Rösta inte!

Nästa år är det val till EU-parlamentet. Men vi IKF uppmanar folk att inte rösta. Kanske inte främst ur ett asatroperspektiv men ingen i föreningen är för EU. Medlemmarnas syn på Europeiska Unionen går från skepticism till ren avsky. Så gör oss glada, strunta i att rösta nästa år!

IKF

Tack alla vänner som hjälper oss!

Många av våra läsare tipsar om oss på olika social medier på nätet. Vi tackar så mycket. Ideell Kulturkamp synd mer och mer och dess artiklar läses av allt fler. Hedendomen kommer tillbaka tack vare er vänner!

Må Freja, Gefion och Eir välsigna er alla goda och glada hedningar som gör reklam för oss!

Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918

Den fruktansvärda katastrofen på Vättern 20 november 1918

En av Sveriges mest kända fartygskatastrofer ägde rum onsdagen 20 november 1918. Då förliste S/S Per Brahe och alla ombordvarande drunknade. Platsen för tragedin var Vättern, Sveriges näst största sjö känd för sitt plötsliga väderombyte. Ena stunder sol, nästa storm och orkan, så är Vätterns väder. En av anledningarna till att denna förlisning blivit känd och gett upphov till stort antal böcker och artikel beror på att den kände konstnären John Bauer med familj tillhörde de som omkom.

Per Brahe började byggas i Motala 1855. Två år senare kom ångfartygets jungfrufärd. Resan gick från Jönköping upp till Stockholm via Göta kanal. Många långresor gjordes men det var främst i Vättern fartyget vistades. Reparationer och underhåll gjordes och 1870 byggdes fartyget ut för att kunna ta fler passagerare. Troligen var det nu en ny ångmaskin tillkom.

Girighet är mänsklighetens signum. För att få ut så stor vinst lät fartygets ägare lasta så mycket som möjligt på fartyget. Man försökte även få med så många resande också ska tilläggas. Berättelser att Per Brahe var så tungt lastat att resa omöjliggjordes finns men också att andra fartyg kommit till hjälp genom att delar av lasten flyttades över. Troligen har det också fuskats med lastlistor. Allt nog, Per Brahe hade ofta mer last än vad som var tillåtet.

Tisdagen den 19 november 1918 lastade Per Brahe såväl gods som människor. Platsen för detta var den lilla småländska staden Gränna. Omkring klockan elva på kvällen avgick Per Brahe och resan skulle till Hästholmen på andra sidan sjön. Inalles var det 24 personer ombord. 16 tillhör besättningen och de andra är passagerare. Kapten, styrman, två maskinister, en rorgängare, två eldare, fem matroser, en restauratris med två biträden samt en städerska. Innan Per Brahe anlänt till Gränna hade Jönköping tidigare på dagen besökts och last hade tagits ombord. I last fanns järnspisar, plogbillar och symaskiner tillverkade i Huskvarna. I Gränna lastades det fruktmos, staden är berömd för sina päron. Moset var placerat i stora kaggar på mellan 300-800 kilo. 75 kaggar fanns ombord. Förutom frukt fanns det omkring sex ton potatis med i lasten. Lastningen hade tagit tid och fruktmoset blir lätt förstört i dålig väderlek så man gav sig av trots att det var sent på kvällen och lasten dålig surrad. Värdet på lasten ska i dåtidens pengavärde varit omkring 300 000 kronor. Det var natten mellan 19 och 20 november kallt och snöstorm. ”Går det inte på tok den här gången, går det aldrig på tok” ska Boija sagt innan avfärden.

Resan påbörjades men strax utanför Hästholmen, kanske så nära som 500 meter från land gick S/S Per Brahe under. När ångfartyget skulle vända in mot Hästholmen hade vinden tilltagit och blivit storm. Nu tog lasten som inte surrats och försköts mot styrbord. En del av lasten föll överbord och fören lättade. Fartygets akter låg dock fortfarande tungt lastad och vatten strömmade in. Lasten på däck hamnade framför dörrarna och hindrade dessvärre nu de ombordvarande för att komma ut. De som var ombord bland dem kapten Boija hade redan av vågorna hamnat i vattnet. Förlisningen gick troligen fort och Per Brahe hamnade på Vätterns botten 32 meter under vattenytan. Fören låg högre än aktern. Redan morgonen därefter insåg man vad som hänt. Last och annat flöt i land bland annat en sko tillhörande treårige Bengt Bauer. Några personer boende vid Hästholmen sa senare att de hört ett ”starkt brus utifrån sjön” under katastrofnatten. Troligen hörde de när vattnet strömmade in i fartyget.

