Bokrecension: Mutant, Minnen från den förbjudna zonen

2018 kom boken Mutant, minnen från den förbjudna zonen. Författarna till denna stora och tunga, omkring 2 kg bok är Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson. Boken vad handlar den om? Jo det är en bok om ett av 1980 och början av 1990-talets stora succéer, nämligen om rollspelet Mutan och dess historia. Det är berättelsen om hur spelet muterar sig, (ja jag kunde inte låta bli) från ett rollspel med spelformulär och tärningar i olika former till en kanske inte helt lyckad film 2008 för att sedan åter bli ett rollspel för att sedan ytterligare bli både noveller och dataspel.

Mutant var eller är kanske ska man säga ett spel som skulle utspelas i Skandinavien efter den stora katastrofen. Detta gjorde spelen lite annorlunda då de flesta filmer/böcker/rollspel om tiden efter den stora katastrofen utspelas i andra länder. Med lite god vilja kunde man i princip förlägga spelet till sin egen hemstad eller var man nu bodde.

Men ska man recensera en bok om rollspel kanske man själv borde skriva något om sin egna eventuella relation till spelet. Första gången undertecknad såg spelet med den numera klassiska framsidan med mannen som är omgiven av några ”grottmänniskor med en slags radar som skjuter/fångar in ljusblixtar förstod jag inte vad det var. Några år senare började jag spela drakar och demoner och sedan blev det mutant. Till skillnad från många andra så köpte de som jag spelade med sällan färdiga äventyr utan vi hittade på egna. Jag fick i julklapp Mutant 2 men det blev ingen hit hos undertecknad. I boken så tas faktisk detta upp och den beskrivs som för plottrig. Sedan kom 1989 det som brukar kallas för nya mutant. Efter en viss besvikelse började undertecknad spela detta men det blev sällan med samma entusiasm som tidigare. Måhända var det lite för mycket cyberpunk och stora städer. Sedan lades spelandet ner några år senare. Efter nya mutant har er recensent ingen erfarenhet eller minne av det som senare kom. Råkade dock besöka en butik som sålde rollspel och tidningar och såg att de börjat med mutant rymd som senare blev Mutant Chronicles. Tyckte det var en bedrövlig utveckling när spelet bara handlade om allt utom Mutant. Rymden, odöda och massa annat i oskön förening. En annat personligt minne är att den enda illustratör jag gillade var Nils Gulliksson. De andra oavsett vad det var för rollspel föll aldrig i min smak.

Boken innehåller såväl nördvarning som nostalgivarning.  Har man ingen erfarenhet av rollspel så är boken nog ganska obegriplig. För de som var unga och rollspelande kan det kanske vara av intresse att veta hur och varför visa spel och produkter tillverkades, man får också svar på frågan vara så många omslag till spel och äventyr ofta hade en illustration som inte helt överensstämde med innehållet. Omslaget till Brännpunkt Hindenburg föreställer inte ett muterat kattdjur av manligt kön utan, jade får ni läsa själva…

Vidare en del interna konflikter mellan redaktionen och ateljén. Att en av grundarna och skaparna av spelet mutant som väl mest spelades av pojkar var en kvinna kanske inte alla känner till? Att det fanns en tanke med att spelen skulle förnyas vart tredje år avslöjas i boken. Företaget Äventyrsspel var vilket kanske inte alla barn och tonåringar tänkte på ett företag som drevs av vinstsyfte. Det var inte bara glada rollspelare som hade det som hobby som låg bakom Mutant och de andra rollspelen. Ingen gråter väl över det, men det var ingenting man tänkte på heller då det begav sig.

Världen efter domedagen avspeglar den tid man lever i. Mutant och Mutant 2 utspelar sig efter den ”stora katastrofen”. När dessa spel tillverkades var det fortfarande kallt krig mellan väst och öst. Men det stora kärnvapenkriget kom aldrig. Nya Mutants cyberpunksvärld kom till 1989 när det kalla kriget var slut. Men då hade miljöhot kommit istället och den nya tekniken som kommit sågs både med bra och mindre bra förväntningar. Allt fler hushåll hade dator 1989.

Ska man klaga och gnälla något så kan man önska att det varit med en biografi över de personer som låg bakom spelen. Många av de som var med att ta fram spelen intervjuas i boken men en kort biografi över dem skulle inte skada. Många av dem skrev förvisso i tidningen Sinkadus men det var aldrig någon förklaring förutom namnen vilka de var. De var lite halvt osynliga de som såg till att vi ungdomar muterade oss med tärning.

Boken får en femma i betyg, inte den starkaste femma men ändå en femma.

Henrik Andersson

Mutant minnen

Titel: Mutant. Minnen från den förbjudna zonen

Författare: Orvar Säfström & Jimmy Wilhelmsson

Utgivnings år: 2018

Förlag: Fandrake AB

ISBN: 9789198456714

Se det med ett leende, chokladbollens dag

Se det med ett leende, chokladbollens dag

Chokladbollen har sin egen dag och den infaller den 11 maj. Choklad kom svenskarna i kontakt med på 1600-talet. Det ska dock sägas att indianerna i Sydamerika i århundraden använt kakaobönan som livsmedel och de första från Europa som smakade på den var spanjorer på 1500-talet. En del påstod att chokladen hade potenshöjande verkan men en och annan misstänkte att gravida kvinnor som drack chockad riskerade att få mörkhyade barn. Troligen började man vid denna tid göra bakverk med kakao i.

