hans död var förgäves.

År 1700 utbröt det stora nordiska kriget.
Danmark, Sachsen Polen och Ryssland anföll Sverige och dess allierade hertigdömet Holstein Gottorp.
Sverige lyckades dock besegra Danmark efter en kort tid. Ryssarna som under tiden börjat belägra den svenska staden Narva i dagens Estland stod nu på tur.

Den svenske kungen Karl XII marscherade till Narvas undsättning och anföll den ryska belägringshären.
Segern som följde blev en stor framgång. Den svenska hären som i antal soldater var en betydligt mindre styrka än den ryska som kan ha uppgått till 80 000 civila och ickestridande inräknade gick till anfall på klassiskt karolinermanér och segern blev total. Under striden hamnade de dåligt övade och dåligt disciplinerade ryssarna i totalt kaos. Deras befälhavare hertigen av Croy gav sig. Under slaget gjorde även den svenska garnisonen i Narva ett utfall som ytterligare ökade förvirringen på rysk sida.
Många ryska soldater stupade andra trampades ihjäl eller drunknade när de försökte fly.

Detta var den blivande krigakungen Karl XII första stora seger.
Minns dagen och hedra de stupade karolinerna.

10 november infaller mårtensafton och dagen därpå firas mårtensdagen. Dagarna är tiilägnade Martin försvenskat till Mårten av Tours som var en kristen herre som enligt legenden vägrade att bli biskop och då sprang och gömmde sig. Han försökte gömma sig hos några gäss men de började förstås föra oväsen och den fromme mannen tvingades bli biskop. Han ska då fått något horn i sidan till dessa fjäderfän och bestämmde att från om med nu skulle man äta gås för att minnas dagen! Martin av Tours som levde i Gallien, dagens Frankrike avled 397 och har varit ett mycket populärt helgon. Han fick denna posthuma ära som så många andra. Redan på 1100-talet omnämns han i Norden och på runstavar finns det en gås med.

Denna Martin gav sedan namn till en gosse som föddes 1483 den 10 november och som hade namnet Luther som efternamn. Denna dubbelhelg med Mårten och Martin kan vara en av anledningarna till att helgen överlevde den reformation som ovannämnde Luther införde.

Gäss slaktas på hösten och det gör att skrönan om Martin av Tours inte verkar vara helt tillförlitlig. Att äta ett eller flera gäss innan man saltade in de andra är nog den verkliga tanken bakom firandet. Mårten firas nu mest i Skåne beroende på att gäss främst föds upp där. Men det finns belägg att Mårten firats i såväl Västergötland och i mälarområdet. Det sistnämnda kan dateras till 1557.

Mårten firades med gås. Men det var ofta att man åt annan mat som ål och mat som nu mest förekommer vid jul lutfisk och risgrynsgröt. Dracks gjordes det förstås ty nykterhet i samband med fest är ett nytt påfund. Svartsoppa som nu brukar vara förrätt tycks dock vara en senare sed från mitten av 1800-talet.

I äldre tider brukade hantverkare nu tända ljus för att klara av att arbeta inomhus och under den katolska tiden brukade efter mårtensdagarna fasta påbörjas som skulle pågå fram till jul.

Idag känns seden med Mårtengås mest skånsk. Skåningar i förskingringen verkar vara de som firar mest men alla har rätt att fira med eller utan gås!