Regnbågsfest

Regnbågen är en symbol för Heimdall, en gud som i asatron förknippas med ordning och reda. Och det är tragiskt att denne utmärkte guds symbol kuppats av hans dödsfiende Lokes anhängare. Loke är allt som Heimdall avskyr, oordning, kaos och anarki. Vid ragnarök strider de båda mot varandra och de stupar båda två. Loke är en gud som en del sympatiserar med, han är för dessa en gränsöverskridande rebell. Sådana är lätta att tycka om. Särskilt om man är en liten feg stackare som själv inte vågar vara rebell.

Loke är en pervers gud, han kan både byta kön och ha samlag med såväl manliga som kvinnliga väsen. För de som anser att hetronormen är enda normen är Loke en dålig gud, men för de andra de som vid ragnarök ska trappa Hels väg för att strida mot einhärjarna är Loke med all säkerhet en bra gud. På deras sköldar lär en skär triangel vara målad. Men gudarna och deras anhängare kommer att segra, i det kommande riket där Balder styr finns bara sann kärlek. Då kommer en ren och anständig regnbåge skina som tecken på att Heimdalls död inte var förgäves! Då ska en sann regnbågsfest firas till hans ära!

Hell Heimdall!

Heimdall 4

Den sanne regnbågens gud.

Slaget vid Brännkyrka 1518

27 juli 1518 stod slaget vid Brännkyrka då en by i utkanten av Stockholm men nu en del av staden. Striden stod mellan Sten Sture den yngre och hans unionsfientliga svenskar mot danske kungen Kristian II danska adelsmän, tyska legoknektar och svenskar som föredrog en union med Danmark och Norge. Striderna hade pågått i flera år. Kristian lät belägra Stockholm och utsatte staden för dess första artilleribeskjutning. Riksföreståndaren Sten Sture samlade en här men Kristian lät sina trupper dra sig tillbaka. Den 27 juli stod slaget. Sten Stures släkting Gustav Eriksson, senare den förste vasakungen fick hedersuppdraget att bära det svenska riksbaneret. Slaget vanns av de unionsfientliga men det ska ha gjorts till priset av omkring 1600 stupade patrioter. Kristian var slagen men led inget avgörande nederlag. Förhandlingar skedde en tid senare. För att förhandling skulle ske ville Kristian ha svenska adelsmän som gisslan. Detta krav accepterades. Bland de adelsmän som togs som gisslan var Gustav Eriksson med. Den danske kungen bröt dock förhandlingarna och seglade iväg med gisslan. Ironiskt nog så var det detta beslut som räddade livet på Gustav Eriksson. Han var inte med vid Stockholms blodbad och kunde som en av de få överlevande ur sturepartiet bli oomstridd ledare för den svenska oppositionen och göra sig till kung nästan fem år efter slaget vid Brännkyrka.

Gustav_Vasa_vid_slaget_i_Brännkyrka

Gustav Eriksson bär riksbaneret vid slaget. Fresk från Uppsala domkyrka där Gustav nu känd i historien som Gustav Vasa vilar.

Svenska dikter del XVI Sittande skitande

Svenska dikter del XVI Sittande skitande

Harald Stake 1598-1677 var mycket, friherre, krigare, ämbetsman och godsägare. Han föddes på Kinnekulle i Västergötland och är begrav där. Mycket var han men skald det var han inte. Det finns inget som tyder på att han ägnad sig åt vers och rim, förutom en gång. Stake var kommendant på Bohus fästning som 1676 belägrades av danskarna. Danskarnas befälhavare sände ett meddelande till Stake med uppmaning att han skulle kapitulera. Stake vägrade förstås fattade pennan och skrev till svar:

Sittande skitande fick jag ditt brev,

Ju mera jag läste ju mera det drev.

Marken var bar och det fanns intet löv,

Då tog jag tog ditt brev och torkade min röv!

