Slaget vid Kivinebb 1555

En av Sveriges mindre kända krig är den konflikt som fått namnet stora ryska kriget som varade mellan 1554-1557. Kriget utbröt då det var olika åsikter mellan svenskar och ryssar var gränsen gick i Karelen. Vilken sida, svensk eller rysk som startade kriget är oklart. Det var ofta ganska oroligt vid gränsen och svenskar och ryssar gick ofta över gränsen för att plundra. Kriget utbröt på allvar slutet av 1554 och pågick tills ett stillestånd slöts 1557. Ingen vann och ingen förlorade. Sverige styrdes vid denna tid av Gustav Vasa och ryssarna ledare var Ivan IV även kallad den förskräcklige.

I januari 1555 hade en stor rysk här försökt inta staden Viborg. De drog sig snabbt tillbaka då de insåg att de inte kunde inta staden. I mars var de åter på frammarsch. Huvudhären på kanske så många som 12 000 man marscherade västerut. En mindre styrka fanns för att möta dem. Omkring 560 man fanns som försvarade gränsen. Dessa bestod av omkring 100 ryttare, 60 knektar och 400 uppbådade bönder. Det fanns några pjäser med artilleri av lättare modell. De flesta på svenska sidan hade skidor, det hade snöat mycket och vägarna var översnöade. 11 mars möttes de både styrkorna.

Ivan Bibikov hette den ryske befälhavaren han ledde sina trupper fram till Kivinebb. Till Bibikov och de andra ryssarnas förvåning stod den lilla svenska truppen kvar och visade att de inte tänkte ge sig av. Trupperna stod ganska nära varandra. Ivan Bibikov gav order om att en bägare med brännvin skulle ges honom. Bibikov drack de svenske till och slängde sedan bägaren. Denna något udda sed betydde för samtidens människor en förolämpning. Ryssarnas befälhavare gav order om anfall, men anfallet kom av sig. Svenskarna avlossade sina kanoner och en av de första som stupade var Bibikov. Ryssarna möttes av ett svensk motanfall och de på svenska sidan som hade skidor och skjutvapen spelade en viktig roll i striden. De som var utrustad med skidor och eldvapen avlossade sina vapen på nära håll drog sig tillbaka för att ladda om och sedan anfalla på nytt. Ryssarna hade i den djupa snön svårt att göra motanfall mot dessa ”skidekarlar”. Ryssarna började fly. Svenskarna var få så någon förföljdes i stor skala kunde de inte göra. Men det hela slutade med mellan 300-600 döda ryssar, 29 fanor och 500 hästar. Många ryssar slängde sina vapen när de flydde så vapen att utrusta 2000 man med fanns när bytet ihopsamlats.

Svenskarna leddes av den adelmannen Jöns Månsson som tillhörde den ätt som sedan kallade sig för Ulfsparre. Vi vet inte så mycket om denne segrare men han tros vara född i Finland och dog omkring 1570.

Kivinebb är den socken där slaget stod. Finnarna brukar kalla striden för slaget vid slaget vid Joutselkä, efter en by i närheten. I dag är Joutselkä och socknen den ligger i en del av Ryssland.

Det finns ingen samtida bild av slaget. Så här har en finsk konstnär tänk hur det gått till.

Svenska dikter del XXXVII Det skiner en sol och det blåser en vind

Välborna Harriet Augusta Dorotea Löwenhjelm adliga ätten 1791, föddes i februari 1887 och avled 31 år gammal maj 1918. Fadern var överste och kammarherre. Ganska tidigt uppmärksammades dotterns konstnärliga anlag. Harriet Löwenhielm målade och studerade tidvis konst men det hon blivit känd för är sina dikter. Vid 17 års ålder följde dottern med sin fader på resa. Färden gick till Ceylon och det är troligen att våt poetissa drabbades av den lungtuberkulos som senare tog henens liv där. 1913 konstaterades att det var lungtuberkulos och de sista åren var ofta på sanatorium. Att teckna och skriva vers var ett sätt att fördriva tiden och måhända den ångest som kan drabba en ungmänniska som har en dödlig sjukdom. De första verken av Löwenhjelm präglas av ironi och kvicketer, men senare blir det dessvärre inte förvånande mer allvarligt och existentiellt. Harriet Löwehjelm blev känd först efter sin död då dikterna utkom 1919. Hon lever främst vidare genom två, tre dikter var titlar är Jakt på fågel, Tag mig. Håll mig. Smek mig sakta. Men här kommer en mindre känd dikt.

