Ett litet försynt påpekande 

Jag vill bara i all enkelhet påpeka att om jag ska gå och rösta i något val så måste det vara på ett parti som vill lämna EU. Att lämna denna överstatliga institution är ett minimikrav jag har på politiker.

Nu vill inte SD lämna EU längre och V verkar ha släppt detta krav, så det ser ut som om lilla jag får problem med att hitta partier att rösta på i framtiden.

Inför det så kallade EU-valet blir det förstås bojkott från lilla mig. Men hur ska det gå i framtida riksdagsval, är jag dömd att för alltid rösta blankt?

Henrik Andersson

Insändaren publicerades i Skaraborgs Allehanda 2019-02-20 http://sla.se

Mord och offerkast i Värmland

Strax söder om Kristinehamn finns ett så kallat offerkast. Och som alla vet är ett offerkast eller varp eller våle som det också kallats en plats där det hänt en tragisk händelse. Det kan vara en trafikolycka om det ordet nu kan användas om äldre tiders vägfarande. Eller någon som dött en ond bråd död. För att skydda sig mot det onda som hänt på platsen offrar man. Mest är det pinnar men också mynt har använts. Och här strax bredvid ”26:an” har pinnar offrats sedan 1710. Och varför?

Jo här blev bonden Lars Månsson mördad av soldaterna Erik Hansson och Anders Persson den 10 september 1710. Månsson hade på uppdrag av brukspatron Skugge hämtat 500 daler silvermynt. Oturligt nog fick herrarna Hansson och Persson reda på detta.

De sistnämnda slog följe med Månsson på färden men sköt honom med ett gevär i ryggen! Månsson dog inte så de misshandlade honom med geväret. Den sårade försökte be för sitt liv men det var förgäves. Han bad då om att få be till Gud innan de dödade honom. Och det gick de med på. Efter att Månsson gjort detta stacks en kniv i Månssons hals. Men Lars var av segt virke. Han dog inte utan lyckades ta sig därifrån. Innan han dog så lyckades han peka ut sina mördare och den 16 november samma år avrättades de två i Visnum.

Det yngsta offerkastet i Sverige är från 1915 vid Nyhammar i Ludvika kommun, Dalarna. En piga blev våldtagen och mördad där. Så se till om ni ser ett offerkast att ni kastar pinnar!

Offerkastet i nutid. Det ändras lite då och då. Nya pinnar kasta och andra förmultnar.

Se det med ett leende: Knäckebrödets dag

Redan på vendeltiden och kanske tidigare åts i Sverige en form av knäckebröd. Kärt barn har många namn och hårt bröd och spisbröd är andra namn på knäckebröd. Enligt nationalencyklopedin är knäckebröd ” tunt, jäst hårdbröd, ursprungligen ett hembakat runt förrådsbröd med hål i”. Namnet kommer av ljudet som kommer då brödet bryts i bitar. Det hårda brödet har till skillnad från det mer vanliga mjuka brödet en mycket lång förvaringstid. ”Bakat vid ett barns födelse, kan det hålla sig ganska väl utan att mögla till barnets förlovningsdag” skrev Olaus Magnus i sin berömda ”Historia om de nordiska folken” från 1555. Första gången själva ordet knäckebröd används är vad vi vet från 1639.

Traditionellt så har knäckebröd bakats till stora runda och tunna kakor med ett hål i mitten. Hålet var till för att brödet ofta förvarades i förråd genom att man trädde upp brödkakorna på torkstänger. Brödet skyddades då från fukt men också råttor och möss.

Framförallt så har knäckebröd gjorts av rågmjöl men andra mjölksorter har använts. I äldre tider när det var ont om spannmål kunde en del av mjölet drygas ut med bark från lövträd. Så kallat barkbröd som fanns på sina håll fram på 1900-talets början. I mitten av 1800-talet började allt mer tillverkning av knäckebröd ske vid bagerier och inte som tidigare hemma hos allmogen. Idag är det de stora bagerierna som Wasa och Leksand knäckebröd som dominerar marknaden. Knäckebröd innehåller mycket fibrer och anses vara väldigt nyttigt. Brödet ses nog som lite asketiskt jämfört med mjukt bröd. Det ska dock påpekas att det vid jul ofta finns att köpa julknäckebröd som är lite finare och mer kryddat.

