Den brittiska monarkin
Förord
För många människor framstår den brittiska monarkin som världens om inte mäktigaste så åtminstone den mest kända. Troligen vet alla svenskar vem drottning Elizabeth II är samt att arvingen till tronen heter Charles. Det kan kanske därför vara av intresse att ha en artikel om den brittiska monarkin.
Artikel fokuserar främst på den engelska monarkin, inte på vare sig de kungadömen som funnits i Wales eller Skottland. Sedan början av 1600 talet har England varit den dominerande kraften på de brittiska öarna. Det krävs kanske ska påpekas en del kunskaper om brittisk och engelsk historia för att få behållning av texten. Namnformen på monarkerna är inte helt konsekvent, Henry blir Henrik och John blir Johan. Kungligheternas namn är och har alltid ställt till det.
Äldsta tiden
Romarna lämnade Britannien på 400-talet. Det fanns keltiska stammar som hade troligen valda småkungar. Anglosaxarna anlände, först för att hjälpa britterna mot pikterna i dagens Skottland, men de nyanlända började snart erövra land. Hengist och Horsa sägs ha lett den invasion av angler, saxare och jutar. Den nya germanska befolkningen grundade sju kungadömen. Det är efter anglerna som man i dag talar om England och engelsmän. Tiden gick och vikingarna anlände i slutet av 700 talet. Konflikter med nordmännen påskyndade en sammanslagning av de små rikena. Kungen av Mercia var den förste som styrde ett större engelskt rike och kallade sig ” Rex Anglorum”. Konflikter med vikingarna gjorde dock att delar av England styrdes av nordmännen. Den så kallade Danelagen. Det dröjde en tid innan en ny kung Alfred den store som regerade 871-899 kunde erbjuda motstånd på allvar mot vikingarna. Konflikterna med nordmännen fortsatte och 1013 styrs England av danske kungen Sven Tveskägg. Periodvis styr vikingarna innan den siste av dem Hardeknut avlider 1042. Kung Edvard bekännaren styr nu men avlider utan arvingar. Vid Edvards död utropas Harald Godwinson till kung. Efter att först ha bekämpat en norsk vikingainvasion stupar Harold vid Hastings hösten 1066. Segraren är den normandiske hertigen Vilhelm.
Normandiska tiden
Normanderna styr nu England. Då den nye kungen är hertig över Normandie vistas de flesta kungarna i detta land. Den mest kände kungen av normandiska ätten Rikard Lejonhjärta död 1199 var knappt i England utan var mest i sina franska provinser. Brodern till Rikard Johan tar över men hamnar i konflikt med adeln. Johan försöker stärka kungamakten men måste ge vika och tvingas underteckna ett brev som begränsar monarkens makt. Brevet Magna Charta ses som början på den parlamentarism som börjar uppkomma i det engelska statslivet. Johan son styr landet 1216-1272, första åren syr förmyndare. Henrik III som kungen heter stärker kyrkans makt genom donationer och utvidgande av dess privilegier. Henrik kommer liksom fadern i konflikt med stormännen och får utkämpa inbördeskrig för att bekämpa dem. I slutet av sin regeringstid är det sonen Edvard som är den verklige regenten.
Högmedeltiden och nyare tiden
Edvard med ibland med öknamnet ”Longshanks”, långskånk stärker kungamakten. Edvard erövrar dessutom Wales som bestått av små kungadömen där man syns ha valt sina kungar. Även Skottland erövras och Edvard kallar sig för ”Skottlands hammare”. Edvard efterträd av sin son med samma namn, denne regent är dock svag och förlorar Skottland blir avsatt i en revolt understöd av sin egen drottning och fängslas, avsätts och mördas. Sonen Edvard III är minderårig då fadern avsätts och modern styr. Väl vuxen tar Edvard III makten. Edvard anser sig ha rätt till den franska tronen då franske kungen Karl IV dör låter Edvard III starta krig det krig som fått namnet hundraårskriget. Kriget leder till att kungamakten stärks. Kriget avslutas 1453 och inbördeskriget mellan två ätter York och Lancaster börjar. I Trettio år pågår konflikten innan Henrik VII tar över efter att besegrat kung Rikard III. Henrik är en duglig regent och han efterträds av sin son Henrik VIII. Denne Henrik kommer i konflikt med katolska kyrkan och börjar inleda reformationen i England. Henrik avlider 1547 sonen Edvard VI avlider några år senare. Henriks dotter Maria tar över. Hon försöker återinföra det katolska styret men dör efter några år på tronen. De sista franska besittningarna förvinner under hennes tid. En av Englands största regenter genom tiderna tar nu över, Elisabet I. Reformationen slutförs, och den engelska flottan blir en av Europas mäktigaste. I 44 år styr drottningen som aldrig gifte sig. Detta långa styre leder till stabilitet. När jungfrudrottningen som hon kallas avlider 1603 får den skotske kungen Jakob ta över. Skottland och England är nu i personalunion och det är länderna än idag.
