God fortsättning på julen!

Som alla goda och glada människor vet så firar vi i Sverige världens längsta julfirande. Först den 13 januari slutar högtiden som har rötterna i asatron att firas. Festen fortsätter!

Julostens dag

Annandagen hade i alla fall förr en sedvänja som nu är bortglömd. Det var den dag man skar upp och åt av julosten. I dag då ost finns i överflöd är det lite svårt att inse vilken lyxmat ost förr kunde vara. Det är nog inte för mycket sagt att mejeriprodukter i bondesamhället var hårdvaluta. Häxorna anklagades för att med sina bjäror och mjölkharar tjuvmjölka kor. Och prästerna skulle ju ha tionde i mjöl som blev till den ost som ännu idag bär prästens namn.

Ost, så kallad hårdost har det i Sverige ätits sedan 1200-talet. Främst är det kor men också getter som bidragit med mjöl. Att göra ost är ett sätt att bevara mjöl länge. Riktiga ostar ska ju ha några år på sig. Helst ska osten vaxas så den kan ligga och mogna, ofta är vaxet till dagens julostar föga förvånande röda.

Ganska tidigt på hösten valdes mjöl ut som skulle ystats till ost. Den bästa osten och säkert också den största lagrades till jul. Den åts som redan nämnts först vid annandagen. Denna dag var en festdag. Juldagen var mer stillsam men med annandagen blev det fest. Då man inte arbetat i ladugården under juldagen var det mycket som skulle ordnas där. Drängarna var tidigt ute och mockade. Som tack för hjälpen kunde mor i stugan komma ut med julosten eller bitar av den. Det låter som frukost det, öl, brännvin och ost!

Kanske borde vi göra 26 december till julostens dag?

A song to Mithras

Mithras, God of the Morning, our trumpets waken the Wall!
“Rome is above the Nations, but thou art over all!”
Now as the names are answered, and the guards are marched away,
Mithras, also a soldier, give us strength for the day!

Mithras, God of the Noontide, the heather swims in the heat.
Our helmets scorch our foreheads, our sandals burn our feet.
Now in the ungirt hour – now lest we blink and drowse,
Mithras, also a soldier, keep us true to our vows!

Mithras, God of the Sunset, low on the Western main –
Thou descending immortal, immortal to rise again!
Now when the watch is ended, now when the wine is drawn,
Mithras, also a soldier, keep us pure till the dawn!

Mithras, God of the Midnight, here where the great Bull dies,
Look on Thy children in darkness. Oh, take our sacrifice!
Many roads Thou hast fashioned – all of them lead to Light!
Mithras, also a soldier, teach us to die aright.

(Rudyard Kipling)

God jul 2016 önskar Ideella Kulturföreningen!

Glöm inte att tomten ska ha gröt i kväll…

Julstämning på hög nivå under den årliga julmarknaden i Örebro – bloggare för Ideell Kulturkamp har varit på plats!

Varje år under några söndagar före jul anordnas det julmarknad i Wadköping, en av de ur historiskt perspektiv mest intressanta områdena i Örebro. Området i sig är inte unikt eller bevarat i sitt ursprungliga utseende, men de mest intressanta av Örebros gamla hus fördes dit för att bevaras istället för att rivas, när det behövdes plats för nya hus. Detta har gjort Wadköping till en plats där den som är intresserad av arkitektur kan studera många olika hus från olika tidsepoker. Det äldsta huset, Kungsstugan, härstammar ända från 1500-talet!

Kungsstugan

Julmarknaden i Wadköping bjöd även i år, trots knappa mängder snö och nollgradigt väder, på en kvintessens av den svenska julen. Mängder av försäljare fanns på plats och sålde såväl standardmat och godis för julmarknader, som korv med bröd, het glögg, kaffe med lussebullar och brända mandlar, men även närproducerade och ekologiska delikatesser som massvis med ostar, rökt fisk och viltkött. Smakar det så kostar det – priserna var stundtals nästan löjligt höga, men detta är förståeligt då det faktiskt kostar en hel del att tillverka exempelvis en ost. Svaga för ost som vi är, köpte jag och John en bit get-camembert med en utsökt, mild men ändå karaktäristisk smak. Priset var 140 kr för den lilla biten.

Dyr getost

För den som är intresserad av slöjd fanns det även mycket pyssel med jultema av varierande kvalitet och pris på marknaden. Naturligtvis såldes det många jularrangemang av vintergröna växter, som kransar och de obligatoriska mistelkvistarna.

De som älskar produkter av träslöjd kan komma till Wadköping året runt, då det finns en trevlig butik tillhörande Träsvarvarna, där allehanda föremål gjorda av just trä säljs. Hedningar kan alltid kika in i Historiska Butiken, där det säljs massvis med replikor på glas från vikingatiden (bl.a. mjödhorn av glas). Där finns det även ett mindre utbud av gudastatyer, amuletter och liknande. I den härligt värmande smedjan kan man, om man har tur, få se svartsmeden arbeta med ett stycke järn i sin heta masugn!

