17 mars en dag som firas på flera håll i Europa

17 mars är en dag som uppmärksammats i Sverige, främst på Gotland. 17 mars har ansetts vara den första vårdagen. Gertrud påstås vara ett helgon som levde i det som är dagens Belgien på 600 talet fvt. Hon ska skydda mot råttor och är ett helgon för trädgårdsarbetare. Gertruddagen har ett kloster som symbol i runkalendern.

På andra sidan Östersjön har dagen firats i Lettland. Ormar och insekter ska enligt traditionen vakna denna dag. Man bör inte så kål och ska akta sig för att äta strömming för den kan locka ormar till huset. Kål ska inte ås denna dag för det lockar bara insekterna. Bina anses vakna denna dag ska tilläggas. Dagen kallas för kustoņu diena.

17 mars är känd annars för att det är Saint Patrick’s Day Patrick eller på svenska Patrik var enligt myten ett katolskt helgon som fördrevs ormar och råttor från Irland.

Från Irland till Lettland, 17 mars är en dag som firas. Gertrud ska betyda kraft och spjut, men lite påminner det om Gerd, all asatroendes gudinna som är gift med Frej, fruktbarhetsguden. Under alla omständigheter får man anse att dagens friande har förkristen tradition.

Den förbjudna hedniska festen

186 fvt förbjöds festen backanal. Makthavarna i Rom ogillad den. Varför? Jo det var en fest till Bacchus, vinguden. En fest till en vingud kan lätt bli något uppslupen. Högtiden som friades från och med den 16 mars och några dagar därefter var från början av etruskiskt ursprung. Förra årets vinskörd ansågs nu vara färdig och lämplig att provsmaka. Det var också ursprungligen en mysteriefest men tycks ha fått en mer folklig karaktär. En del sexuella utsvävningar gjordes och det kan vara det som gjorde att makthavarna ansåg den farlig.

Festen förbjöds men levde vidare på sina håll Trots att senaten i den romerska republiken hotade med hårda straff för de som firade vinguden. Inte ens under hednisk tid fick man festa för mycket.

Bacchus

En insändare i SLA: Tack alla som räddade Livets brunn

DEBATT: Protester

Tack alla goda, vackra och förståndiga människor som protesterade mot makthavarnas dumma förslag att ta bort Livets brunn. Tack vare folkets missnöje kommer konstverket stå kvar. Det lönar sig att protestera och att kämpa för kulturen, men kulturkampen fortsätter. Kan vi inte alla enas om att vi inte röstar på de politiker som ville ha bort Livet brunn i nästa års kommunalval?

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgs Allehandas hemsida, inte i papperstidningen 2017-03-14

www.sla.se

Svenska dikter del XXXVIII Till Hans Maj:t konungen

Att diktare i äldre tider ofta var beroende av rika och mäktiga personers gunst och välvilja är inte någon chockerande nyhet. Det gäller föresten nog ända till den dag som i dag är. Bengt Lidner, känd för sin berömda knäpp skrev dikten som här återges till kung Gustav III. Ett gott och klokt val, kungen gillade ju konst och kultur. Kuriosa är det faktum att Lidner var född samma dag som kungen blev skjuten, det vill säga 16 mars.

Lidner var född i Göteborg 1757. Fadern dog då sonen var liten och modern när den blivande poeten var i tonåren. Studier i Göteborg och Lund gjordes. 1774 började Lidner skriva i tidningar. Unge Lidners lidande var inte över. Han skulle resa till Kina med en så kallad ostindiefarare, men tros inte kommit längre än till Sydafrika. Studier bedrevs sedan i det då svenska Greifswald, men det gick inte bra det heller. Hemkommen till Stockholm uppvaktade han kungen och fick resa till Frankrike för att där utbildas till att skriva dramatik. Väl hemma igen misslyckades Lidner få kungen gunst, trots dikten ovan. Bengt Lidner flyttade sedan till Finland och levde ett ganska fattigt liv, gifte sig, reste till Stockholm och lyckades hos hertig Karl få anställning eller kanske rättare titeln kunglig sekreterare 1792. Året därpå 4 januari. Med vid begravningen var den mer kände Carl Michael Bellman.

Till Hans Maj:t konungen

En långsam storm den låga släcker,

Som, dyre kung! du lifvat har.

Med känslor af förflutna dar

Jag dig mitt sista offer räcker.

Det är det hårdaste jag vet,

När ödet älskarns boja lossar,

Och harmsen hans guddomlighet

Den bild, hon honom skänkte, krossar.

Lik tålamodet vid en graf,

Jag prisat himlen i min smärta:

Då han ej guld och anor gaf,

Gaf han mig lyran och ett hjerta.