Resa till Övralid 4/7

Resa till Övralid 4/7

Sekulariseringen går verkligen framåt i Sverige, Askersunds landskyrka, lite poetiskt kallad Tivedens Riddarholmskyrka har stängt på helgerna. De som har modet att titta in i denna byggnad där Oxenstiernor, Soopar och Dohnor vilar får göra det under dagtid. Deltagarna gick en tur runt Kyrkudden där förr i världen gravar från vikingatiden fanns, en sägen säger att det ska finnas en skatt begrav här men ingen har hittat den. Efter att gått runt lite i hamnen och staden där bland annat en fontän med reliefer gjorda av Folke Dahlberg betittades fortsatte resan. Folke Dahlberg 1912-1966 är vid sidan av Heidenstam Vätterns store skildrare, men det är många årtag mellan adelsmannen och den ofrälse diktaren. Dahlberg fick en gång sin båt beslagtagen av myndigheterna för obetalda skatter. 1966 drunknade Dahlberg i Vättern strax innan han sista diktsamling gav ut. Den heter ”Havet klart” annars är nog titlarna ”Vättern”, ”Lev vid Vättern” och ”Tiveden” mest kända.

Nästa anhalt på färden blev slottet Stjernsund. Det äldsta slottet som fanns här är i stort sett borta, istället finns här ett slott byggt 1808. Slottets mest berömde ägare är ironiskt den som bott där minst, prins Gustaf, känd som sångarprinsen som komponerat musiken till ”studentsången” och ”Glad såsom fågeln i morgonstunden”.  Gustaf hann knappt flytta in i slottet innan han dog. Brodern August ägde slottet några år och lätt bygga en punschveranda och spelade lite biljard innan han sålde slottet. Den som satt sin största prägel på Stjernsund är godsherren Cassel och hans fru som ägnade sig åt boskapsavel. Den svenska rödbrokiga boskapen har här sin uppkomst. Slottet besågs och det var mycket antikinspirerat, några rum från Cassels tid fanns förstås och många och stora speglar fanns att se i var och vartannat rum. Det verkar som hennes nåd för så kallade man Cassels fru hade stort intresse av att låta speglar på 4-5 meter finnas lite överallt.

Resan fortsatte över Lilla och Stora Hammarsundet och gränsen mellan Närke och Östergötland passerades innan det åter blev stopp vid Medevi brunn. Den som inte känner till Medevi kan upplysas om att här har folk druckit brunn sedan 1600-talet. 1678 närmare bestämt. Urban Hierne var den som låg bakom idén att här skulle drickas vatten. Runt brunnen växte det upp ett litet samhälle. Den gode Hierne är annars mest känd i historien för att han ingripit mot de många häxprocesserna, han släkte om man vill vara lite lustig såväl bål som törst!  Hierne var även Karl XI livmedikus. Många av byggnaderna är från 1700-talet och den lilla kurorten blev nästan ett litet samhälle. Hög och låg har här druckit den något gulaktiga vattnet och knådats med gyttja. De tappra deltagarna i vår expedition drack vattnet och givetvis så mådde vi alldeles förträffligt av denna dryck. Vid det lilla apoteket i Medevi som nu är ett litet museum var Torben Bergman 1735-1784 verksam. Denne kemist var den förste i världen som lät tillverka kolsyrad läskedryck och det skedde här i Medevi! Alla som älskar kolsyrad läskedryck må böja sina huvuden i vördnad i riktning mot Medevi.

Ett stenkast från Medevi ligger Övralid den store skalden Verner von Heidenstams sista hem. Här bodde nationalskalden mellan 1925-1940, året han dog. Han ligger begravd här vid sitt älskade Vättern. Heidenstam var inte född vid Vättern, men det var här han tillbringade sin barndoms somrar. Då var det trakterna runt Aspa, närmare bestämt Olshammar i vuxen ålder var det några år vid Vaddö och på ålderns höst var det Övralid. Trots vistelser på andra orter i Sverige och tidvis lång utlandsvistelser var det Vättern och landet däromkring som lockade. I yngre dagar höll han på att drunkna i Vättern men denna händelse förstörde inte skaldens relation med sjön. Han far som han tidvis hade en dålig relation med vilar i Vättern. En av de första kremationsbegravningarna i Sverige var just skaldens far vars aska spreds över vattnet. På Övralid fick Heidenstam besök av vänner och beundrare, Sven Hedin och prins Eugen hade mer eller mindre egna rum att vistas i när de besökte sin vän. Även nationalskaldens danska sambo Kate Bang hade eget rum, men det finns en liten gång mellan hans och hennes sovrum…

En av de många som for till Övralid var Rudolf Hess, den tyske statschefen Adolf Hitlers ställföresträdare. Dessvärre för husets ägares eftermäle uppkom ett rykte att han sympatiserade med den då statsbärande ideologin i Tyskland.