Vi passade även på att kika in i en av de utställningslokaler som finns i Wadköping och tittade på en trevlig liten utställning av fågelfotografier. För barnen fanns det många ponnyer att rida på, festligt utsmyckade med röda band i svansarna.

Den hungrige som inte har ätit sig mätt på alla smakprover, har mycket att välja bland på Wadköpings julmarknad. Tjurskallens oemotståndliga grillkorvar i tunnbröd, med ingredienser som vildsvinskött är nästan ett måste! Det fanns även handmonterade hamburgare som grillades direkt på plats i en stor panna. Jeremiasbageriet (öppet hela året) serverade läckert fikabröd med kaffe, te eller julmust. Man kan gärna köpa med sig ett saftigt matbröd därifrån.

Förutom osten köpte vi en klassisk kolbullepanna, om vars existens jag var totalt ovetandes innan jag såg sådana pannor säljas! Den var gjort av järnplåt med ett rejält trähandtag, och jag valde att köpa den mest för att försäljaren var trevlig, men även för att den är praktisk att använda i fält, då den är så liten och lätt. Kolbullepannan ska även fungera utmärkt på elektrisk spis, men jag har inte testat den ännu.

Marknaden besöktes den 18 december.

/Anastasia och John

Två bilder från marknaden

Dikt till lastbilsterroristens o-ära!

Ditt vidriga äckel, sämre än det lägsta djur,
du dödade människor som ville fira jul!
Du utnyttjade européernas gästvänlighet,
kom hit som flykting med hat och grymhet!

Nu är du död och fick vad du förtjänade,
må du hamna i Hel, vi menar de!
Islam är skit och ingen religion,
säger vi som tror på asatron!

Värdelös idiot och monoteistiskt skadedjur som aldrig borde ha blitt fött!

Islam är inte en religion, det är en förolämpning mot polyteismen!

Sigillaria

Sista dagen av det romerska saturnaliafirandet är sigillaria. Denna dag firas med offer till Saturnus, men även med att gåvor utdelas. Gåvorna med samma namn som dagen var gjorda av vax eller lera och keramik. Gåvorna var gjorda som små människofigurer.  En teori är att dessa figuriner ersatt tidigare offer av människor. En annan teori är att de ska föreställa de barn Saturnus eller rättare sagt Kronos hans grekiske motsvarighet åt upp. Barnen var gudar men de skulle enligt en profetia få mer makt än fadern. Den ende av barnen som undkom var Jupiter eller som grekerna kallade honom Zeus. Denne kom undan då en förklädd sten gavs till fadern. Zeus besegrade sedan fadern och befriade sina syskon.  Sigillaria tros vara en föregångare till den kristna julen då gåvor delas ut.

Gudinnan Ops överräcker en gåva till sin make Saturnus. Eller är det ett av gudens barn?

Io Saturnalia!

Industrisamhällets jular

Inledning

Mycket av julens traditioner går tillbaka till bondesamhällets tid. Ofta när man återberättar äldre tiders julfirande skildras tiden innan industrialiseringen slagit igenom. Men mycket har hänt sedan det gamla samhället med självhushållning försvann. Idag brygger få sitt eget julöl. Än färre gör egna ljus. De som gör ljus idag gör det för att de tycker det är roligt, inte för att de vill slippa leva i nästan total mörker under julhelgen. Nu när även industrisamhället håller på och gå in i historien kan det passa bra att skriva några rader om denna epoks julfirande.

En viss kunskap om julen och dess firande krävs för att artikeln ska förstås rätt.

Del I julfirandet

Det som karakteriserar julfirandet från slutet av 1800-talet och fram till millennieskiftet är främst dessa saker: Likriktning, kommersialism och elektricitet.

Likriktning

I äldre tider hade i princip varje by eller socken sin eget firande. Alla städer likaså. Men i takt med jordreformer som splittrande byar samt inflyttande till städer gjorde att sedvänjor ändrades eller rentav försvann. I den nya tiden där människor och åsikter kunde förflyttas allt snabbare blev julfriandet likriktat. Man började i princip fira jul på samma sätt i hela Sverige. Med radions intåg efter första världskriget och med införandet av televison i slutet på 1950 talet blev likriktningen större.

Några år in på 1900 talet började det bli modernt med julgranar. Granar som huggits ner och tagits in för att sedan pyntas med ljus, glitter, pepparkakor med mera.  Det finns redan julgranar i högreståndsmiljö redan på 1700 talet. Men de är få. Seden med gran inomhus spred sig sakta. Under 1900 talet börjar granar ställas ut på offentliga miljöer och nästan alla hushåll har granar. Även en del granar ställs utanför husen.

När bondesamhället över går i den nya tiden slutar allt fler brygga sitt eget julöl. Bryggerinäringen växer och det finns många bryggerier i Sverige. Sena vänder det och bryggande koncentrerats till få bryggerier. I takt med att husbehovsbränning förbjuds och hembränning beivras dricker allt fler svenskar samma sprit.