Det skiner en sol och det blåser en vind

Det skiner en sol och det blåser en vind

på slätten där jag går.

Jag är en gammal lustig pan,

som vankat i många år.

Vad är det för grå förfallen gård,

som ligger öde och låst?

Vad båtar ett hem? Hela jorden är min,

där jag vandrar i sol och i blåst.

I skogen bland drösslande röda löv

har vinden gått till ro,

det gliser sol mellan stammarna,

där ekorrungarna gno.

Hela da´n har det ljudit en flöjtmelodi,

densamma igen och igen,

den har drunknat i blåst, men i skogens lä

kan bättre jag höra den.

Det är en lustig dur-melodi,

men den spelas i klagande moll

av en ensam vandrande höstlig pan

eller faun eller annat troll.

Svensk matkultur del V: Kolsyrad läskedryck

Läskande drycker finns nog i de flesta kulturer, men den kolsyrade läskedrycken är faktiskt en svensk uppfinning. Själva drycken ska dock inte behandlas särskilt ingående, det får räcka med att det egentligen finns två sorters kolsyrade läskedrycker. Mineralvatten och de som är baserade på en saft av frukt eller bär. Socker och färgämnen brukar ingå i de sistnämnda. I praktiken kan ingen privatperson kolsyra sin egen dryck utan läskedrycken är ett livsmedels som man köper. I dag finns det maskiner man kan köpa för egenframställning av drycken.

Kolsyra, Acidum carbonicum i drycker var känd innan, det fanns i olika öl, cider samt en del vinsorter. Denna kolsyra uppstod på naturligväg. Den kolsyrade drycken är en uppfinning. Det ska inte heller förglömmas att kolsyra finns i olika vattenkällor i naturen. Det finns ofta i så kallade surbrunnar. Vid dessa surbrunnar har sedan olika sorters brunnsorter byggts. Ramlösa, Loka och Medevi är svenska brunnsorter.

I Låstad en socken i Vadsbo härad utanför Mariestad föddes på Katrinebergs kungsgård en man som fick namnet Torben Olof Bergman. Datumet han föddes var 9 mars 1735. Unge Bergman var begåvad och studerade först i Skara och sedan i Uppsala. Som den 1700 tals människa han var studerade han inte bara et ämne utan det lästes biologi, matematik, astronomi och inte minste kemi. 1764 invaldes Bergman i Kungliga Vetenskapsakademien, 1767 blev Bergman professor. 9 mars är fortfarande en märkesdag i almanackan Torben och den andra namnformen Torbjörn har namnsdag detta datum.

Det som gör Bergman intressant för vår berättelse är att han forskade om kolsyra och kom på vid tiden runt 1775 hur man tillverkar mineralvatten på konstgjord väg. 1784 7 september avled Bergman vid Medevi brunn och begravdes i kyrkan i Västra Ny.

Några år efter Torben Bergmans upptäckt byggde dennes lärjunge, Johan Gottleib Gahn 1745 – 1818, en mineralvattenmaskin efter Bergmans principer och började tillverka vad han kallade Fahlu Soda med konstgjorda bubblor. Därefter spred sig den konstgjorda kolsyran genom landet tämligen fort.

Den svenska kemins fader Jöns Jacob Berzelius 1779 -1848 som arbetade en tid som apotekrare i Medevi fortsatte arbetet. Berzelius provade att tillsätta extrakt av kryddor, fruktsaft och vin till mineralvattnet och därmed var själva grundprincipen med kolsyrad läskedryck färdig. Drycken såldes dock inte utan fanns främst vid olika brunnsorter och vid apotek. Först 1835 började försäljning. Det skedde i Stockholm och mannen som började med denna kommers var apotekaren Fredrik Kjernander 1799-1857 som sålde drycken vid Djurgården. Nu började handeln men också drickandet komma i gång på allvar. Omkring 1905 började den första kolsyrade läskedrycken säljas med etikett. Det var Nordstjernans Mineralvattenfabrik som sålde vad man kallade Citron-Brus.

Det började tillverkas sockerdricka i Sverige vid denna tid, men den var inte kolsyrad på konstgjordväg, den bryggdes och fick jäsa ungefär som öl. En sista personberättelse ska vara med i vår kolsyrade historik. Robert Roberts 1866-1932 med sin son Harry började runt 1910 i Örebro sälja smakessenser till bryggerier. Herrar far och son var inte speciellt förtjusta i alkohol och ville få fram ett alternativ till öl. Harry kom på det som blev julmust. En kolsyrad läskedryck med humle och malt. Sedan kom påskmusten. Champis är en annan dryck som familjen tog fram och den hade karaktär av lyxläskedryck.