Det finns historiker som hävdat att folk i Sverige i äldre tider hade friska tänder trots att inga tandborstar fanns på grund av att alla åt knäckebröd så gott som dagligen. Karl Vennberg diktade bland annat dessa kärva rader:

”döden är bara plogen
som vänder livets mylla
det hårda rågbrödet
som håller våra tänder rena”

Ett recept att bota baksmälla är att ta en stor bit knäckebröd och ha som pålägg Kalles kaviar.

Sedan 2017 finns det i Sverige en Knäckebröds akademi vars syfte är: ”Knäckebrödsakademin har som ändamål att värna, främja och vidareutveckla den svenska knäckebrödskulturen, dess gastronomiska och hälsomässiga kvaliteter samt den kunskapstillväxt som gör detta möjligt.”

http://knackebrodsakademin.se/

Knäckebrödets dag är den 19 februari. Det är föga förvånade att det är Knäckebröds akademin som instiftat denna något hårda dag!

Brödbakning ur Olaus Magnus verk från 1555. Men om det är knäckebröd som gräddas i ugnen må vara osagt.

Ett säkert tecken att våren är på ingång är att tranorna kommer till Hornborgarsjön i Västergötland. Redan den 17 februari siktades den första och fler är på ingång. Vi hälsar vårgudinnans budbärare.

Snart är hon här…

Splendor

When the moon shines red, Mani dances.

He cavorts with agonizing loveliness
In Svartalf groves, where trees bleed crimson,
And leaves tinkle like tiny blades in dichotic accompaniment.

When the moon shines red, Mani dances,

Too beautiful to behold for long,
Even for those well versed in the magic of glamour.

Hail the moon in His house of wonder.

(Galina Krasskova)

Av religiösa skäl är IKF kritisk mot EU. Denna överstatliga organisation styrs och leds av globala ideal. Men asatro är inte en universell religion som exempelvis kristendomen eller islam. Tvärtom så är det ju så att de två så kallade världsreligionerna var det första som förkunnade globalisering och universella värderingar för dess egen skull. Ett globalt världsrike där alla är med och alla är på samma sida och ingen är utanför kommer från monoteismen.

Men asatron förkunnar inte universella ideal och då borde man vara konsekvent och inte stödja ideologier som har ideal som kommer ur abrahamitiska religioner. Samarbete på global nivå är inte fel om det finns praktisk mening med det. Att samarbeta av pragmatiska skäl är bra och kan accepteras ur en hednisk synvinkel. Men när globalt samhälle är ett självändamål ja då bör man vara betänksam.

Ur ett teologiskt perspektiv finns det ingenting som talar för att man som hedning bör stödja globalisering. Alltså säger vi till föreningens medlemmar att inte rösta i EU-valet 2019. Vi uppmanar till allmän bojkott av EU-valet. Rösta inte i EU-valet 2019 ayps!

Gillar du EU behöver du inte läsa Ideell Kulturkamp. Röstar du i EU-valet får du inte vara med i Ideella Kulturföreningen.  IKF diskuterar bara med personer som delar vår värdegrund!

Tyr är inte för globalisering. En krigets gud kan inte vilja att alla ska leva i evig fred.

Ingenting i eddan säger att Oden skulle tycka att det är bra med globalisering. Oden ser ju till att folk bråkar och grälar. Till guds rike Valhall kommer man inte för att man förkunnar fred för fredens egen skull eller hyllar ideal som kommer från Jesus och Muhammeds anhängare.

Balders fredsrike kommer efter ragnarök, inte före.

Rätten till en värdig död heter en förening som verkat för att inför dödshjälp sedan 1974. För de som är intresserade av dödshjälp kan kanske föreningen vara av intresse?

http://rtvd.nu

Omröstning: Ska hedningar vara för dödshjälp?

