Religionsnytt

Den kände författaren Björn Ranelid får viga par som önskar ingå äktenskap. Först nekades detta men nu har författarens önskan att bli vigselförrättare gått igenom. Utmärkt säger vi på IKF. En känd författare lockar troligen mer än vigsel i något monoteistiskt samfund.

Det muslimska terrordådet i Stockholm kostade fyra människor och en hund livet. Flera personer skadades. En av de skadade en politiker har nu avlidit. Dödsfallet är förstås beklagligt men också ironiskt. Det är ju politikerna som propagerar för invandring av muslimer.

Det rapporeteras att tre medlemmar i terrorgruppen IS blivit dödade och delvis uppätna av vildsvin. Detta icke-tragiska dåd ska ha utförts i norra Irak. Muslimerna negativa känslor mot grisar förefaller nu för första gången sedan profetens dagar som fullt förståligt. Muslimerna är rädda att bli grismat. Särimner i Valhall ler gott åt detta säger en källa som står asatron nära.

Det var några religionsnyheter från Ideella Kultföreningen.

En insändare i Skaraborgsbygden: NATO anhängarna och Erdoğan

Debatt

Erdoğan i Turkiet har gjort sig maktfullkomlig. De flesta svenskar anser detta vara någonting negativt. Därför bör svenska folket påminnas att Turkiet är med i NATO.

De senaste åren har en allt mer högljudd grupp människor i Sverige propagerat för att Sverige ska gå med i NATO. Främsta anledningen till detta är att man är missnöjd med den politiska utvecklingen i Ryssland. Under Putin har Ryssland vänt sig bort från väst. Men Erdoğan har i Turkiet gjort samma sak.

Vill ni verkligen vara med i en militärallians med denne turkiske potentat? Eller är det rent av så att de vapenskramlande NATO anhängarna rentav sympatiserar med Turkiets statschef?

Låt oss förbli alliansfria och behålla vår neutralitet. Erdoğan är inte bra för oss svenskar!

Henrik Andersson

Insändaren publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida 2017-04-28.

http://www.skaraborgsbygden.se

Det enda helgonet vi anser vara värt att fira!

Av alla svenskar som klassats som helgon av katoliker är det bara en som vi anser vara värd att fira. Det är förstås Engelbrekt Engelbrektsson, mannen som fått personifiera den urgamla friheten som varit och förhoppningsvis är så viktig för oss svenskar. Engelbrekt som mördades 1436 begravdes i Örebro, ganska omgående började hjälten dyrkas som helgon, trots att han inte syns varit någon religiös person. Kulten av Engelbrekt blev inte gammal, den försvann eller rättare sagt avlöstes av den nationella kult som tillkommit honom vid reformationen. Sistnämnda är ju förstås bättre för oss hedningar.

Men friheten bör dyrkas. Så vi i Ideella Kulturföreningen sänder en tanke till hjälten som fått personifiera svensk frihet.

IKF

Engelbrekts vapen med IKF´s färger

Svenska kyrkan är snart ett minne blott. Cirka 13 400 personer lämnade svenska kyrkan första kvartalet av 2017 vt. Ingenting tyder på att utträdena minskar. Snart är det slut med ockupationen!

Västgötaherrarnas uppror

Västgötaupproret, västgötabullret eller västgötaherrarnas uppror var ett svensk uppror som ägde rum i Småland och Västergötland under våren 1529. Upprorets anstiftare var medlemmar av det värdsliga och andliga frälset. Syftet med revolten var att förhindra kung Gustavs planer på att införa reformationen. Trots namnet på upproret utspelades det inte enbart i Västergötland utan även i Småland, Dalsland och Östergötland.

Upproret startade i april då kungen fogde Gottfrid Sure i Nydala i Småland mördades. Strax därpå tillfångatog upprorsmännen kungens syster Margareta och hennes man Wulf Gyler som varit på resa utomlands och befann sig i Jönköping. Bud skickades till allmogen i Västergötland och Östergötland att ansluta sig till resningen mot kungen. Gränserna till landskapen stängdes genom att bråtar fälldes över vägarna och besattes med upprorsmän. Brev skickades till kungen där man uppsade sin trohet till honom. Brev sändes till andra landskap där man uppmanade folk att delta i resningen. Alla var dock inte för revolution. Lagmannen i Östergötland var emot, de flesta i präster och många adelsmän likaså. Det syns som om folket i städerna var mer kritiska än landsbygden. En fogde i Alvastra fick fly när några missnöjda personer försökte anfalla honom.

Kung Gustav reagerade fort. Redan i början av upproret skrev han brev till allmogen i Östergötland där han uppmanade folket att vara honom trogen, men också att de skulle befria Margareta som ju var fången i Jönköping. Brev sändes även till smålänningarna där kungen tackade för att de skyddade han syster, törs man misstänka att kungen behärskade ironi? Men också om de hade klagomål så kunde de framföra dessa. Om fogden i Nydala överskridit sina befogenheter var det förlåtet att de slagit ihjäl honom. Men de uppmanades att inte bryta mot lagen. Gustav sände även bud till andra landskap för att förmå folket där att vara lojala, vilket lyckades.

