Tre samfund

I dagens Sverige finns det tre samfund där man tror på gudamakter som tillbads innan kristendomen infördes. Ingen av dem använder begreppet asatro, men på asar tro de. Att de inte använder begreppet asatro är ganska typiskt för de svenska ”hedningarna”.

Jag tro jag kan ge lite svar på frågan. Vad är skillnad mellan ”vi och dom?”

Forn sed är f.d. asatro, de har valt att kalla sig forn sed ett ord som nämnts i äldre källor två gånger. Asatro förknippas med nationalromantik och nationalism som man är mycket negativ till. Men det var faktiskt tack vara dessa nationalister som intresset för asatron kom tillbaka.

Forn sed har accepterat homosexuella vigslar som de inte har juridisk giltighet. Även inslag av kristendom får sägas vara med. Man säger sig vara tolerant men som alla vet ju mer tolerant en person säger sig vara desto mer intolerant blir han. Det odogmatiska i Forn sed blir nästan en dogm. Allt är tillåtet, alla får göra som de vill. Men den som brister i demokratisk samhällssyn får inte vara med. Forn sed anser bestämt att asatro inte är en krigisk religion och väljer att bortse från vissa aspekter av tron. Det finns gudar som har en krigisk funktion men den tystas ner eller bortses ifrån. Man tittar med ett öga och vänder bort blicken när man vill.

Vanasamfundet Moder Jord ägnar sig åt dyrkan av gudinnor, eller rättare av den stora gudinnan. De ser de nordiska gudinnorna som olika aspekter av en enda gudamakt. Med andra ord, en slags monolatri, det vill säga man tror på flera gudamakter men ägnar sig åt att bara dyrka en. Vanasamfundet är starkt influerat av både feminism och alternativrörelsen och är vänster ut på den politiska skalan.

Samfälligheten för Nordisk Sed sysslar inte med asatro men tror på asar. Samt andra makter i nordisk och svensk folktro. De formulerar sällan rent ut vad de tror på, de föredrar begreppet makter om gudarna. Våra förfäder tog dock väl att anmärka och döpte orter till gudarna, Odensvi, Torsby, Friggersåker för att ta några exempel. Gudarna nämns på runstenar. Skalderna främst då norska och isländska nämner gudarna vid namn. Men Nordisk sed är mer försiktig. Just denna försiktighet kan leda till att de som inte kan eller utläser de outtalade koderna rätt får svårt att förstå vad de sysslar med. Information om Nordisk sed ger mer frågor än svar. Till skillnad från de två första så politiserar man inte, även om det finns kritiska komentarer om nationalism och nationalromantik.

Men är detta vad vi vill ha? Vill vi ha en tro där det är viktigare att vara politisk korrekt än att tro? Vill vi ta bort saker bara för att det passar oss? Vi ska inte hylla våld för våldets egen skull men vi får acceptera att våld är en del av världen. Vi ska inte bortse från Oden, Tyr och Hermods krigiska funktioner, men inte heller ägna oss åt våldsmystik.

Vill vi ha homosexuella vigslar fast det inte finns något som tyder på att sådant förekommit i förkristen tid?

Dyrkan av den stora modern i all ära, men varför inte ägna alla gudamakter uppmärksamhet? Och varför vara influerat av monoteistisk dyrkan av endast en gudamakt. Istället för att dyrka endast en gud, dyrkar man endast en gudinna. Är tron på flera makter så svår? Har kristendomens andliga struktur påverkat även de som inte tror på Jahve?

Vill vi vara vaga och outtalade som Nordisk sed? Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Man tror på skogsrån medan Oden jagar sådant oknytt. Hur vet man att vissa av dessa väsen inte kommit in i folktron efter kristnandet? Beror det outtalade i Nordisk sed på en rädsla att tro? Man slipper ju stå för det som man inte har sagt.

Nej jag tror ett nytt samfund behövs. Ett samfund som inte i första hand månar om att vara makthavarna tillagas eller som går omkring och är en halvkväden visa.

Låt oss ha ett samfund där man använder ordet asatro och är tydlig med vad man vill och inte vill. Låt oss ha ett samfund som har högt i tak men också har ett tak.

Den som vill bilda sig en egen uppfattning om de tre samfunden kan besöka deras hemsidor:

www.samfundetfornsed.se

www.moderjord.org

www.nordisksed.se

I helgen som var träffades tre medlemmar vid gamla Uppsalas högar och höll ett litet blot. Först besöktes museet med utställning om högarna (historia, arkeologiska utgrävningar, skildring av olika religiösa och politiska aktiviteter, fynd från vendeltiden etc).

Därefter åts lunch på Odinsborg, restaurangen intill. Givetvis skålades det i mjöd här – som vi gjort förr.

Ceremonin hölls sedan kort, men värdig, under kalla vindar av herr ordföranden på en av högarna.

Primitiva (tillfälliga) gudastatyetter fick mottaga mjöd och skålas inför. Vi lät hylla våra nordiska gudamakter och förfäder.

