Asatron har många gudamakter. De flesta gudamakter har sitt speciella område men en del överlappar varandra. Freja, Sjofn och Lofn är ju alla i olika grad kärleksgudinnor. Oden, tyr och Hermod är krigsgudar. Då är det ju inte förvånande att asatron har flertal fruktbarhetsgudar och gudinnor.

Njord är havets gud, havet som ger näring och rikedom åt folk främst genom fisk, men också genom tång och vrakgods. Havet har ofta varit och är handelsväg.

Njords hustru Njärd eller Nerthus är även hon förknippad med fruktbarhet. Då Njord främst förknippas med hav har hans maka varit såväl associerad med land som vatten. Man drog runt hennes avbild på land men dränkte enligt Tacitus slavar i en sjö till gudinnans ära.

Frej är sonen till Njord och Nerthus. Förknippad med jordbruk och äring som han är dyrkades han och sågs vara gudomlig anfader till sveakungarna. Inte enbart grödor men också handel liksom sin far. Skeppet Skidbladner är ju det ultimata skeppet för en handelsman. Men även erotik som ju även hör till fruktbarhetsgudarnas sfär har Frej hand om.

Freja har många aspekter, kärlek, barnalstring men också liksom övriga familjen fruktbarhetsfunktioner. Freja kan nog ses som en vildare gudamakt än sin bror. Freja har en mer krigisk sida än brodern.

Gefion är ju syster till Freja och förknippas med åkern som plöjs. plogens är denna gudinnans attribut och måhända även oxar som drar plogen hör till denna gudamakts domän.

Gerd är gärdet. Den inhägnade plats där fröet ska sås. Vill man se berättelsen om Frejs frieri till Gerd lite poetiskt så kan man säga det handlar om mödan att få gärdet brukbart så säden kan sås. Gerd är jättinna och det kan ses lite poetiskt så att gärdet måste måste gå från vildhet till odlingsbart område först när människor läs Skirner gjort förarbetet.

Byggver är mäldens gudamakt. Denna del av processen då säd som skördats och blir omvandlad till mäld är en viktig del av det som sedan ska bli öl.

Bejla eller Beila är Byggvers maka som hjälper sin man. Båda står Frej nära.

Härn, linodlingens gudinna ska förstås nämnas. Linodling ansågs så viktigt att det  behövs en egen gudamakt. Även om en del inte fullt så polyteistiska hedningar ansett att hon är en aspekt av Freja.

Jord asynjan vi alla går och trampar på ska nämnas i denna uppräkning av fruktbarhetsgudamakter . Men jorden är inte alltid fruktbar.

Jord har sonen Tor. Tor råder över regnet som behövs för att det ska växa. Men han håller också sin vakande hand över bonden som ju behövs han med för att det ska sås och skördas.

Tors hustru Siv förknippas med skörden. Om Frej är den som ser till att fröet kan gro så är det Siv som ser till att skörden växer till sig och blir färdig för skörd.

Sivs son Ull ser till att solens strålar lyser och ger goda skördar. Han är förbindelsen mellan sol och skörd. Som jaktgud ser han till att folk får hare och älg på bordet.

Frejs skosven Skriner kan lite poetiskt ses som den som ser till att frön sås på åkern men också att åkern blir odlingsbar.

Alla har olika uppgifter, alla behövs alla ska dyrkas!

Nerthus moder till Frej och Freja. Kanske rentav den första och ursprungliga fruktbarhetsgudinnan?

Skriner ”förhandlar” ganska omilt med Gerd. Men ska vildmark bli lönsam för odling och skörd, ja då krävs hård möda.

Gefion förknippas med plogen, ett viktigt redskap om det ska bli fruktbar mark att odla.

En religion har gudamakter som förknippas och associeras med det människor tycket är viktigt. Ull är en jaktens gud, för folk anser att jakt är viktigt. Tyr är en av de många gudar som förknippas med krig. Folk tycker det är viktigt med krig, inte bra med krig. Hel är dödens gudinna. Döden är viktig, ofta oönskad alltid hemlighetsfull.

Om asynjan Snotra står det i den yngre eddan: ”Den trettonde är Snotra: hon är klok och belevad. Efter hennes namn sägs den man eller kvinna som är klok vara snotr.”

Klokhet ansåg i äldre hednisk tid vara viktigt, belevad likaså. Vett och etikett kanske man skulle säga idag? Den populära bilden av brutala ohyfsade och vilda vikingar kanske får sig en törn när man betänker att hedningarna hade en gudinna som Snotra.

Man skulle inte bete sig som en tölp i hednisk tid och det finns ingen anledning att göra det i nuhednisk tid heller.