Per Brahe bärgades. Fyra år efter den fruktansvärda katastrofen såg ångfartyget åter dagens ljus. De flesta som var ombord hittades. John Bauer hittade i en trappa, troligen hade han försökt komma ut.  Hans fru Esther och sonen låg i sin hytt omfamnade varandra. En passagerare hittades nedbäddad i sin säng medan två andra kvinnor hittade omfamnade varandra.  Kaptenens kropp hittades inte och det fanns skrönor om att han tagit de pengar som skulle funnits ombord och smitit till Amerika. Per Brahe visades runt som ett slags bisarrt nöje där folk kunde beskåda tragedin. Men efter nyhetens behag såldes fartyget vidare. Det ska sägas att ångmaskinen ombord fungerade efter fyra år på Vätterns botten.

Bastedalens varv i Närke restaurerade fartyget och namnet ändrades till Östergyllen. Efter några år döptes den om till Kallerö och sedan till Åland II. Då gick ångfartyget mellan Mariehamn och Åbo. 1958 togs den ur trafik och högs upp två år senare.

Litteratur
Bergqvist Per Brahes undergång och bärgning 1980 .P.A Nordstetds & Söners förlag. Malmö.
Jörälv Sällsamheter kring Vättern 1986. Rabén & Sjögren. Kristianstad.
Lindorm Gustav V och hans tid 1907-1918 en bokfilm 1943. Wahlström & Widstrand. Stockholm.

Ångfartyget S/S Per Brahe

Troligen ungdom porträtt av kapen Boija. Theodor Boija föddes 1878 i Norrland, Blev kapten 1906.

John Bauer målade många motiv från asatron. Fru Esther ska suttit modell till gudinna Freja. Måhända det är Vättern som syns i bakgrunden?

Asatron levde vidare i sagorna: Den väntande jungfrun

Asatron levde vidare i sagorna: Den väntande jungfrun

”Unge Hr Svedendahls wijsa” handlar om ädlingen Svedendal och nedtecknades på 1690-talet. Den är även känd från Danmark och kanske kommer den därifrån. Skåne nämns ju i visan. Men dagens Sydsverige är ju det forna Norddanmark. Visan eller balladens huvudperson ger sig iväg till sin döda moder för att få hjälp och råd med vem han ska gifta sig med. Då visan inte är allt för känd återges den här i den nedtecknade versionen, den återges som faksimil ur ”SVENSKA LANDSMÅL OCK SVENSKT FOLKLIV” från 1928:

Unge Hr Svedendahls wijsa:

Dett war dhen unge Hr Svedendahl
han skulle dhen Bålden leka,
så trilla han dhen för Jungfrunes Buur
dhet giorde hennes kinder så bleka:
du lär och bär din ord wäll:

Han trilla dhen Båld för Jungfrunes foot,
sielfwer han effter geck;
så feck han sorg i sinnet
för än han Båldent feck:
du leir etc:

Hörer du Unge Hr Svedendahl
hwad iag sägr dig,
du trilla till Båld för din fästemö,
och trilla honom intet för mig
du lär etc:

J Sittien här alla mina män
i dricken miödh uhr Sölfskåhl,
Emädan iag går på hårda Stallbärg
och gifwer min Moder måhl
du lår’ etc:

J Sittien här alla mina män
i dricken miöd uhr Sölfhorn,
medan iag går på hårda Stallbärg
och talar med min moder 3 ord:
du etc:

Dett wahr den Unge Hr Svedendahl
han begynte på sin Moder att kalla:
der rembna dhe Muhrar
och så dhe hårda Hallar.
du etc:

Hwem ähr dhet som mig wäcker
eller hwem ähr dhett som mig kallar:
medan iag må intet Sofwa med roo
alt under dhe hårda Hallar
du: etc:

Jngen på Eder wäcker
och ingen dher till Swarar
utan dhen Unge Hr Svedendahl:
han will med sin Moor 3 ord tala:
du etc:

Hörer i min k: Moder
Hwad iag säger ehr,
weten i hwar min fästemö ähr
i döllien dhet intet för mig:etc

Ja så Män det wet iag nu
dhet säger iag för wist,
hon sitter i Nionde konungarijk:
hon’ wäntar så effter tigete:

