Vårbild

Vårbild      

Hög rullar älven mellan våta slätter.

Björkarnas sav ur borrad näver sprutar.

Bergtraktens uv sin kärlekslängtan tutar

lidelsefullt och hemskt i svala nätter.

 

Huj, över heden far den glada sunnan!

Snart i en festlig afton skall han bära

lustigt kring nejden till skön Valborgs ära

doftande tjär-rök från den tända tunnan.

 

Tiggarn går lätt och svänger vandringspåken.

Skoflickarn flyttar verksta’n ut i solen,

beckar med lust, som spelman hartsar stråken,

griper den näverbottnade fiolen.

 

Borta på vägen hörs en kärra skramla –

rusthållarsonen vänder hem från kvarnen;

redan vid grinden gapa alla barnen,

och invid fönstren kvinnorna sig samla.

 

Flickan som kommer i den branta dälden

upp ifrån strömmen med sin vattenfora

följer med ögon längtande och stora

bredaxlad yngling, vit av damm från mälden.

 

Men där i fjärran ovan herrgårdsröstet

bergåsen ligger som en dunkel dimma,

ser han i soln en stugas rutor glimma,

drömmer om Emma med det höga bröstet.

 

Erik Axel Karlfeldt

Vildmarks- och kärleksvisor, 1895

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s