Heidenstam hade ett arbetsrum här på Övralid, men det blev inte mycket skrivet. Redan när han flyttade in hade hans skrivarkrafter nästan upphört. Han lyckads nedteckna memoarer men inte så mycket mer. Han blev med åren allt mer senil och vissa herrar som gick lite väl långt i sin iver att vörda den gamle skalden såg till att Kate Bang mer eller mindre förvisades från Övralid. Det var fult gjort. 20 maj 1940 avled mannen som skrivit Vallfärd och vandringsår, Karolinerna och Nya dikter. Den första titeln var hans debutsamling, den andra är den mest kända verket och den sista var just den sista men också den han fick nobelpris för. Sjätte juni är Övralidsdagen, Heidenstam såg dagens ljus detta datum 1859 och då delas det ut stipendium till skaldens ära till en författare, i år är priset på 300 000:-.   

Besöket inleddes som sig bör med att deltagarna besökte gravplatsen där Heidenstam hans mor och första fru villar. En bit därifrån ligger en hund begraven. Den trogne Vapsen hedrades med en gravsten, även vid Stjernsund har Cassels fyrbenta vänner en grav. Farfarstugan en liten trevlig kaffeservering blev nästa anhalt och priset för en liten kanna kaffe med vetebulle, sockerkaka och två småkakor 60: – får sägas vara prisvärt.

En rundtur gjordes i själva huset och flera målningar som Heidenstam gjort fanns att se bland all annan konst. Den unge Verner funderade på att satsa på måleri istället men valde efter en vis tvekan pennan framför penseln.

Efter Övralid gick resan åter mot Askersund. En liten rundtur igen avslutade färden men innan dessa hade en restaurang besökts. Vädret var under resan gång utmärkt och Såväl Närke som Östergötland har nu besökts av föreningen.

Stjärnsund slott

Stjernsund, tillhåll för såväl prinsar som boskap.

Stjärnsund utsikt över Alsen

Utsikt från Stjernsund mot Alsen som är Vätterns norra del.

Stjärnsund ormskinn

En orm ömsade skinn och måhända tog sig ett dopp?

Medevi solarium

Vad är detta för tortyrredskap? Jo en äldre tids solarium som använts vid Medevi.

Övralid

Övralid, nationalskaldens hem.

Övralid graven

Graven vid Övralid. Tälten som rests är för att Övralidsdagen förbereds.

Folke Filbyter

Inspirerad av Heidenstams bok Folke Filbyter lät Carl Miles göra en staty som ska föreställa Folke, folkungaättens mytiske förfader. Mest kände medlem av släkten är Birger Jarl. Det sägs att statyn har drag av Heidenstam. Denna staty står inne i Övrldi en större modell står på torget i Linköping.

Övralid sovrum

Heidenstams sovrum.

Övralid bibliotek

Biblioteket i Övralid. Värjan är en karolinervärja som nationalskalden fått som gåva av svenska militären.

Övralid 1

Utsikt från Övralids trappa, vid bordet under trädet satt Heidenstam och såg ut över Vättern.

Övralid Farfarsstugan

Kaffe med dopp vid Farfarstugan.

Djuroffer

Djuroffer är något som ibland diskuteras inom nyhedendomen. De flesta avvisar det, och det är bra. Det finns inget som säger att dödandet av djur ingår i själva utövandet av religionen. Man dödar djur för att få mat och andra produkter av djuret, horn att dricka ur, skinn att klä sig i etcetera. Dödandet, eller om man så vill slaktande är endast den logiska konsekvensen om man vill få mat eller annat av djuret. Dödandet har ingen egen funktion. Gudarnas egna djur, Tors bockar och Särimner, Valhalls välkända gris slaktas ofta, men återuppstår. Hade dödandet varit det centrala så hade de knappast kunna återuppstå efter det att slaktkniven träffat dem.