Tig will iag gifwa hästen god
som bära skall dig fram,
han löper så lätt öfwer Salta watn:
som öfwer dhet löfgröna land etc:

tig will iag gifwa ett Swärd så gott
som glima skall ved tin sijda:
hwar den tijdh dhu tänker på mig
med freden skall tu rijda: etc

tig skall iag gifwa Gullet så röd
som glima skall i tina händer,
när tu korner i Jungfrunes Buur
så grant skall hon tig kienna etc

dhet war dhen unge Hr Svedendahl
han rijder på främmande land
så fick han see dhen herde
som kiörde dhet fä på strand etc

Hörer du lilla fäherde
hwad iag nu säger dig
hwem äger dhett fä du kiörer
till Strand för tig: etc

Jag tör intet för eder höga häst
eller för eder Gull så röd,
dhet sitter en Jungfru i Buuren
hon hårt för böd mig dhet. etc:

Hör du lilla fä herde
hwad iag säger tig:
blef’ iag konung på dhetta land
en Riddar gör iag af tig:

dhet sitter en Jungfru i Buren
hon wefwer gull i Laa:
hon wäntar en riddar från Skånes landh
som heter Hr Svedendahl:

Alla dörar ähro utaf Jiärn
och låsarna utaf ståhl
dher ligga 12: Snöhwita Biörnar
dhe hålla om Jungfrun wård etc:

dhet war dhen unga Hr Svedendahl
han rijder i Jungfrunes Gård,
Alla dörarna öpnades
och låsarna föllo ifrån’
stilla låg alla 12: Biörnar
dhe rörde sig icke ett hår etc:

dhett wahr unge Hr Svedendahl
han steg inom dörana tree
Men dhet war Jungfru Spegelklar
hon honom men ögona Neg: etc

Hören i Unga Svedendahl
Hwad jag säger ehr
mötte eder någon fäherde
som kiördes dhet fä för sig: etc

Ney så men dhet giorde dhet ey
dhet säger iag nu förwist.
utan en lijten Nechtergal
han sjunger så wåkert på qwist etc

dhet war Jungfru Spegelklar
hon tog Hr Svedendahl i sin fambn
dhetta land och rijke
skall wahra Bägges wårt gagn
du lärs etc:

Med råd av sin döda moder får hjälten sin älskade. Men berättelsen syns vara äldre än 1600-talet. För det verkar som om grundmotivet redan finns med i den äldre Eddan. I de två sångerna om Svipdag är grundberättelsen den samma. Den unge Svipdag hämtar hjälp av sin döda moder som ligger begravd. Modern vaknar till liv och sjunger trollsånger som ska skydda sonen. Fortsättningen på berättelsen följer i sången om Fjölsvinn. Svipdag kommer nu fram till den plats där hans tillkomande sitter och väntar. Han kommer i samspråk med väktaren Fjölsvinn som när han får klart för sig att det är Svipdag öppnar porten och de älskade förenas. Fjölsvinn är ska tilläggas ett av Odens binamn. Menglöd har många forskare associerat med Freja, den mäktigaste gudinnan i den förkristna tron i Norden.

Det som förenar

Huvudmotivet den unge mannen som söker hjälp av sin döda moder för att få tag i den väntande jungfrun. Namnen Svipdag och Svedendals har en viss likhet.

Det som skiljer

I Eddan har den unge Svipdag tvingas ut för att leta efter sin tillkommande av en elak styvmor. Denna styvmoder nämns inte i den medeltida balladen, annars är ju styvmödrar ett ganska tacksamt motiv i sagor och sägner.

Slutord

 Berättelser om hjältar som måste utföra stordåd och prövningar för att få sin utvalda finns det flera exempel av i historien men det finns i Svedendals visan stoft från hednisk tid. De båda har ett gemensamt ursprung även om mycket skiljer dem åt. Grundmotivet är detsamma och det kommer från hedendomen.

Svipdag med Menglöd/Freja.

När Tor blev Torsten en synkretistisk hypotes

När Tor blev Torsten en synkretistisk hypotes

I den förkristna religionen spelade källor en viktig roll. I myterna nämns Urds brunn och Mimers brunn. Man har offrat i källor och vattendrag. Än idag finns det önskebrunnar, en kvarleva från förkristen tid. Att vissa källor ansåg vara mer heliga och kraftfulla än andra kan bero på flera orsaker men vatten har olika kvalité. Vissa källor kan haft en viss mineralsammanställning som gjort att de ansetts vara extra hälsobringande. Vatten spelar en viktig roll även i kristendomen. Dopet sker som bekant i vatten och man lät ”kristna” en del källor.