Lussefirande och lucia firades olika i olika landsändar. 1927 utses Solveig Hedengran i en tävling anordnad av Stockholms dagblad till Stockholms första officiella lucia.

Jultomten gör sin moderna entré. I äldre tider fick tomten gåvor till jul Nu ger tomten bort gåvor.  Julbocken försvinner. Tidigare var det ofta bocken som gav bort presenterna. Jultomten i Sverige är väl inte lika kommersialiserad som den amerikanske Santa Claus. Men en svensk tomte utan röd luva är nog otänkbart. Skägget är också obligatoriskt, helst vitt eller grått.

Kommersialism

Allt färre gjorde allt arbete innan jul. I takt med att man inte längre tillverkade allt själv på gården utan man började i allt större grad köpa varor och annat som hörde julen till. I takt med industrialiseringen ökade fick allt fler möjlighet att öka sin köpkraft. I talt med ökat välstånd, särskilt efter andra världskriget kunde allt fler köpa såväl mat som presenter, så kallade julklappar. En del protester hördes då kritikerna menade på att julens budskap och syfte försvann bakom all konsumtion. Intressant nog var dessa kritiker andliga barn till de präster som tyckte att folk roade sig för mycket under julfriandena i äldre tider.

Halvfabrikat och kommersialism är typiskt för den jul som firas under industrisamhället.

Elektricitet

En av de stora förändringarna tänker man sällan på men införandet av elektricitet förändrade julfirandet radikalt. Dels så krävs elström för att radio och tv ska fungera men också på ett mer allmänt plan ändras firandet. Då elljus finns behövs inte längre levande ljus eller eld på samma sätt som tidigare. Dessa ting överförs nu till högtider. Man vill skapa så kallad stämning. Nästan alla som firar jul tänder ljus eller har ljus i ljusstakar som dekoration.

Julgranar hade först levande ljus men dessa är i stort sett ersatta med elektriska ljus. Då dessa inte behöver passas som de levande ljusen händer det ofta att julgranarna lyser dygnet om. Allt fler dekorationer med ljus driven av elektricitet började tillverkas och i vissa fall kunde hela hus få ljusuppsättningar. Affärerna burkar redan i november sätta upp juldekorationer med ljus.  Många lucior har elektriskt ljus i sin krona.

Del II Julmaten

I det gamla bondesamhället togs i princip allt tillvara då det slaktades. Folk åt till jul såväl grisfötter, grisknorrar och grisöron. Nu är det endast den förstnämnda rätten som lever kvar. Och den äts i stort sett bara till jul. Julen är faktiskt den högtid som räddat många maträtter från att falla i glömska. Samtidigt har nya rätter tillkommit.

Lutfisk äts numera främst till jul. Förr åts den även vid andra tider. Men redan i äldre tider var lutfisk en mat som förknippades med julen. Nionde december skulle den torkade fisken läggas i lut. I katolsk tid, rättare sagt medeltid var lutfisk mat som passade bra för folk fastade inför jul. Fusk var dock fastemat. Sedan åts fisken ändå vid jul trots att fastan försvann med reformationen. Troligen hade lutfisken varit slut som tradition den med om den inte hade förknippats med julen.

Vi äter knappast gröt som festmat i dag. Undantaget är den gröt som äts till jul. I äldre tider gjordes gröten inte på risgryn utan korn eller rågmjöl. Risgrynen kom under 1800-talet och ansåg vara festligare och finare än korn eller råggröten. Traditionen att offra gröt till tomten har gjort att seden med gröt på jul överlevt genom århundradena.

Maträtter som tillkommit sedan andra hälften av 1800 talet och första hälften av 1900 talet kan nämnas två rätter, köttbullar och Jansson frestelse. Förstnämnda rätt fann redan i kokböcker från 1700 talets mitt. Men först i slutet av 1800 talet, alltså i den tid artikel behandlar kom den moderna köttkvarnen som kunde mala köttet till små bollar. Köttbullar blev då fin mat som med fördel kunde tas med på ett julbord, även om de slog igenom först på 1970 talet. Janssons frestelse är egentligen en slags sill och potatisgratäng. Om rätten fått namn efter Janzon, en berömd operasångare eller efter en film med just titeln ”Janssons frestelse” har diskuterats. Janzon med förnamnet Per Adolf avled rena 1889, filmen tillkom 1928. Under nittonhundratalets sista decennier växer rätterna på julbordet och det kunde vara i princip allt. Även om kötträtter dominerade.

Slutord

Sverige är delvis ett industrisamhälle och även i en viss mån ett jordbrukssamhälle, men i dag är samhället förändrat. Det är kanske redan nu är för tidigt att nedteckna industrisamhällets julhistoria, dessa rader får ses som ett pionjärarbete som manar till efterföljd. Jul har friats, jul firas och jul kommer att firas, men julfirandet förändras från en tid till en annan.