Andra söndagen i november firas i Sverige fars dag.
Seden kommer som mycket annat från Amerikas förenta stater. Men till skillnad från exempelvis halloween har den inte krockat med eller förvanskat en inhemsk tradition.

William Smart var en amerikan som miste sin fru och tvingades uppfostra ensam fostra sju barn.
En av hans döttrar tyckte den hedervärdemannen borde firas och det blir ursprunget till fars dag.

1931 kom seden till Sverige. Det beslutades att den skulle firas på hösten. Det ansågs att det fanns en ganska stor lucka mellan allhelgona och lucia som kunde få en högtidsdag.
Det kan ju se ut som en tanke att mors dag firas i maj under den ljusa årstiden och far firas på den mörka. När årstider personifieras brukar våren vara framställas som kvinna och hösten som man.

Tyvärr så blev den goda tanken med en fars dag kommersiell. Och man kan med fog misstänka att dagen firas mest för att detaljhandeln ska öka.
Dock bör det påpekas att många tänder ljus vid gravar till sina fäders ära denna dag och det är inget som kommit uppifrån utan vuxit fram utan tanke på vinst och profit.

Men i vårt manshatar samhälle med feminister och genus har fars dag fått dåligt rykte.
Man har påpekat att det finns dåliga fäder och att många barn växer upp utan den far som nu ska firas.
Men då begår man en stor orätt. Man straffar bara de goda fäderna.
Och inte får mors dag lika mycket kritik för att det finns dåliga mödrar. Inte heller avskaffas barnens dag bara för att många ungar är jobbiga.

Nej låt oss sända en tanke till våra fäder och deras fäder denna dag.

Ibland är det märkligt hur ett datum kan spela en så viktig roll i en nations historia.
Och frågan är om inte den nionde november är i tysk och europeisk historia är ett av de mest märkliga datum? För den nionde november hände följande:

1918 revolution i Tyskland som störtade kejsardömet och som ledde till Tysklands nederlag i första världskriget. Något som den demokratiska weimarregimen fick leva med tills missnöjet blev så stort att Adolf Hitler och NSDAP tog makten med och det är värt att notera med demokratiska val.

1923 NSDAP försökte göra statskupp och införa en nationell regering i Tyskland. Kuppen slogs dock ner och 16 man blev martyrer i sin tro på Tyskland och nationalsocialismen.

1938 Ernst vom Rath mörades av en 17 årig jude. Vom Rath arbetade på tyska ambassaden i Paris sköts och avled efter en tid den nionde november. När budet om mordet nådde Tyskland som hedrade minnet av de 16 martyerna ledde ilska och vrede till den händelse som fått namnet Kristallnatten.

1989 föll Berlinmuren som varit symbolen för en förnedrat och splittrat Tyskland.

Åttonde november är en dag som fler borde känna till. Ty det är en tragisk dag i svensk historia.
Åttonde november 1520 skedde den händelse som senare fick namnet Stockholms blodbad!

Bakgrunden var följande: Den danske kung Kristian II hade anfallit Sverige. Målet var att återskapa unionen mellan de tre rikena Danmark, Norge och Sverige. Unionen ett lovvärt försök att ena de nordiska folken slutade endast i danskt översitteri. Allt sedan 1430-talet hade svenskarna försökt hävda sin självständighet och även i perioder lämnt unionen. Men nu hade kung Kristian II satsat hårt på att en gång för alla vinna en slutgiltig seger.

Sedan den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.y stupat och Stockholms stad och slott förmåtts ge upp kampen kröntes Kristian som svensk kung i Storkyrkan.
Men under den efterföljande festen lät Kristian sin medhjälpare Gustav Trolle, ärkebiskop som stött kungen och därefter fått sitt slott Stäket förstört av Sten Sture resa krav på ersättning.

Svenskarna med riksföreståndarens änka Kristina Gyllenstierna i spetsen lät då förstå att de gemensamt fattat beslutet. Kristian lät i sin tur förklara att han kunde ha överseende med svenskarnas konflikt med honom. Men att de anfallit ärkebiskopen och därmed den katolska kyrkan det var ett grovt brott.
Detta hände den sjunde november redan dagen därpå började avrättningarna. Trots allt tal om kyrkans rätt så var de första som halshöggs biskopar. De följande dagarna avrättades genom halshuggning och hängning runt 90 personer.

Kristian for därefter hem till Danmark. Resan genom Sverige kantades av flera avrättningar. Bland de fångar som tvingades med var Kristina Gyllenstierna och Gustav Vasa mor Cecilia som senare avled i fängelse.