Nordiska Asa-Samfundet erkändes som samfund av Kammarkollegiet 26 februari 2016. På tre år har NAS som förkortningen för samfundet lyder blivit världens näst största, största finns på Island samfund för människor som tror på Oden, Frigg och de andra gudamakterna som dyrkades i Norden innan monoteismen anlände.

Dock så har en del personer blivit uteslutna ur NAS. Hedendomen  företräds av en brokig skara och många viljor finns det och få vill kompromissa. Men asatron har kommit långt de senaste åren, i såväl Sverige som i utlandet.

Nu när alla is-terrorister ska komma ”hem” till Sverige behövs asynjorna Syn, Hlin och Eir.

Syn ska neka terrorpacket inträdde i Sverige.

Hlin ska skydda oss mot terrordåd.

Eir ska läka skadorna som uppkommer.

Syn: Låt inte packet komma hit!

Hlin: Skydda oss mot terrorn!

Eir: Hela skadorna som muslimerna tillfogar oss!

Gudarna hade Loke som vän men han svek dem och gjorde obotlig skada. Gudarna kommer aldrig att förlåta honom. De hade överseende med en mycket men sedan blev situationen ohållbar. Gudarna lärde sig en hård läxa.

Men vi människor är förstås dummare. Men bland det dummaste är nu debatten hur man ska göra med hemvändande is-mördare. Storbritannien vägrar ta emot de som haft brittisk pass.

Men hur blir det i Sverige? Kommer ”världsförbättrarmaffian” snyfta och klaga och ta emot dem och fjäska? Tyvärr så ha Sverige styrts av välmenande men ack så imbecilla personer.

Vi hedningar är inte kristna, vi lever inte efter något ”vänd andra kinden till”, alla förtjänar inte en ny chans. Islamister förtjänar en enkel resa till Hel där kan göra vad hon vill med dem.

Ska vi som tror på Frigg och Freja verkligen ha med sådana här figurer att göra?

Islamister hör inte hemma på här, De är inte värdiga att trampa på asynjan Jord.

Asatron är tillbaka. Den växer och frodas. Det byggs helgedomar lite varstans i världen. Hedniska samfund växer. Böcker och skrifter ges ut om de gamla gudamakterna. Internet är fullt av bilder som föreställer Frigg, Freja, Oden, Tor och Frej.  allt är förstås utmärkt.

Men något som de asatroende missat är tal och  diskussion om döden. De flesta hedningar är främst yngre människor. Få är äldre än sjuttio. Än så länge är döden för de flesta inte något bekymmer. Men redan har i alla fall en hednisk begravning hållits i Sverige av ett asatrosamfund.

Men hur ska vi förhålla oss till döden? mycket har hänt sedan äldre hednisk tid. De flesta människor av idag är inte troende hedningar. Kommer de som har ena foten i det sekulära och andra foten i kulturell kristendom på en hednisk begravning? Blir de rädda eller springer de sin väg när officianten nämner gudamakternas namn?

Vad gör vi när hedningar dör? Om exempelvis en man i femtioårsåldern dör. En man som såg sig själv som en tuff och hård man. En herre som svingat sejdel och ägnat fritiden åt jakt och motorcyklar. Kan vi säga att herr X kommer till Valhall? Ja varför inte. Man kan alltid hoppas.

Men vad gör vi om lilla Emma fem år gammal blir påkörd av ett rattfyllo? Lilla Emma åker till Valhall? Nja det blir nog lite fel.  Vad gör vi om någon skör tonåring tar livet av sig?

Döden måste diskuteras och det måste talas mer om döden!

Dödsgudinnan Hel hur ska vi förhållas oss till henne? Är hon en slags moder som tar hand om de döda eller är hon någon kuslig skräckvarelse som ofta avbildas som blandning mellan ruttet lik eller skelettet och levande? Eller är hon en tjusig dam? den kända dikten där kung Dyggver gifter sig med henne visar på en annan aspekt av döden än den som framkommer i Snorres edda.

Här må lärda hedningar fundera och tänka. Döden tar oss alla och vi måste våga prata om döden. Vågar vi inte prata om döden, då är vi inte hedningar!

Hel. Inte ond men dödskallen hon håller i visar att det är döden det handlar om.

Kanske en mer traditionell bild av Hel. Det kärva och bistra framkommer tydligt.

Ja det här ser otäckt ut. Att hamna i Hel framstår som ett straff.

En väldigt abstrakt avbildning av Hel. I sin enkelhet ganska bra. Döden är här vare sig ond eller god.

Hel och sveakungen. En något barnförbjuden skildring av döden. Men det finns erotik i döden. Valkyrior som tar krigare till Valhall. Ran och hennes döttrar som bjuder på fest. Freja som tar hälften av de stupade. Men hälften av mänskligheten är kvinnor. Uppskattar de verkligen detta?