Asatron är en poesireligion!

Asatron är en poesireligion!

Det är en vanlig uppfattning att den förkristna religionen endast bedrevs som kult framför gudabilder och det hölls någon ritual framför dessa. Riktigare är väl att hävda att religionen till stora delar var en poesireligion. Om asatron som vi kallar denna religion endast hade varit en kult där offer frambars och utfördes framför träfigurer då hade man aldrig lagt ner så mycket möda på just poesi. Otaliga kenningar och heitin, flera olika sorters versformer som blev allt mer och mer komplicerade. Allt detta talar för sig själv, asatron var och är en mycket mer komplicerad religion än vad många tror.

Troligen är det just detta att poesin var den centrala delen av religionen. Ja, de fattigaste och enklaste människorna kanske inte kunde uppfatta denna tro så. Men hos stormännen som ladejarlarna och andra växte det upp en hovtradition med skalder. I denna religion, denna asatro för stormän och vikingar var en del av kulten att kunna framställa verser, men också att kunna förstå dem. Genom att göra verser och dikter positionerar skalden att han kan och behärskar inte bara diktkonsten utan har stora kunskaper i religionen. Åhörarna bevisar genom att förstå dikterna att de har i sin tur kunskaper i religionen.

Troligen har inte alla gudmakter haft en kult i vanlig mening. Men det har heller inte behövts, dessa gudmakter levde och verkade just i poesin. Man kan kanske tala om rent litterära asar och asynjor. Men det gör inte dessa gudmakter sämre.

Med alla gudamakter samt namn de har bredvid sina vanliga namn uppkom en mycket komplicerad tro. Dessvärre blev den så komplicerad att det för många enkla människor var mer lättfattligt med den nya religionen som bara förkunnade tron på en gud samt att det bara räckte med att en död man var en frälsare som kunde ge evigt liv. Man behövde inte tänka eller fundera, än mindre ta sig tid och möda att förstå poesi, det räckte ju med att bara tro. Asatron var knappast en primitiv religion med okunniga men råa vikingar som offrade djur och gapade och vrålade. Asatron var en mycket komplicerad religion för och av människor med hög intelligens och levnadsvisdom. Ingenting som senare gjorts när det gäller poesi och diktning har överträffats på över tusen år. Kristendomen började först ifrågasättas när bibeln översattes till folkspråken och folk insåg att det finns väldigt mycket ologiska luckor.

Den del av asatron som inte krävde så mycket poesi eller andra tankeövningar, den överlevde i vis mån och gjort det in i nutiden. Hit hör årsfester och seder som att sätta ut mat till tomten. Men vill vi förnya asatron och hitta rötterna till denna tros innersta kärna, då måste vi studera dikterna och sångerna i eddan men också i de andra källor som överlevt religionsförsämringen. Asatron var en poesireligion, som poesireligion måste den återfödas!

Henrik Andersson

2 comments on “Asatron är en poesireligion!

  1. […] Henrik Andersson skriver på bloggen ”Ideell Kulturkamp” såhär: […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s