Resa till Övralid 4/7
Sekulariseringen går verkligen framåt i Sverige, Askersunds landskyrka, lite poetiskt kallad Tivedens Riddarholmskyrka har stängt på helgerna. De som har modet att titta in i denna byggnad där Oxenstiernor, Soopar och Dohnor vilar får göra det under dagtid. Deltagarna gick en tur runt Kyrkudden där förr i världen gravar från vikingatiden fanns, en sägen säger att det ska finnas en skatt begrav här men ingen har hittat den. Efter att gått runt lite i hamnen och staden där bland annat en fontän med reliefer gjorda av Folke Dahlberg betittades fortsatte resan. Folke Dahlberg 1912-1966 är vid sidan av Heidenstam Vätterns store skildrare, men det är många årtag mellan adelsmannen och den ofrälse diktaren. Dahlberg fick en gång sin båt beslagtagen av myndigheterna för obetalda skatter. 1966 drunknade Dahlberg i Vättern strax innan han sista diktsamling gav ut. Den heter ”Havet klart” annars är nog titlarna ”Vättern”, ”Lev vid Vättern” och ”Tiveden” mest kända.
Nästa anhalt på färden blev slottet Stjernsund. Det äldsta slottet som fanns här är i stort sett borta, istället finns här ett slott byggt 1808. Slottets mest berömde ägare är ironiskt den som bott där minst, prins Gustaf, känd som sångarprinsen som komponerat musiken till ”studentsången” och ”Glad såsom fågeln i morgonstunden”. Gustaf hann knappt flytta in i slottet innan han dog. Brodern August ägde slottet några år och lätt bygga en punschveranda och spelade lite biljard innan han sålde slottet. Den som satt sin största prägel på Stjernsund är godsherren Cassel och hans fru som ägnade sig åt boskapsavel. Den svenska rödbrokiga boskapen har här sin uppkomst. Slottet besågs och det var mycket antikinspirerat, några rum från Cassels tid fanns förstås och många och stora speglar fanns att se i var och vartannat rum. Det verkar som hennes nåd för så kallade man Cassels fru hade stort intresse av att låta speglar på 4-5 meter finnas lite överallt.
Resan fortsatte över Lilla och Stora Hammarsundet och gränsen mellan Närke och Östergötland passerades innan det åter blev stopp vid Medevi brunn. Den som inte känner till Medevi kan upplysas om att här har folk druckit brunn sedan 1600-talet. 1678 närmare bestämt. Urban Hierne var den som låg bakom idén att här skulle drickas vatten. Runt brunnen växte det upp ett litet samhälle. Den gode Hierne är annars mest känd i historien för att han ingripit mot de många häxprocesserna, han släkte om man vill vara lite lustig såväl bål som törst! Hierne var även Karl XI livmedikus. Många av byggnaderna är från 1700-talet och den lilla kurorten blev nästan ett litet samhälle. Hög och låg har här druckit den något gulaktiga vattnet och knådats med gyttja. De tappra deltagarna i vår expedition drack vattnet och givetvis så mådde vi alldeles förträffligt av denna dryck. Vid det lilla apoteket i Medevi som nu är ett litet museum var Torben Bergman 1735-1784 verksam. Denne kemist var den förste i världen som lät tillverka kolsyrad läskedryck och det skedde här i Medevi! Alla som älskar kolsyrad läskedryck må böja sina huvuden i vördnad i riktning mot Medevi.
Ett stenkast från Medevi ligger Övralid den store skalden Verner von Heidenstams sista hem. Här bodde nationalskalden mellan 1925-1940, året han dog. Han ligger begravd här vid sitt älskade Vättern. Heidenstam var inte född vid Vättern, men det var här han tillbringade sin barndoms somrar. Då var det trakterna runt Aspa, närmare bestämt Olshammar i vuxen ålder var det några år vid Vaddö och på ålderns höst var det Övralid. Trots vistelser på andra orter i Sverige och tidvis lång utlandsvistelser var det Vättern och landet däromkring som lockade. I yngre dagar höll han på att drunkna i Vättern men denna händelse förstörde inte skaldens relation med sjön. Han far som han tidvis hade en dålig relation med vilar i Vättern. En av de första kremationsbegravningarna i Sverige var just skaldens far vars aska spreds över vattnet. På Övralid fick Heidenstam besök av vänner och beundrare, Sven Hedin och prins Eugen hade mer eller mindre egna rum att vistas i när de besökte sin vän. Även nationalskaldens danska sambo Kate Bang hade eget rum, men det finns en liten gång mellan hans och hennes sovrum…
En av de många som for till Övralid var Rudolf Hess, den tyske statschefen Adolf Hitlers ställföresträdare. Dessvärre för husets ägares eftermäle uppkom ett rykte att han sympatiserade med den då statsbärande ideologin i Tyskland.
Heidenstam hade ett arbetsrum här på Övralid, men det blev inte mycket skrivet. Redan när han flyttade in hade hans skrivarkrafter nästan upphört. Han lyckads nedteckna memoarer men inte så mycket mer. Han blev med åren allt mer senil och vissa herrar som gick lite väl långt i sin iver att vörda den gamle skalden såg till att Kate Bang mer eller mindre förvisades från Övralid. Det var fult gjort. 20 maj 1940 avled mannen som skrivit Vallfärd och vandringsår, Karolinerna och Nya dikter. Den första titeln var hans debutsamling, den andra är den mest kända verket och den sista var just den sista men också den han fick nobelpris för. Sjätte juni är Övralidsdagen, Heidenstam såg dagens ljus detta datum 1859 och då delas det ut stipendium till skaldens ära till en författare, i år är priset på 300 000:-.
Besöket inleddes som sig bör med att deltagarna besökte gravplatsen där Heidenstam hans mor och första fru villar. En bit därifrån ligger en hund begraven. Den trogne Vapsen hedrades med en gravsten, även vid Stjernsund har Cassels fyrbenta vänner en grav. Farfarstugan en liten trevlig kaffeservering blev nästa anhalt och priset för en liten kanna kaffe med vetebulle, sockerkaka och två småkakor 60: – får sägas vara prisvärt.
En rundtur gjordes i själva huset och flera målningar som Heidenstam gjort fanns att se bland all annan konst. Den unge Verner funderade på att satsa på måleri istället men valde efter en vis tvekan pennan framför penseln.
Efter Övralid gick resan åter mot Askersund. En liten rundtur igen avslutade färden men innan dessa hade en restaurang besökts. Vädret var under resan gång utmärkt och Såväl Närke som Östergötland har nu besökts av föreningen.
Stjernsund, tillhåll för såväl prinsar som boskap.
Utsikt från Stjernsund mot Alsen som är Vätterns norra del.
En orm ömsade skinn och måhända tog sig ett dopp?
Vad är detta för tortyrredskap? Jo en äldre tids solarium som använts vid Medevi.
Övralid, nationalskaldens hem.
Graven vid Övralid. Tälten som rests är för att Övralidsdagen förbereds.
Inspirerad av Heidenstams bok Folke Filbyter lät Carl Miles göra en staty som ska föreställa Folke, folkungaättens mytiske förfader. Mest kände medlem av släkten är Birger Jarl. Det sägs att statyn har drag av Heidenstam. Denna staty står inne i Övrldi en större modell står på torget i Linköping.
Heidenstams sovrum.
Biblioteket i Övralid. Värjan är en karolinervärja som nationalskalden fått som gåva av svenska militären.
Utsikt från Övralids trappa, vid bordet under trädet satt Heidenstam och såg ut över Vättern.
Kaffe med dopp vid Farfarstugan.
