Våga vara hedning III
När en religion används som ett politiskt eller ideologiskt verktyg, skickar man precis den signalen: religionen är inte i sig själv nog.
Inom religionsvetenskapen och teologin brukar man prata om skillnaden mellan att se en religion som ett ändamål i sig själv eller som ett medel för att nå ett mål.
Om man går till ett asatroblot och det primära målet är att manifestera för till exempel miljöpolitik eller nationell identitet, då har gudarna degraderats till statister. Oden, Tor och Freja blir då inte längre levande makter som man vördar för deras egen skull, utan symboler som man lånar för att ge extra tyngd åt sina egna, mänskliga åsikter. Det är detta vi vänder sig emot: man har slutat tro på gudarnas faktiska existens och egenvärde, och ser dem istället som verktyg.
När det andliga inte anses vara ”nog”, beror det ofta på att det sekulära samhället har färgat av sig så mycket att man har svårt att ta ren andlighet på allvar. I ett sekulärt land som Sverige finns det en stark norm som säger att religion bara är acceptabel om den gör nytta i samhället (till exempel genom välgörenhet eller politisk aktivism).
De progressiva känner att asatron eller forn sed som de ofta kallar det måste ”göra nytta” genom att stå upp för moderna värderingar. De nationella känner att den måste ”göra nytta” genom att försvara kulturarvet. Båda sidor har internaliserat idén att det inte räcker med att bara blota, meditera och vörda makterna.
Det vi söker efter är det som kallas för det numinösa, den rena, ibland skrämmande och fascinerande upplevelsen av det heliga, helt bortom mänsklig moral och riksdagsdebatter. Den historiska asatron var en kosmisk religion som handlade om ordning mot kaos, om naturens krafter och om människans relation till det ogripbara. Att tvinga in den kosmiska ordningen i en modern politisk partimall blir för en troende en förminskning av hela religionens storhet.
Det vi vänder oss emot är alltså en form av andlig sekularisering, där man behåller de religiösa orden och riterna, men det som faktiskt fyller dem med mening och engagemang är sekulär politik. Återigen, våga vara hedning.