Tack vare två kemister i Antwerpen Casparus van Houten och hans son Coenraad Johannes van Houten lärde man sig i början av 1800-talet att tillverka kakaopulver och det är nu den moderna chokladen ser sin tillkomst. Tidigare innehöll såväl dryck som bakverk av kakaobönor mycket fett, halten av fett kunde ligga på runt 50 % men nu blev chokladen lättare att konsumera. Dettas skedde år 1828 nästan två decennier senare kom såldes i Storbritannien den första moderna chokladkakan. I Sverige började tillverkning av chokladkakor 1872.

Chokladbollen kommer troligen från Danmark. Riktig säkert när må vara oklart men det syns som om chokladbollen dyker upp runt första världskriget. Danmark och Sverige var inte med i kriget men drabbades ändå. Ransoneringar kom och troligen är chokladbollen tillkommen under ransoneringstiden. Förutom kakao så är den viktigaste ingrediensen havre. Havre är ett av sädesslagen som främst använts till foder och haft lite sämre status än exempelvis vete. I Sverige finns detta bakverk nämnt i Svenska dagbladet 26 februari 1918. Namnet på bakverket var då negerboll och var med i en annons från Elbert & C: o som hade sitt konditori på Brunkebergsgatan i Stockholm. Att det är kristid framgår av att man kan köpa dessa utan ransoneringskort. Det fanns redan ett annat bakverk eller konfekt som hette negerkyssar. Dessa består av mint och chockad. Om dessa bollar, vad vi nu vill kalla dem som såldes från Elbert & C:o är de som idag förknippas med dagens recept må vara osagt. Svenska dagbladet nämner dock åter negerbollen i en artikel från 14 december 1943. Åter är det krig och ransonering. Nu kallas bakverket för ”Barnens negerbollar”. Det faktum att man inte behöver värma upp bakverket utan bara blanda ihop ingredienserna samt eventuellt rullar ”bollarna” i pärlsocker eller kokos gör att de är enkla för barn att tillverka dem. Det ska dock sägas att begreppet chokladboll användes det med. Dagen Nyheter nämner detta ord 1928. Vad vi än kallar bollen som innehåller kakao så var det nog främst en sak som förknippades med godis och ingenting man brukade äta som traditionellt bakverk. Det ska dock för att öka förvirringen påpekas att det från mitten av 1920-talet finns en slags chokladboll som består av skum vispad äggvita med överdrag av choklad. Kanske rentav användes ordet negerboll för att skilja dessa två åt? Men ofta brukar den boll eller rättare topp ty den är något annat utformad rullas i kokos och då ofta fått heta kokosboll.

Allt nog, bakverket negerboll/chokladboll började tillverkas och säljas på konditorier och någon kom på att även strössel kunde användas som garnityr av chokladbollen förutom kokosflingor och pärlsocker. Discobollen, det vill säga chokladboll rullad i kulört strössel får väl sägas vara det senaste tillskottet i chokladbollens historia. Men samhället förändras och med det normer och ideal. Var det lite småroligt att säga negerboll så blev det på 1990 och 2000 talet mer eller mindre tabu att säga negerboll. En ganska hätsk men också ironisk debatt tillkom och den har ännu inte slutat. ”Varför får man säga negerboll när man får säga vitlök” var en slogan på tröjor. En lustigkurre kallade chokladbollen för ”afrikanskt bröd”. Än så länge har ingen döms för så kallat hatbrott på grund av användandet av ordet negerboll.

Från kristidskonfekt till konditoribakelse till föremål för debatt om invandring och integration. Chokladbollen har verkligen en spännande historia.

Chokladboll-parlsocker

Traditionell chokladboll med pärlsocker.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Protest mot inskränkt debattklimat eller rasism?

Kan hedendomen klara av klimatkrisen?

Kan hedendomen hjälpa till att klara av klimatkrisen? Ja kanske det. Nu ska vi nog inte tro att om alla bara konverterar och dyrkar gudinnor och gudar så löser allt sig. Nej det handlar om förändringar i mentalitet. De monoteistiska religionerna anser att människan har en särställning. Människan står mellan gud och naturen. Människan har gentemot naturen alltid tolkningsföreträde. Naturen är till för människan. Naturen ska brukas, tuktas och kontrolleras.

Monoteismen har alltid rackat ner på hedendomen. I bästa fall har man ansett att det är en harmlös men ändock platt och ofullständig tro på naturmakterna i värsta fall är det avgudadyrkan och kanske rentav åkallan av demoner och onda andar.