Men… denna lyran är ej mer.

Till okänd strand mig ödet jagar.

Ack den förföljda svanen klagar,

Förrän sin vass hon öfverger.

Mer säga vore öfverdåd.

Jag önskar glömmas och förglömma;

Och skall mitt hjerta endast gömma

En suck, – och minnet af din nåd.

Julius Caesar och Jesus

Den romerske statsmannen Gaius Julius Caesar mördades 15 mars år 44 fvt. Julius Caesars efterträdare adoptivsonen Octavianus senare den förste kejsaren över det romerska riket under namnet Augustus lät hylla sin styvfar genom att hävda att denne tagits upp till gudarna. Även Augustus upphöjdes till gud efter sin död.

I Romarriket ska en viss figur som i mytologin kallas Jesus blivit dödad genom offentlig avrättning. Anhängare till denne Jesus menade på att han var en gud, även om diverse religiösa spetsfundigheter menar på att han är Guds son med mera ovidkommande.

Traditionen att upphöja folk till gudar fanns redan i Rom. Men få tror att de romerska kejsarna är gudar idag fast de formellt och statligt erkände som sådana. Den mytiske och mytologiske Jesus var existens är mer än tvivelaktiv på mer än ett sätt fick gudomlig status flera århundraden efter sin eventuella livstid.

Det är med andra ord mer troligt att Julius Caesar är en gud än att Jesus är det. Så sänd en tanke till den romerske statsmannen den 15 dagen i den månad som är uppkallad efter guden Mars.

En riktig gud. Erkänd av romerska senaten.

Sagofigur. Folk som tror att denne filur är en gud eller son till en gud är bara värda förakt!

Svenska skådespelare del X: Georg Funkqvist

13 mars 1900 I Uppsala föddes Georg Funkqvist. Fadern var agronom och blev professor. Efter att genomgått gymnasiet, studerat konst och litteraturhistoria vid universitet i Lund samt arbetat en tid genomgick unge Funkqvist Dramatens elevskola 1921-1923.

Funkqvist spelade många roller på flera teatrar i Stockholm. Svenska teatern, Vasateatern, Folkan, Blanche, Dramaten och Nya teatern mellan åren 1924-1963. Även en kort tid i Finland spelade Funkqvist 1927 -1928. En annan kortare tid var i Göteborg 1931-1932. Inom teatervärlden gjordes olika roller i såväl ryska dramer, operett och musikaler.

Ett sjuttiotal filmroller från stumfilmen 1922 kallad Amatörfilmen till sista rollen Monismanien 1995 då Funkqvist var 75 år. Sista rollen blev i tv 1983. Det har sagts om Georg Funkqvist att han var en mästare på att göra roller i det lilla formatet. Det kunde vara en amerikan på besök i Sverige i Kalle på spången 1939, hovrådet i Brott och straff 1945, en levandstrött krögare i Ratataa eller The Staffan Stolle Story 1957, som betjänt i För att inte tala om alla dessa kvinnor 1962 eller diplomat i Åsa-Nisse på Mallorca 1962. På sin åldershöst fick Funkqvist ett genombrott i tv-serien Min stund på Jorden från 1973 som den åldrande svenskamerikanen som såg tillbaka på sitt liv.

Som uppläsare i radio och som berättaröst till en del filmer lånade Funkqvist sin stämma, en stämma som kännetecknads av underfundig humor och en aning ironi. 1957 tilldelades Georg Funkqvist Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium och 1980 Svenska Akademiens teaterpris.

23 oktober 1986 avled Georg Herman Fredrik Funkquist. Hans grav finns på ingarö kyrkogård.

Funkqvist troligen någon gång på 1950-talet.

Funkqvist i serien Din stund på jorden.

Årsdagen av svenskarnas intåg i Moskva

12 mars 1610 intågade svenska trupper i Moskva. De kom inte som erövrare utan folket kom ut och möte svenskarna som vänner. Svenskarna leddes av friherre Jakob De la Gardie. Svenskarna var allierade med tsar Vasilij IV och dennes kusin furst Michail var med vid intåget i staden.

Tsaren hade bett den svenske kungen Karl IX att skicka trupper att hjälpa honom att behålla makten i landet. Svenskarna var redan i krig mot polen men då polackerna stödde tsarens fiender blev kriget allt större. Moskva hade belägrats av tsarens fiender i två år innan svenskarna kom så jublet över befrielsen var äkta. Två månader senare lämnade svenskarna staden.

Få utlänningar har lyckats inta staden Moskva. Och ingen av dem förutom De la Gardie har hälsats med jubel!

Mannen som befriade Moskva