I det blå flyr en svala

Nu spirar grönskan och vindens dån,
har tappat styrkan att tjuta.
Nu är den årstid vi fått som lån
och Näcken spelar sin luta.
Ja, Näcken spelar och håller hov
och varje solglimt syns svansa
med skogens rå i ett sommarlov
som bjuder folket att dansa.

Och dansens virvlar tar aldrig slut
från aldrig sinande ljuset.
Det är en glädje att komma ut
och andas doftande ruset.
Håll hårt om sommarens korta tid
och låt en vind ömt dig smeka
så ger du plats för en inre frid
så att små mänskor kan leka

Och de små mänskorna är ju vi,
vi som är krumma och stela
som rätar ut vår fysionomi
när det blir sol på vår fela.
Nu spritter apeln av habegär
som vilat ut i sin dvala.
Nu är välsignade sommarn här
och i det blå flyr en svala.

(Göran Hansson)