Lofn nio avbildningar av en asynja

Lovordets gudinna är Lofn. Denna asynja har i den yngre eddan kallats den åttonde asynjan och är i rang placerad mellan Sjöfn och Var. Lofn är en vänlig gudinna. Är man förälskad men av olika anledningar förhindrad att älska någon kan man åkalla Lofn. Asynjan meddelar detta till Frigg eller Oden och kanske då kan se till att de som äskar varandra får varandra. Dessvärre så kan inte ödet ändras alla gånger men Lofn gör vad hon kan. Som med så många andra gudamakter inom den så kallade förkristna religionen i Norden så ar inte Lofn haft någon egen kult. Nuförtiden har dock många olika konstnärer gjort avbildningar till Lofn och nio av dessa visas här.

DIKT TILL LOFN

Sjöfn nio avbildningar av en asynja

Sjunde asynjan enligt Snorre Sturlasson är Sjöfn. Denna asynja är inte så känd. Någon kult av henne har vad vi vet inte funnits och hon nämns i några få kenningar gjorda av skalder. Sjöfn är en gudinna som ägnar sig åt erotik. Sjöfn uppväcker älskog hos män och kvinnor. Trots att hon inte är så känd så är hon flitigt verksam. Kanske är hon nordbornas motsvarighet till Cupido. Sjöfn är inte så känd och få konstnärer har gjort avbildningar till hennes ära, men några finns.

Gnå nio avbildningar av en asynja

Gnå är en av de mindre kända asynjorna. Hon är Odens maka Friggs budbärerska och har rang som den 14 gudinnan. Gnå är snabb men med sin häst Hovvarper färdas ännu fortare. Gnås springare överträffas bara av Odens åttafotade häst Sleipner. När Frigg vill sända ut budskap och meddelande tar hon Gnå till hjälp. Många hedningar av idag åkallar Gnå om de har meddelanden som ska fram fort och säkert. Någon kult av Gnå eller ortsnamn till hennes ära har nog inte funnits Men Gnå nämns i den yngre Eddan och fragment av dikt till hennes finns bevarade. Nedan följer nio olika avbildningar av Gnå alla utförda olika och i olika teknik.

Rind nio avbildningar av en asynja

Rind är en gudinna som spelar en liten men viktig roll. Rind är nämligen mor till den gud som hämnas Balder. Rind syns dock ha haft en kult då det finns ortsnamn som förknippas med henne. Men som alla vet så tog Saxo Grammaticus när han skrev sina verk om Danernas bedrifter Gesta Danorum och hittade på att hon var en rysk dam som utsattes för övergrepp. Saxo var kristen i och i den del av hans verk där asagudarna och gudinnorna är med så skriver han illa om dem. I Eddan står det att Rane sjöng för Rind och det är nog så att Oden förförde Rind med mer konventionella medel. Att sjunga för damer fungerar väl än idag. Nu när korset skugga inte förmörkar den hedniska himlen så har en del konstnärer börjar avbilda Rind. Olika tekniker används och vad som är bra konst eller inte kan alltid debatteras.

 

Mimer och Johannes döparen

Mimer och Johannes döparen

Två personer i både asatron och kristendomen uppvisar vissa likheter. De två är Mimer och Johannes döparen.

Mimer

Äldre släkting till gudarna, räknas till asarna fast han är jätte.

Vistas på en plats belägen långt bort från människorna, under Yggdrasils rot.

Förknippas med vatten, Mimers brunn.

Introducerar Oden till hans position som frälsningsgud.

Förlorar sin frihet. Bir gisslan hos vanerna.

Halshöggs.

Oden låter huvudet få liv igen.

Johannes döparen

Äldre släkting till Jesus. Deras mödrar, Maria och Elisabet är kusiner.

Vistas på en plats belägen långt bort från människorna, ute i vildmarken.

Förknippas med vatten. Döper Jesus i floden Jordans vatten.

Introducerar Jesus till hans position som frälsningsgud.

Förlorar sin frihet. Grips på kung Herodes order.

Halshöggs.

Gud låter honom återuppstå i himlen. Blir helgon.

Mimers huvud och Oden.

Denna skalle tros vara Johannes döparens huvud.