Det är inte omoraliskt att döda djur, och det finns djur som dödat människor. Livet på jorden är som det är. Att leva efter naturens lagar innebär att äta eller ätas. Inget omoraliskt i detta, det enda som är omoraliskt är att inte leva efter naturens lagar. Djurplågeri är dock inget naturligt och ska fördömas.

Hedningar behöver alltså inte ägna sig år djuroffer, dessvärre gör judar och muslimer detta. Men då höjs sällan röster, skäktning är en grym och plågsam slakt av ett djur, dessvärre har en och annan idiot till IS-krigare praktiserat detta ofog till slakt på människor.

Men våra förfäder då de offrade ju djur? Nja de dödade djur och offrade delar av djuret till gudarna och gudinnorna. Men det var inte dödandet som var de viktiga. Att man hällde blod på gudarnas avbilder betyder nog mest att blodet var något som man kunde avvara. Gudarna äter ju inte bokstavligen det som offrats till dem. Idag är det nog bäst att ställa livsmedel man offrar till makterna framför stöttorna.

I äldre tider så var hemslakt något som de flesta ägnade sig åt. Idag har få människor möjlighet till detta. Att offra djur utan erfarenhet och kunskap kan bli en farlig upplevelse. Låt de som är utbildade till att förvandla djur till livsmedel sköta den saken. Om någon hedning lever i en miljö där slakt av djur sker så hamnar saken i ett annat läge.

Gudarna ska ha bra offergåvor, men ett djur som slaktats av en klåpare är knappast en bra gåva, lik lite som en vissnad blomma eller surt öl är det.

Med andra ord, djuroffer är inget nödvändigt för vår tro och inget som vi rekommenderar.

Belöning

Sedan några år tillbaka har Idella Kulturföreningen ett belöningssystem. Vad är då det? Jo det är så att Ideella Kulturföreningen har små resurser men vill ändå göra en insats för att stödja kulturen och miljön i Sverige. Exempelvis från bloggen Ideell Kulturkamp så har vi uppmanat till ekonomiskt stöd till Gotlands igelkottsfond, resandet av en staty ”Vackra karin” i Djura samt att donera pengar till civilförsvaret då de bekämpade förra årets omfattande skogsbrand i bergslagen.  Många medlemmar är ute och reser och besöker såväl museum som kulturhistoriska byggnader som behöver pengar till skötsel och renovering.

Så för att visa stöd och uppmuntran så får den medlem i IKF som donerar pengar till verksamhet som föreningen anser värd att stödja ett poäng för varje krona som donerats. Man sänder då in till IKF en rapport om vad man donerat pengar till, när man gjort det och hur summan är.

Vem vet, kanske kan föreningen i framtiden återgälda donationerna på något sätt?

Frågor om donationer kan sändas till ideellkulturkamp@hotmail.se

Hova riddarvecka

För 26.e året annordnas riddarveckan i Hova. Riddarveckan annordnas tillinnet av slaget vid Hova som utkämpades 1275.

IKF medlemmar har besökt riddarveckan som startade 4 juli och som avslutas den 12 juli. http://www.riddarveckan.com

Hova

Monument över slaget som stod 1275. Birger Jarls söner kung Valdemar och hertig Magnus stred om makten. Magnus segrade och blev kung. Magnus Ladulås som han kallas i historien avled 1290 och var den som införde adeln i Sverige. Valdemar satt i förvar resten av sitt liv. Han hade det ganska bra då han bland annat hade några älskarinnor att trösta sig med.

Svenska dikter del XV På månen som en hund skäller oppå

Svenska dikter del XV På månen som en hund skäller oppå

Georg Stiernhielm föddes i Dalarna 1598. Han tillhörde frälset och var vad man sa en lärd man, studerade i Västerås och Uppsala, skadade handen svårt i en duell. Blev ämbetsman och avled 1672. Stiernhielm har kallats den svenska skaldekonstens fader. Han mest kända verk är Herkules en idag så gott som bortglömd litterärt verk om handlar om man ska leva ett dygdigt liv i ära eller ett i lättja. Men här kommer en liten dikt som kanske håller ännu?

På månen som en hund skäller oppå

Månan i tysthet går sin gång och aktar ej hundglafs.

Så gör en lastlös man som ärliga lever i stillo:

Ler åt gabbarglänts och klaffertunga föraktar.