Jakob regerar fram till sin död 1625. Sonen Karl tar över. Karl vill införa envälde men brittiska parlamentet gör motstånd. Konflikterna leder till inbördeskrig som slutar med att Karl I avsätts och dömds till döden. England är en republik i några år mellan 1649-1660. Den avrättade monarkens son som styrt över Skottland återkallas till Englands tron. Karl II styr landet men delar med sig av makten till parlamentet. Karl styr försiktigt och låter inte konflikterna gå över styr. Efterträdaren brodern Jakob styr i tre år innan han avsätt i den så kallade ”ärorika revolutionen”. Jakobs svärson och dotter regerar gemensamt riket. Parlamentet stärker sin makt. När svärsonen avlider 1702 tar svägerskan Anna över.
Storbritannien
Anna är sjuklig och dör utan arvingar 1714. Anna är den första monark som styr Storbritannien. Första maj 1707 utropas Storbritannien. Personalunionen mellan Skottland och England blir nu en realunion. Skottland och England har haft var sitt parlament, nu ersätts de två och bara ett parlament finns med säte i London. Efterträdaren blir Annas släkting Georg av Hannover. Georg och hans son med samma namn är i grund och botten tyskar och vistas mestadels i Hannover. Detta stärker det brittiska parlamentets ställning. Det är först med Georg III som monarken vistas främst i Storbritannien. Georg III styr riket som blivit allt större med kolonier och är ett imperium. Men Georg får också se att kolonierna i Amerika gör uppror och drabbas av sjukdom. Tidvis är Georg III betraktad som sinnessjuk. Regent blir sonen Georg senare Georg IV. Under denna tid som sonen är prinsregent vinner Storbritannien över Frankrike och krossar Napoleon. Storbritannien är världens nu ledande stat. Georg IV blir dock en mycket impopulär kung, främst på grund av sina extravaganta vanor och försök att skilja sig från sin drottning. Georg IV av få när han avlider 1830 och ersättas av sin yngre broder Vilhelm IV. Vilhelm är inte lika aktiv i politiken som sin bror, 1834 utnämner Vilhelm en regeringschef mot parlamentets vilja, två år tidigare hade en reform gjort parlamentet starkare och utvidgat rösträtten till underhuset. 1837 avlider Vilhelm och personalunionen med Hannover slutar. Den viktorianska tiden i Storbritannien däremot börjar.
Viktorianska epoken
Viktoria, dotter till Georg III fjärde son, hertigen av Kent blir regent vid 18 års ålder. Den reella makten för monarken är nu sedan parlamentsreformen några år tidigare mycket begränsad. Men Storbritannien är nu också den ledande stormakten i världen. Makten ligger hos parlamentet och parlamentarismen har slått igenom. Viktoria deltar inte i det dagliga regerandet. Det har inte heller ska påpekas regenterna gjort sedan Georg I tid. Men som symbol för imperiet och som enande symbol för det brittiska folket spelar Viktoria en stor roll. Det är nu den moderna brittiska monarkin börjar. Drottningen har rätt att bli informerad, rätt att uppmuntra och rätt att varna sina regeringschefer och ministrar i deras arbete. Tidvis isolerar sig Viktoria efter sin make Alberts död och detta stärker politikernas roll. Man börjar så smått diskutera om monarkin verkligen behövs. Från makens död 1861 fram till början av 1870 talet är Viktoria isolerad från den verkliga makten. Förts när hon åter börjar träda fram återfår monarkin sin popularitet. Imperiet växer och 1876 blir Viktoria ”kejsarinna av Indien”. 1870 och 1880 talet leds den brittiska politiken av regeringscheferna Benjamin Disraeli och William Gladstone. Förstnämnde är drottningens favorit medan hon avskyr den sistnämnde. Viktoria avlider 1901 efter 63 år som regerande drottning. Vid sonen Edvard VII kröning året därpå står imperiet vid höjden av sin makt. Men monarkens roll är liten.
