Den hängde Oden och den korsfäste Jesus, två versioner av samma myt?
Guden som dör men återuppstår är en ofta förekommande berättelse i flera religioner. Bland gudamakter som dör men återkommer till livet ska nämnas följande: Horus, Mithra, Dionysius och Oden. Horus och Dionysius kan säkert sägas korsfästs. Förutom själva offerdöden är det också en genomgående beskrivning av Horus, Mithra och Dionysius att de är födda den 25 december, de är jungfrufödda, de har 12 lärjungar, de utför mirakel. ”Du har frälst oss genom ditt utgjutna blod” står det på en helgedom tillägnad Mithra numera under Sancta Priscakyrkan i Rom.
Men delar av myten stämmer också in på den germanske guden Oden.
Midvinterblot hölls till Odens ära i äldre tider vd vintersolståndet som förr inföll 25 december. Oden har under sig 12 gudar, en av dem, Loke är förrädare. Oden hänger i Yggdrasil nio dygn enligt Havamal. Efter döden blir Oden mäktigare än förut. I kristen tradition blir ju Jesus mäktigare efter att ha dött och återuppstått efter tre dagar. Korsfästelse som varit ett vanligt sätt att avrätta slavar, tjuvar och förrädare i Medelhavsvärlden har inte praktiserats på germanskt område, där har hängning ansetts vara ett vanhedrande sätt att dö. Ända in i modern tid har avrättning med bila eller svärd ansetts vara mer hedrande än hängning. Såväl Oden som Jesus sticks med spjut under sin offerdöd. Oden hänger i ett träd, Jesus hänger på ett kors av träd. Enligt vissa kristna myter är korset gjort av ett träd som den förste mannen Adam planterat. Horus, men även många andra egyptiska gudar bär en hieroglyf ”ankh” som liknar det kors de kristna använder. Båda symbolerna syftar på liv och återuppståndelse.
Oden är inte född av en jungfru, han nämns i eddan ha både far som mor, Bur och Bestla. Däremot kan man säga att Bore, fadern till Bur är född när han framslickas ur rimfrost av kon Audhumbla.
Religionshistoriker har påpekat att Oden uppvisar drag av guden Mithra, den senantika världens främste frälsargestalt som också han har 12 lärjungar representerade av de 12 stjärntecknen i zodiaken. Men som det ser ut har tanken om guden som dör och återuppstår omkring 5000 år bakom sig om man går tillbaka till myten om Horus. En del av Odens mest extatiska sida stämmer ganska bra in på den grekiske vinguden Dionysius. Mithra och Oden firas vid vårdagjämningen, det är på våren de kristna firar påsk.
Det är alltså mer än troligt att de kristna övertagit en tidigare myt och blandat in den i sin egen tro. Judarna var influerade av egypterna och det var i Egypten monoteismen grundades. Troligen var de första kristna, judar som inspirerats av den ”hedniska” omvärldens tankegångar om frälsning och införlivat den i sin egen tro. De hedniska frälsningslärorna gjorde inte anspråk på att vara den enda vägen till frälsning och accepterade därför vad andra trodde på. Tanke att alla måste tycka samma sak och kämpa och verka för en enda tro fanns inte bland de polyteistiska troslärorna.
Såväl Mithra som Dionysius firades med mysteriespel och i delvis hemliga samfund. Det är alltså troligt att de första kristna trodde på enmytisk frälsare som fötts, levt, utfört mirakel, haft lärjungar och sedan avrättas bara för att återkomma. Senare när kristendomen ökade i popularitet så började en del kristna tro att frälsaren hade varit en verklig fysisk person som levt och verkat och det i en ganska nära förflutenhet. De kristna började tro att den ”fysiske” frälsaren levt och dött på 30-talet av vår tidräkning. Då de kristna lärde ut att alla måste vara kristna blev konsekvensen att man trodde bokstavligen på det som lärdes ut. Än idag brottas monoteistiska religioner med sin så kallade bokstavstro.
Henrik Andersson
Relevant litteratur
Steinsland G Fornnordisk religion. 2007.
Kaliff A & Sundqvist O Mithras och Odenskulten: Religiös ackultration under romersk järnålder och folkvandringstid. 2004
Viklund R Den Jesus som aldrig funnits. 2005.
Horus med Ankhsymbolen i sin hand. Modern avbildningen efter äldre egyptisk förlaga.
Dionysius på korset. Värt att notera att namnet Dionysius betyder ”guds son”. Avbildning från andra århundradet av vt.
Kymbofiguren från folkvandringstiden. Tros föreställa den hängde Oden. Korsfästelse gjorde inte på germanskt område, men hängning praktiserades och Oden kallas den ”hängde guden”.