Idag är läskedrycker och mineralvatten dagliga konsumtionsvaror. Men glöm inte varifrån dessa blöta varor kommer ifrån och hedra männen bakom genom att skåla. Men skåla ej i vin eller öl!

Torben Bergman

Robert Roberts

Läskedrycksetiketter

Hell Siv!

8 mars är det Siv i almanackan. Vi passar på att sända vår asynja, mor till Trud och svärdotter till Oden en tanke.

Svenska dikter del XXXVI Ögonen slutna

Ola Hansson levde mellan 1860 och 1925. Hansson föddes som son till en lantbrukar som dock hade det så bra ställt att han lät sina söner studera. Ola som var den yngste studerade i Lund och började 1880 publicerade dikter i lokalpressen. Första diktsamlingen kom 1884. Året därpå kom Notturno som blev genombrottet för den unge skalden. Två år senare kom samlingen som gjorde skandal Sensitiva amorosa. Den ansågs vara osedlig och gjorde Hansson något avog mot svenska kritiker. Hansson gifte sig ed danska författarinnan Laura Mohr och flyttade från Sverige. Familjen, det blev en son flyttade runt i Europa, främst Tyskland och Schweiz. Från början inspirerad av Nietzsche fick Hannson en kris och blev ett tag katolik. Laura Mohr var en tid på sinnesjukhus. Ola Hansson var dock mycket produktiv och dikter, romaner och mycket mer skapades. Skåne var trots allt kringflackande en inspirationskälla. Hösten 1926 avled Hansson i blindtarmsinflammation. Hansson tyckte att han borde ha nobelpriset i litteratur, det fick han inte, men han blev den förste att motta Gustaf Frödings stipendium.

Dikten Ögonen slutna kommer från diktsamlingen Notturno som kom 1885.

Ögonen slutna

Ögonen slutna

Ögonen slutna,

från min vrå

ädla visor

jag lyssnar på.

Vårnatten sänker sig

sval och skum.

Slätten derute

hvilar stum.

Bäfvande vemodsfull

jag hör

vyssande sus

i vassens rör,

trampet af dansen

i skog och äng,

tonande tyst ur

stråke och sträng.

Enkla visor

om sven och mö,

visor om vårsol

och vintersnö,

som i toner

gråta och le

folkets lif

i lycka och ve.

In genom fönstret

ångar len

doften af blommande

syrén.

Rundt uti natten

tyst det gror.

Slätten hvilar

i månskensflor

Den snälla ”världsreligionen”

Buddism ska av en del personer anses vara den snälla världsreligionen. Den ska också mest uppfattas som en slags filosofi och inte religion. Men då begår man ett misstag. Religioner måste inte vara ökenreligioner som predikar monoteism. Men att buddism ska vara en snäll religion bevisas ju av det faktum att en och annan klåpare inom denna religion som munken på bilden som bränner sig till döds. Är man inte snäll mot sig själv, då kan man inte vara snäll mot andra. Och vad är det för människosyn som finns i Sydostasien? Vissa länder  där de flesta är buddister är kända för prostitution och annat snusk. Nej buddism är inte en snäll religion!

Och som vanligt, vi tar bara och diskuterar med folk som delar vår värdegrund!

En religion för sexturister, men inte polyteister. Usch för buddismen!

Svenska skådespelare del IX: Douglas Håge

Douglas Håge föddes och dog i Göteborg. Mellan vaggan och graven hann denne Thalias tjänare med mycket under sin karriär som skådespelare på scen och film. Douglas Hansson föddes 6 mars 1898. Namnet Håge lades till senare. Fadern var sjöman, uppväxten skedde i Masthugget. Teaterintresset kom tidigt och i ungdomen började han intressera sig för att inte bara se teater utan även utföra den. 1917 började Håge med amatörteater, fick sedan sin egentliga debut i Uddevalla två år senare.