Eutanasi och asatro

En religion får inte väja för svåra frågor. Om religionen gör det, då är det helt enkelt inte en religion. Då är det blott en kulturell företeelse eller någon traditionell sedvänja med lite eller intet betydelse. En av de svåraste och därför viktigaste frågorna handlar om dödshjälp, eutanasi.

Att avsiktligt förkorta en människas liv på grund av obotlig sjukdom, allvarlig skada och annan fysiskt lidande är i Sverige ett svårbehandlat ämne. Än mer tabu är den debatt eller kanske rent av icke-debatt som handlar om att psykiskt sjuka människor ska beviljas att frivilligt avsluta jordelivet. Sverige har ofta setts som ett modern land där man gått i bräschen för nya tankar och idéer. Så är dock inte fallet då man kommer till den avsiktliga döden. En förklaring så god som någon annan är att den tradition av konsensus som präglar samhällsdebatten inte kan tillämpas här. Antingen har man dödshjälp eller också har man det inte. Man kan inte kompromissa fram någon lösning alla kan acceptera. Alltså går man runt ärendet med tystnad.

Mycket av tabut kring frivillig död, självmord kommer från kristendomen. Det ska dock sägas att såväl judendomen som islam har en liknade syn som de kristna. Självmord är något fel och de som utför handlingen har begått en gärning gud ogillar. Ända in i modern tid har människor i Sverige som begått självmord nekats kyrklig begravning. Ett intressant fenomen är att i det förr fanns människor som ville ta livet av sig men inte vågade på grund av religionens negativa inställning till självmord begick brott som ledde till dödsstraff. Man dödade andra människor för att själv bli dödad.

Men hur var det i Norden innan kristendomen blev norm. Hur var då synen på det som kan klassificeras som självmord? Det nämns i källorna att män som önskade komma till Valhall men som inte dött i strid utförde en ritual som dels innebar att de stack sig själva med spjut och sedan hängde sig. Oden förknippas med såväl spjut som hängning. Skrönor om att man hade så kallade ättestupor och ätteklubbor ska vi nu knappast tro på. Att man bar upp gamla människor på berg och andra höjder för att kasta ner dem finns inga belägg förutom i en saga. Och att man skulle haft en speciell klubba för att slå de gamla i huvudet med är nog en kuriös fabel men inte ett historiskt faktum. Hur många i äldre blev så gamla att de bara låg sina fränder till last? Det kan knappast varit ett stort problem.

I berättelsen om Erik segersäll sägs det att han lovade sig till Oden efter tio år om han segrade över sin brorson Styrbjörn. Och Erik syns ha dött ett årtionde efter slaget vid Fyrisvallarna. Men vi vet inte så mycket om och hur detta ska ha gått till. Kanske dog kungen ganska exakt tio år efter slaget av naturliga orsaker och detta gav upphov till berättelsen? I hjältesagorna tar såväl Brynhild som Gudrun livet av sig. Men sagor är sagor. Det närmaste man kommer en skildring av dödshjälp eller eutanasi skildras i berättelsen om bärsärken och skalden Egil Skallagrimsson.

Egil är otröstlig sedan hans son drunknat. Han beslutar sig för att svälta sig till döds. En inte enkel utan utdragen och plågsam död. Den store skaldens dotter säjer sig också vilja dö och säger sig ära av en ört som ska förkorta livet. Men örten är inte giftig. Istället försöker dottern få fadern att komma tillbaka till livet och Egil diktar senare sin kanske mest berömda dikt ”Son saknaden” eller Sonatorrek som den heter på isländska. Nu dog inte Egil, men han försökte ta livet av sig.

Av allt att döma så fanns det en ganska hög acceptans på självmord i äldre tider. De flesta fallen ser dock ut att ha någon religiös koppling eller för att rädda äran. Men inslag av det vi kallar dödshjälp finns också.

Vi hedningar av idag borde därför kunna tala öppet om dödshjälp såväl den aktiva som den mer passiva då man slutar ha igång livsuppehållande funktioner. Vi hedningar borde vara för eutanasi!