Tisdagen den 20 juni besökte föreningen Skövde stadsmuseum. Som brukligt är vid sådana museum är det mycket om staden och närområdets historia. Allt från stadens tidiga historia, berättelser om den förment heliga Elin som är stadens helgon samt mycket annat.
Fy för Fi!
Debatt: Feministiskt Initiativ bojkottar den så kallade Almedalsveckan på Gotland. Anledningen är att Nordiska Motståndsrörelsen kommer att närvara. FI kan inte vara med då folk med andra åsikter är närvarande.
Men politik handlar ofta om att lyssna på motståndarna, även om dessa kommer från en motståndsrörelse! Klarar medlemmarna i Fi bara av att diskutera med sina egna, eller är de rädda för att ta debatt och diskussion?
Feminbister ser sig gärna som uppstickare och rebeller som utmanar normer och värderingar. Jämfört med Nordiska Motståndsrörelsen verkar det rosa partiet vara det etablerade samhällets moraltanter! Kanske hade gamle Frank Baude i Kommunistiska partiet rätt när han menade på att feminism var en rörelse för bittra medelklasskvinnor som ansåg att deras könstillhörighet försvårade att göra karriär?
Kan FI bara skälla på vita män från de etablerade partierna? FI´s bojkott av Almedalen visar tydligt att detta parti inte är en kraft att räkna med i svensk politik!
Henrik Andersson
Insändaren publicerades på Skaraborgsbygdens hemsida 2017-06-21
Svenska dikter del XXXXI Min lilla vrå bland bergen
Den skald som skrivit dikten som ska återges hette Johan Anders Wadman och föddes i Karlskrona 1777. Son till en kyrkans man fick sonen studera i Lund och Åbo. En resa utomlands slutade nästan i katastrof då den unge Wadman inte kund ha ordning på sin ekonomi. Arvet efter fadern kunde han heller inte förvalata. Wadman blev informator i Värmland några år innan han hamnade i Göteborg. Wadman drog ut i kriget mot Napoleon 1813 och kampanjen mot Norge året efter. Wadman var sjukhuskommissarie och hade som titel direktör. En liten skröna från denna tid är värd att återge. Wadman skulle redovisa för myndigheterna var brännvinet som användes för bedövningsmedel tagit vägen. Utsupet bar det korta och glada svaret!
Väl hemma gigen levde Wadman resten av sitt liv i Göteborg och arbetade en tid som informator. Wadman levde i fattigdom, han var ordenskald i Göta Par Bricole. Detta sällskap har est en minnessten över Wadman. Johan Anders Wadman avled i februari 1837. Wadmans sidkte ska utmärkas av humor, kvickhet och en viss cynism. En diktsamling, ”Lek och alfwar” är det enda som utkom under skaldens levnad. Wadmans mest kända dikt ”Min lilla vrå bland bergen”.
Min lilla vrå bland bergen
Jag vet en vrå emellan bergen,
En liten vrå, som tillhör mig,
Der ingen flärd innästlat sig,
Der ingen oskuld skiftat färgen.
Hvart än mig ödet kasta må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
En koja, högröd som skarlakan
Och lugnare än ett palats,
Ger åt mitt läger skygd och plats —
En rosenhäck är mitt sparlakan.
Hvart jag af ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Der har jag stängt en fånge inne,
Som måste gifva sig tillfreds
Inom den lilla trånga krets,
Ty jag har bländat håg och minne.
Hvart än mig ödet drifva må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Min lilla Hildur heter fången,
Och kärleken med blomsterband
Fäst hennes hjerta, fot och hand
Vid kojans sångare och sången.
Hvart jag af ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Hon är befäst, min lugna hydda,
Så otillgängelig som säll,
Ty mörka skogar, höga fjäll
Mot verldens stormar henne skydda.
Hvart jag af ödet jagas må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Jag har sett ramla flere troner
Som fåvisk barnalek till grus,
Men ännu står mitt trygga hus
Och vet ej af revolutioner.
Hur högt mig lyckan höja må,
Jag längtar åter till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Jag jagade i ungdoms-åren
En brokig fjäril, prydd med gull,
Jag vilse gick, jag föll omkull,
Jag stötte mig — än svida såren —
Men jag var lycklig nog ändå
Att åter hitta till min vrå,
Min lilla vrå bland bergen.
Att lyckans yra fjäril fånga
Jag löper aldrig mer omkring,
Ty jag har lärt att ingenting
Man vinner så med mödor många.
Nej, jag har lycka nog ändå:
Min sköna fånge i min vrå,
Min lilla vrå bland bergen!
Tillbad och dyrkade folk Hel i förkristentid?
Svaret på frågan får nog bli nja. Det finns inget känt ortsnamn uppkallad efter Hel, ingen avbild har heller hittats som tros föreställa gudinnan finns vad vi vet heller. Så någon kult av Hel har knappast funnits. Däremot så framkommer det bland annat i eddans dikter att folk önskar att Hel tar dem. Det sistnämnda är ju inte riktigt en tillbedjan till gudinnan utan mest en önskan att personen i fråga ska gå och dö.
Men eftersom det inte fanns någon kult av Hel förr så behöver man inte ha en sådan i dag heller. Tids nog hamnar de flesta ändå hos Lokes dotter och då får de tillfälle att stifta närmare bekantskap med henne. En god relation med dödens gudinna skadar nog ändå inte när man lever här i Midgård. Dödsrikets härskarinna ska dock inte ses i något dualistiskt perspektiv. Döden är inte nödvändigtvis god, eller ond. För den person som upplevt livet som något fruktansvärt kan döden vara en befriare, för de som levt et gott och bra liv är döden tragisk och hemsk. Kanske kan man se Hels två sidor, den levande och den döda sidan som bevis här på?
Hel är mycket, men det är inte den förvanskade ökenvarianten som monoteisterna kallar Helvete! Eviga straff finns inte inom asatron!
Heligt krig i asatrons namn under vikingatiden?
I Populär historia nummer 7 2017 finns en artikel som tar upp att vikingatågen kan vara religiösa krig. Folken i norr vände sig mot den expanderande kyrkans makt och startade alltså med andra ord ett heligt krig för att försvara sina traditioner och sedvänjor. Ny är dessa tankar inte helt nya. Östen Kjellman har redan publicerat likande tankar i sin bok ”Den forna seden” 1998.
Det vore kanske för mycket att säga att alla utökade kontakter med andra folk och länder enbart skulle handla om krig, men det ”första” vikingatåget mot klostret Lindisfarne 793 Vt. kan kanske förstås inte bara ur ett rövarperspektiv utan ur ett religiöst dito. Man anföll kloster och kyrkor, inte för att plundra utan för att man helt enkelt hatade munkar och präster!
Mer forskning på det religiösa och politiska området måste göras innan vi säkert kan veta varför vikingarna gav sig ut på sina färder.
Våra kollegor på Asatru Artblog firar ett år idag! Vi uppmanar alla våra läsare att besöka deras blogg.
http://asatruartblog.wordpress.com
12 juni besökte några medlemmar från föreningen Sankt Elins Kyrkogård i Skövde. Anledningen var att hitta en gravsten som rest till minne av en svensk militär som stupade i Persien 1915. Hierta som mannen hette var en av de drygt 60 svenskar som deltog i det gendarmeri som sattes upp för att hjälpa Persien som var i en period av förfall. Svenskarna stred mot klanhövdingar och stråtrövare. Besöket på kyrkogården var föreningens första sammankomst i år- Lite längre fram kommer en artikel och svenskarna i Persien.
Ideell Kulturkamp 