Den 25 april hölls i Västergötland vid byn Broddetorp ett nytt möte mellan adelsmännen som startat revolten och allmogen. Ett brev sändes till kungen som innehöll en del kravpunkter som man ville ta upp. Kungen svarade snabbt att klagomålen skulle tas upp. Men de upproriska adelsmännen skulle straffas. Splittring mellan herrar och bönder utbröt. Några av dem flydde till Danmark. Man kan säga att upproret kommer av sig och i princip slutar här i Broddetorp.

Upproret hade kommit av sig, allt som allt tog det nästan fyra veckor. Dödsfallen var få. Strängt taget var det nog bara fogden i Nydala som miste livet. De upproriska i Småland fick benådning av kungen. Adeln i Västergötland svor kungen ny trohetsed. Tre upprorsmän dömdes till döden vara av två avrättades. Fem personer som stött upproret fick betala böter. Reformationen som varit ett irritationsmoment för de upproriska saktade ner för en tid.

Några av ledarna för upproret ska kort nämnas.

Ture Jönsson Tre Rosor lagman i Västergötland och rikshovmästare. Flydde ur landet och stödde kungens fiende kung Kristian II.

Magnus Haraldsson biskop i Skara 1522-1529. Flydde tillsammans med Ture Jönsson.

Måns Bryntesson Lilliehöök adelsman, fadern varit häradsdomare. Var innan upproret hövitsman på Älvsborgs fästning och häradsdomare i Barne härad kallade sig under upproret för utvald hövitsman. Troligen hade herr Måns en något naiv dröm att bli kung. Måns Bryntesson Lilliehöök dömdes till döden och avrättades på Stortorget i Stockholm. Innan avrättningen försökte den dömde fly men skadade sig så illa att båda benen bröts.

Ture Eriksson Bielke riksråd och hövitsman på Läcköslott. Skulle enligt planerna försöka ta sig till Dalarna och starta uppror detta misslyckades. Dömdes till döden i Strängnäs. Modern Gunilla Johansdotter bad kungen benåda sonen vilket lyckades. Böter samt indragning av förläningar gjordes.

Nils Olofsson Vinge riksråd och lagman i Värmland. Hade egendomar i Västergötland. En av anstiftarna till upproret. Infångades och dömdes till döden. Avrättades på Stortorget i Stockholm.

Tord Magnusson Bonde riksråd och lagman för tio härad. Efter kväsandet av revolten indragna förläningar och miste sina ämbeten. Var med som representant vid riksdagen 1544 då arvkungadömet infördes utan att spela någon egentlig roll.

Jöran Turesson Tre Rosor son till Ture Jönsson försökte starta uppror i uppland. Misslyckades och infångades av bönder i Hälsingland.

Axel Nilsson Posse riksråd. Fick för sin inbladning i upproret böta två hästar och ett kredenskar i silver. Fick nåd och lovade kungen förnyad trohet.

Nils i Valstad bonde i Tiveden som lät spärra vägarna till Västergötland och uppbådade omkring tusen bönder. Fick böta 20 oxar för sin inbladning i upproret.

Vegaexpeditionen

24 april 1880 anlände fartyget Vega till Stockholm. Fartyget hade påbörjat en resa i syfte att finna en sjöväg norröver för att hitta en förbindelse mellan Europa och Asien. Försöken att kunna ta sig från Europa till Asien denna väg hade gjorts tidigare men aldrig kunnat genomföras, främst på grund av det arktiska klimatet. En av dem som var villig att försöka hitta en passage var adelsmannen Adolf Erik Nordenskiöld 1832-1901. Nordenskiöld hade i många år deltagit vid polarexpeditioner och lyckades övertala kung Oscar II att ett försök att hitta nordostpassagen kunde lyckas. Andra finansiärer tillkom bland annat Oscar Dickson 1823-1897 och ryssen Aleksandr Sibirjakov 1849- 1933. Sibirjakov utrustade hjälpfartyget Lena som följde med under en del av resan.

Ett fartyg, Vega inköptes och gjordes i ordning för resan. Vega var en så kallad bark med tre master men hade också en ångmaskin på 70 hästkrafter. Vega hade byggts i Tyskland 1972.

Vega anlände till Göteborg i juni 1878 efter att vid flottans varv i Karlskrona upprustats. I Göteborg fylldes det på proviant och utrustning. Här anslöt sig även de vetenskapliga medarbetarna zoologen Anton Stuxberg 1849-1902, botanisten Frans Reinhold Kjellman 1846-1907, läkaren Ernst Almquist 1852-1946, hydrografen och löjtnant i italienska flottan Giacomo Bove 1853-1887, meterolog och löjtnanten i danska flottan Andreas Peter Hovgaard 1853-1910, samt Oscar Nordqvist 1858-1925 finsk gardeslöjtnant, expeditionens tolk. Louis Palander 1842-1920 var fartygets kapten. Palander hade varit med vid Nordenskiölds tidigare expeditioner till Spetsbergen. Besättningen bestod av 21 sjömän förutom de andra deltagarna.

