Svenska dikter del XXXVIII Till Hans Maj:t konungen

Svenska dikter del XXXVIII Till Hans Maj:t konungen

Att diktare i äldre tider ofta var beroende av rika och mäktiga personers gunst och välvilja är inte någon chockerande nyhet. Det gäller föresten nog ända till den dag som i dag är. Bengt Lidner, känd för sin berömda knäpp skrev dikten som här återges till kung Gustav III. Ett gott och klokt val, kungen gillade ju konst och kultur. Kuriosa är det faktum att Lidner var född samma dag som kungen blev skjuten, det vill säga 16 mars.

Lidner var född i Göteborg 1757. Fadern dog då sonen var liten och modern när den blivande poeten var i tonåren. Studier i Göteborg och Lund gjordes. 1774 började Lidner skriva i tidningar. Unge Lidners lidande var inte över. Han skulle resa till Kina med en så kallad ostindiefarare, men tros inte kommit längre än till Sydafrika. Studier bedrevs sedan i det då svenska Greifswald, men det gick inte bra det heller. Hemkommen till Stockholm uppvaktade han kungen och fick resa till Frankrike för att där utbildas till att skriva dramatik. Väl hemma igen misslyckades Lidner få kungen gunst, trots dikten ovan. Bengt Lidner flyttade sedan till Finland och levde ett ganska fattigt liv, gifte sig, reste till Stockholm och lyckades hos hertig Karl få anställning eller kanske rättare titeln kunglig sekreterare 1792. Året därpå 4 januari. Med vid begravningen var den mer kände Carl Michael Bellman.

Till Hans Maj:t konungen

En långsam storm den låga släcker,

Som, dyre kung! du lifvat har.

Med känslor af förflutna dar

Jag dig mitt sista offer räcker.

 

Det är det hårdaste jag vet,

När ödet älskarns boja lossar,

Och harmsen hans guddomlighet

Den bild, hon honom skänkte, krossar.

 

Lik tålamodet vid en graf,

Jag prisat himlen i min smärta:

Då han ej guld och anor gaf,

Gaf han mig lyran och ett hjerta.

 

Men… denna lyran är ej mer.

Till okänd strand mig ödet jagar.

Ack den förföljda svanen klagar,

Förrän sin vass hon öfverger.

 

Mer säga vore öfverdåd.

Jag önskar glömmas och förglömma;

Och skall mitt hjerta endast gömma

En suck, – och minnet af din nåd.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s