Hellre bokbål än raderpenna!

Att bränna böcker är mer ärligt än att ändra i dem, anser insändarskribenten.

Pär Lagerkvist fick se sin roman Dvärgen brinna på bokbålen i Tyskland efter nationalsocialisternas maktövertagande. Men han ogillade Hitler och tog det som en komplimang. Frans G Bengtsson skrev sina romaner om vikingen Röde Orm. I Norge vill man ge ut böckerna 1942. Landet styrdes då av de makthavare som Lagerkvist avskydde. I den första av de två böckerna om den rödhårige vikingen finns en nyckelkaraktär som är jude. Förlaget i Norge vill styrka bort denne. Bengtsson blev förstås arg, ty alla författare med självaktning blir arga i sådana fall och skrev argt: ”Varken ett komma eller en jude skall med mitt medgivande borttagas ur boken.”Det blev ingen norsk utgåva.

Kulturdebatten har senaste tiden handlat om dels bränning av böcker, främst då koranen, den bok muslimerna håller för helig, men också om att den brittisk-norske författaren Roald Dahls verk ska mara mer inkluderande. Men ärligt talat tror jag personligen att muslimer och för all del kristna hellre ser sina skrifter brända än skändade av illvilliga censurmänniskor. I västvärlden snobbas det alltid med att det finns yttrande och åsiktsfrihet. Men vad är denna frihet värld om allt ska vara tillrättalagt, inkluderande och inga hårda ord får sägas? Bokbrännarna är när allt kommer omkring mer ärliga än de som ändrar med suddgummi och raderpenna!

Henrik Andersson

Publicerad i Falköpings tidning https://www.falkopingstidning.se/ 2023-02-23