Från Edvard till Edvard
Viktoria avskydde pompa och stått och stora ceremonier, Edvard älskade den representativa sidan av monarkin. Den nye kungens kröning blir den största i imperiets historia. Edvard spelar en liten men viktig roll då Storbritannien allierar sin med den traditionella ärkerivalen Frankrike. Fienden är nu det Tyska riket. Edvard avlider 1910 då en stor och omfattande Strid står om underhuset. Edvard och sonen Georg V har lovat att stödja regeringen som vill stärka underhusets makt så sker och nu är det underhuset och inte överhuset som är den mäktigaste av de två kamrarna i parlamentet. Georg spelar en mindre roll än sin far i politiken men är regent under första världskriget. Georg besöker fronten, besöker sårade och understöder krigsinsatsen efter förmåga. Vid segern 1918 är banden mellan folket och monarkin starkare än någonsin. 1917 beslutar Georg att kungaättens namn ska vara Windsor. Tidigare hette ätten, Sachsen-Coburg-Gothamen det lät för tyskt. Namnet kommer från Viktorias gemål Albert som härstammade från detta tyska rike. Januari 1936 avlider Georg och ersätts av sonen Edvard VIII. Edvard abdikerar då han vill gifta sig med en frånskild kvinna vid namn Wallis Simpson. Efter några månader på tronen avgår Edvard och brodern Georg tar över.
Från 1936 och framåt
Den blyge, stammande och tafatte Georg får ett svårt arbete. Först ska han återställa förtroendet för monarkin. Det lyckas, folket gillar den nye regenten. Än mer populär blir kungen under andra världskriget. Georg spelar en roll då det gäller att hålla moralen uppe. Kungens tal i radio och besök vid bombade stadsdelar gör honom folkkär. Georg dör dock redan 1952 i cancer. Då har upplösningen av imperiet och skapandet av brittiska samfundet börjat.
Dottern Elizabeth tar över och Storbritannien är nu en modern demokrati och välfärdssamhället byggs. Monarkens politiska roll är mycket liten, men det syns som om Georgs dotter har något inflytande. Imperiet har omvandlats och många tidigare dominions och kolonier är självständiga. Men många av dessa tidigare besittningar har fortfarande den brittiske regenten, Elizabeth II som statschef. De länder som blir självständiga republiker väljer ofta att kvarstå i samväldet som drottningen är överhuvud för.
Efterkrigstiden är inte en lätt tid för monarkin. Demokratins definitiva genombrott och framväxandet av välfärdssamhälle gör att monarken redan lilla politiska makt i realiteten minskar. Framväxandet av dagspress gör att det ofta skrivs om kungligheter men mycket av det som skrivs är av skvallerkaraktär. Mycket av äldre tiders respekt och aktning för överheten försvinner. Monarkin genomlider en svår kris då först kronprinsen Charles fru Diana skiljer sig från honom och sedan då hon avlider i en olycka. Men monarkin återkommer och det finn ingenting som talar för att något annat statsskick kommer att införas.
Slutord
Den brittiska monarkin har passerat olika stadier. Liksom många andra länder i Europa har kungamakten succesivt ökat under medeltiden. Det som skiljer den från andra länder är att när enväldet införs i flera länder under 1600-talet, Frankrike, Danmark och Sverige som exempel kommer de brittiska monarkerna i konflikt med parlamentet som tvingar monarkin att erkänna dess makt. Regenternas makt minskar succesivt samtidigt som riket de styr blir allt mäktigare. Den brittiske monarken är en av de mest maktlösa i Europa under 1800-talet. Men just brist på makt blir dess räddning. Många länder med stark furstemakt blir i början av 1900-talet republiker, andra får i stället monarkier som påminner om den brittiska. Regenten får mindre, rentav symboliks makt men mycket representativa uppgifter. Den maktlösa brittiska monarkin stod inte i vägen för reformer och utveckling. Detta gjorde också att mycket av monarkins ceremonier och symboler kunde fortleva. Monarkin i Storbritannien är den enda där kröning fortfarande påbjuds och att statschefen bär krona. Adelskap har förlänats undersåtar än i denna dag. Den brittiska monarkin utgjorde inget hot mot de som önskade demokrati. Både Edvard VII och sonen Georg V understödde de krafter som önskade reform av parlamentet och stärkande av underhusets makt tiden runt år 1910. Som enande symbol gjorde och gör den brittiska monarkin mer nytta i statslivet än att vara en faktisk roll i politiken.
Edvard I sigill.
Karl I avrättning 1649. Samtida träsnitt.
Drottning Anna. Storbritanniens första regent.
Drottning Viktoria avbildades så här 1841.
Edvard VII. Den siste regenten som på allvar la sig i politiken.