Men Kristians plan på att krossa sina fiender och en gång för alla få med Sverige i unionen misslyckades totalt. Gustav Vasa gjorde som bekant uppror och Sverige lämnade unionen för alltid!

Allhelgonadagen firas inom katolska kyrkan den första november. Martyrer och helgon firas denna dag.
Alla själarsdag den andra november firas till döda släktingars ära. Allhelgona är dock äldre än alla själarsdag.
Dessa dagar har i Sverige firats från 1100-talet och troligen tidigare. Helgen omnämns i yngre västgötalagen.

Tidigare hade de kristna firat sina helgon på våren. Men påven Gregorius III 731-741 bestämmde att dagen skulle flyttas.
Anledningen var att hedningarna hade firat sina döda vid det som är månadsskifter oktober/november.
De kristna har alltid varit bra på att ”ta över” andras helger.

När reformationen kom försökte man få bort seden med att fira helgon. Men allhelgona levde kvar. Först 1772 när kung Gustav III drog in flera helgdagar försvann allhelgona. Fast den fortsatte ändå på många håll att firas.
Ungdomsfester ska ha hållits i norra Sverige.

I slutet av 1800-talet uppstod seden att tända ljus vid gravar. Seden spreds sakta över landet och möte på sina håll ett visst motstånd.
Det ökand intresset för allhelgona samt det faktum att det fanns få helgdagar på hösten gjorde att allhelgona återinfördes efter riksdagsbeslut 1953. Dock bestämmdes det att dagen skulle vara på en lördag så helgdagen kan vara från 31/10- 6/11.
Alla själarsdag återkom i almanackan 1983 men fick nu kallas söndag efter alla helgonsdag.

Första november har ofta setts som den första vinterdagen och mycket av gammla tiders utomhusarbete skulle nu vara färdigt.

Intresset för den fornnordiska tron har ökat de sista årtiondena och vid tiden månadsskiftet oktober/november brukar många hedningar fira alvablot. Den förkristna seden att fira och minnas sina förfäder är tillbaka.
Många hedrar även naturen som nu ”dör”. Löven gulnar och faller ner från träden och det blir mörkare.
Makter som brukar inbjudas till bloten är Oden, Frigg, Freja, nornorna och även hos en del gudinnan Hel.
Det nämns dock att Frej är alvernas furste. Alverna är i den nordiska tron ett av de tre gudasläktena. Asar och vaner är de andra två. Liksom vanerna förknippas alverna med fruktbarhet. Man trodde även i forntid att folk som dog kunde bli alver. Den vanliga föreställningen att man antingen kom till Valhall eller Hel visar sig inte riktigt stämma. Alverna som alltid förekommer som kollektiva makter är troligen en del av en förfäderskult. Man trodde att döda förfäder kunde hjälpa de levande och det är ju en vacker tanke. Är det någon gud som borde äras mer än andra så borde väl det vid alvablotet vara just Frej? Skillnaden mellan fruktbarhet och död var nog inte så stor alla gånger i hednisk tid.
Frej har nog en större och viktigare funktion än bara fruktbarhetsgud.

Alvablotet var under hednisk tid en privat sammankomst. Folk som bodde på gårdarna minndes sina släktingar och då blev blotet en sluten sammankomst. Det firades lungt och värdigt och det är så firandet av våra förfäder bör ske oavsett om vi föredrar en hednisk eller mer kristet hedrande.

Minns och hedra de döda!

Henrik Andersson

Det har väl inte undgått någon att det görs stora utrgävningar i Gamla Uppsala. Nya fynd har visat att historiens får skrivas om.

Och det är bra. De senaste åren har forskningen nedvärderat Gamla Uppsala och man har gått så långt att man förnekat att det ska ha funnits en forntida kult där. Fast det har ju varit svårt att bortförklara varför det då funnits gravfält och fynd.

Utgrävningar i kyrkan har visat att man funnit spår men dessa har avfärdats.
Man har helt enkelt inte velat ha med Gamla Uppsala. Varför? Jo för att Uppsala högar har ett stort värde inom en traditionell historieskrivning som varit nationell.
Man vill i dagens globala samhälle tona ner vad som kan kallas nationella myter.

Men vi som alltid trott att Gamla Uppsala varit en viktig plats vi har fått rätt.

Kulturkampen fortsätter!

http://www.ArkeologiGamlaUppsala.se

Det största slag där svenska trupper deltagit var slaget vid Leipzig 1813. Detta slag var det största i Europas historia innan första världskriget, som utbröt 101 år senare. Slaget var höjdpunkten i det krig som fördes 1792–1815, även om finalen kom två år senare vid Waterloo.

