Det eviga kretsloppet

(En dikt om hur vi lever vidare genom naturen.)

Gråt inte vid min grav, jag finns inte där,
jag är i allt som ögat håller kärt.
Jag är vindens viskning i trädens kronor,
och höstens regn över torra marker.

När du vaknar i morgonens tysta ljus,
är jag fåglarnas flykt över stadens hus.
Jag är stjärnan som glimmar i nattens sfär,
gråt inte vid min grav, jag är alltid här.

(Henrik Andersson