Men att dyrka naturen är ett måste i denna nedsmutsade värld. Så länge människan alltid är alltings mått och mening kommer överkonsumtion och förstörelse pågå. Alla naturreligioner anser att människan inte står över naturen utan är en del av den. Bland det värsta monoteister historisk tid vet är att hedningar ofta trott på reinkarnation och att människor kan återfödas som djur. Men att människan kan bli ett djur bevisar ju bara hur nära tanken på att människan är en del av naturen och inte över den eller i någon favoritposition. Ett djur bland djur, inte skapelsen krona eller guds avbild.

Hedendomen, naturreligionen kan lära människor att de inte är alltings mått och mening. Hedendomen kan lära människor ödmjukhet, inte bara mot naturen utan inför varandra.

Dikt: Fullas syster

Fullas syster
Fullas syster allas vår mor,
bistå oss alla som på på vaner och asar tror.
Fensalarnas härskarinna och spjutgudens maka,
se på oss med vänliga ögon, låt oss ej lyckan försaka.
Forsetes farmoder mäktiga dis och gudinna,
skydda oss och låt det dystra försvinna.
Vår och Vörs härskarinna,
låt aldrig sorg och lidande vinna.
Balders mor som spinner moln så fina,
ge oss tröst och hopp, låt det aldrig sina.

En insändare i LT: Stäng kyrkan på avslutningsdagen

Svenska kyrkan har sedan snart två decennium var skild från staten. Svenska kyrkan miste nästan 90 000 medlemmar som förra året. Allt fler medborgare i Sverige är inte ens kristna. Ändå höjs vare år röster att skolavslutningar ska vara i kyrkan. Ärligt talat så tror inte jag att det är studenterna i vilken ålder de än må vara i som har dessa kyrkokrav utan anhöriga och då kanske inte främst föräldrar utan mor och farföräldrar. Med tanke på att allt fler skaffar barn sent i livet är det väl inte alla som har sina föräldrars föräldrar som orkar besöka en kyrka långt bort från ålderdomshemmet. En del av de äldre kanske redan är på kyrkogården två meter ner…

Hela debatten om avslutningar i svenska kyrkan är skenhelig. Man vill vara en religiös byggnad medan man själv inte är religiös.
Lösningen på problemet är enkelt. Stäng kyrkan på avslutningsdagen.

Henrik Andersson

Insändare publicerades på lerumts tidnings hemsida 2019-05-09

http://lerumstidning.se

Myteriet på Kokosöarna

Myteriet på Kokosöarna

Myteriet på Kokosöarna under andra världskriget var det ena upprors som gjordes av soldater i brittisk tjänst under andra världskriget. Händelsen är inte vidare känd men är ändå värd att återberätta.

Kokosöarna eller som de heter på engelska Cocos Islands tillhör idag Australien. Under andra världskriget var öarna tillhörande Storbritannien. Öarna hade en liten befolkning men även en strategisk betydelse. Efter att Singapore hade fallit 1942 började man utöka de millitära aktivisterna på ön. En styrka bestående av britter men också soldater från Ceylon, nuvarande Sri Lanka stationerades på öarna. Dessa soldater tillhörde Ceylon Defence Force. Även en mindre trupp soldater från brittiska områden i Östafrika fanns på öarna. Totalt fanns det omkring 75 soldater och två större kanoner på Kokosöarna. Befälhavare var kapten George Gardiner och hans närmaste man löjtnant Henry Stephens.

Men motsättningar fanns mellan britter och soldaterna från Ceylon. Förutom rasistiska motsättningar hade en del soldater från Ceylon lyssnat på den japanska propagandan som uppmanade asiatiska soldater som slogs för britterna att göra uppror. I mars 1942 hade japanska trupper landstigit på Julön som låg 900 km från Kokosöarna. Här hade indiska soldater i brittisk tjänst gjort myteri och hjälpt japanerna. Troligen inspirerades upprorsmännen på Kokosöarna av denna händelse.

Gratien Fernando hette en artillerist som kom från Ceylon. Han hade inspirerats av de japanska framgångarna och hoppades som så många andra av hans landsmän att en japansk seger skulle betyda att Ceylon blev fritt. Fernando lyckades övertala 30 av 56 av sina landsmän som befanns sig på Kokosöarna norra ö den omkring en kilometer stora Horsburgh Island att göra uppror. Man skulle ta över öarna och sedan hoppas på att japanerna skulle komma till undsättning.

Natten mellan åttonde och nionde maj startade upproret. Skottlossning utbröt. En soldat från Ceylon som var lojal mot britterna dödades och löjtnant Stephens sårades. Radiosändning gjordes av Fernando där han uppmanade de övriga trupperna på ön att ansluta sig men inget hände. De upproriska belägrades Efter några timmar gav myteristerna upp och fängslades. Straffet för Gratien Fernando och två av hans medhjälpare blev döden genom hängning. Kung Georg VI bekräftade dödsdomarna som verkställdes i augusti samma år. Gratien Fernando sa kort innan han avrättades som en kommentar om han ansåg sig vara förrädare. Hans svar var : Att vara lojal mot ett land som är under ett vitt lands häl är inte illojalitet.

Kokosöarna

Soldat Ceylon

En av soldaterna från Ceylon som var lojala mot britterna.