Leipzig var inte ett okänt område för den svenska armén; där hade slag utkämpats förut. Slaget vid Breitenfeld under Gustav II Adolf 1631 (och under Torstensson 1642) är de främsta exemplen. Faktum är att svenska trupper 1813 ställde upp utanför den lilla byn Breitenfeld, och man kan säga att Sveriges europeiska krigshistoria både börjar och slutar vid Leipzig.

Vid Leipzig stred svenskar, preussare, österrikare, ryssar och britter mot fransmän och sachsare. Att räkna alla de etniska grupper som slogs i dessa länders arméer låter sig knappast göras: finnar, engelsmän, polacker, kosacker osv. Svenskarna deltog med ca 23 000 man. Totalt hade den allierade sidan mellan 365 000 och 380 00  man, medan Napoleon förfogade över 195 000–225 000 man. Det allierade artilleriet hade ca 1 500 kanoner mot fiendens 700.

Slaget började den 16 oktober och gick till en början bra för fransmännen. Franska ryttare var nära att tränga fram till de allierades ledare, tsar Alexander av Ryssland och Fredrik Vilhelm av Preussen, men de allierade slog tillbaka. Den 17 oktober blev en dag utan större rörelser. Dagen därpå anlände den svenske kronprinsen Karl Johan – den före detta franske marskalken som nu var svensk kronprins och regent – med den så kallade Nordarmén, där svenska trupper ingick tillsammans med en liten styrka brittiskt raketartilleri.

Svenskt artilleri under Cardell deltog i slaget och svenska jägartrupper ingick när de allierade stormade staden Leipzig den 19 oktober. Då hade en stor del av Napoleons sachsiska trupper deserterat till de allierade och kejsaren hade redan påbörjat sin reträtt.
De svenska truppernas insats var liten men effektiv. De svenska förlusterna tros ligga på ca 180 döda och sårade. Napoleon förlorade ca 45 000 man, 325 kanoner och 28 fanor. Den viktigaste insatsen gjordes av Karl Johan, som genom lärde de allierade hur de skulle besegra den tidigare till synes obesegrade Napoleon.

I äldre tider var den 29 september en dag av stor betydelse. Det var en dag uppkallad efter ärkeängeln Mikael. Nu skulle skörden vara klar och djuren skulle in i ladugårdar inför vintern. Även ljus skulle nu få tändas inomhus. Vid vårfrudagen den 25 mars brukade man sluta ha tänt på kvällarna men nu var det åter tillåtet.

En och annan försiktig herre satte upp järn i de hus djuren skulle bo i så att onda makter lät bli dem. Helst skulle man när djuren leddes hem göra det under tystnad för att skydda dem från illasinnade väsen. Inga koskällor eller bjällror skulle få höras. Ibland stoppade man koskällor fulla med mossa bara för att de inte skulle kunna ge ifrån sig det minsta ljud. Dessa seder var mer förekommande i de trakter från mellersta och norra delen av Sverige där det fanns fäbodvall. I söder är dessa seder mer ovanliga eller okända.

Nu var det också början på den enda egentliga ledigheten för många människor. Nu var det inget mer arbete och nu hade man tid att fira skördefester, hälsa på släktingar besöka auktioner och marknader. Det sistnämnda var ett vanligt inslag och är det väl på sina håll ännu? Vid dessa marknader brukade män som skulle gifta sig passa på att köpa gåvor ”begåvning” till flickorna och marknader vid mickelsmäss har stundom kallats just ”brudmarknader”.

De som skulle flytta gjorde det vid denna tid och de som sa upp sig från en anställning och skulle börja en ny gjorde detta i slutet av september och början av oktober.

Redan under Gustav III tid drogs mickelmäss in som kyrkhelg och 1819 flyttades mickelsmäss till den 24 oktober. Förändringar i jordbruk och djurhållning ledde också till att mycket av sederna kring den 29/9 ändrades. Att det heller aldrig funnits någon typisk mat kring helgen kan också ha påverkat att den ganska fort hamnade i glömska trots att den innan dess ansetts vara en helg som kunnat tävla med julen i popularitet.

Det säger sig självt att firandet fick olika former beroende var man bodde. Samt förstås hur god eller dålig skörden varit.

Våra svenska skördefester har liksom alla andra skördefester ett hedniskt ursprung. De kristna som från början ogillade allt vad seder och bruk heter gjorde med skördefesterna som med annat firande de gjorde om dem. De kristna gjorde om firanden vid slutet av september till en högtid som firas till ärkeängeln Mikaels ära. Lite märkligt om man betänker att denne herre inte har någon med skörd att göra.