/S

I en äldre och andligen lyckligare forntid, innan Midgårdsormen och Fenrisulvens avkomma började predika tron på endast en osynlig gud fanns det ingen uppdelning av tro och kultur. Allt kan sägas vara sed, eller kunna rymmas i ordet sed i det samhället. Var religionen började och slutade och var kulturen började och slutade var det meningslöst att orda om. Idag kan man säga att det är som med Indien, vad är hinduism och vad är indisk kultur? Två sidor av samma mynt eller kanske rent av samma sida av myntet? Men vi lever i dagens Sverige. Vi kan inte säga att tron på Frigg, Siv och Freja är detsamma som svensk kultur. I dagens Sverige är religion och svensk kultur (som förövrigt genomgår extremt stora omvandlingar och rentav försvinner) inte samma sak. Förr kunde man kanske hävda med vist rätt att kristendom och svensk kultur var samma sak. Inte för det var det, men kristendomens syn på världen satte sina spår i kulturen.

Men i dagens Sverige och Norden är inte begreppet sed lika gångbart som det var i äldre tider. Att säga att man utövar forn sed betyder inte bara tron på forna gudamakter utan även utövandet av forn kultur. Men det är egentligen föga mening med det. Att utöva forn kultur betyder att man lever i ett museum, eller än värre i ett mausoleum. En sådan sed kommer bara att locka till sig ”alternativa människor med alternativ livssyn.” Ingen förkristen tro i Europa ansåg att man skulle fly från livet, framförallt inte vardagslivet. Vår tro, vad den än må kallas är inte en reträtt från en stressig vardag. Det är inte en paus från en jobbig livssituation och det är inte en dröm om att leva i en förindustriell värld. Det är bra och förnuftig att hämta inspiration från naturen, men att leva som man tror folk gjorde för tusen år sedan är ingen lösning på några problem. Att klä sig i klädesplagg inspirerade av en förkristen tids mode säger nog mer om bären om den tro personen säger sig ha, det försvårar också för de troende att tas som seriösa personer som vill utöva en religion. Ännu anses monoteitiska religioner vara de riktiga religionerna. Vill vi ha ändring måste vi framstå som moderna människor och inte nostalgiska naturdyrkare som tar en paus från vardagens slit och stress. Naturen är vår främsta inspiration, men den säger oss att vi ska lösa våra problem, inte fly i från dem. Naturen lär oss att livet kan vara glädjefullt som hårt och eländigt. Men naturen kan också fostra oss så att vi klarar av livets alla situationer.

Att använda ordet och begreppet asatro kan vara ett led i att bli accepterad och godkänd av samhället. Asatro är inte sed i den bemärkelsen att det är gammal kultur, däremot så är asatro tron på de makter människorna i Sverige, Danmark, Norge och Island trodde på innan ökentrons läror slog igenom. Vi pratar idag inte om svensk sed, vi pratar om svensk kultur, vi pratar inte om forn sed när det gäller religion utan om asatro. Asatro är en ny tro på gammal grund. Asatro är forna tiders sed i modern och tidsenlig dräkt!

Må asarna vara med alla som tror och använder ordet asatro!

Asatro är den vanligaste betäckningen för tron på Oden, Freja och de andra germanska gudamakterna som tillbads i förkristen tid. Men ändå är det många i Sverige som ogillar denna benämning. Man talar hellre om sed, en del rent av om  forn sed, nordisk sed eller norrön sed. Kärt barn har många namn. Men varför ogillar dessa ordet asatro? Märk väl att ordet asatro faktiskt används internationellt. Ordet asatro används på Island, där man redan på 1970-talet fick tillåtelse att bilda ett samfund. Ordet asatro används i Spanien där man inte bara har samfund som i Sverige utan även vigselrätt. I USA finns det grupper som kallar sig asatroende. Men i Sverige är ordet tabu. Anledningen som ofta framförs är att ordet kom till under 1800-talet, under detta sekel började intresset för forntidens mytologi öka ordentligt, märk väl mytologin, inte själva tron. 1800-talets syn på historien brukar ofta fördömas då den ofta innehöll stora inslag av nationalism. Och som alla vet är nationalism något mycket fult i Sverige, varför kan alltid diskuteras men så är det. Många av dagens tillbedjare av de gamla makterna är livrädda för att förknippas med nationalism!

I Sverige är alla former av nationalism nazism och nazism är en ideologi som bara handlar om att begå folkmord med insektsmedel! Intressant är det att många av de som hellre använder ordet sed än asatro faktiskt är anhängare av internationalism och hyllar universella värderingar trots att de har en religion som inte är universell. Att missionera eller sprida läran om asar och alver till all världens folk är för det flesta vad de nu kallar sig främmande, men då borde man inte missionera i andra ting heller kan ju tyckas. Det är nog inte för mycket sagt att mången forn sedare anser att deklarationen om de mänskliga rättigheterna har en viktigare betydelse än de gamla gudasångerna där Tor och Njord framträder. Till slut måste man välja mellan det ena och det andra, vad gör forn sedaren då? Och ärligt, de flesta har något hum om vad asatro är men hur många vet namnet på de andra beteckningarna och vad de betyder?