4 juli 1878 var det dags för avfärd. Vid norska Tromsö anlände Nordenskiöld. Vega passerade Nordkap österut genom Karahavet rundade man Sibiriens nordspets Kap Tjeluskin. Man gick vidare österut längs Sibiriens norra kust genom det som idag kallas Laptevhavet och nådde nästan fram till Berings sund. Resan hade hitintills varit nästan problemfri. Vid infarten till Beringssund frös det till och isen omöjliggjorde vidare resa. Hade det inte frusit hade kanske Vega klarat färden på en säsong. Nu fick istället fartyget övervintra och detta gjordes vid en plats som fick namnet Pitlekaj. Övervintringen hade dessbättre det goda med sig att den vetenskapliga delen av expeditionen kunde göra forskningar. Trakten där man övervintrade beboddes av tjuktjer. Expeditionens medlemmar och befolkningen umgicks med varandra och tjuktjer fick ta del av den proviant som Vega hade med sig. Vega hade förråd för cirka två år ombord. Man hade förstås hoppas klara resan på en säsong men man räknade med att det kunde bli förresningar samt att isen kunde frysa tidigare än beräknat.

I juli 1879 släppte isen och Vega kunde fortsätta sin resa den 18 juli. Resan fortsatte och redan två dagar efter avfärd från Ptlekaj rundade Vega den östligaste punkten på den eurasiska kontinenten Kap Dezjnjov. Nordostpassagen hade hittats och genomseglats. Undersökningar fortsatte att göras vid bland annat St. Lawrenceviken, Konyamviken på Tjuktjerhalvön och Port Clarenceviken. Man var alltså även på amerikanskt territorium och inte bara ryskt område. Halvön Kamtjatka besöktes innan Vega anlände till japanska hamnstaden Yokohama den andra september 1879. Härifrån kunde man meddela världen att resan lyckats. En resa som inte krävt ett enda dödsoffer, bara det något mycket ovanligt vid arktiska upptäcksresor. Resan hem blev ett triumftåg. Flera anhalter gjordes och Vega och dess besättning mottogs som hjältar. Bove stannade dock kvar i Italien och några medlemmar fortsatte resan hem landvägen. Först den 24 april 1880 kunde Vega anlända till Stockholm. Fyrverkerier avfyrades, kanoner sköt salut, fartyg kom seglande för att möta Vega. Alla besättningsmännen namn syntes på kungliga slottet i ljuslågor. Kungen mottog Nordenskiöld med ett brev som upphöjde vetenskapsmannen till friherre. Palander adlades och kallade sig Palander af Vega. Även mecenaten Dickson adlades, han blev senare friherre. Alla som deltagit under resan belönades. Nordenskiöld utgav sedan verket ”Vegas färd kring Asien och Europa”

Fartyget Vega finns inte mer. Vega förliste 1903 utanför Grönland. Men namnet Vega är med i almanackan och Vegadagen är den 24 april, dagen då hjältarna återkom.

Karta över resan

A E Nordenskiöld med Vega i bakgrunden

Kapten Palander som adlades till Palander af Vega av kung Oscar II

Vegas ankomst till Stockholm 24 april 1880

Skulle en allmäktig gud skapa onda och orena djur?

De kristna anser att katten är en symbol för Djävulen. Judar och muslimer att grisar är orena. Men varför skulle en allsmäktig gud ha skapat sådana djur? Svaret är nog att den monoteistiske guden inte är så mäktig som vissa proselyter tror. Eller så finns inte denne gud. Just snacket med orena djur visar väl hur dumt det kan bli ibland när religioner uppsåt i öknar. En del försöker alltid bortförklara det där med orena djur med att folk ätit griskött och blivit sjuka. Men det är väl inte grisens fel att folk som slarvar med hygienen när de ska tillaga mat får ont i magen?

Ondskans symbol enligt de kristna! Fler och fler lämnar kyrkan och katterna ökar i antal. Det är inget klös i kyrkan!

Oren? Ser väldig ren och fin ut. Kanske är det avundsjuka som gör att vissa filurer snackar skit om lille nasse?

Den abrahamitiska monoteismen är ett skämt!

Det kanske bästa argumentet för att monoteismens allmäktige gud inte är så kraftfull borde nog ändå var det faktum att vare sig det är judar, kristna eller muslimer så delar de alltid upp sig i olika sekter. Ortodoxa och liberala judar. Katoliker och protestanter. Sunni och shia.

Om det bara fanns en gud borde det väl bara finnas en religion och endast en inriktning inom denna religion. Den abrahamitiska monoteismen är ett skämt!