Mikael låter ju lite likt Mithra, den senantika religionens främste konkurrent till den kristna läran.

Ursprungligen en iransk/indisk gud som spreds över till Rom och var en farlig motpol till den dessvärre segrande semitreligionen.

Mikael avbildas ofta då han strider med Djävulen. Mithra avbildas då han dödar en jur. Ur den döda tjuren skapar han sedan världen. Värt att på notera är att tjurens svans ofta avbildas som ett sädesax.

Att gudar skapar världar genom att döda ett urtidsmonster är inte ovanligt i arisk mytologi.

Jämför myten då Oden och hans bröder dödar urjätten Ymer. I den myten finns inte en tjur med men likväl en ko Audhumbla!

Oden har enligt många religionsforskare ansetts vara en nordisk variant av Mithra.

Germanerna hade förstås redan en tro på Oden, Wotan, Woden men troligt är att kulten kring Mithra påverkade deras tro.

Oden och Mithra är gudar som förknippas med krigare/överklass, död, magi, visdom men också skapande.

Båda gudarna har också korpen som symbol.

Mithras tillbedjare hade sammankomster där de träffades i hemlighet och medlemmarna hade olika invigningsgrader. Jämför med Odens krigare bärsärkar och ulfhednar.

Om vi godtar att Mikael är en kristen version av Mithra/Oden, då firar vi en skördefest till den högste gudens ära!

Tor och Frej som också är skördegudar samt moder jord bör väl också hedras denna skördefest men anor i en fjärran forntid.

Ha en trevlig mikelsmäss!

Henrik Andersson

Höstdagjämningen infaller i september den 22 eller 23.
Troligen hade detta datum i förkristen en viktig betydelse för folks trosliv.
Kristendomen däremot aldrig visat något större intresse för dagen.

Nu blir det mörkare tider.

Vi säger farväl till ljuset och sommaren och hälsar mörkret och hösten välkommen.
Mörker är som alla vet i sig inte något ont eller negativt.

September är skördemånaden i Skandinavien. Och vilken gudamakt är väl lämpligare att hedra än fruktbarhetsguden Frej?
Skäran, ett urgammalt jordbruksredskap brukar symbolisera denne nordiske fruktbarhetsgudom.

I modern tid brukar hedningar blota detta datum och ofta blir då blotet ett skördeblot.
Ofta brukar då ett staty eller stötta inspirerad av den kända Frej-avbildningen från Rällinge vara i centrum.

Frej som är en fredsgud och alstringsgud hade stor betydelse men minnet av honom har bleknat.
Men att han var en högt ärad och viktig gud kan ingen förneka. I det gamla Sveariket ansåg kungarna att de härstammade från Frej. Många ortsnamn minner än idag om att Frej var en välkänd gud. Frösön i Jämtland för att bara ta ett exempel.
Den välkända beskrivningen av Uppsalatempel där Frejs avbild stod vid sidan av Oden och Tors är också det ett bra exempel på hur känd och dyrkad Frej var.

Förutom att vara en skördegud är Frej också en kärleksgud men också en gud för handel. Hans skepp skidbladner som kunde segla i vatten som i luften måste ha varit en forntida handelsmans drömskepp.

Frej bor i Alfhem och är alvernas herre. Alverna eller alferna som en del skriver är ett gudasläkte i rang under asar och vaner. Dessa alver är kopplade till fruktbarhet men även till de döda som vilade i gravhögar. Kanske vi här skymtar en del av en svunnen tids förfädersdyrkan?

Med kristendomens införande försvann Frej. Men en kvarleva levde kavr hos svearna. På våren brukade Frejs avbild föras ut ut templet och bäras över åkrarna för att det skulle bli god skörd. Senare övertogs denna sed av kyrkan som dock lät hylla den kristne kung Erik senare känd som Erik den helige Sveriges skyddshelgon.
I eddan finns det få men viktiga spår av Frej. Och där får vi veta att Frej stupar vid Ragnarök. Han hånas av Loke. Han omnämns på flera håll men det är framförallt i Skìnismál som Frej uppträder.
Förvisso spelar i denna eddadikt en mindre roll men det är Frejs kärleksbekymmer den handlar om och det är på Frejs uppdrag Skirnir, Frejs trogne tjänare beger sig till jättarnas värld för att fria.

I den tid vi lever nu är Frej på väg tillbaka. Många avbildningar finns som föreställer denne gud och intresset för Frej ser inte ut att minska.

Hell Frej! Skördegud, kärleksgud! Höstens gud!