En annan anledning är nog också den att begreppet asatro, det har ingen monopol på, ungefär som ingen har monopol på ordet islam, kristendom, socialism eller demokrati. Men genom att mynta ett nytt begrepp som forn sed har man skaffat ett begrepp som man har monopol på. Ungefär som att vissa grupper kan säga att de har monopol på ord som katolik eller socialdemokrat. Ordet asatro äger ingen, men den som kallar tron för nordisk sed har profilerat sig. Samfundet Forn sed är de som varit tydligast med att skaffa sig en tydlig distanserad profil, de är också det samfund som politiserar mest. Troligen gör de det för att visa att de har distans från allt vad nationalism heter. Beröringsskräcken leder till att mången forn sedare är mer politiskt korrekt än vad som egentligen behövs. Men också, inte att förglömma då de i praktiken skapat en ny tro så kan de lägga till och dra i från hur det passar dem. Forn sed tillåter exempelvis homosexualitet trots att det inte finns några bevis att det var tillåtet och sanktionerat genom religiös ceremonier. Man tittar med båda ögonen när det passar och blundar när det passar. Att en del gudar haft en krigisk funktion det lossas man inte om. För all del en del kristna och muslimer låtsas om att det aldrig spillts blod i deras religioner heller.

Men för att avsluta, är inte begreppet asatro ändå att föredra? Det är som redan skrivits internationellt gångbart och erkänt. Måhända användes inte ordet i äldre tider men i ärlighetens namn, tron på de gamla makterna är ändå i stora drag en nygammal tro. Någon kan invända att folk i äldre tider även trodde på vaner och alver. Inget ont om dessa makter men de bli väl ändå lite långt att säga asa, vaner och alver tro? En och annan så kallad forn sedare blandar in kristendom men de säger inte att de tro på forn och ny sed.

Så låt oss använda ordet asatro, det fungerar nog bäst i längden, vill någon kalla sig något annat gör det, men klaga inte över de som har förstånd att använda ett ord alla förstår.

Må asarna vara med alla som tror på asatron!

Rans make, nio döttrars fader, gudarnas ölbryggare, Fimafeng och Elders husbonde och havsdjupens drott Ägir har många konstnärer försökt avbilda. här är några verk som ska föreställa Ägir. Hell Ägir!

Odens utsända, Skjolds maka, plogdisen, Mälarens skaperska och ungmörnas beskyddare Geifon har många konstnärer försökt avbilda. Här kommer några bilder som ska föreställa Geifon. Hell Geifon!

Isis är en gudinna vi tycker om. Så här kommer några bilder av henne. En del är från den tiden då hon allmänt dyrkades och några är av nyare datum. Isis var ju som alla vet en egyptisk gudom som sedan fick stor spridning även i Romariket. I slutet av antiken var hon allmänt dyrkad i hela riket och kanske har även läsaren av denna blogg någon förfader eller anmoder som trott på henne?

Fettisdagen den 17 februari besökte några medlemmar i IKF Upplandsmuseum som ligger vid Fyrisån i centrala Uppsala. Mycket fanns att se, en utställning om skor, där ett av föremålen var en sko som tillhört Karl XI. En utställning om Ferdinand Boberg och hans fru som reste runt i Sverige och gjorde teckningar av hus och platser samt en utställning om Uppland i äldre tider och en som handlade om livet i Uppsala stad. Det var bra alltihop. Mindre lyckad var den utställning som handlade om romer. Den var helt enkelt lite för PK för att få godkänt. Det togs upp att zigenarna var förföljda men inte varför. Att romerna alltid ses som offer är en väldigt ensidig bild. Varför de setts som oönskade togs aldrig upp. Som en av deltagarna sa ” När jag växte upp fick vi i skolan lära oss att zigenare var den mest laglydiga miniroteten i Sverige. Nu får vi inte säga zigenare.” Vidare att han haft problem med flyktingar från Albanien som stulit ifrån honom. Han hade frågat en alban som bott i Sverige varför de stjäl och fått svaret att många av de som kommit till Sverige från Kosovo är zigenare och inte albaner. Intressant nog så berättade många av romerna som var med på utställningen att de kom från Balkan och då brukade säga att de är albaner. Idag säger man att tiggarna som sitter i alla svenska tätorter är från Rumänien. Det etniska tonas ner.

Museet är värt en besök men vänta tills en ny och mindre politisk utställning är.

Eftersom det var sista dagen i fastlagen kunde dagen bara sluta på ett sätt. med kaffe och semla.

Ulvens fostrare, den enhänte asen, stridsguden, Garms bane och Odens son Tyr har många konstnärer försökt avbilda. Här kommer några bilder som ska föreställa Tyr. Hell Tyr!

Gymer och Aurbodas dotter, guldäpplenas fiende, den som inte vill äga Draupner, Frejas svägerska och Frejs hustru Gerd har många konstnärer försökt avbilda. Här kommer några bilder som ska föreställa Gerd. Hell Gerd!