Runstensresa i Uppland

Runstensresa i Uppland

Två medlemmar i IKF gjorde den 28/6 en runstensresa i Uppland. Första anhalten var Stora Ramsjö Vittinge socken. Där finns ett gravfält från järnålder samt två runstenar. Det har ursprungligen funnits en sten till men den står numera på museum i London! Dessvärre är stenarna något skadade så någon egentlig text går inte att få fram.

Andra anhalten var resans huvudmål. Altunastenen. Denna sten vid Altuna kyrka i socknen med samma namn är en av de mer kända runstenarnas i Sverige. Anledningen till detta är att guden Tor avbildas på en av kortsidorna. Tor avbildas med sin hammare i ena handen sittandes i en båt när han försöker fiska upp Midgårdsormen. Det finns flera bilder men man har inte helt säkert kunnat tyda dess innebörd.

”Véfastr, Folkaðr, ”kuþar” lät resa sten efter sin fader Holmfast [och broder] Arnfast. Både far och son [eller bror] brann, men Balli, Frösten, följet Livstens ristade.”

Är stenens budskap till sentida läsare. Intressant är att en by inte långt från Altunastenen heter Torstuna.

Resan gick vidare, strax utanför Österunda kyrka, nämare bestämt vid klockstapel står en runsten. En gång stod den i kyrkan. När de bestämde att den skulle flyttas slogs den sönder. Toppen av stenen skadades. Två namn nämns på denna skadade sten, Gislög och Järund.

Kort därpå besöktes en sten utanför den lilla byn Hammarby. Stenen var täckt med mossa och någon information om runstenen finns inte.

Vid Nysätra kyrkogård finns ingen runsten, men en märklig grav fick resenärerna att stanna till. På toppen av en gravhög står en sten med bronsrelief till minne av Georg Vilhelm af Sillén. Denne herre var född 1724 och avled 1794. Han hade varit verksam vid svenska ambassaden i Osmanska riket, blivit adlad, riddare av vasaorden och kansliråd. Graven som hans änka lät iordningställa har bland annat följande text:

”Besåg en stor del af christna och ochristna verlden.

Insåg i höga och farliga värv.

Utsåg sig en arbetsam landlefnad.

Tilsåg sit och andras goda.

Ansåg lyckan för intet

Ryktet för något

Samvetet för allt.”

Resan fortsatte och vid Salnecke i Gryta socken mellan slottet och kyrkan står det en sten.  Stenen som är kristen säger:

”Tjälve gjorde bron efter Bolla, sin dotter. Ale och Olev

läto hugga (stenen) efter Tjälve, sin fader, Inga efter sin man.

Gud give lättnad åt deras själ.”

Runstenarna står tätt i uppland. Själva resan tog nog bara en och en halv timme. Men med stopp vid anhalterna tog det förstås lite längre tid.

Slutligen kan också sägas att två rovfåglar, en falk och en vråk sågs samt några harar.

Runsten 4 Runsten 3

De två första stenarna som sågs på resan. Stora Ramsjö.

Altunastenen

Altuna stenen. Tor fiskar upp Midgårdsormen med Mjölner i sin hand.

Runsten 2

Österundastenen. Klockstapel kan skymtas i bakgrunden.

Runsten 1

Stenen i Salnecke.

af sillén

Den märkliga gravstenen till minne af Sillén. Stenen står på en liten gravhög. Änkan ligger begrav i en grav vid högens slutning.

Svenska dikter del XIV Till Förruttnelsen

Svenska dikter del XIV Till Förruttnelsen

Stagnelius är kanske inte helt bortglömd men denna dikt, skriven troligen 1818 är inte hans kändaste verk. 1793 föddes Erik Johan Stagnelius på Öland och 1823 dog han i Stockholm. Som efternamnet antyder var han av prästfamilj. Studier i Uppsala förekom. Som en av de första romantikerna i svensk litteratur har han blivit ihågkommen. Men också för sitt förbrännande liv. Han dog inte 30 fyllda efter ett liv med alkohol och opium. Mycket av det han skrev blev aldrig tryckt i hans livstid.

Till förruttnelsen

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar — på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng — med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! — i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.