I Västergötland i Kinne härad mellan Lerdala och Götene ligger utanför gården Lilla Bjurums gård resterna av ett kapell och en källa som i modern tid restaurerats. Källan är helgad åt den helige Torsten. Detta helgon är ett mycket lokalt sådant. Helgonet har i princip bara dyrkats just vid källan och kapellet.  Denna del av Västergötlands mest kända helgon är annars Sankta Helena även kallad Elin av Skövde som har anknytning till såväl Götene som hemorten Skövde. Om Torsten finns en kortfattad berättelse som säger att en hednisk bonde hade en vallpojke vid namn Torsten. Denne Torsten vallade bondens boskap och lät varje dag släppa lös kreaturen. Under dagen bad Torsten böner och han hade valt ut en sten där han ofta bad. Varje kväll kom alla djuren tillbaka. Bonden ogillade Torstens religiösa tankar och lät en dag ta bort en av tjurarna och när Torsten inte kom tillbaka med djuret anklagade hans herre honom för stöld och dödade honom. Mordet ska skett vid den sten Torsten brukade be.

På gården skulle sedan slaktas och frun i huset förebrående sin make för mordet och ansåg Torsten vara ett helgon och levde vidare hos den kristne guden. Bonden sa då att Torsten var lika död som djuret de dödat. Men då hände det att oxen eller tjuren fick liv och stod upp på sina klövar. Källan som finns vid kapellet skulle ha bra vatten för nötkreatur som blivit sjuka och Torsten har som helgon just haft hand om dessa djur. I samma socken ligger en mäktig dödisgrop på en åsbildning kallad Tjursgraven, förvanskad till Torsgraven.  En så kallad ättestupa finns även i närheten. Kapellet revs redan under medeltiden kanske innan reformationen. Erik Dalberg har dock med en avbildning av källan i sitt berömda verk Suecia antiqua et hodierna. Torsten har aldrig haft vad vi vet någon helgondag och ingen avbildning eller attribut är känd.

Delar av legenden påminner lite om Tors färd till Hymer. Tor får order att gå till jätten Hymers oxar för att få bete när de ska ge sig ut på fiske. Hymer är svekfull mot Tor och försöker skada honom. Även här spelar vatten och tjuren viktig roll även om vattnet som åsyftas är havet och tjuren är betet Tor försöker fånga Midgårdsormen med. Tor är ju böndernas gud och kanske trodde man att han kunde skydda boskap. Tor kan med sin hammare i alla falla väcka upp sina bockar. Tor åkallade man när farsoter härjade. Adam av Bremen skriver att svearna offrade till Tor då farsoter härjade. Till historien om källan hör det att den aldrig fryser om vintern.

Det är nog inte för djärvt att källan ansåg vara helig i förkristen tid och Tor är guden man offrat till. Om det funnits en verklig Torsten eller om man bara lanserat berättelsen om honom när kristendomen kom och man fortfarande trodde på källans kraft vet vi inte. En svensk som konverterat till katolicismen och bosatte sig i Polen Johannes Vastovius död 1643 skrev om Torsten och menar att han bragts om livet ungefär samtidigt som det mer kända helgonet Botvid, Södermanlands apostel dödades. En del säger detta skedde omkring 1120 andra att det ska skett cirka 1080. På 1080-talet ska i alla falla Svealand en hednisk reaktion uppkommit och den kristne kungen inge den äldre fördrevs några år och hans svåger Blot-Sven styrde. Av det lilla källmaterial som finns kan vi nog ändå slå fast att det är fråga om synkretism, den hedniske Tor blev den kristne Torsten.

Litteratur:

Adam av Bremen Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. 1984. Helsingborg.
Larsson Heliga vatten, Vattencentrerad kult och vattnets symbolik under Skandinaviens kristnande. Kandidatuppsats i arkeologi 2013. Stockholm.
Lundahl Det medeltida Västergötland. 1961. Lund.
Lindskog Försök till en korrt beskrifning om Skara Stift. Faksimil av 1812 år upplaga 1985. Ed.
Pegelow Helgonlegender i ord och bild. 2006. Kristianstad.
Theliander Det medeltida Västergötland, en arkeologisk guidebok. 2004. Riga.
Westerdahl Bjurums kyrka och dess myter, artikel i Skövde nyheter 21 januari 2018.
Thomaeus Skandinaviens Kyrko-Häfde från äldsta till nuvarande tider. 1835. Christianstad.

Källan som helgats till Torsten den helige idag.

Källan som den skildras ur Suecia antiqua et hodierna.