Höger/vänster eller fram och bak, en artikel om Hels sidor

Höger/vänster eller fram och bak, en artikel om Hels sidor

Dödsrikets härskarinna, Hel, en av de mest visuellt fascinerande gestalterna. Hon beskrivs som hälften levande och hälften död, men den som söker ett exakt svar i källorna på hur denna uppdelning ser ut blir besviken. Den litterära källan, den Prosaiska Eddan, ger nämligen inget entydigt svar på om hon är delad på mitten eller framifrån och bak.
Den främsta källan till Hels utseende är Snorre Sturlassons Gylfaginning från 1200-talet. Snorre skriver kortfattat att hon är lätt att känna igen eftersom hälften av hennes kropp är blåsvart och den andra hälften har normal hudton. Det blåsvarta (fornvästnordiska blár) var vikingatidens färgkod för ett ruttnande lik. Men Snorre lämnade en avgörande detalj till eftervärlden att spekulera kring: vilken hälft är vilken?

Den moderna bilden av höger och vänster
I dag avbildas Hel nästan uteslutande med en vertikal klyvning. Hennes ansikte och kropp är delade på mitten, oftast med en vacker, levande högersida och en ruttnande, blåsvart vänstersida. Denna uppdelning är dramatisk och ger en kraftfull visuell kontrast som passar perfekt för ett medium där man vill visa dualiteten mellan liv och död i ett enda ansiktsuttryck. Det finns dock inga textbelägg från vikingatiden som styrker att det var så här de gamla nordborna föreställde sig henne.

Folktrons logik med fram och bak
Mytforskare har pekat på att uppdelningen i äldre nordisk tro snarare kan ha varit anatomisk på ett annat sätt, det vill säga uppdelad i framsida och baksida. Detta mönster går igen i senare skandinavisk folktro hos varelser som skogsrået eller huldran. Dessa beskrivs ofta som bedårande vackra framifrån, men vänder de ryggen till är de ihåliga som en rutten trädstam. Att möta Hel framifrån skulle i så fall innebära att möta en till synes levande kvinna, medan hennes dolda baksida avslöjar dödens realitet.
Eftersom det inte finns några kända, bevarade avbildningar av Hel från vikingatiden, varken på runstenar eller som amuletter, förblir hennes sanna form en gåta. Snorres text är det enda vi har att gå efter. Oavsett om hon var delad från sida till sida eller framifrån och bak, tjänar hennes kluvna yttre samma syfte. Hon är den ultimata symbolen för gränslandet, varken helt levande eller helt död, utan den eviga påminnelsen om att döden alltid är en del av livet.

Höger/vänster skalan enligt denna bild.

Här tycks det vara fram och bak teorin.

Lämna ett svar