23 september 1241 mördades Snorre Sturlasson. Den norske kungen Håkon var den som beordade mordet. Den som höll i mordvapnet var Gissur Thorvaldsson som var svärson till Snorre.
I en maktkamp mellan ovannämnde Håkan och en man vid namn Skule jarl hade Snorre tagit Skules parti, författaren var själv en av Islands mäktigaste män och hade varit lagman för alltinget på Island vilket skulle kunna motsvara en modern statschef.
Men det är inte politiken och dess intriger Snorre Sturlasson som var född 1179 kommer att minnas för. Nej Snorre kommer att minnas att han samlade in de gamla sagorna och sägnerna från den förkristna tiden och räddade därmed mycket kunskap om asar och vaner. Vikingarnas skaldekonst och mycket annat som riskerat att gått förlorat. Hans verk den yngre eddan samt hans Heimskringla som tar upp de nordiska kungarna med tonvikt på Norge, den avslutas år 1177 har innehållet mycket kunskap om äldre tider även om det förstås finns kritiker. Vidare ska Snorre även nedtecknat Egil Skallagrimssons saga som handlar om hedningen och bärsärken Egil.
Vi hedningar av idag är skyldiga Snorre ett stort tack för hans forskarinsats.
Föga förvånande är rönnen, Sorbus aucuparia ett träd som haft betydelse i förkristen tro och senare i folktron. De karaktäristiska röda bären och bladen, små och sågtandade gör rönnen lätt att känna igen. Det är ett livskraftigt träd även som funnits i Sverige i cirka 14 000 år och som är landskapsträd för Norrbotten.
Snorre skriver i sin edda att Tor tillsammans med Loke skulle vada över en flod. Vattnet steg men Tor lyckades få tag i grenen av en rönn och kunde därmed ta sig över.
”Då såg Tor uppe i en ravin att Geirröds dotter Gjalp stod med en fot på var sida av floden, och det var hon som gjorde att floden växte. Han tog upp en stor sten ur floden och kastade mot henne och sade: ›En flod ska dämmas vid mynningen.‹ Han missade inte vad han siktade på. Och i samma stund nådde han land och fick tag i en rönnbuske och tog sig upp ur floden. Därför är det ett talesätt att rönnen är Tors räddning.”
Citatet ovan kommer från Snorres Edda i översättning av Karl G Johansson och Mats Malm.
Att rönnen med sina röda bär förknippas med den rödskäggige dunderguden passar ju bra, kanske har man sagt att bären blev röda på grund av denne gud? Vidare ska tilläggas när det talas om Tor att rönnen har sagts skydda för åska. Ja inte bara åska utan alls slags trolldom, häxkonster och annat farligt. Tor är ju guden som skyddar så rönnen är då bra som skydd mot det onda. I Dalsland tog man när kalvarna släpptes ut på bete för första gången och slog dem med en rönnkvist tre gånger, de fick även sina namn vid detta tillfälle.
De bästa rönnarna är dock de så kallade flogrönnarna. Ibland händer det att frön från rönnen hamnar på andra träd bland klykor där det redan finns organiskt material och där slår rot. Slagrutor av rönn ska vara extra bra. Om det blir mycket rönnbär på hösten har man ansett detta som ett tecken på att det ska bli en kall vinter.
”av rönnträ tillverkas gärna slagrutor, kvastskaft och vandringsstavar. Fäbodjäntor använde föremål av rönnträ som beskydd när de var ensamma ute med djuren. Ljudet från en lur av rönnträ sades skrämma bort björnar. Rönnens trä och bär har en starkt beskyddande kraft, särskilt för kvinnor. Bär ett halsband av rönnbär när du behöver extra beskydd och tur. Rönnbär trädda på en tråd kan hängas i fönstret eller dörren som beskydd för hemmet. Skyddar mot blixtnedslag”
Citatet ovan kommer från Hella Nathorst-Böös bok Häxans årstider, magisk trädgård året runt.
En annan och får man säga romantiskt användning av rönnen kommer från Bohuslän: ”man kan få rönnbär i fickan på någon så blev den kär i den person som lagt dem”
Inom matlagning har rönnen främst använts som gelé men även som krydda i brännvin förekommer. I äldre tider brukades rönnen och dess bä som nödföda då bären kunde komplettera spannmål i gröt och bröd.
Vi i IKF tror på jämlikhet. Därför tycker vi att IS-kvinnor ska behandlas på samma sätt som IS-män. Det är ju en del rubriker om återvändande terrorister av honkön och givetvis så kommer det framhållas som en förmildrande omständighet att de är penislösa varelser. Det är inte synd om dessa parasiter som är våra fiender. De förtjänar endast vår hedniska vrede. Vi är inga blödiga kristna som lever efter principen vända andra kinden till.
Livet återgår till det normala. Det vill säga en massa kriser som handlar om miljö, integration och flyktingar. Samtidigt bryr sig nu efter kyrkovalet få eller inga om svenska kyrkan.
Må valdeltagandet till svenska kyrkan så kallade kyrkoval bli lågt. Tack till alla som uppmuntrat folk att inte rösta i detta val. Må hedendomen resa sig och kristendomen gå tillbaka!
