Det tre ökenreligionerna snobbar med att de har ett kärleksbudskap. Detta budskap ska vara något i stil med ”älska din nästa”. Nu bevisar ju dessa monoteister dagligen att de inte älskar sin nästa eller för den delen med sin nästa. om de gjorde det sistnämnda så skulle det varit ett ändlöst ”nuppande” och intet skulle bli gjort.

Det är lätt att raljera över monoteismen i sin abrahamitiska prydno. Men faktum är att de inte har en enda kärleksgudinna, de kristna har förvisso Maria men hon är ändå bara en blek kopia av en riktig gudinna. Alla polyteistiska religioner har gudinnor och alla har vad man kan kalla en kärleksgudinna. Främsta av asynjorna är Freja och hon är förvisso inte bara kärleksgudinna utan en hel del annat, men hennes funktion som kärleksgudinna är den viktigaste.

Kärlek hos monoteisterna är ett medel att tjäna gud, hos hedningarna är kärleken ett mål i sig. Med dessa rader anser vi att hedendomen har ett finare och bättre kärleksbudskap än monoteister som skriker högt om någon har sex utanför äktenskapet, ännu ett bevis på att kärleken inte står så högt hos dessa men väl kontrollbehovet!