Vårens tid

Nu är det synd om de döda,
som ej få sitta i vårens tid
och värma sig i solen
på ljus och ljuvlig blomsterlid.
Men kanske viskade de döda
då ord till vivan och violen,
som ingen levande förstår.
De döda veta mer än andra.
Och kanske skulle de, när solen går,
då med en glädje, djupare än vår,
bland kvällens skuggor ännu vandra
i tankar på den hemlighet,
som bara graven vet.

(Verner von Heidenstam)