I början av 1920 – talet for Håge till Finland för att spela teater. Det var här som enligt honom själv fick sin egenliga teaterutbildning. När det inte spelades teater i Finland for Håge hem till Sverige och drog runt i folkparkerna. Revyer tog en hel del tid, Håge var engagerad hos flera revymakare men framförallt Klangenrevyerna och hos Kar De Mumma. 1927 gifte sig Håge med Maja Håkansson från Borås, även hon var skådespelerska och sångerska. Sin filmdebut gjorde Håge 1932. Totalt blev det 102 filmroller. Många av rollerna var ofta små arga gubbar och när Douglas Håge en dag tröttnade på det bad han Rune Moberg, känd manusförfattare ge honom en mer komisk roll. Moberg skrev manus om Lilla Fridolf en toffelhjälte som lever tillsmans med sin fru Selma. Paret skildrades i radio 1955. radioserien blev populär och det blev även fyra filmer med Håge i huvudrollen. En serietidning blev det också där Fridolf bär Håges drag. Serien fortsätter för övrigt än i dag.

Även om filmerna om Lilla Fridolf blev de mest populära så var Håge med även i mer dramatiska filmer som Musik i mörker 1948 i regi av Ingmar Bergman och Hemsöborna 1955 i regi av Arne Matsson för att ta några exempel. Sista rollen var i Sängkammartjuven från 1959. Den hade premiär i december 1959. Då hade Douglas Håge dött några veckor tidigare den 18 november i en hjärtattack.

Douglas Håge med Hjördis Petterson. Eller ska vi säga Fridolf och Selma?

Asatron är en poesireligion!

Det är en vanlig uppfattning att den förkristna religionen endast bedrevs som kult framför gudabilder och det hölls någon ritual framför dessa. Riktigare är väl att hävda att religionen till stora delar var en poesireligion. Om asatron som vi kallar denna religion endast hade varit en kult där offer frambars och utfördes framför träfigurer då hade man aldrig lagt ner så mycket möda på just poesi. Otaliga kenningar och heitin, flera olika sorters versformer som blev allt mer och mer komplicerade. Allt detta talar för sig själv, asatron var och är en mycket mer komplicerad religion än vad många tror.

Troligen är det just detta att poesin var den centrala delen av religionen. Ja, de fattigaste och enklaste människorna kanske inte kunde uppfatta denna tro så. Men hos stormännen som ladejarlarna och andra växte det upp en hovtradition med skalder. I denna religion, denna asatro för stormän och vikingar var en del av kulten att kunna framställa verser, men också att kunna förstå dem. Genom att göra verser och dikter positionerar skalden att han kan och behärskar inte bara diktkonsten utan har stora kunskaper i religionen. Åhörarna bevisar genom att förstå dikterna att de har i sin tur kunskaper i religionen.

Troligen har inte alla gudmakter haft en kult i vanlig mening. Men det har heller inte behövts, dessa gudmakter levde och verkade just i poesin. Man kan kanske tala om rent litterära asar och asynjor. Men det gör inte dessa gudmakter sämre.

Med alla gudamakter samt namn de har bredvid sina vanliga namn uppkom en mycket komplicerad tro. Dessvärre blev den så komplicerad att det för många enkla människor var mer lättfattligt med den nya religionen som bara förkunnade tron på en gud samt att det bara räckte med att en död man var en frälsare som kunde ge evigt liv. Man behövde inte tänka eller fundera, än mindre ta sig tid och möda att förstå poesi, det räckte ju med att bara tro. Asatron var knappast en primitiv religion med okunniga men råa vikingar som offrade djur och gapade och vrålade. Asatron var en mycket komplicerad religion för och av människor med hög intelligens och levnadsvisdom. Ingenting som senare gjorts när det gäller poesi och diktning har överträffats på över tusen år. Kristendomen började först ifrågasättas när bibeln översattes till folkspråken och folk insåg att det finns väldigt mycket ologiska luckor.

Den del av asatron som inte krävde så mycket poesi eller andra tankeövningar, den överlevde i vis mån och gjort det in i nutiden. Hit hör årsfester och seder som att sätta ut mat till tomten. Men vill vi förnya asatron och hitta rötterna till denna tros innersta kärna, då måste vi studera dikterna och sångerna i eddan men också i de andra källor som överlevt religionsförsämringen. Asatron var en poesireligion, som poesireligion måste den återfödas!

Henrik Andersson

I fädrens spår för framtida segrar!

Vasaloppets stolta valspråk är: ” i fädrens spår för framtida segrar!” Nästan alla känner till devisen som står målad över målporten i Mora. Men hur många vet att det var adelsmannen, konstnären och pionjären inom hembygdsrörelsen Gustaf Ankarcrona som är dess upphovsman?